Register

Pia Nordqvist i Örkelljunga konsthall

Ida Bentinger i Klippans konsthall

Johan Söderström på Galleri Moment

Karin Dockson på Galleri Moment

Påfågelns andedräkt

Silvia Wieser på Galleri Moment

Katarina Gustafsson sprider ljus i Örkelljunga konsthall

Girly hands – Working arms

Konstnärsgruppen A2 i Krapperups konsthall

Morgan Ferm på Galleri Skelderhus

Annika Zetterström i Klippans konsthall

Pia Fonnesbech och Linda Drescher på Galleri Skelderhus

Gunnel Arlock i Örkelljunga konsthall

Anette Nilsson på Galleri Moment

Maria Montelius-Grifó på Galleri Oscar

Bo Larsson på Galleri Hattlösa

Kajsa Dahl på Galleri Oscar

Tone Linghult på Galleri Moment

Erich Hörtnagl i Örkelljunga konsthall

Jörgen Platzer på Galleri Skelderhus

Pia Nordqvist i Åstorps konsthall

Gertrud Alfredsson ställer ut på Tomarps Kungsgård

3 fotografer på Krapperups konsthall

Elisabeth Hilling på Galleri Moment

Siri Jarring i Galleri Skelderhus

Shawn Petrolio på Galleri Oscar

Karol Zarbock på Galleri Moment

Djur&Odjur på Galleri Oscar

Lie Svennbeck i Örkelljunga kulturhus

Bernström, Dahlman och Sundström på Tomarps Kungsgård

Partydags på Galleri Moment

Nypremiär på Tomarps kungsgård

Kullasalongen 2021

Palle Ankersen på Galleri Skelderhus

Britt Bogårdh på Galleri Moment

Gittan Jönsson i Åstorps konsthall

Poetiskt och klurigt på Galleri Oscar

Mirja Ilkka, Gustav Sundin och Olof
Behrens i Krapperups konsthall

Galleri Oscar - Nytt galleri i Mjöhult

Magnus Ragnvid i Klippans konsthall

Karl-Magnus Petersson på Galleri Skelderhus

Lillemor Löfgren i Örkelljunga kulturhus

Ulf Erksson på Järnvägsmuseet i Ängelholm

Arvidsson och Cedell på Moment

Alba S Enström på Galleri Skelderhus

Anne Maria Udsen i Klippans konsthall

Olof Nimar i Åstorps konsthall

Två kulturer möts

Kvinnor skapar män

Jasmine Cederqvist - Belongings

Therese Thorgren på Galleri Moment

Gustav Arne, minnesutställning på Galleri Skelderhus

Marianne Hall på Tomarps kungsgård

Iryna Hauska i Klippans konsthall

Tony Abrahamsson på Galleri Moment

Maria Lenskjold på Åstorps bibliotek

Ulf och Jill Ekberg i Klippans konsthall

Mats Månsson ställer ut på R+R Design på Spritan

Lena Selander på Galleri Moment

Peter Wallström på Åstorps biblioteksgalleri

"Under Ytan" – Birgitta Svensson och Lie Svennbeck i Lilla galleriet på Tomarp

Patrik Gyllander på Galleri Moment

Kerstin Wellbro i Konsthallen, Åstorps bibliotek

Paula Fohlin-Svanberg och Christer Svanberg på Skelderhus

Solen och det somatiska arvet

Anna Bauer på Galleri Moment

Margareta Jansson i Klippans konsthall

Lone Larsen intar Galleri Skelderhus

Richard Ahlqvist och Svenborg Mellström
på Tomarps kungsgård

Susanne Jardeback Olesen på Glleri Hultman

Siri Kollansrud på Skelderhus

Cecilia Kraitz på Galleri Moment

Blekingemålare intar Krapperps konsthall

Magdalena Cavallin på Galleri Skelderhus

Nio samtida realistiska konstnärer i Krapperups konsthall

Jakob Anckarsvärd på Tomarp

Mikael Bertmar på Galleri Moment

Ardy Strüwer på Dagmar Glemma Art Center

Eric Magassa på Skelderhus

Anna-Karin Albihn i Åstorps biblioteksgalleri

Mattias Bäcklin i Klippans konsthall

Anna Fransisca Nilsson på Åstorps biblioteksgalleri

Håkan Bengtsson på Galleri Moment

Marylyn Hamilton Gierow och Gösta Gierow på Tomarps kungsgård

Karin Håkansson i Åstorps biblioteksgalleri

Ingrid Andersson och Bodil Magnusson i Klippans konsthall

Sebastian Sardi på Galleri Moment

Berit Fradera i Åstorp biblioteksgalleri

Max Book på Tomarps kungsgård

Kiwa Saito i Klippans konsthall

Martin Severinson på Galleri Skelderhus

Lassen och Lindström i
Krapperups konsthall

Stina Östberg med "Älskarna" på Galleri Skelderhus

Nerdrum, Alm och Lewenhaupt på Krapperups konsthall

Kristina Nilsdotters Oskrivna Sagor II i Klppans konsthall

Karl Mårtens fåglar på Tomarp

Gittan Jönsson på Galleri Moment

"Tomma Hyllor" på Galleri Moment

Christer Jansson på Tomarp

Anders Segerson på Galleri Moment

Annlis Kruger på Åstorps biblioteksgalleri

Susan Gillhögs målningar lyser
upp Tomarps kungsgård

Mona Öjemarks "Vägval" på Galleri Moment

Natalia Johansson i Klippans Konsthall

Cecilia Larsson på Glleri Moment

Julutställning på Tomarp

Sofia Nilsson och Anette Nilsson
i Åstorps biblioteksgalleri

"Rötter" – Oskar Jakobsen minns sin barndoms Ängelholm

Joanna Thede i Klippans konsthall

Konstruktiv tendens å Tomarps kungsgård

Katinka Husberg på Åstorps biblioteksgalleri

Agneta B Lind, fjärde generations textilkonstnär i Klippans konsthall

Anders Solfors ställer ut på Galleri Dagmar Glemme Art Center

Salta böljor och humoristiska möten

Mary Emsiles Olsson på Galleri Moment

Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel på Dagmar Glemme Art Center

Kristina Thun på Galleri Moment

Chrissie Lundström på Tomarp

Nils-Gunnar Zander på Tomarps kungsgård

Maureen Quins ställer ut hos Dagmar Glemme Art Center

Systrarna Gate ställer ut glas hos Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp

Tamara Waltermark på Åstorps biblioteksgalleri

Ida Adler på Galleri Moment

Nina Slejsko Blom och Conny Blom
ställer ut i Klippans konsthall

Emil Z Ekberg på Tomarps kungsgård

Thomas Carlsson gästar Klippans konsthall

Anne Maria Udsen på Galleri Moment

Tonie Roos på Tomarps kungsgård

Mats Andersson på Åstorps biblioteksgalleri

Christel Jönsson på Galleri Moment

Rebecka Sharp och Malin Olsen intar Klippans konsthall

Kiwa Saito på Galleri Moment

Shaw Petronio i Åstorps biblioteks konsthall

Välmeriterad Trio i Klippans konsthall

Stina Lindskog på Galleri Moment

Stefan MÅS Persson, konsthallen
Åstorps bibliotek

Birgitta Godlund på Galleri Moment

Joel Lundberg – glaskonstnär på Åstorps biblioteksgalleri

Örjan Wikström på Galleri Moment

Hans Meerveld i Klippans konsthall

Ulla Evers Larsson på Galleri SolLång

Hertha Hillfons på Tomarps kungsgård

Berit Fradera på Galleri Moment

Morgan Johansson på Galleri Moment

Tom Pihls utställning "Berättelser" i
Klippans konsthall

Mathias Kärnlund och Lena Nilebäck på Galleri Hultman

Anette Jonsson på Galleri Moment

Christel Hansson ställer ut i Klippans konsthall

Lena Blohmé och Ann Hammer på Galler Moment

Henrik Bager på Höganäs museum

André Prahs magnifika hästar har invaderat Höganäs museums konsthall

Dagmar Glemme i Båstads biblioteksgaller

Kerstin Lieberath och Åsa Raab på Tomarps kungsgård

Peter Wallström på Galleri Moment

Peter Nilssons akvareller, lätta som fågelfjädrar. Klippans konsthall

Henrik Stenbergs egensinniga bilder på Åstorps biblioteksgalleri

Karin Håkansson på
Galleri Moment

Gunilla Möller på Galleri Moment

Två glaskonstnärer på Åstorps biblioteksgalleri

Måleri och smide i Ängelholms gamla rådhus

Magdalena Malmvall-Nisses
på Galleri Moment

Inga Björstedt på "Konsten" i Helsingborg

Göran Billing på Astorps biblioteksgalleri

Anita Christoffersson på Galleri Moment

Fredrik Vestergård i Klippans Konsthall

Silver, fotokonst och akvareller på Galleri Hultman

Woo-Bock Lee och Gunilla Sundström på Galleri Moment

Eva Teorell och Jan Bringevik på Tomarp

Tomas Rosvall ställer ut på Hillesgården

Ellen Malmgard i Klippans konsthall

Ullastina Larsson på Galleri Moment

Abstrakta målningar och formsäkra skulpturer

Namnkunniga turkiska konstnärer på Galleri Glemme Art Center

Mats Kläpp på Galleri Moment

Anna Kollberg på Dagmar Glemme Art Center

Malla Månsson och Truels Kirk på Galleri Hultman

Marie Palmgren på Galleri Moment

Gustav Arne retrospektiv på Tomarps kungsgård

Bitte Hall och Ella K hos Dagmar Glemme Art Center

Gunda Hellmouth Montelius ställer ut på Åstorps biblioteksgaller

Paula Fohlin Svanberg sprider ljus och speglingar över Galleri Moment

Helena Trovaj och Micke Johansson på Galleri Hultman

Ole V Rasmussen på Tomarps Kungsgård

Anders Solfors på Galleri Glemme ArtCenter

Agneta Hemert på Galleri moment

Aline Magnusson på Tomarps Kungsgård

"Nära Havet" på Galleri Moment

Majlis Agbeck i Klippans konsthall

Fredrik Lindqvist på Galleri Moment

Intervall – Edwin Böck och Stina Siljing i Klippans Konsthall

Klassiskt måleri och silver i
Åstorps biblioteksgalleri

Hanne Sie, vårens första utställare på Galleri Moment

Fyra Ess i Klippans konsthall

Dagmar Glemme – konstnären som aldrig har tråkigt

Johan Thunell och hans nyllen

Anna Eggert – Fragment av minnen på Galleri Moment

Camilla Dufva ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

SAG – Art in progress

Ulf Holgersson ställer ut på Tomarps Kungsgård

Páll Sólnes ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Per Jadéus i Klippans konsthall

Det råder en Schöön harmoni på Galleri Moment

Svenska och spanska bilder möts hos Galleri Hultman

Ett järngäng kom till Åstorp

Eva Zettervall på Tomarps kungsgård

Nina Norre och Gunnar Stenström på Galleri Moment

Alexander Jansson med världen som arbetsfält

Björn Bernström – globetrottande konstnär på Galleri Moment

Galleri Hultman öppnar höstsäsongen med två nya utställare

Anders "Jösse" Jönsson ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

Han förvandlar lera och skröfs till keramiska skulpturer

Galleri Hultman ställer ut oljemålningar av Kjell Nilsson och keramik av Catarina Hultman

Karl Mårtens och Emanuel Bernstone på Tomarps kungsgård

MajBritt Pehrsson visar sin utställning "Min trädgård" på Galleri Moment

Gunilla Mann ställer ut på Galleri Hultman

Keramiknestor och prisbelönt fotograf på Höganäs museum

Konst med textil i fokus för alla sinnen

Toner, Rytmer, färger och former

Ole Larsen – Grafik i världsklass

Fyra tjejer ställer t i Höganäs och ger tomma skyltfönster liv igen

Varsam närkontakt med världen under ytan

Nygårds Karin Bengtsson och Arne Persson ställer ut i Höganär Museums Konsthall

Sören Ankarfeldt på Galleri Moment

Elisabeth Tyler ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Meddelanden och ansträngningar

Jan Anders Hansson intar Klippans konsthall

Kors och tvärs är Mitt i prick. Gunnel Arlock ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri

Stor spännvidd över skulpturer och målningar på Galleri Moment

Klippanbördiga konstnären Arnold Hagström ställer ut i Klippans konsthall

Måleri och silversmycken på Galleri Moment

Kristine Jakobsson – Det får aldrig bli tråkigt

Katarina Erasmie och Bengt Berggren – Två själar i samma tankebanor

Simon Arne – Han är sin egen i en egensinnig bildvärld

Jasmine Cederqvist –
alltid på väg...

Dagmar Glemme ställer ut måleri och glas i Åstorps biblioteksgalleri

Mia Jarnsjö på Galleri Moment

Stig Jakobsson ställer ut djur- och naturbilder hos Galleri Hultman

Stor samlingsutställning på Tomarp

En utställning om träd – På Hillesgården mitt ute i skogen

"Reflektioner" – Fredrik Johansson Marle i Klippans konsthall

Glada miner och överraskande
Trompe l´oeil på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall




Pia Nordqvist

Pia Nordqvist på nya äventyr

Örkelljunga 220320
Konstkarriären fortsätter att gå i raketfart för Nyvångstjejen Pia Nordqvist!
Det är inte för inte som denna egensinniga kvinna lever efter devisen
”Ingen minns en fegis!”
Färgstark och orädd har Pia gått sin egen väg för att nå sina mål. Efter en yrkeskarriär som konst- och evenemangsansvarig i Åstorps konsthall, tog hon ut förtida pension för att på heltid ägna sig åt det hon brinner för.

Ritat, målat, jobbat med textil och batik, gått konstkurser och arbetat med workshops har Pia gjort sedan barnsben. Sedan 2007 har hon ställt ut på en mängd mindre ställen men efter pensioneringen för lite över tre år sedan, har mer än mycket positivt hänt för Pia.
Hennes verk har nu väckt uppmärksamhet på ett flertal mer kända gallerier med jurybedömda utställningar bl.a. på Krapperups konsthall och Romelegården.

Lördagen den 19 mars intog Pia Nordqvist Örkelljunga kulturhus med sina surrealistiska bilder med allmogestuk och sina 3 D verk. I Pias imaginära rum möter verkligheten overkligheten, humorn sagan och historiens furstar. Hon sticker ut. Med krita, kol och tuschpenna skapar hon bilder dit handen för henne. Ibland överraskar slutresultatet henne själv.

Personnaget i hennes bildrum med stympade eller delbara lemmar påminner om marionettdockor som rör sig i en främmande, smått galen värld. Bildvärlden omramas av specialanpassade ramverk av Fenix Frames.
Dockor tar inte bara plats i bildrummen. De är en
av många prylar som använder sig av i sina skulpturala 3-D collage, där dockansikten klippts ut, målas och limmas. Hon tager det hon hafver i materialväg, leker och kreerar. Glitter, kulor, pärlor och guldmålade ting använder Pia som komponenter i såväl bilder som 3-D skulpturer. I denna värld är allt guld som glimmar.

Men Pia Nordqvist vore inte Pia utan den färgprakt som genomströmmar det mesta hon företar sig. Färgglädjen tar sig inte bara uttryck i bild och skulpturala skapelser utan även i fantasifulla skor, målade med läderfärg. En av Pia förädlad herrsko i storlek 43, väcker uppmärksamhet i ett hörn av galleriet.

Det är en charmig, levande utställning som utan överdrift väckte stark respons hos vernissagefolket!

Utställningen på Örkelljungas kulturhus pågår t.o.m. 9 april.






Ida Bentinger

Magisk, upplevelserik utställning i
Klippans konsthall

Klippan 220319
Likt vårens blommor slår nu konstens magiska växkraft ut i full blom i såväl Atriet som Konsthallen i Klippan. Det är en förunderlig, magisk värld / bubbla som konstnären f.d. Jonstorpflickan Ida Bentinger skapat i Klippans konsthall under temat/titeln Natur Lagar.

Ett känsloladdat scenrum med oanade inslag bjuder in besökaren till livgivande sällskap av teckningar, målningar, skulpturer och installationer i samverkan.  Den högkvalitativa utställningen sätter fart på fantasin och ställer existentiella frågor – en utställning för såväl den kräsne konnässören som barn och konstovana.

– Egentligen skulle jag ha ställt ut redan för två år sedan men pandemin kom emellan. Den har naturligtvis påverkat processen. Mörkret lurar på nya ställen medan nya ljusglimtar dyker upp på andra verk, säger Ida och visar oss runt.

Idas hantverksskicklighet i såväl klassiskt måleri som fritt skulpturskapande är påfallande. Här möter vi naturtrogna apor, i tyll och hattar, på apberget eller i burar som symboler för människan. Stora skimrande oljemålningar av havet dominerar ena vägen medan klassiska, mästerliga oljor av människoliv lyser på den andra väggen. På ena kortsidan fastnat blicken på en fantasieggande målning kombinerat med foto.

En lustfull stig med inplastade, fantasieggande teckningar bör vara spännande för de små medan nog många vuxna fastnar för hennes udda salongstänkande, där med hjortstolar där stolsbenen är klövar. Hjärtat är med överallt. Förutom Idas respekt för naturen och alla aspekter som dyker upp om samröre med människa, djur och natur, visar sig hjärtan även i fysisk form. Små hjärtan tillverkade i kålblad syns bland stora skulpturer av okända djur med mänskliga drag.  Totemdjur beskyddar utställningen.

– Jag har ständig kontakt med barnet inom mig! Får inre bilder som jag tar emot och plockar ner. Samma sak brukar återkomma.

Ett säkert hantverk är ett måste innan jag ger mig i kast med mina verk. Förutom Konstfack, har jag studerat till Master of fine Art på Accademia di Belle Arti i Bologna, där jag fortfarande bor och på Tekniska högskolan för att lära mig göra mekansiak skulpturer, säger Ida Bentinger som nu närmast skall ge sig iväg till Vedby i textilens högborg i samarbete med Jasmine Cederkvist. Där skall det skapas nya konstverk av gamla jeanstyger.

Ida Bentingers utställning ”Natur Lagar” med vernissage på Klippans konsthall den 19 mars pågår t.o.m. 30 april.


Johan Söderström


Johan Söderströms utställning "Labor"
på Galleri Moment

Ängelholm 220312
”Labor” kallar Johan Söderström sin utställning på Galleri Moment – en titel som är signifikativt för denne konstnär vars verk är material- och processbaserade. Vägen dit blir målet i Söderströms udda arbetsprocess, där han bokstavligen trampar i dynga!

Med grovt och fint byggspackel pressar, sprider och valsar Johan materialet och gjuter in det i ekramar. Han använder både händer och fötter eller gör avtryck av prylar för att få fram det han vill i en expressiv arbetsprocess. Därefter följer torkning under ett till två dygn.

– Jag jobbar alltid med en idé, ett koncept -  oftast med fokus på existentiella frågeställningar. Det oförutsedda i material och metoder fascinerar, leder mig och formar uttrycket. De livgivande sprickor som uppstår ser jag som metaforer för tid. Den japanska Kintsugo är ett föredöme. Där döljs inte sprickor i keramik med vanligt lim, de framhävs med guldfärgat lim  för att poängtera åldrandet.  

­Förr jobbade jag mycket med färg, men färg kan ta över och slå ut det jag vill ha fram. Konceptet är för mig alltid i fokus så det får bli mjuka, enkla kontraster i ljusgrått och vit spackel. Koncept, komposition och fysisk närvaro är några av mina ledord, säger Johan Söderström som är utbildad på Kunstakademiet i Oslo och har både Norge och Sverige som arbetsfält.

Johan Söderströms utställning ”Labour” på Galleri Moment pågår
14 mars t.o.m. 2 april.




Färgprakt med spännvidd på
Galleri Moment

Ängelholm 220210
Konstnär Karin Dockson bjuder in till vernissage lördagen 12 februari  i Galleri Moments nya, funktionella lokaler.
Det är nytänkande sköna, starkt koloristiska världar som möter betraktaren i Docksons utställning Relationer.
Abstrakta målningar, de flesta i s.k. flasheteknik med liknande mjuka sammetskänsla som tempera, fyller väggarna och fångar intressespröt med ett drivet bild- och färgspråk.

Karin Dockson vill berätta, belysa och beröra. Frågor som ”Vart är vi på väg,” samt klimatets påverkan på människor, fauna och djur är ämnen som står i fokus i hennes generöst tilltagna målningar. Det rena, avskalade linjespelet i en omgivning som skapar rörelse ger unik spännvidd, balans och skönhet.
I hälften av verken syns ett av Karin Docksons signum – hybriden.

 – Det finns någon figur i de flesta av mina verk här. De figurativa formerna kallar jag för hybrider – former som jag jobbat fram under många år, först tredimensionellt.

Hur kommer vi alla, djuren och naturen förändras i takt med klimat- och miljöförändringar!

 Karin Docksons bildverk är färgstarka byggen, där tankens och idérikedomens kraft sätter fart på det kreativa skapandets fortsatta process. Som arkitekt är hon van vid byggen och som illustratör att berätta. Som konstnär kan Karin dra nytta av sina andra gracer med större frihetskänsla och flödande färgrikedom därtill.

Karin Docksons utställning ”Relationer” på Galleri Moment
pågår t.o.m. 5 mars.



Karin Dockson



Ingela Ihrman och Frida Petrson

Påfågelns andedräkt

Åstorp 220129
Malmö konstmuseum, Röstånga konsthall, Tjörnekulla konsthall, Ystads konsthall och Åstorps konsthall har ett gemensamt konstprojekt – Den platta jorden.Det är ett nätverk för konstnärligt utforskande av Skåne som kan ge nya perspektiv och infallsvinklar på respektive hembygds identitet. Konstnärerna har residensboende  i regionen under några veckor för att lära känna kommunen och dess närområden, studera folkliv, natur och historia.

I Åstorp var de Kalmarkonstnärerna Ingela Ihrman och Frida Peterson som tilldelades det utmanande uppdraget med residens i Kvidinge i april förra året. Med sig i bagaget hade de Elsa Graves drama ”Påfågeln” som utspelar sig i hennes barndoms hemtrakter in till Nyvångs slagghög.

Den 29 april var det dags att redovisa vad de kommit fram till i utställningen ”Påfågelns andedräkt”. I en informativ broschyr ”Alla berg har en ande” redogörs hur utställarna i samverkan jobbat fram utställningen och dess skulpturer.

Ingela Ihrman och Frida Peterson berättar att när de kom till Tomarps kungsgård möttes av en påfågel som fällde ut sina magnifika solfjädrar – ett omvälvande möte.

De tar fram att varje plats har ett väsen, alla människor en andedräkt. Varje hem har sin unika doft, andedräkt. De vet vi och känner efter kort tids bortovaro. Men hur luktar Åstorp? Hur hittar man dess själ, väsen eller andedräkt?  I detta sökande som ledde fram till utställningens titel, använde de sig av trattmetoden - ett sätt att möta en plats genom att för en tid göra sig själv till en behållare.

 ”Påfågelns andedräkt” kommer att filmas av fotografen och fotokonstnären Anette Nilsson som även skall hålla i workshops med fokus – ett kulturgarantiprojekt för Åstorps tredjeklassare.

Utställningen pågår t.o.m. 29 april i Åstorps konsthall.



Ellen Dynebrink, Emma Hasselblad och Lotta Grimborg.
Emma har gjort verken på golvet.

Girly hands – Working arms i
Klippans konsthall

Klippan 220129
En livsbejakande utställning, fylld av professionell skaparglädje med utmanande vibrationer därtill, väntar nu i Klippans konsthall. Opening 29 januari.
Det är tre textilkonstnärer som i denna gemensamma utställning ”Girly hands-working arms” utmanar det traditionellt perfekta. Samtidigt hyllar Ellen Dynebrink, Lotta Grimborg och Emma Hasselblad sina långsamma, monotona och taktila arbetsprocesser och inte minst deras yrkesverksamma systerskap. Kvinnokraft…

Det är djärva, oväntade grepp som denna kreativa trio som träffades under utbildningen på HDK, exponerar längs väggar och på podier.Trots deras ungdom har de långa utbildningar och utställningserfarenhet att luta sig mot. Var och en har sin egen specialitet inom textilkonsten.

Allt från lappteknik till broderier, applikationer, stickade bildverk och applikationer samt olika blandtekniker fyller lustfyllt konsthallen. Konstverken med medvetet skeva, personliga uttryck, skapar ett färgglatt livsrum att botanisera i.

– Textilkonsten uppmärksammas mer än tidigare. Det börjar hända någonting säger Lotta Grimborg som sitter med lilla Elin i knät.

”Girly hands – Working arms” är en textilutställning i tiden som bör passa lika bra för konnässören som hela familjen.

Utställningen på Klippans konsthall pågår t.o.m.13 mars.



Skulpturer av Lotta Grimborg


Lappteknik av Ellen Dynebrink



Silvia Wieser

Silvia Wiesers utställning "Trampa jord"
i Galleri Moments nya konsthall

Ängelholm 220115
– Mycket handlar om dualism - liv och död! I naturen blir det påtagligt, säger Silvia Wieser, den första utställaren i Galleri Moments nya konsthall i Ängelholms bibliotek.

 KRO-medlemmen Silvia Wieser har många strängar på sin lyra.  Som psykoterapeut, bildterapeut, konstvetare och aktiv konstnär bör känsloregistret ha många in- och utgångar. I denna utställning ”Trampa jord” som skapats under pandemin visar Silvia målningar och objekt med fokus på naturen.

– Jag målar i akryl, lager på lager, låter färgerna och formerna berätta. Älskar det rosa i kombination med grönt. För mig är målandet meditativt – ett sätt att hålla ihop mig själv med förhoppningen att även beröra andra med mina verk. Det taktila arbetet med mina objekt tillverkade av material från naturen, ger mig mycket tillbaka, säger Silvia, schweizare som flyttade till Sverige för flera decennier sedan, först till Norrland under många år, sedan till Skåne.

Hennes tid i Norrland  belönades bl.a. med ett kulturstipendium i Grundsunda förra året. Förutom pengar fick  Silvia fri vistelse i konstnärens Hans Wigerts sommarstuga, där Silvia bara kunde vara, njuta av naturen utan krav, recognisera och hitta material till inspirerande objekt.

Kanske var det här Silviamaterial till de spännnade objekt som nu visas i konsthallen. Här finns rönnbär i fiskelinor, snurrade och formade till platta, objekt av frökapslar från lupiner, avancerade skapelser av näver m.m.

De flankeras av Silvias färgstarka målningar, vissa dystopiska, andra dekorativt hoppfulla, vilket stämmer väl med de känslor vi alla upplever under denna pandemi.

Silvia Wiesers utställning ”Trampa jord” på Galler i Moment har vernissage måndag 17 januari och pågår till 5 februari.




Keramiker Katarina Gustafsson

Strålande ljus på Örkelljunga konsthall

Örkelljunga 211129
Vad kan passa bättre än att ha vernissage på första advent med en utställning av keramikens egen Aladdin – Katarina Gustafsson, vars skulpturer strålar av ljus! Det är en meditativ, harmonisk och stilrent avskalad utställning i strålande ljusskimmer som varsamt installerats i Örkelljungas Kulturhus.

I keramiska skulpturer med ett formspråk där bl.a. ägget, kronärtskockan eller fotbollens former florerar, tittar ljuset fram ur en mängd urskurna fönster. Naturens eget organiska språk - blad, blommor och geometriska former - skapar ljusöppningarna och genombryter lerkroppen i såväl dags-, stearin- som elektrifierat ljus. Färgsättningarna, främst i grönt och blått är milda, mjuka och varma.

Skulpturerna med nämnda genombrutna dekorer dominerar visserligen men här visar Katarina även delar av sin produktion av brukskeramik och prydnadsföremål, i stengods eller porslin.

För brukskeramiken spelar funktionen stor roll. Ingen bränner sig på hennes muggar!

Katarina är en praktisk natur som gillar att lösa problem och hugga i. Gården i Sireköpinge köpte hennes man Lasse och Katarina för en spottstyver, renoverade och rustade upp. Det lantliga läget med verkstad och utställning intill Flinkmans café är uppskattat av besökare.

Som autodidakt har Katarina läst och förkovrat sig i ett ständigt flöde av trial and error, där ingenting känts omöjligt, bara nya upptäckter oanade möjligheter. Sitt eget uttryck hittade hon tidigt i karriären.

Det är en lång lyckosam resa ända från tidigt åttiotalet som nu fortsätter med oförminskad styrka. Katarina är en av mycket få konsthantverkare som sålt mer än tidigare i pandemitider.

Under åren har ca 100 företags- och föreningsutställningar passerat revy för Katarina förutom ca 60 utställningar på gallerier, muséer, konsthallar och slott och den årliga konstrundan i Nordvästra Skåne. Bland Katarina Gustafssons större offentliga utsmyckningar kan nämnas Idrottshallen och Heleneborgsskolan i Svalöv och uppdraget Livets pärlor till Mariakyrkan i Helsingborg.  

Katarina Gustafssons utställning i Örkelljunga Kulturhus med vernissage
28 november pågår t.o.m.18 december.




Fr.v. Tim Timmey Nedrup, Helena Staffas, Victoria Curling Eriksson, Shaw Petronio. Bakom står Gunnar Tryggmo och Per Ekros.

Sist ut för året i Krapperups konsthall
är konstnärsgruppen A2 Collective

Krapperup 211119
Nu står det årliga julbordet med frestande konst smakfullt färdigdukat i Krapperups konsthall! Vernissage lördagen 20 november.
Det är den lokala konstnärsgruppen A 2 Collective som bjuder in till visning. Sex av de sju medlemmarna sätter färg, liv och stämning i årets julsalong. Den sjunde medlemmen fotografen Jochum Klenell visade nyligen en uppmärksammad fotosamling i en separatutställning konsthallen.

Att fler och fler konstnärer söker sig till samarbete med likasinnade säger sig självt. Det är ett ensamt, krävande jobb, så denna typ av kollektiv fyller ett stort behov.

Konstnärerna i A 2 Collective, födda på sextio-, sjuttio- och åttiotalen, kommer från olika håll, med skilda utbildningar, tekniker och manér men är alla stationerade i Kullabygden. Förutom denna gemensamma nämnaren har de alla rika CV:n, egna personliga konstnärliga uttryck, och tekniker samt karriärer som lett framåt i ständig utveckling.

I denna julsalong finns det med andra ord någonting för alla betraktare. Utställningen är synnerligen varierad med kvalitetsstämpel utan att bli minsta spretig.

Här möter Per Ekrots tuschlavyrer av isbjörnar Gunnar Tryggmos oljemålningar med fåglar, Victoria Curling Eriksson mediativa målningar söker sällskap med Shaw Petronis utmanande Street Art och Tim Timmey Nedrups välkända glada figurer Helena Staffas kvinnoporträtt.

Det ser med andra ord ut att bli en givande julsalong för såväl konnässören som hela tjocka släkten!

Julsalongen med vernissage lördagen den 20 november på Krapperups konsthall pågår t.o.m.12 december.


Gunnar Tryggmo


Tim Timmey Nedrup


Shaw Petronio


Helena Staffas


Per Ekros


Victoria Curling Eriksson



Morgan Ferm med sitt stora verk "In this moment" på Galleri Skelderhus

Morgan Ferms mekaniska konstverk på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 211118
En unik utställning för alla sinnen har vernissage på Galleri Skelderhus lördagen den 20 november.
Det är konstnären/industridesignern Morgan Ferm, en av landets främsta företrädare för rörlig, mekanisk konst som bjuder på konstupplevelser av sällan skådat slag.

Spiraler och geometriska former i ständig, oavbruten långsam förändring lever och verkar i Ferms avancerade byggen. Som livet självt… Avgörande och en gemensam nämnare för är det gyllene snittet – en helig Graal för alla konstutövare! Utskurna former förstärks eller försvagas, ändrar slumpmässigt färg och form genom underliggande roterande skivor som skapar synvillor för att ta ett av många belysande exempel. Det är den inbyggda tekniken som bestämmer, när, var, hur.

Det är den inbyggda tekniken som bestämmer, när, var, hur.
Ytorna är plana i trä, plåt eller trä, ibland skulpturala, alltid utan mänskliga avtryck som penseldrag eller personliga manér.

Det är omöjligt att inte låta sig beröras av de levande, meditativa konstverken.

Känslointrycken av liv i långsam förändring påverkar betraktaren, skapar stilla undran över egna livets förändringar. Tankar om vikten av att ta vara på ögonblicken, en stilla ödmjukhet andas i känsloregistret hos vissa. Andra fascineras och fastnar i tekniken.

– Det stora verket, ”In this moment” som fyller hela väggen här på Galleri Skelderhus skapade jag till en utställning på Rydals museum.

Med detta verk kände jag att jag nått vissa av mina egna långsiktiga mål. Det blev en ny startpunkt. Här simmar och förändras formerna som i ett akvarium och för första gången kan betraktare se mekanismen bakom.

En fjäder i hatten är att M.A.D Gallery i Geneve beställt en mindre version av verket” säger Morgan som redan på åttiotalet blev känd för sin nytänkande design och produktutveckling bl.a. av rollatorer samt kaffetermosen Artkannan.

Redan på 70-talet under den femåriga studietiden på HDK i Göteborg brann Morgan Ferm för problemlösningar och att skapa nya uttryck av skiftande material. Där föddes också hans första kinetiska skulptur – en ljudalstrande el-driven anordning med gipsfyllda bordtennisbollar som rullade i olika banor.

. Lusten och begåvningen för såväl ingenjörskonst som bildkonst och design har lett honom framåt i en spännande resa med olika hållplatser. En sådan hållplats är ”In the moment”.

– Jag vill skapa nytt, en evig kretsgång - få bilden att växa, skapa liv i död materia som en symbol för livet!

Morgan Ferms utställning på Galleri Skelderhus med vernissage lördagen den 20 november kl. 13.00.



Annika Zetterström

Annika Zetterströms utställning FLOEM i Klippans konsthall

Klippan 211008
Det är en mångbottnad, stämningsfull utställning med en poetisk vördnad för naturen och människan som nu visas på Klippans konsthall. FLOEM  (grekiskans bark) är titeln på Annika Zetterströms utställning med vernissage lördagen 10 oktober.

Floem som sitter under trädens bark är ett dubbelriktat transportsystem som bl.a. transporterar socker och aminosyror- från roten ut i bladet. Det inre går ut i det yttre, samma process som Annika Zetterström eftersträvar i sitt konstnärskap. Naturens skönhet och inneboende rörelse, energi och kraft, där det inre visar sig i det yttre och vice versa, är ämnen som hon studerat och gjort djupdyk i.

Konstnären Annika Zetterström söker det outforskade, dubbelbottnade och motsägelsefulla hos människor, djur och natur . Tankar kring naturen – det levande systemet , är grundläggande i denna konceptbaserade utställning - full av livskraft.

Allt hänger samman.

De poetiska tankar och existentiella frågeställningar som ploppar upp hos Annika, fångas och överförs i hennes konst - i realistiska, stämningsfulla motiv och miljöer, vi alla är väl förtrogna med. Som skogens och vattens magi… mänskliga, vardagliga, varma relationsbilder av folk och fä… eller trygga, varma interiörer …

Intrycken och avtrycken i hennes upplevelser transporteras varsamt och ömsint i till skickligt arbetade olje- och akrylmålningar eller i  litografier på papper eller plast. Ljuset är den självutnämnde stämnings- och energibäraren. Det känns nära, varmt och välkänt i Zetterströms bildrum, lika okonstlade som naturen själv.

Med fil.kand. i konsthistoria och psykologi förutom Konstfackstudier samt inte minst ett äkta brinnande naturintresse är Annikas teoretiska och konstnärliga bagaget välfyllt. Det var inte för inte Turnermålningar som först fick Annika in på konstens väg.

Det är ingen slump att hennes kandidatuppsats gäller målningar av Ola Billgren.  Det var två målningar med motiv av fönster mot världen, där två scener eller världar inre och yttre kan upplevas samtidigt – ett fenomen som satte extra fart på Annika Zetterströms kreativitet, tankebanor och upptäckarlust. Annikas konst har ofta en nära släktskap med Ola Billgrens. Naturens under slutar inte att förvåna eller fascinera Annika.

– Naturen klarar sig själv, utan vi människor. Men vi klarar oss inte utan naturen, konstaterar Annika Zetterström.

Annika Zetterströms utställning Floem med vernissage lördagen den 9 oktober på Klippans konsthall pågår t.o.m.2 december.




Pia Fonnesbech, Linda Drescher och galleristen Harald Urban Hjärne

Galleri Skelderhus har nu i hösttider återigen bytt skepnad

Munka Ljungby 211007
Denna gång har det intima galleriet förvandlats till ett varmt mysigt rum, glödande av lustfull färgrikedom och ett säkert mönster- och formspråk. Det är konstnärerna dansksvenskan Pia Fonnesbech och amerikanskan Linda Drescher som bjuder in till vernissage lördagen 9 oktober till utställningen med underrubriken: "varje dag"

Varje dag lär syfta på de motiv som presenteras: Vardagliga ting i stillebenmålningar, i objekt och mönster.

– Jag bara älskar att sätta ihop färger. Just nu har jag förkärlek för blå toner, säger Pia Fonnesbech som är en kolorist med mjuka, varma vibrationer i sina oljemålningar där kompositioner av vardagliga ting tar plats..

Det är första gången de båda kollegerna som delar ateljé i Köpenhamn ställer ut tillsammans. Deras bakgrunder är olika. Pia har studerat både vid Köpenhamns Konstakademie och Göteborgs konsthögskola medan Linda studerat i USA och senare lagt fokus på design i sin danska utbildning.

En gemensam nämnare är deras intresse för mönster.

– Pandemin gav mig en annan arbetsro! Den har lett mig till att jobba mer och mer figurativt, förklarar Pia som är van att ha fullt upp med utställningar runt om i Europa.

– Jag jobbar mer abstrakt, arbetar mycket balans i färg och form, inflikar Linda som förutom sina avskalade abstrakta målningar även visar ett kakelbord med former som har likhet med det marockanska formspråket.

Deras verk passar bra ihop för en helhetsupplevelse

Henri Matisses citat om sin egen konst passar bra även för denna opretentiösa miniutställning utan åthävor – En mjuk behaglig värld utan skarpa kanter.

Pia Fonnesbech och Linda Drescher har nu fått blodad tand att ställa ut tillsammans. Snart skall de ställa ut i den danska huvudstaden.

”Varje dag”-utställningen med Pia Fonnesbech och Linda Drescher har vernissage 9 oktober kl 13-16 och pågår t o m 7 november.


Linda Drescher och Pia Fonnesbech



Gunnel Arlock

Gunnel Arlock – Färglek från olika perspektiv

Örkelljunga 211001
– Det är en mångsidig, välutbildad konstnär och psykolog/psykoterapeut som drar nytta av båda sina gracer som ställer ut på Örkelljunga konsthall den 2 oktober.

– Pandemin gjorde mig mer sugen på färg, säger konstnär Gunnel Arlock, som kompletterat sina psykologverksamhet med examinerad bildkonstnärtitel från Finlands konstfack samt konststudier på akademisk nivå. Det har blivit en mängd utställningar jurybedömda och separata sedan dess.

Gunnel Arlocks behov av inspirerande färgprakt i dystra, grå pandemitider får sitt utlopp i denna utställning med måleri och konstglas. Det hoppfulla blå nyanserna dominerar, värmer och lyser upp.

–Man kan kalla utställningen ”Färglek från olika perspektiv”, säger Gunnel vars tidigare yrkeskompetenser som psykolog/psykoterapeut naturligt stämmer möte med konsten. De ger energi, inspiration och utveckling till varandra. Att se världen, livet och människorna ur alla tänkbara perspektiv ingår i Arlocks båda yrkesvärldar. Konst och psykologi i symbios inom ramarna.

Naturen, dess organiska formspråk och skiftande färgflöden är den svalkande källa som Gunnel aldrig tycks bli otörstig av. Havet, det strandnära, årstidernas irrfärder, förvandlingar, rörelser… Som Arildbo har hon goda möjligheter att fånga ögonblick och göra det till sitt.

– Konsten speglar ju en själv, säger Gunnel, vars trettiofem år i Norrbotten gett avtryck i hennes bildrum, där olika tekniker gärna blandas i ett rent färg- och formspråk med välarbetad textur. Även pastosa stillebenmålningar tittar fram bland de havs- eller strandnära motiven. Färgstarka skulpturer i glasfusing med abstrakta former i samspel lyfter harmoniskt bildverken och skapar extra liv och rörelse i det lilla funktionella galleriet.

Gunnel Arlocks utställning ”Färglek från olika perspektiv” med vernissage
2 oktober pågår t.o.m. 23 oktober.





Anette Nilsson

Fotoutställning – Close to my father

Ängelholm 210930
Fotografen Anette Nilssons varma, poetiska utställning Close to my father har vernissage lördagen 2 oktober på Galleri Moment. I det lilla galleriet i Gamla Rådhuset visas nu utvalda bilder till en kommande bok med samma titel.
Boken är en hommage till hennes 87-åriga pappa som levt hela sitt yrkesliv med fokus på odling.

Livskraft.Växtkraft. Förgängelse… Odling kan ses som en metafor för mänskligt liv. Parallellen mellan en människas liv och en växt – från frö till blomstring och vissnande är slående..

– Som äldre ser man en annan skörhet i allt. Det är ett spännande projekt som gör mig brutalt fokuserad. Det har varit en pågående process under fem år, med många bollar i luften. Åldrandet är sårbart, berörande och skört. Livet är ömtåligt! Visserligen är mina bilder högst personliga, men även allmänt existentiella, säger Anette, som är uppvuxen med arbetet på odlingarna på barndomshemmet på Rebbelberga.

Anette har tidigare erfarenhet av bokutgivningar som fotograf i trädgårdsböcker samt som fotograf och bildredaktör i utgåvor av Märta Måås Fjetterssons verk, varav ett prisbelönt som Årets konstbok. Därutöver jobbar Anette Nilsson med freelanceuppdrag till tidningar, böcker och bokförlag.

– Min pappa är en överlevnadsman till sin natur. Han har tidigare varit en stående statist i mina trädgårdsböcker. Nu är han huvudpersonen. Jag vill berätta hans historia. För mig som är uppvuxen med odling och jord, vill jag nu som vuxen hitta nya perspektiv, se med nya ögon och ta vara på ögonblicken med min pappa. Jag skapar mina egna minnen i de ögonblicken. Samtidigt vill jag överraska mig själv!

Anette Nilssons mjuka, vackra och tankeväckande bildserie är skapad med såväl analoga som digitala verktyg och polaroid.

Denna utställning kommer med säkerhet skapa öka intresset för Anettes kommande bok ”Close to my father”.

Anette Nilssons utställning på Galleri Moment i Ängelholm pågår t.o.m. 23 oktober.



Maria Montelius-Grifó

Efter ett lyckat första år som gallerist
ställer nu Maria ut sina egna verk

Mjöhult 210930
Efter ett år av lyckade utställningar är det dags för galleristen och konstnären Maria Montelius Grifo´att visa sitt eget konstutbud i sitt eget ägandes Galleri Oscar i Mjöhult. Utställningen med vernissage fredagen 1 oktober bjuder på såväl oljemålningar som akvareller och grafik.

– Ljus, balans och öppningar och ingångar… Det är grunden i allt jag gör.
Vad slutresultatet blir vet jag inte förrän jag är färdig. Det vore pretentiöst att säga något annat. Men jag strävar efter att skapa tidlösa bildrum för ro och glädje. Både privat och som konstnär vill jag bidra till att djur och människor skall må bra eller bättre. Mina jordiska upplevelser stämmer möte med de inre.

Maria är en sökare med fötterna djupt ned i den skånska myllan. Praktisk, teknisk och allround har hon handlingskraftigt utbildat sig till djurpratare, kristallhealer och alternativ behandlingsterapeut.

Allt i linje med hennes livsintentioner att skapa, ro och glädje och harmoni till trasiga kroppar och själar – i konsten och livet.

Allt hänger samman.

Det meditativa draget i Marias personlighet är starkt och visar sig i hennes konstuttryck. Det är en abstrakt bildvärld, där ”less is more” som möter betraktaren. En rofylld värld bortom tingen, där oanade figurer eller landskap kan ta plats i en kosmosliknade värld, där ljuset alltid hälsar på.

Universella klanger anas i hennes ljusskimrande universum, byggda i många tunna lager. Oftast arbetar hon i en extremt subtil färgskala. Enbart den vita färgen består av fyra olika nyanser.

– Jag jobbar alltid med kniv, ibland även med trasor i mina oljemålningar som nu börjar bli mer färgstarka än de tidigare mycket subtila kulörerna. Tidigare jobbade jag mest med former i ett slags överjordiskt alltet, nu blir det lite mer jordbundet, grottliknande. Grafiken var ett tag sedan jag jobbade med men hoppas kunna komma igång på allvar snart, säger Maria som alltid har någonting på gång – i livet som i konsten.

Marias yrkesval föll sig naturligt med en mamma som textilkonstnär och en pappa som illustratör och scenograf. Efter konstutbildningar hann Maria även med några år som designer och illustratör vid sidan om måleriet och grafiken.

Maria Montelius- Grifó är medlem i KRO, NVSK och VSKG och är representerad i bl.a. Region Skåne och Stockholms Läns Landsting.

Maria Montelius- Grifós utställning med måleri och grafik pågår t.o.m. 17 oktober.




Bo Larsson, Stockholmsskildrare
av format

Förslöv 210917
En av våra främsta Stockholmsskildrare, konstnären Bo Larsson  ställer nu ut på Galleri Hattlösa i Förslöv. Den som inte sett hans konst på Moderna muséet, Vetenskapsakademien eller på Nationalmuseum, kan ha mött hans målningar på Tomarps kungsgård för några år sedan.

Som ung konstnär – han avverkade nio år på Konstfack och senare Konstakademien – kunde han inte begripa skillnaden mellan konst och verklighet. Frågan är om han gör den än i dag, denne skicklige, namnkunnige konstnär, vars verk etsar sig fast som lim på näthinnan.

Denne prominente målare skapar gärna nya verkligheter med många in- och utgångar. Ljuset är den ständige följeslagaren i alla hans bildrum. Den leder, lockar och förför, skapar stämning och dynamik. Stadens ljus glimmar likt strålande stjärnor eller planeter. Regnvåt asfalt och glittrande reflexer i Strömmen höjer stadens urbana själ. Bo´s perspektiv, målade från ovan på Söders höjder är ofta lika oväntade som förtrollande.  Det gäller även Larssons fascination för snö som han använder likt ett trollspö och låter snön omfamna, omforma och skulptera och klä staden i en ny mjuk, spännande dräkt.

I Bo Larssons stockholmsmotiv kan ljusets följeslagare, skuggorna, stjäla uppmärksamheten, bli spännande figuranter eller vålnader från svunnen tid. Tränger man in i hans bildrum upptäcker man hela tiden nya detaljer och vinklar i hans motiv. Ett exempel ser man bl.a. i en oljemålning  ett motiv med folk på väg till Katarinahissen. Här är det hissmaskineriets två ögon som oväntat står på hedersplats, inte hissen.

Bo Larsson är en konstnär som gärna blickar bakåt i konsthistorien för att nyskapa. I Bo Larssons realistiska, vackra och mångfacetterade bildrum möts gärna historia och nutid i ett mästerligt klassiskt oljemåleri, litografier eller screentryck. Bl.a. Pieter Bruegel och Vermeer är starka inspirationsspröt, framför allt i Bo´s vintermotiv, där de belgiska 1600-tals landskapet byts ut mot dagens platser på Söder. Även i hantverket förenas historia och nutid. Mobilen ser Bo Larsson som en modern Camera Obscura, där han kan skärskåda detaljer och perspektiv.

 I sina senare verk låter Bo det yttre rummet, ta plats i det inre i dubbel bemärkelse. Oförmodade möten…

– Två verkligheter som inte är kompatibla möts och fogas ihop. Det kan bli ett gnistrande samspel när Vitabergsparken flyttar in i min ateljé, säger Bo som bott på de bästa utsiktsplatserna i Stockholm, från Skeppsholmen till Gamla sta´n samt på ett flertal ateljéer vid Slussen och på Södermalm. Det är historiska plattformar där storheter som X:et, Grünewald och Albert Engström huserat.

Bo Larssons utställning på Galleri Hattlösa i Förslöv har vernissage fredagen 17 september och söndagen 19 september 17 – 20. OBS bokning! På båda dagarna förs ett samtal mellan Bo Larsson och Galleri Hattlösas Torvald Berg kl. 18 30.

Utställningen pågår t.o.m. 29 oktober.



Kajsa Dahl

– Livet ska levas nu och det fullt ut!

Mjöhult/Galleri Oscar 210908
– Livet ska levas nu och det fullt ut!
Det säger glasdesignern, bildkonstnären och konstpedagogen Kajsa Dahl som ställer ut på Galleri Oscar lördagen den 11 september under titeln ”Ingen mans land”.
Det är första gången denna positiva konstnär använder sig av tema i sin utställning som dubbeltydigt tar upp vår behandling av djur, miljö och natur i till synes mycket dekorativa, fantasieggande bildrum.

Livgivande, vibrerande energi och en befriande leklust genomströmmar allt Kajsa kreerar i såväl bildkonst, glasdesign som keramik. Inte för inte heter Kajsas hemsida Kavat!

Färgrikedom flödar och skapar energitillskott i emotionella, lättsamma och ljusa, konstverk med berättarlusta –  fördelade på golv, i fönstersmygar och väggar.

Det är lätt att förstå den nittioåttaårige besökare som önskade, att döden som närmade sig, skulle vara som Kajsas tavlor!

Fåglar, vargar, ormar, rävar, sniglar och råttor berättar sin historia i levande bildrum av sagokaraktär eller drömtillstånd. Dessa naturväsen passar fint in i det vilsamma galleriet, vars väggar andas både då- och nutid.

– Naturen talar. Nu är det deras tur! Vad är fint och vad är fult? Råttor kan här ses som dekorativa element. Vi glömmer bort djurens arbete och sinnestillstånd. Det finns råttor som år efter år letat bomber. Vår djurhållning är skrämmande. Det är ovärdigt hur vi människor behandlar andra livsformer. Det är inte bara djur och natur som skall anpassa sig till oss. Vi måste anpassa oss till dem och ta vara på deras livsbetingelser och kunskaper.

Kajsa Dahl arbetar inte bara med sitt eget skapande utan jobbar även som konstpedagog, något som hon upplever ge själslig kraft till det egna skapandet .

Det är få som kan våga leka, ta fram barnet inom sig som Kajsa Dahl. Men hon har ett tryggt kunskapsbagage att luta sig emot. Bl.a. Orrefors glasbruk under två år, Konstvetenskap på Lunds universitet och konstpedagogik på Halmstads högskola samt ett flertal årliga utställningar sedan 2006.

Kajsa Dahls utställning Ingen mans land med vernissage lördagen 11 september pågår t.o.m. 26 september på Galleri Oscar i Mjöhult.






Tone Linghult

Nya generationens glaskonst på
Galleri Moment

Ängelholm 210907
Böljande kroppsformer, byster och torson fångade i rörelser skimrar, igenkännbart men främmande på Galleri Moment 7 september – 25 september.
Det är glaskonstnären Tone Linghult som visar sina skulpturala gestaltningar och glasvaser i utställningen Membran – en tunn hinna.

Det är en udda teknik hon använder sig av – fjärran Graal och Ariel: Glasblåsning på järnnät.

– Jag blåser glaset ned i den form jag skapat av det tygliknande, mycket formbara metallnätet. Det är en magisk, emotionell process när nätet möter glaset. Som en fysisk andning, där sedan allt börjar hända som i en teaterpjäs. Materialen andas i takt, rör sig som en levande kropp Förberedelsen är långsam. Vid blåsningen högt tempo, säger Tone, som utbildade sig på Konstfack 2016- 2019.

– Kroppens förmåga att uttrycka känslor fascinerar mig. Jag vill ge känslorna fysisk form. Söker mig fram, försöker utröna vilken muskel eller rörelse som bäst berättar hur vi mår inuti. Metallnätet bidrar till  skuggor, struktur och form med glaset över som en tunn hinna.

Närmast väntar en separat utställning på Galleri Glas i Stockholm för denna unga framåt, sökande glaskonstnär vid namn Tone Linghult som redfan ått del av stipendieskörden och hunnit med ett flertal uppmärksammade utställningar.




Erich Hörtnagl med hängningshjälpen Kennet från konstförenngen

Var och en bär sitt eget
landskap inom sig

Örkelljunga 210903
Att likt en generös värd bjuda in andra till sina inre upplevda eller imaginära landskap - dessa gåtfulla, hemliga rum som bara är våra egna, ingen annans - fordrar en konstnär i mästarklass. Många försöker, få lyckas.

En av de ytterst få är filmproducenten, fotografen, grafikern och skulptören Erich Hörtnagl som ställer ut på Örkelljunga kulturhus med utställningen ”Landscape in mind”.

Vernissage 4 september.

Laddade, mjukt fantasieggande men starkt suggestiva inre landskap, skapade i ett mästerligt hantverk, breder nu inbjudande ut sig i galleriet.

Det är landskap man vill gå in i, vara en del av. Öppningar till nya sköna världar erbjuds i Erichs bildlandskap, där olika genrer möts i stilla symbios – foto, måleri, grafik.

–Jag vill skapa nya verkligheter, varsamt blanda känslor och verklighet. Med utgångspunkt från samma bildlandskap, förändrar jag ibland känslointrycket  bl.a. med andra färgsättningar. Saker och ting kan också skymma det vackra. Min vision och verkligheten kombineras i landskapet som efter hand kan få radikala förändringar, när visionen under livsresan kan stöta på patrull. Jag tror, att vi letar efter trygghet i våra inre landskap. Med blandtekniker hittar jag ett eget språk att berätta med. Världens äldsta printteknik, träsnittet möter den digitala tekniken..

Ja, Erich Hörtnagl vill berätta. Efter Konsthögskolan i Wien, fick han stipendium till Rom, där han sedan fullföljde sina studier på Filmhögskolan på inrådan av självaste Fellini och hans personnage, då de såg hans konstnärliga begåvning och berättaranda. Sedan sjuttiotalet bor Österrikesfödda Erich Hörtnagl i Helsingborg med arbete över hela Europa som filmproducent samt deltagande  på internationella festivaler med en mängd utmärkelser som följd. Parallellt visas hans verk på internationella utställningar och mässor med representation på europeiska och amerikanska muséer och konstgallerier.  

Fotot är det centrala huvudverktyget i all Erich Hörtnagls mångfacetterade konstnärliga produktion.  

– Ett foto är egentligen en illusion. Man tror man ser allt som är framför kameran. Ändå finns det något annat som händer – en slags hemlighet som fotografiet rymmer i sig själv. 

Erichs känslomässiga reflektion kring fotografin, dess illusion och inneboende hemlighet, präglar även denna storartade konstutställning – inte lik någon annan.

 Erich Hörtnagls utställning ”Landscape in mind” med vernissage 5 september pågår t.o.m. 25 september på Örkelljunga kulturhus.





Jörgen Platzer

Spantspjärn, en symbolrik utställning på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 210903
I utställningen Spantspjärn med vernissage lördagen den 4 september på Galleri Skelderhus, åskådliggör konstnären Jörgen Platzer sina existentiella, filosofiska funderingar i en installation med rodden som metafor och handling.

– Rodd som gestaltande handling. Eller helande ritual. Eller kanske ett äventyr? Att ta sig fram på en flod är att färdas på en urgammal led genom ett samtida landskap. Det är det ursprungliga sättet att ta sig fram på en flod. Roddbåten är det skal i vilket jag för närvarande rör mig i världen. Jag gillar det makliga tempot, lugn och ro! Att ro sig fri. Man baxar fram i sin farkost, sin bubbla, säger Jörgen och tillägger leende:  
– Men det är inte rebusar jag jobbar med. Jag vill att mina verk skall gripa tag, stimulera fantasin!

Jörgen Platzer utbildad på Kungl. Konstakademien på sjuttiotalet har under åren gjort flera stora offentliga verk med känd symbolisk historisk anknytning bl.a. rondellhästen ”Trojansk häst” i Kalmar. Förutom uppmärksammade utställningar och arbetsstipendier är han seden decennier en omtyckt huvudlärare på Ölands konstskola.

Det är i historien, filosofin och mytologin Platzer hittar uppslag eller teman till sina målningar, skulpturer och installationer. Naturen är språkröret.

På galleriets frontvägg hänger ”skrovet” av en roddbåt som försedd med reflekterande flugvingar som i stället för åror. Ett flertal oljemålningar av grönska, kött, sten och vatten samt en videofilm av en man som ror i Kalmarsund kompletterar. En text på en kapaskiva och ett brett kompendium informerar och berättar om hans intentioner med Spantspjärn. Spantspjärn är den del av skrovet, där man hämtar spjärn och kraft för nästa årtag. Ett sådant skulle vi alla till mans behöva i pandemitider.

Jörgen Platzers installation med vernissage lördagen 4 september på Galleri Skelderhus pågår t.o.m. 3 oktober.



Pia Nordqvist

Ingenting är för sent...

Ästorp 210828
Den devisen är färgstarka, egensinniga Pia Nordqvist ett levande bevis och ett föredöme för.

– Ingen bestämmer över mig! Med pennan i handen bestämmer jag själv över papperet. I det lustfyllda skapandet försvinner det mörka och nya vägar öppnas. Det är en besatthet, säger Pia som nu ställer ut på sin forna arbetsplats Åstorps bibliotek och konsthall med utställningen ”Surrealistisk allmogekonst” med öppning måndagen 31 augusti.

Denna konstnärssjäl som brinner för skapande alla kategorier går sin egen personligt utstakade livsväg för att nå sina mål. Samtidigt är hon en livsbejakande, öppen medkännande och positiv utåtriktad personlighet som känner allt och alla.
Mörker blir ljus, ljus blir till mörker.

Pia Nordqvists livsbejakande, aktiva engagemang och arbete för kulturen i Åstorp belönades förra året med *Åstorps kulturpris” Efter pensioneringen från sitt jobb som biblioteksassistent och utställnings- och evenemangsansvarig, gjorde Pia äntligen slag i saken att på heltid ägna sig åt konsten.

Med erfarenhet av branschen och ett brett kontaktnät därtill, sökte hon med rekordfart runt på gallerierna. Resultatet är mer än imponerande. Efter tre år med fritt sökande och skapande hemma i Nyvång har Pia Nordqvist ställt ut på tjugo gallerier, varav åtta utställningar var jurybedömda.

Pia  Nordqvist var knappast någon novis när hon nystartade sin konstkarriär. Ända sedan tonåren på fritiden har hon arbetat med olika konsttekniker, bl.a. batik och textil, utbildat sig på konstkurser och workshops med 3-D. Oförväget har hon sedan sökt och experimenterat, sig fram tills hon hittat sitt eget uttrycksmedel, där pennan alltid hittar surrealismen i ett personligt bild- och symbolspråk. Pennor i blyerts, metall eller glitter samsas glatt med lemlästade dockarmar, ansikten, tyger och nät, porslinsskärvor till väggverk i 3-D, i hennes omfattande materialbox.

Djärva, vågade färgsättningar är ett livselixir för Pia, såväl i konsten som i kläder och inredning.  Färgprakt, mönster och former lånas gärna från allmogekonsten. Verkligheten möter overkligheten, humorn sagan, historien furstar i en berättande, imaginär bildvärld. Den är av drömmar vävd, där allt otänkbart och oförväntat kan ske. I personligt utformade imaginära rum eller utopiska maskiner.  Likt sagans gestalter känner vi igen deras personnage, även när de går in från verkligheten till overklighetens skrymslen

Fantasin har inga gränser. Det har tack och lov inte Pia heller.

 Vissa av Pias konstverk kan även köpas i giclétryck. För som Pia själv säger. Konsten skall vara tillgängling för alla, även de med smalare plånböcker!

Pia Nordqvists utställning ”Surrealistisk allmogekonst” öppnar för visning måndagen 31 augusti på Åstorps konsthall och pågår t.o.m. 15 oktober.




Gertrud Alfredsson

"Genom mina ögon" – Gertrud Alfredsson ställer ut på Tomarps Kungsgård

Kvidinge 210821
Gertrud Alfredsson har haft förmånen att få breda ut sina vingar, fritt lyfta och berätta och åskådliggöra sitt eget inre universum för vidare kommunikation – i drömlikt generösa lokaler. Illustratören, målaren och skulptrisen Gertrud Alfredsson som senast fick stor uppmärksamhet när hon skapade liv och energi med kolossalmålningar målningar och skulpturer i Blå Hallen i Höganäs 3000 kvm generösa lokaler.

Nu är det dags att ge nytt liv i det stilfulla Stora galleriet på kungsgården i utställningen ”Genom mina ögon. I Lilla galleriet samsas två konstnärer med vitt skilda uttryck och tekniker – Internetkonstnären Ville Victor Johannesson och Koloristen Jannike Nattvarg.

Det finns en dominerande frihetskänsla i Gertrud Alfredssons teckningar, målningar, keramik och skulpturer. Konsten känns så opretentiös och fri som den bör vara, när hantverket sitter där den skall. Den gör den hos Gertrud, utbildad på Forum Konsthögskola I Malmö under fem år, är aktiv konstpedagog och håller därutöver ofta ledningen i större konstprojekt. Utställningarna från slutet av åttiotalet är mer än många, likaså stipendierna som rullat in. Hon syns och hörs denna mångsidiga, konstnär, som vill berätta och skapa kommunikation i verk där humorn ofta tittar fram i allvaret. Samtid och dåtid möts i formsköna skulpturer med underfundiga vibrationer. Fabler och sagor tar plats i koloristiska , mångtydiga oljemålningar. Figurativa uttrycksfulla tecknade porträtt berättar sin historia. Andra abstrakta färgstarka motiv berättar sin historia. Det fula och det vackra stämmer möte.

Det stora visar sig i den lilla vardagliga.

– Det gäller att hitta formen, våga och stå upp för de bilder som växer fram. Det rullar på men det krävs tid, säger Gertrud Alfredsson som har en annan konstnär i hallen intill: halmkonstnären Anna Lena Ingemansson. Det är som synes konst i alla tänkbara vinklar och vrår på Tomarp. T.o.m. Magasinet har fått en ny gäst: fotografen och reklammannen Micce Rylander som här visar tryck och oljemålningar.

Utställningen Genom mina ögon med opening 21 augusti pågår fram till den 26 september.


Gertrud Alfredsson

Gertrud Alfredsson


Jannike Nattwarg (ovan och nedan)

Micce Rylander

Ville Victor Johannesson




Anna Lena Ingemansson


Jockum Klenell

Fotokonst i den högre skolan visas i Krapperups konsthall

Krapperup 210613
För första gången visar Krapperups konsthall enbart fotokonst i en utställning – utan sedvanligt komplement av skulpturer och objekt. Fotokonsten, här av bästa internationella kaliber, behöver ingen förstärkning. Allt är foto eller som grekerna uttrycker det – målat,  ritad med ljus, vilket  ordet fotografi betyder på grekiska.

Det är en förnämlig trio med legendarerna Rodney Smith och Fernand Fonssagrives samt Jockum Klenell som ställer ut på konsthallen med öppning, inte vernissage, lördagen 14 augusti.  Det är en utställning som lockar och drar till inträngande vandringar med långa besök i bildrum med starka känselspröt.

Poetiska, stillsamma, humoristiska, surrealistiska,,, Utsökta i form och personligt språk, väntar de högklassiga bildrummen med oväntade inslag, på besök i sensommartid.

Fotoikonen Rodney Smith 1947 – 2016, hans dråpliga, surrealistiska Margritteinspirerade galna personnage som visas, bör vara nästintill oöverträffade i sin genre. Det är svårt att inte imponeras, vilket även gäller prisbildens många nollor.  Smith sade sig sträva efter att se det vackra och nyckfulla livet, inte det fula. Skönhet, nåd, stil och humor skulle prägla denna teologie doktor och professor i fotografi. Stil och humor visar även Fernand Fossagrives läckra bilder.  Att båda arbetat med modefotografering tar sig tydliga uttryck i deras exklusiva lek med rörelser och former.

Hos Vikenbon Jockum Klenell är det landskap som gäller, även om han i likhet med de andra utställarna sysslat med modefotografering och hans namn lysts ide stora internationella modemagasinen.

Utforska ljus och mörker, yttre och inre landskap samt fånga stämningar och hitta själen hos människor och miljöer i sökaren ingår i Jockums vardagliga jaktmotiv…

Elegans i form och bildspråk är nyckeln.

– Jag vill levandegöra synintryck och känslor. Jag retuscherar aldrig utan vill hålla kvar verkligheten precis som det är, känna av det som sker. Mer form än färg, säger Jockum – en globetrotter sedan barnsben, uppvuxen i Buenos Aires och Rotterdam. Klenell har lyckats bevara det nordiska, renskalade ibland vemodiga tänket och stillsamma känslan i sitt bildspråk. Det är vilsamma bilder som inbjuder med sug att stanna kvar i. 

Bland motiven: En ensam 50-årig kiosk på en parkering som sett likadan ut under åren… En udda skulptur med ett kraftverk intill… Porträtt av pappans rygg där han torkar ryggen efter bad, en rörelse som han upprepat under alla år… Reflexer och rörelser i vatten… Gråsvart snöbeklädd bokskog…

Allt är utfört med lugn och ärlighet av denne fotokonstnär, utbildad under fyra år på Kungl. Konstakademien i Antwerpen med högsta betyg.

Ett klassiskt, vackert kvinnoporträtt är den enda bilden som är arrangerad. Mjuka finstämda akvarellliknande bilder tar plats bland de svartvita.

 

Fotoutställningen som öppnar 14 juli pågår t.o.m. 12 september.

Rodney Smiths och Fernand Fonssagrives bilder är hämtade från The Photo Gallery.


Jockum Klenell


Jockum Klenell


Rodney Smith


Rodney Smith


Rodney Smith


Fernand Fossagrives


Fernand Fossagrives



Elisabeth Hilling

Elisabeth Hillings utställning "Naturen och tiden" på Galleri Moment

Ängelholm 210809
Naturen och tiden kallar Elisabeth Hilling sin kommande utställning på Galleri Moment på Galleri Moment med opening tisdagen den 10 augusti. Titeln  stämmer fint med textilkonstnären Elisabeth Hillings tydliga intentioner av vad hon vill förmedla i sina screentryck och textilvävar.

Naturens kraft, ljus och mörker, livets frågor och tidens gång är ämnen hon tangerar och belyser i textiler, tryck och blandtekniker. Med ljuset som ledsagare och stor hantverksskicklighet screentrycker hon i lager på lager på pannå, papper eller textil, gärna med blandtekniker.

– Jag gör ständigt nya upptäckter, söker mig fram. Gör gärna olika kombinationer av schablonerna, aldrig massupplagor. Experimenterar ofta, och gör gärna bildserier med teman, säger Elisabeth och visar på en bild, kallad Spår av tid. Här har hon översatt ett vackert artonhundratalsfoto till screentryck och satt en äkta spets från samma tid som fotot. Effekten blir magisk. Intill på ett bord ligger mindre tryck på pannå, naturdagböcker med motiv av bl.a. ekorrar och fåglar. En stiliserad, sakral bildväv med titeln Ljus i staden med spännande djup och renhet hänger intill. Naturbilder från vattendrag och myrar och årstidernas växlingar tar plats på väggarna. Även folklorevävda objekt i gamla traditionella tekniker har hittat hit.

–Jag är utbildad ämneslärare och jobbade som sådan ganska länge. Men till slut kände jag att jag bara måste fortsätta med att utveckla mitt stora intresse för textil och konst i alla dess former. Jag slutade mitt lärarjobb sökte och kom in på HDK i Göteborg, där jag studerade 1977 till 1981. Sedan dess har jag varit verksam som konstnär, berättar Elisabeth Hilling, hemmahörande i Alingsås.

Elisabeth har sedan under decennier varit en flitig utställare, erhållit ett dussin offentliga uppdrag och är representerad i ett flertal kommuner och landsting.

Elisabeths utställning Naturen och tiden på Galleri Moment med öppning
10 augusti pågår t.o.m. 28 augusti.



Siri Jarring

Hon använder bilder i stället för ord

Munka Ljungby 210730
– Jag bygger upp en historia, en berättelse. Använder bildspråk i stället för ord. Allt är styrt av mitt undermedvetna. Jag älskar bildens laglöshet och inre kraft, där allt är tillåtet. Vardagstrivialiteter samexisterar med existentiella frågeställningar i fantasins värld och bildar med intuitionens hjälp nya berättande världar. Det är ett terapeutiskt sätt att hantera verkligheten, en bearbetning av vardagstankar och händelser. Det säger småländska konstnären Siri Jarring, numera göteborgaren, som ställer ut i Galleri Skelderhus med vernissage lördagen 31 juli kl. 13- 16.

Siri Jarrings utställning med en mängd oinramade bilder bjuder på en slösande, sprudlande kreativitet och fantasirikedom i såväl hantverkstekniker som material och innehåll.

Det är en underfundig, gåtfull men humoristisk fabelvärld som breder ut sig längs väggarna, kompletterad  med keramiska figurer och objekt i fönstersmygarna. En magisk värld som är både igenkännligt lockande och främmande… En video ger rörligt liv till hennes figurer, stärker personligheterna och karaktärerna i Siris mångfacetterade personage.

I Siris bildrum florerar kända och okända, uttrycksfulla djur och växter med egna personligheter. Tapirer, mullvadar, grrodor och ormar, försedda med komiska, surrealistiska attribut som snablar i stället för näbbar.

Tolkningarna är lika fria och inspirerande som hennes konst. Siris konst hade dock inte varit så fri och befriande om hon inte hade behärskat så många hantverkstekniker till fullo. Här möts allt från japanskt tusch till målning samt grafiska tekniker som träsnitt och screentryck i ett imponerande tålamodsprövande arbete med millimeterprecision.

Tjugofemåriga Siri som tidigare studerat konst på Ö.Grevie foklhögskola kombinerar nu sitt skapande arbete med utbildning till bildlärare. Uppvuxen i ett konstnärshem med tillgång till konstnärsmaterial och keramikstudio tycks hon känna sig hemmastadd med det mesta i konstnärsväg. En naturlig oräddhet för experimenterande fick hon med sig med modersmjölken av mamman, skulptrisen och formgivaren Annika Jarring. Det har hon nytta av idag utan ateljé och verkstad..

– Jag använder numera allt som kommer i min väg… Fineliners, läppstift, tippex eller varför inte rödbetor, säger Siri – en extraordinär konstnär som bör ha en mycket lovande framtid att se fram emot.

 Siri Jarrings utställning på Galleri Skelderhus med vernissage lördagen 
den 31 juli pågår t.o.m.22 augusti.







Shaw Petronio

Shaw Petronio´s Women of Power på
Galleri Oscar i Mjöhult

Mjöhult 210714
En stor målning av ikonen Frida Kahlo på Galleri Oscars entrévägg visar inte bara vägen för besökaren. Denna fantastiska powerkvinna och konstnär som tufft sade sig ”skita” i vad världen tycker, står som en stolt, värdig representant för Shaw Petronios utställning ”Women of power”. Starka kvinnor, många feministikoner från all världens hörn, flera med igenkännandets tecken, möter besökaren inne på Galleri Oscar.

Det är kvinnor mot strömmen som blickar ut i galleriet - kvinnor som satt ned sina klackade eller oklackade djupt ned i världens mylla av orättvisor och ojämnlikhet. De är kvinnliga föredömen som har reagerat, agerat och satt ned foten i den åldriga, krackelerade myllan av orättvisor och gjort avtryck.

Bland de svenska kvinnor som porträtteras hittar vi namn som Astrid Lindgren, Stina Wollter och Mia Skäringer bland internationellt kända som Nina Simone, Virginia Guiffre Nawal el Saadawi. Alla dessa kvinnor – såväl författare, musiker, politiker, har vågat ta steget för förändring och förbättring av kvinnors livssituation, vissa med risk att mista livet.

Shaw Petronios färgstarka, kraft- och livfullt suggestiva kvinnoporträtt lämnar ingen oberörd. Deras ofta osannolika livshistoria nämns i korta texter under konstverken eller varför inte i motivet. Texter som ”No more fuck to give” No women gets an orgasm from shining kitchen floors”.

I likhet med hans porträtterade kvinnor går även Shaw Petronio mot strömmen, är gärna rebellisk, alltid tankeväckande i sin konst.

Denne street-, pop- och Contemporary Artkonstnär går sin egen väg även rent hantverksmässigt. Han kombinerar gärna på sitt personliga sätt Fine Art, Comic strips, multimedia och animationer.  Uppvuxen i ett konstnärshem i England med jugoslavisk far och engelsk mamma har han under vissa perioder sökt sig till andra konstformer som musik och teater, graffiti - former som gärna befruktar varandra med mersmak. Hans rebelliska, engagerade inriktning på allt han företar sig konstnärligt, tar ofta grafitten plats.

Sedan många år bor Shawn med sambo och familj i Jonstorp. Sedan dess har han gjort en mängd uppmärksammade utställningar och Shaws engelska konstutbildning har kompletterats med en Masterexamen i interaktiva medier.

Shaw Petronios utställning “Fish without bicycles - Women of power” har vernissage lördagen den 17 juli och pågår t.o.m. 15 augusti på Galleri Oscar i Mjöhult.




Foto: Mira Grifó


Karol Zarbock

Hantverk, naturen och de fyra elementen är självklara inslag i Karol Zarbocks liv

Ängelholm 210709
Keramiker Karol  Zarbock lyfter både sina egna rötter och naturens rötter i en kommande utställning på Galleri Moment från 10 juli.
Med humor och underfundighet gör Zarbock djupdykningar i såväl sitt inre som i naturens skrymslen.

Han är en keramiker som med keramiken som verktyg gärna vill berätta eller sätta ljus under skäppan på existentiella frågor i keramiska collage och installationer. Men lika gärna arbetar han fram formsköna, estetiskt tilltalande skulpturala objekt med stark inspiration från natur, växter och arkeologiska studier.
Med symboliserande objekt ger han inblick i personligt upplevda händelser, ögonblick och tankar i montage, uppsatta längs ena långväggen i Galleri Moments galleri i Gamla Rådhuset.

– Här visar jag bitar av mitt polska arv. Ett litet Polen, fast i Småland… Hantverk av olika slag ligger nog i generna. Männen snickrade och byggde, kvinnorna sydde eller broderade, berättar Karol och visar på en polsk LP-skiva i montaget, pappans favorit.

Hantverk, naturen och de fyra elementen är självklara inslag i mitt liv.

– På Konstfack tog jag kandidatexamen 2015 i glas och keramik, men jag fastnade helt i leran som känns naturlig för mig. Jag gillar att jobba med texturer, imitera material, vill inte sitta och dreja bruksgods. Det är jag för rastlös för.

På golvet i galleriet växer det en stor mullig skulpturgrupp av svampar, ett objekt som platsar lika väl i offentliga som i det privata salongerna. Det gör även det guldskimrande, stora, mycket dekorativa fiskedraget i taket som dominerar och sätter extra glans åt utställningen.

Karol Zarbocks utställning med opening 10 juli pågår t.o.m. 31 juli.



Maria Montelius-Grifo´ hänger Tim Nedrups tavlor

Djur&Odjur på Galleri Oscar i Mjöhult

Mjöhult 210521
Människan är det enda djur som har tråkigt, kläckte en vis man ur sig.
Så sant, så sant… Släpp den vuxna tråkighetens stelnande betonghölje och ta en runda i Galleri Oscars koloristiska fartfulla eldorado av kända och okända djur!

Djur möts du redan av i stallet intill galleriet på Oscarsgården, där hästarna huserar.  På gårdsplanen vaktar hunden Gucci ägorna. I denna utställning Djur&Odjur kan allt hända för den som har fantasins, humorns och sagans gåvor intakta.

Detta är en utställning som flödar av leklust, flödande kreativitet, humor, förundran och sprudlande livsglädje. På väggar, i taket och i fönstersmygar florerar tänkbara och otänkbara djurgestalter i oljemålningar, keramik, stengods, plast, grafik och allehanda blandtekniker.

Djur&Odjur är en fantasterihatt, kreerad av ett urval av några av de mest välrenommerade nordvästskånsk konstnärerna med djur i fokus.
Det är ett fantasifullt, färgstarkt menageri som möter besökaren.  Åttabenta och fyrbenta hästar, flygande i tak eller i bildrum, drakar, änglar, sagolika fiskar, maneter i plast?, elefanter, hoppfulla fåglar, underfundiga katter, busiga apor, trygga hundar och stolta storkar.

Medverkande konstnärer:
Pia Eldin- Lindstén, Zoli Fuglesang Kareld, Åsa Canbäck, Gunilla C:son Björk, Karin Håkansson, Kajsa Palmquist, Sara Stenlund,Tim Timmey Nedrup och Kerstin Wellbro.

Utställningen Djur&Odjur på Galleri Oscar i Mjöhult har Opening 22 maj och pågår t.o.m. 6 juni.


Skulpturer av Karin Håkansson, Sara Stenlund och Åsa Canbäck


Zoli Fuglesang Karelds tavlor och Karin Håkanssons kattskulptur

Karin Håkanssons måleri och Åsa Canbäcks drake


Gunilla C:son Björks tavlor och skulptur


Åsa Canbäcks Drake

Pia Eldins Lindsténs hund


Kerstin Wellbros serigrafi


Fågel av Sara Stenlund

Taggaboll, Kajsa Palmquist



Lie Svennbeck

Intryck blir avtryck... Ord och tankar omvandlas till bild

Örkelljunga 210514
– Jag målar ord och tankar! Skriver ned mina upplevelser, samlar och lagrar dem för att sedan komprimera och utveckla intrycken under arbetsprocessen. Minnen, bilder eller situationer blir sedan personliga  inre och yttre bilder i textil, måleri, screentryck eller installationer!

Nya verkligheter föds, ibland oväntade!
Så beskriver Örkelljunga kulturhus nya utställare, konstnär Lie Svennbeck från Kvidinge sin kreativa arbetsprocess. ”Frånvaro av riktning” kallar Lie sin utställning med Opening lördagen 15 maj. Utställningen pågår t.o.m. 5 juni.

”Frånvaro av riktning” är tillstånd vi alla känner igen. Vem har inte gått vilse i pannkakan? Vägval, stopp, villrådigheten…Vart är jag på väg?

– Men det roliga är att är att det ändå blir en synlig riktning till slut, säger Lie och citerar dialogen mellan Alice i underlandet och katten: ”Bara jag kommer nånstans… Jo, det gör du säkert. Om du bara går långt nog!”

 Själv har Lie gått långa sträckor på sin konstnärsbana. Uppvuxen med en mamma som var textilkonstnär, valde Lie samma bana och utbildade sig inom teater, textil och väv. Men för över tjugo år sedan tog även måleriet fart med kunskaper hon kompletterade på Munka Ljungby konstskola 2014.

– Det var en frigörelse! Där hittade jag min egen röst, säger Lie och hänger upp en jättestor, välbalanserad skickligt utförd akrylmålning med den passande titeln ”Längs vägen”.

Små och stora akrylmålningar eller blandtekniker på duk, pannå och träbitar med naturen som ledstjärna, skall nu pryda väggarna.

Yttre och inre landskap, många abstrakta med meditativa eller poetiska inslag och spännande texturer skall ge nytt liv till konsthallsväggarna på Örkelljunga kulturhus.

Det brukar bli en spännande vandring i Lie Svennbecks berörande bildrum. Det lär det med säkerhet bli även denna gång.



Björn Bernström

Björn Bernström, Gabriella Dahlman och Gunilla Sundström på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 210513
– Elefanter äter man i små bitar, säger Magdalena Väpnargård som tillsammans med maken Sven är Tomarps Kungsgårds nya arrendator.

En av de fasta, tuggbara bitarna i den komplexa, spännande verksamheten under utveckling  är att bevara den tjugoåriga traditionen med konstutställningar av klass i Nedre och Övre galleriet.
Nu väntar den andra utställningen i Väpnargårds regi på att fylla hallar och salar, uppe och nere med nytt liv, energi och magi.
Utställningen Bernsdrömskt med kände akvarellisten, globetrotten och f.d.punkaren Björn Bernströms ser vi fram emot att fångas av i Övre galleriet.

Hultsfredssonen numera stockholmaren Björn Bernström hade inte hunnit hit, när vi tittade in. Men… Vi har träffat denne mästerakvarellist tidigare och då snabbt insett att det finns fler än Lerin & Company som behärskar akvarellen.

C:a ett hundratal utställningar inom och utom landet har Bernström hunnit avverka hittills. Hans agenda är späckad, då han inte enbart är känd som en våra främsta inom akvarellen utan även är efterfrågad kursledare. USA, Australien, Italien och Tyskland och Ryssland efterfrågar hans kunskaper som pedagog eller workshophållare.

– Jag jobbar med en kombination av flödet och exakta detaljer. Att blanda, se färger och kompositioner, utforska pigmentets beteende… Färger och pigmentets eget språk sköter jobbet medan jag själv styr processen.

Varje resa tillför något nytt… Nya ljusförhållanden, nya färger..
Rätt ljus och rätt skugga i rätt miljö kan få mig att tvärnita bilen, plåta och återskapa. Oftast är det stämningar jag söker, stämningar som i vissa lägen kan påminna om en magisk filmsnutt som rullas upp. Det är sådana ögonblicksbilder jag letar efter.

Så lät det för några år sedan då vi träffade Björn Bernström och hans stämningsladdade drömska, flyhänta bilder med igenkänningsfaktor. Då Bernström går på ständiga upptäcktsfärder i sitt utvecklingsarbete skall det bli spännande att se vad som hänt sedan sist. 

I det Nedre galleriet jobbar skulptrisen Gunilla Sundström och fotografen Gabriella Dahlman med att sammanställa och hänga utställningen ”Hund”.
Två skilda tekniker men samma  filosofiska tankebanor möts i symbios i ett  gemensamt forskande kring ämnet – landskap, människa, djur och natur.

Hunden blir en symbol för människors och djurs sammanlänkade öden.
Hunden kan i vissa situationer och berättelser överta människans plats. – dubbeltydigt, bisarrt roligt samt inte minst sätter det fart på tankebanorna hos besökarna.

Med skilda tekniker och material åskådliggör Gunilla och Gabriella ämnet lustfullt, tankeväckande och avskalat. Bl.a. Gabriellas foto av en ensam hund i ett hörn av landskap är betagande, då hunden ser ut att vara inte bara en del av landskapet utan herre över naturen. Gabriella är både fotograf och skribent, med tre trädgårdsböcker i bagaget.

I likhet med Gabriellas foton finns det en utsökt renhet i  Gunilla Sundströms uttrycksfulla hundskulpturer med starka igenkänningsvibbar.
Hon är en erfaren skulptris med fingertoppskänsla som söker det perfekta men ändå inte vill genomföra det fullt ut. Det personliga avtrycket är det viktigaste.

Utställningen ”Hund”  ser ut att bli en stillsamt vacker, avskalad utställning som väcker  glädje, humor och nya tankar.

Utställningar ”Bernsdrömskt” och ”Hund” på Tomarps kungsgård har vernissage lördagen 15 maj och pågår t.o.m. 27 juni.




Björn Bernström


Björn Bernström


Fotografen Gabriella Dahlman skulptrisen Gunilla Sundström


Gunilla Sundström


Gabriella Dahlman



Kristin Larsson och Evelina Dovsten

Nu är det partydags med feministiska förtecken på Galleri Moment!

Ängelholm 210509
Ett dignande, gnistrande vackert bord, dukat  med 13 kuvert, presenterat  med unika, signerade glasobjekt i utsökt harmoni, väntar på besökare 11 - 29 maj. Ca 100 eleganta objekt, fördelade på sju per kuvert, lockar ögat likt ett välbalanserat kalejdioskop.

Utställningen The After Party, kreerad av glasblåsarna och formgivarna Evelina Dovsten och Kristin Larsson. Den är en hyllning och fortsättning av Judy Chicagos ikoniska, feministiska intstallation The Dinner Party som arbetades fram 1974 till 1979 tillsammans med hundratals kvinnliga olika hantverkare. Utställningen är permanent på Elisabeth A Sackler Center for Feministic Art.

Evelina Dovsten och Kristin Larssons "The After Party" är deras eget konstverk, alla kategorier – från glasblåsning till deras respektive unika formspråk. Allt är unikt signerat i olika tekniker och uttryck.

Evelinas kontrollerade formspråk gifter sig fint med Kristins lekfulla i den spännande koloristiska helheten.

De tretton vid bordet är deras egna personliga favoriter, kvinnor som vågat gå mot strömmen. Hedersgäst är Judy Chicago själv i ett sällskap av allt – från Moa Martinsson till May Shelley och Bianca Kronlöf till okända släktingar i demokratisk anda.

­– Det är kvinnor som är och har varit en inspirationskälla och ett föredöme för oss, berättar Evelina som känt sin två år yngre kollega Kristin sedan tonåren, då de praktiserade på glasbruk.

Senare blev det studier på glasbruk utomlands innan de båda kom in på Konstfack och tog varsin Master. Även i stipendieskörden har de följts åt.

Idag delar de ateljé på Gustavsberg i Stockholm.

– Vi jobbar ju vanligtvis med egna separatutställningar men i projekt kan man maximera sina kunskaper och idébanker. Vid planering och komponerande av helheten föds nya i färg, form och innehåll.

The After Party är installerad i Galleri Moments lokaler i Gamla Rådhuset. Öppet: tisdag till fredag 12–17, lördag 10 –14.



Kerro Holmberg framför sin tavla "Edith Södergran"

Starka kvinnor slår upp portarna på Tomarps kungsgård

Tomarp 210331
Äntligen…
Nu blåser det friska kulturvindar igen på Tomarps kungsgård.
Den anrika borgen med tjocka, vittrade väggar, fyllda av viskningar och rop från medeltida husarer, kungligheter och driftiga kvinnor, bör ha kulturabstinens efter ha legat i träda under pandemin.
Torsdagen den 1 april öppnar de nya förvaltarna Magdalena och Sven Väpnargård med en utställning av poeten och konstnären Kerro Holmberg i Stora Galleriet.
Utställningstiteln ”Strax jag kommer strax” är hämtad från en av hennes egna dikter. Det är en varm, engagerande utställning som möter besökaren. I färg och form ger Kerro Holmberg liv till starka kvinnors liv, lustar och drivkrafter.

Kvinnorna - avantgardekonstnärer och poeter, är alla banbrytande föredömen som betytt mycket för samtiden samt inte minst för Kerro själv. Här får de möjlighet att breda ut sig och få den uppmärksamhet de förtjänar.

Det är subtilt fångade personligheter med många bottnar, presenterade i kraftfullt mejslade oljemålningar i lager på lagerteknik som stolt tar plats väggarna.

Bland de kända damer som får sitt livsverk presenteras här, kan nämnas Edit Södergran. Även Tjechovs Damen med hunden i en ny version kan hittas här av en sökande själ.

Merparten av kvinnorna är av rysk härkomst  bl.a Elena Guro.

Den tyska dadaisten Hannah Höch  har sin egen placering i lilla hallen medan uttrycksfulla kvinnoporträtt pryder den redan vackra gula salen.

– Som barn var det rokokoprinsessor, bokmärkesänglar, filmisar som gällde. PrinssoMan skapade sig själv genom att klistra och tejpa, satte fel huvud på fel kropp.  Allt på fullaste allvar. De blev ett slags stöd genom livet. Sedan far dessa bilder genom vuxenlivets och konsthistoriens tratt och genom decennier av umgänge med oljefärg och kol. De senaste decennierna har det kommit till mig från andra håll. Jag slutar inte att umgås med mina avantgardistiska damer, säger Kerro Holmberg som själv berörs  och påverkas av dessa kvinnor hon målar, porträtterar och berättar om. Det är målningar som skapar associationer och närhet till personligheterna.

Ett exempel, är Hannah Höch som drog sig undan nazismen och kriget till ett litet undangömt ställe i Berlins utkant. Hon skapar en blomstrande trädgård samtidigt som hon fortsätter med sina fantasifulla collage.

– Jag är också odlare. Vad är en blomsterrabatt om inte ett ständigt föränderligt collage av mörker och ljus, av överflöd och avgränsningar?

Det säger Kerro Holmberg som själv i Voltaires` anda ser till att odla sin egen trädgård, i dubbel bemärkelse.

I det nedre Lilla galleriet samsas keramikern Liv Widing och målaren Martina Eriksson om det unika lokalen där delar av medeltida  väggmålningar  skrapats fram. Här blickar Liv Widings ystra hästar i stengods från i fönstersmygarna flankerade av Martina Erikssons målningar med motiv av igenkännliga vardagsprylar.

Kerro Holmbergs utställning ”Strax, jag kommer strax” i Stora galleriet och  Liv Widing och Martina Erikssons utställning i Lilla galleriet pågår från den 2 april t.o.m. den 9 maj. 



Liv Widing, keramik


Kerro Holmberg


Kerro Holmberg The Ender sisters, olja på duk


Liv Widing och Martina Eriksson i Lilla galleriet


Martina Eriksson, måler



Skulptris Sara Stenlund, Viken

Släpp konstnärer loss, det är vår!

Krapperup 210329
Det spirar och gror i ateljéer och verkstäder. Våren sätter fart inte bara på naturen utan i hög grad på slumrande livsgnistor och yrvakna skaparlustar.

Kullasalongen är ett av våra traditionella vårtecken  i Nordvästskåne – ett litet embryo till ljusare tider för alla och envar.

På den mörkaste av alla dagar, långfredagen den 2 april öppnar Kullasalongen 21 i Krapperups konsthall denna säsong och släpper in livgivande ljusglimtar i bild och skulptur.

436 verk av 109 konstnärer har granskats och bedömts av en fristående jury. 47 kvinnor och 17 män, bosatta, sommarboende eller födda i Skåne, godkändes.

Gamla godingar blandas med nya stjärnskott i en lättsam kompott i allsköns tekniker och manér. Virkat, textil, teckningar, akrylmålningar och akvareller i trivs fint bland keramiska alster och mobiler.

Ålderspannet bland konstnärerna spänner från fyrtio- till åttiotallster
Ett par av de yngsta konstnärerna tittar bakåt i konsthistorien och förvånar med sina realistiska, mycket välarbetade oljor a la femtiotal medan vissa av de äldsta årgångarna visar sig stå under ständig utveckling och letar nya infallsvinklar och manér i Contemporary Art.

Alla är inte barn av sin tid, det sneglas bakåt och trevas framåt, vilket gör besöket spännande.

Spännande var också arktekten Malin Mattssons akrylmålningar på duk. Målningarna hade en raffinerad känsla av sten och doft av skog och natur. Den bör var ett perfekt komplement till naturkänslan i ett glasat arkitektritat komplex. Där bör även Sara Stenlunds byster ”Sharing wisdom ”skulpturer i Jesmonite eller Kajsa Palmquist vävda akryler på cellofan hitta sina platser.

Bor man inte i skön natur kan man ju ha naturen på väggen, allra helst Erich Hörtnagls förtrollande landskap och foto i mixed media, omvärvd av mystik och magi.

Den som längtar efter det exotiska, med vibbar av surrealism kan hitta den världen i Therese Galbovs välgjorda stora oljemålningar.

Överlag är det alltid inspirerande att möta nya bekantskaper i skilda tekniker.
Miljötänkandet har också öppnat upp för användning av tidigare otänkbara material i den skapande arbetsprocessen, likaså har det digitala bjudit på nya kreativa lösningar för utveckling av bild- och formspråk.

Den jurybedömda Kullasalongen på Krapperups konsthall pågår 2 april – 23 maj.


Kajsa Palmquists vävd akryl på cellofan. I bakgrunden Knud Wang Rasmussens olja, akryl på masonit


Anna Rylanders I C U


Möllekonstnären Malin Mattsson

Erich Hörtnagl, Landskap


Therese Garbov, oljor på duk



Matz Svensson, ordförande i Stiftelsen för främjande av konstnärlig verksamhet i Nordvästskåne delar ut årets stipnendium till Palle Ankesen

Årets Helmer Lång-stipendium har
tilldelats konststuderande Palle Ankersen, ny utställare på Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 210329
Behovet av stöd och uppmuntran för unga konstnärer på väg är större än någonsin i dessa dagar då kulturen gått på halvfart eller helt avsomnat i pandemins spår. Galleri Skelderhus har länge värnat om unga, begåvade på väg, gett dem möjligheter att få visa sin produktion.
Den 2 april öppnar  Galleri Skelderhus upp för en utställning av  Palle Ankersen, en bygdens son, väl förtrogen med galleriet där han tidigare visat framfötterna i en samlingsutställning.

Numera är han Konstfackstudent i Fri konst efter studier i bl.a. Munka Ljungby.
Vid 25 års ålder har Palle Ankersen redan hunnit knipa Våga Ses stipendium, ett stipendium som han nu i år kompletterar med det hedrande Helmer Lång stipendiet på 10 000 kronor.

– Vi har haft ett huvudbry med att välja bland ett dussin välmeriterade och valet föll på Palle, säger Matz Svensson, ordförande i Stiftelsen för främjande av konstnärlig verksamhet i Nordvästskåne.

Juryns motivering enligt Helmer Långs grundläggande intentioner:
I Palle Ankersens konstnärskap försöker han utveckla och samtidigt konservera idéer, göra fantasier fysiska, beskriva verkligheten med drömmens språk. Han imiterar drömmarnas skeva och vindlande logik, de fria associationerna och mötet mellan det bekanta och det mystiska. Palle arbetar mycket med fiktion och inspireras ständigt av bildmediets direkthet, känslan av att liksom i en dröm plötsligt befinna sig mitt i en situation och ana ett längre, dolt händelseförlopp. Det är viktigt för honom att upprätthålla en jämvikt mellan bokstavliga och symboliska tolkningsmöjligheter så att dessa plan kan kontrastera och förstärka varandra. Mångtydigheten, bilder i bilderna, kulissartade rum och landskap är tänkta att ge sken av fler verklighetslager inom de världar som hans tvådimensionella verk utger sig för att vara.

Mannen bakom stipendiet - den starka kulturpersonligheten, mångsidige litteraturdocenten Helmer Lång var en synnerligen aktiv, kunnig kraft i den skånska kulturlivet.. Han var ständig sekreterare i Skånska Akademien och drivande  i såväl Fritiof Nilssonsällskapet som Nordvästra Skånes Konstnärsförening.

Den glade stipendiaten Palle Ankersen visar här elva bildverk (berättelser) Teckningar eller collage i blyerts, tusch, akryl, på papper, glas eller spånskiva.

– Jag vill göra fantasier fysiska, ge verkligheten drömmens språk. Ett möte mellan det bekanta och mystiska, det platta och tredimensionella. Jag försöker härma drömmens vindlande logik, dess fria associationer och ambivalenta innehåll, förklarar Palle Ankersen och visar sina kulissartade rum och landskap.  – De är tänkta att ge sken av fler verklighetslager inom de världar som mina tvådimensionella verk utger sig för att vara!

Stipendiaten Palle Ankersens utställning på Galleri Skelderhus visas 2 april –9 maj på Galleri Skelderhus.



Närvarande frånvarande – Britt Bogårdh
på Galleri Moment

Ängelholm 210214
”Närvarande frånvarande” var titeln på en Britt Bogårdhs tidigare utställningar – en titel som passar perfekt även i hennes kommande utställning på Galleri Moment i Gamla Rådhusets lokaler.

Det är miljöer påverkade av månniskor som präglar Bogårdhs motivvärld. Hennes mjuka akrylmålningar, i väl avvägd färgsättning är fyllda av ljus, eleganta vinklar och linjespel. De har alltid mänskliga avtryck. I det utsökt puristiska. bildrummet kan man hitta ett paraply, en klänning, sopor, fåtölj, tvätt -  ibland en människa.
En av gestalterna är Britt Bogårdhs älskade mormor som inspirerade henne att jobba med bildkonst.

Britt Bogårdhs karriär är udda. Hennes konstnärliga begåvning upptäcktes visserligen tidigt men Britt satsade aldrig fullt ut på konsten utan utbildade sig till sjuksköterska och var verksam som sådan ända fram till pensioneringen för sex år sedan. Men Britt, uppvuxen i Ängelholm, gav aldrig upp konsten under åren, uppmärksammades och ställde ut regelbundet. Två år i rad lyckades hon med konststycket att bli antagen på Liljevalchs vårsalong.

– Det måste vara en utmaning, ha en historia. Som när jag fick uppdrag att illustrera järnvägsstationer och fick reda på att Wilhelm Moberg suttit och skrivit Raskens på en av stationerna. Det gav inspiration till att söka vidare och sätta in Moberg i bildrummet.

Britt berättar att hon är försedd med tålamod, jobbar med undermålningar, använder gärna pyttesmå penslar eller varför inte öron pinnar för att få det eftersträvade uttrycket.

– Jag vill att mina målningar ska ställa en fråga, uppnå en känsla eller fånga ett skeende, säger Britt Bogårdh, vars utställning öppnar 16 februari och pågår
t.o.m. 6 mars. OBS! ingen vernissage i vanlig bemärkelse p.g.a. covid 19!




"Med dagens ögon" – Gittan Jönsson ställer ut i Åstorps Konsthall

Åstorp 210118
Konstnären och feministen Gittan Jönssons vilja att synliggöra orättvisor i maktstrukturer och relationer är lika brinnande idag som när hon på sjuttiotalet efter Konstfackstudier slog genom med verken Diskkasterskan och Dammsugerskan. Hennes strävan att förmedla och berätta, personligt och politiskt, tar sig utryck i såväl måleri  och teckning som skulptur, tecknade serier och installationer.

Den 25 januari ställer Gittan Jönsson ut på Åstorps biblioteks konsthall med utställningen ”Med dagens ögon” - en utställning som pågår t.o.m. 12 mars.

Dåtid, nutid och framtid utforskas. Det förflutna lurar i det närvarande.  Elsa Beskows Tomtebobarnen har fått nya aktuella vinklingar sedan Gittan Jönsson på nittiotalet använde temat i sina motiv.

– Det var efter en jobbig skilsmässa som jag började bearbeta synen på familjeideal med avtryck i Tomtebobarnen. Sagan talade till mig – tomtebodrömmar som jag inte visste att jag hade.

Målningarna jag gjorde då har jag förändrat i takt med att tiden förändrats. Miljöförstörelsen och flyktingsituationen hittar nu sina platser i mina målningar.

Dagens tomtebobarn måste rensa upp efter oss på flera plan. Alla måste hjälpas åt.  I ett av motiven rensar de upp efter oss med dammsugaren som är mitt alter ego, säger Gittan Jönsson som nu är tillbaka i sin barndomsbygd.

I målningen ”Tillbaka till noll” visar hon föräldrarnas rötter i Gråmanstorp och Västra Sönnarslöv. Med inspiration av detta konstverk samt digital visning skall alla nioåringar i kommunen måla varsin karta mellan skola och hem i en workshop, ledd av konstpedagogen Louise Waite.

 Workshoppen ingår i kulturgarantin, ett led i Åstorps satsning på kultur i skola och förskola.

I utställningen ”Med dagens ögon” lyser nya hoppingivande akvareller bland målningar och figuriner där även Dammsugerskan hittat dit.

– Under arbetsprocessen börjar jag alltid med linjer, fyller i färger och fortsätter lager på lager. Ingenting är för enkelt för att vara betydande är min paroll, säger Gittan som förutom ateljé på Österlen har en liten lya i demonstrationernas stad, Berlin.

Det är en stad full av linjer och spår att söka nya vägar på för en konstnär som Gittan Jönsson, ständigt stadd i förändring.

Åstorps konsthalls opening 25 januari har ingen traditionell vernissage p.g.a. rådande pandemi. Utställningen på går t o m 12 mars.






Vas av Dagmar Glemme

I lust och fägring stor på Galleri Oscar

Mjöhult 201118
Skönhet och behag i lust och fägring stor kan man hitta i lilla Mjöhult, närmare bestämt mitt i myllan på Galleri Oscar f.d. Restaurang Oscarsgården.

Efter en mycket framgångsrik premiärutställning under temat Hästar, sadlar nu konstnär och galleristen Maria Montelius Grifó om till en utställning utan tema men med inspirerande variationer i såväl teknik, manér som inriktning.

Det är ett namnkunnigt gäng på elva konstnärer som ser ut att trivas förträffligt tillsammans i det varmt mysiga galleriet, trots eller snarare p.g.a av deras olikheter i såväl tanke som uttryck och teknik.

Ljuset tittar in, lockar och förför i Galleri Oscars utställning ”Poetiskt och klurigt” med Opening fredagen den 20 november.

Här dansar lek och allvar tillsammans. 

Dagmar Glemmes utsökta konstglas i form av bl.a. mästerliga, nästintill överjordiskt vackra vaser och glada, finurliga änglar som kan förvandlas till vaser, skapar sagokänsla, magi och meditation.

Det är ledande känslouttryck som återkommer hos flera av utställarna.

Meditation, poesi och eftertanke bjuder förutom Maria Montelius Grifo även Lisbeth Cedwall och Ann-Marie Grind i sina målningar.

I fönstersmygarna  syns Rita-Li Hedelins  unika drömmande, hemlighetsfulla ikonliknande ansikten, målade på diabas.

Unika är även Christel Khans kluriga, säregna, livskraftiga och kluriga bronsgestalter - alla original, gjutna i tekniken cire perdue.

Fotokonstnär Tomas Montelius  presenterar i denna utställning både poetiska och kluriga verk.

I glasskåpen skimrar även framlidne Olle Hellmouths pregnanta, kraftfulla silver i fickplunta och smycken.

På andra våningen lyser färgstarkt Erik Grinds stora målningar i mandalateknik.

Koloristisk är i sanning även Tim Timmeys koloristiska, smågalna surrealistiska värld som fyller ena kortändan.
Hans karriär från tatuerare till graffitikonstnär som förgyllt stora delar av landets kommuner, vidare till etablerad konstnär är unik och värd att uppmärksammas.

Djur saknas inte heller i denna utställning hos denna djurälskande gallerist.

Ulf-melvin och Malin Fjellströms pigga fårskallar av lera inbäddade i hö, passar fint in på epitetet klurighet.

Utställningen ”Poetiskt och klurigt” på Oscarsgården  i Mjöhult med opening fredagen den 20 november pågår t.o.m. 13 december.


Chistel Khan

Tomas Montelius


Erik Grind


Tim Timmeys glada bilder


Rita-Li Hedelin


Ann-Marie Grind

Olle Hellmouth

Maria Monelius Grifó

Malin och Uf Fjellström


Lisbeth Cedwall

Text: BMZ.se / Ann Christine Montelius



Mirja Ilkka

Välrenommerad trio i
Krapperups konsthall

Krapperup 201113
Var och en har hittat sitt bildspråk i personligt utforskande, berättande bildrum. Deras respektive manér, teknik och tankebanor är vitt skilda medan inspirationen oftast föds och återges från hemmiljöer, ute eller inne.

De första konstverken besökaren möter i konsthallen är Olof Behrens kraftfulla, starkt koloristiska akrylmålningar med doft av Contemporary Art med Streetvibrationer. Hans målningar och kolteckningar känns som födda i stunden. De är nära nära och nu.

– Jag jobbar i dialog med mina målningar, testar gränser och vågar numera avsluta målningen i rätt ögonblick, aldrig överarbeta, även om det är svårt att stoppa en rörelse eller intention, förklarar Olof.

Olof jobbar helst i större format men det är inget mot Mirja Ilkka som utför sina stämningsladdade, poetiska berättelser på meterhöga dukar. Det är mjuka, sublimt varsamma naturmotiv Mirja exponerar, där sagans magi och naturens under tar plats bl.a. i jättelika svampar samt i motiv från Jona och valfisken.

Det är en egen skimrande värld i dimma eller slöjor dold som man gärna vill gå in i och stanna kvar i.

Gustav Sundins bildvärld däremot är glatt igenkännlig för alla och envar.

Inspirerad av Carl Larssons bok ”Mitt hem” skapar Gustav personligt upplevda vardagsbilder från sitt hem med barn och familj.

Det är en skildring av en konstnärsfamiljs vardag på 2000-talet med dess stök och bök contra Carl Larssons idylliserande sekelskiftsromantik från 1899.

Homeworks kallar Gustav Sundin sin serie hemstudier med osviklig personlig touch. Egna studierna kommer från Academie Florence, där han även varit verksam som lärare. Lärartakterna sitter kvar och numera driver han målarskola och Konsthallen på Fabriken i Torekov.

Utställningen på Krapperups konsthall pågår 14 november – 13 december.


Mirja Ilkka


Olof Behrens


Gustav Sundin (arkivbild)


Olof Behrens


Gustav Sundin



Maria Montelius-Grifo´

I Coronas kulturskymning och hotande mörker tänds ett litet stalljus i Mjöhult

Mjöhult 201020
Ett nytt galleri invigs fredagen 23 oktober på Oscarsgården i Mjöhult!
Ett vågspel kan tyckas, men konstnär Maria Montelius Grifó visade tuffa takter redan för elva år sedan då hon tillsammans med maken Antonio startade Restaurang Oscarsgården mitt i lågkonjunkturen. En satsning som mot alla odds slog mycket väl ut.

Men nu är Maria redo för något nytt och har förvandlat den populära restaurangen till ett mysigt, funktionellt inbjudande galleri.
Galleri Oscar är beläget mittemot stallet där släktens tre hästar huserar.
Temat för premiärutställningen är också ”Hästar.” Ämnet är mytomspunnet och konstnärer har i århundranden sökt och hittat sin personliga konstnärliga relation till detta formsköna djur med dess inre mångomtalade gåtfullhet. Ordkreatörer har tävlat med varandra på att sätta ord på det oförutsägbara hos hästen.

– Hästar ger oss de vingar vi saknar…
– Något i hästars yttre är bra för människans inre.

Så kan det låta bland de tusentals hyllningscitat till hästen som spritts runtom i världen.

I Galleri Oscars utställning möter vi flera av dessa infallsvinklar och tankebanor, då hästen är sedd och presenterad av sju konstnärer i skilda tekniker:
Ann-Margrete Clarén, Åsa Canbäck, Tomas Montelius, Maria Montelius Grifo´, Karin Mårlind-Strauss, Lena Palmgren och Birgitta Ryberg.

Redan vid entrén välkomnas besökaren av två stora magnifika hästbyster av sällan skådat slag – imponerande verk av Birgitta Ryberg på Unic Art. En gigantisk formsäker byst av en synnerligen personlig häst med färgglada pennor som man och ett huvud med halva pennor insprängda i huvud och hals utgör ett unikt, häpnadsväckande blickfång, även den skapad av Birgitta – en säregen, skicklig skulptör som vågar sticka ut.
I glasskåp kan man även se hennes rakubrända keramikhästar i  nära samförstånd med Lena Palmgrens utrycks- och rörelserika hästar i ståltråd och papier maché.

Rörelse och fantasirikedom bjuder även Åsa Canbäcks hästar på – flygande som sjöhästar, som sagohästar med vingar hängande från taket eller på bord i lek, galopp eller trav.

De livsbejakande skulpturerna omvärvs av fyra konstnärers bildverk med olika infallsvinklar och uttryck. Den yttre rörligheten möter här det meditativa, det outgrundliga.  Det dolda som inte är, det inre som anas…
Som i Maria Montelius Grifo`s subtila, drömska oljemålningar, där hästen bara anas i ett fiktivt kosmos men även i Ann-Margrete Claréns stillsamma, ljusa stora målningar.
Hästars kraftfulla rörelseschema, muskelspel och sköna formspråk tar sig uttryck i stiliserat linjespel av Karin Mårlind-Strauss målningar medan Tomas Montelius fångar känsligt sina hästar i ögonblicket med kameran.

Vernissage på Galleri Oscar, Oscarsgården i Mjöhult fredag 23 oktober kl. 16 – 19  och lördag 24 oktober kl. 12 -16.
Utställningen pågår t o m 15 november.












Sarah Down Finer

Känt och okänt – en utställning
med många ansikten

Klippan 201009
Se människan! Men vem? Vilket av mina jag är jag, för det finns ju många av dem, eller…? Vår egen självbild stämmer sällan med omvärldens. Men bra porträtt kan på ett enda klick berätta ett livs historia eller framhäva oanade delar av personligheten. De kan beröra,  engagera, ställa frågor, leda framåt…

Fotoobjektet och betraktaren är i symbios. Så är fallet i Magnus Ragnvids lysande fotoutställning Familiar face på Klippans konsthall. Det är mycket spännande att studera och känna in de tjugofem personligheter, kända och okända som vi möter i konsthallen.

Klippansonen Magnus Ragnvid  återvänder efter tjugofem år till sitt barndoms Klippan med utställningen Familiar Face, tillägnad bortgångne barndomsvännen Mats Andersson. Det är starka, inträngande kvinnoporträtt, i storformat, där det laddade uttrycket förstärks av dess höga tekniska kvalitet och förklarande texter.

Sårbarhet är ett av nyckelorden som smygs in i Magnus Ragnvids levande, intensiva bildrum, där styrka, livskraft och energi alltid tar plats. Här träffar vi Magnus mamma Lena Ragnvid i ett ömsint porträtt bland kändisar som Petra Mede, Camilla Läckberg, Jill Johnsson, Sarah Dawn Finer samt aktivister, HBTQ-ikoner bland de många kvinnor som inspirerat honom.

– Kameran är mitt skydd och verktyg för att komma åt individen bakom fasaden. Jag vill berätta en historia, för mig själv och andra. Alla har en självbild man vill visa utåt. Jag själv gör min egen tolkning av deras personligheter. Min tolkning och kvinnornas egen möts sedan i deras betraktelser.

 Man kan säga att jag är såväl regissör som psykolog och problemlösare, när jag fotograferar porträtt, säger Magnus som känner det ångestladdat men samtidigt förlösande att vara tillbaka på sin barndoms gator, där han ofta kände sig utanför, likt en Ufo.

– Men det var nog jag som behövde röra på mig och hitta mig själv, säger Magnus, stationerad i Stockholm men som även varit verksam i såväl London, som Köpenhamn och Berlin.

Magnus blev snabbt etablerad fotograf med uppdrag från Absolut Vodka och Zeta till TV 4 och Vogue samt ett flertal utställningar bl.a. på Svenska ambassaden i Tokyo.

Magnus Ragnvids utställning Familiar Face med vernissage
10 oktober pågår t.o.m. 29 november.


Magnus Ragnvid i Klippans konsthall


Sanna Bråding


Julia Frej



Galleristen på Skelderhus Katinka Husberg, konstnär Karl-Magnus Petersson och curator Martin Schibli

Spännande dokumentation av förlista fartyg i Östersjön

Monka Ljungby 201001
Det bortglömda… Det som inte blev …  Återvändsgränder… Minnen. 
I Karl Magnus Peterssons konst påminns vi om det som var, det vi förlorat.
Under ytan berättar förlista skeppsvrak i Östersjön sin egen historia om bortglömd historia och händelser.
Bombflyg, minor och torpeder, olyckor eller medvetna sänkningar…  Alla förlisningar har satt spår hos såväl berörda människor som i vår historia och kulturarv.

Övergivna vrak blir tidskapslar.
Ämnet är idag glödande hett med tanke på utredningen av Estonias öde.
Saknad kallar Karl-Magnus Petersson sin kommande utställning som ingår i hans serie Stills på Galleri Skelderhus Vernissage 3 september på Galleri Skelderhus.
Det är suggestiva vackra unikt fångade foton med dystopisk klang som visas i generöst storformat i det lilla galleriet.
Efter fem år på Valands konsthögskola, har Karl Magnus Petersson hållits sig till samma temata sedan 2004 i olika versioner och tekniker
Han jobbar med installationer, skulptur, modellbyggen och fotografering,  alltid något på gång – gärna samtidigt.
Karl Magnus har rönt framgång både härhemma och internationellt och erhållit en mängd utmärkelser. Liljevalchs har han gästat ett flertal gånger.
De foton som Karl-Magnus Petersson visar här omfattar en unik arbetsprocess med början i Östersjöns havsdjup.
Med en sidescreenscanner fångar Petersson ljudvågor som han sedan tolkar och överför till bild i datorn, printar, formaterar och färgsätter. Strömmar och olika salthalter kan sedan påverka det slutliga resultatet. Han gör även visuella konstnärliga gestaltningar av bildmaterialet, baserat på 3D ekolod. Fotograferar gör Karl Magnus, med en analog Hasselbladskamera.

– Jag upptäckte potentialen redan 2002. Man kan se dessa bilder som en ofrivillig Land Art. Oförutsedda effekter i hanteringen ger en kick.
Jag arbetar alltid med långa tidskrävande projekt, gör mycket reseacharbete, letar i arkiv och söker människor som överlevt förlisningar eller spår av dem. Den individuella, lokalhistoriska anknytningen och det politiska klimatet, den tid då skeppen sänktes, är spännande att göra ”djupdyk” i. Jag väljer oftast civila fartyg med ett intressant historiskt perspektiv. Bl.a. fraktfartyget Bengt Sture som hämtat kol från Tyskland under andra världskriget …

Dess öde och följder på efterlevande har Klas Östergren berättat i essäsamlingen Saknade rapporter. S/S Ada Gorthon som sänktes av en sovjetisk ubåt 1942 har lokalhistorisk anknytning då rederiet var hemmahörande i Helsingborg. Även här kan man hitta spår av människoöden i det övergivna. säger Karl Magnus Petersson som på började sin Stillserie redan för sjutton år sedan och fortsätter att vidareutveckla sitt framgångsrika koncept.

Förlorad historia… Förlorad framtid?
Bortglömd historia och händelser omfattar utan undantag människoöden och förtjänar därför alltid att belysas för att kunna se framåt.
Framför allt, det som sker och har skett under ytan i Östersjöns globala hetluft.

Karl Magnus Peterssons utställning på Galleri Skelderhus med vernissage 3 oktober kl. 13 -16 pågår t.o.m. 25 oktober. På vernissagedagen är konstnären närvarande.

Utställningen är ett samarbete mellan kurator Martin Schibli och Galleri Skelderhus.





Lillemor Löfgren p Örkelljunga kulturhus

Lillemor Löfgren, ständigt på språng

Örkelljunga 200927
På Örkelljunga kulturhus möter vi konstnären och skulptrisen Lillemor Löfgren från Mölle. Det är meditativa, stilrena och stämningsladdade naturmålningar med utsökt textur och balans som värmer galleriets väggar i höstrusket.
De rofyllda, stilla målningarna känns som en personlig hyllning till naturen – en källa att hämta kraft ur. Vernissage 26 september.

Ständigt på språng efter att utveckla sitt tekniska kunnande och kreativa förmåga, är konsten inte enbart Lillemor Löfgrens yrke – det är en livsstil.
Förutom alla ständiga inre resor gör hon yttre resor - strapatsrika, fysiskt krävande naturupplevelser. Bland annat har hon avverkat åttio mil i spanska Santiago de Compostela på tjugosju dagar.
Det säger mycket om Lillemor Löfgrens livsfilosofi, upptäckariver och sökande efter frihet, enkelhet och harmoni, känslor som hon sedan vill förmedla i sin konst.

Lillemor jobbar alltid med fritt skapande, är bl.a. utbildad på Freie Kunstakademie. Därutöver har hon heltidsutbildning i design, illustration och formgivning samt ett otal kvällskurser. Arbetsprocessen är det motsatta till det harmoniska, varma känsloläge som Lillemors målningar utstrålar.
Det är ett intensivt experimenterande. Med trasor, knivar, trassel eller kniv jobbar Lillemor lager på lager med akrylfärger, spackel och sand för att få fram sin berättelse och  samtidigt uppnå nå en spännande struktur.

– Bilderna växer fram i en skapande dialog mellan mig själv och motivet.

Man skall kunna se bilder även i strukturen. Jag ger mig inte, målar över gång på gång tills harmonin och känslan sitter där. Även i mitt skulpterande provar jag mig fram med trä och nät.

 Lillemor Löfgren, uppvuxen i småländska Ryd bland nio syskon, har tecknat, målat och skulpterat i hela sitt liv. Sedan 2001 är hon yrkesverksam KRO-medlem med ett stort antal separat- och grupputställningar i bagaget.

 Lillemor Löfgrens utställning på Örkelljunga kulturhus med vernissage 26 september pågår t.o.m.12 oktober.







Ulf Eriksson på Järnvägsmuseet i Ängelholm

– Vid regnbågens slut fann jag
skatten i konsten

Ängelholm 200927
Det citatet inleder världsmedborgaren, medborgarrättskämpen och konstnärens Ulf Erikssons livsresa i livet och konsten. Den kan ses i hans kommande utställning på Järnvägmuseet i Ängelholm. Vernissage 3 oktober.
Ulf Eriksson har haft ateljéer och arbetat i såväl Afrika och Asien som Europa och Amerika i decennier, frotterats och insupit kunskap hos världens stora.
Orädd och agitatorisk har Ulf Eriksson ända sedan början på karriären varit sig själv, iakttagit omvärlden och hittat sitt eget ansikte bland konstens alla mångskiftande.

Som buddist söker han balans i tillvaron – ett nyckelord även för det cyklande personnage som florerar i hans motiv. Säg hans namn och merparten associerar till Ulf Erikssons populära cykelmotiv i naturskön natur och nostalgiska miljöer.
I olja, akryl med oljefärgförädlingar i handkolorerade prints eller i grafik och textil… Drömmar, möten, minnen tittar fram bland de cyklande, likaväl i himlen som på jorden i lättsamma, färgsprakande och mångkulturella motiv.

– Cyklande hjälpte mig efter en rehabilitering efter en läkemedelsförgiftning.

Cykeln blev sedan incitamentet till mina cykelmotiv, säger livsresenären Ulf i vars resebagage alltid penslar och färg intar hedersplatsen.

På de höga väggarna i den generösa lokaler på Järnvägsmuseet lyser en mängd färgsprakande, ljusa, luftiga cykelmotiv bland dramatiska kraftfulla, stilrena  och stämningsfulla naturmotiv från sjuttio-, åttiotal.
Det livsbejakande, hoppfulla trädet Yggdrasil intar sin plats lik n vägvisare på flera av museiväggarna. Dynamik, rörelse och lekfullhet är en gemensam nämnare som dominerar både nya och tidigare verk. Bland de nyare märks en stor lysande blå print, inspirerad av en Miles Davis låt.

– Det är naturen som inspirerar mig. De forna sekels byggen jag målar kan ses som en protest mot de nybyggen som byggs idag, säger Ulf som är ingenjör i botten och har anammat Hundertwassers livsfilosofi om att skapa hus där människan är fri. Även hemma i Mörarp med Thailandsfödd fru söker Eriksson ständigt nya kreativa lösningar inte enbart i konsten utan även i habitatet med 25 fågelarter, igelkottar och näckrosdamm. Det är alltid något nytt på gång…

– Jag kombinerar förnuft och känsla, vill skapa en dialog med betraktaren. Mitt måleri är en livsstil. I stället för att skriva dagböcker, målar jag!

Ulf Eriksson har avverkat många hundratals utställningar runt om i världen bl.a. .på Metropolitan och Art Expo i New York.

Nu är det Ängelholm som hägrar. Utställningen på Järnvägsmuseet i Ängelholm
3 oktober– 29 november.








Anna-Karin Arvidsson och Kerstin Cedell

Grafik, måleri, keramik och installationer
på Galleri Moment

Ängelholm 200921
”Det är roligt att se på när andra arbetar” är ett citat som ofta dyker upp i huvudet, när man tittar in i den febrila slutprocessionen av en konstutställning. Det stämde fint även denna gång vi tittade in på Galleri Moments (Gamla Rådhuset) kommande utställning.

Här jobbade skulptrisen, keramikern och formgivaren Anna-Karin Arvidsson i ett väl etablerat teamwork med akvarellmålaren och grafikern Kerstin Cedell med att sammanställa installationer. Bl.a. syntes ett objekt av en keramikhare som bligar på en okänd formation kallad Stilla animation.

Troligen har haren skuttat runt på de pyttesmå Arvidssons keramikstenar på bordet och förhoppningsvis tagit sig en titt på Cedells akvareller på väggen. Hur han reagerar på ett objekt av virkade svanar intill förtäljer inte historien. 

Det är tredje gången de rutinerade kreatörerna ställer ut tillsammans, denna gång med såväl enskilda verk som installationer. Färg, formspråk och tankebanor förenar deras skilda uttryckssätt – likaså arbetsplatsen – konstnärskollektivet på Palatset i Växjö.

– Det är spännande med olika utgångspunkter, när vi bygger och komponerar våra installationer. Kerstin är t.ex. mycket mer noggrann än jag . Vi är nyfikna på varandra. Samtidigt är det en utmaning!

En av våra parametrar är att skapa berättelser, förklarade Anna-Karin medan hon färdigställde ett ormliknande keramikalster för vägg- eller bordsbruk.

Den 22 september är det öppning för utställningen på Galleri Moment i Gamla Rådhuset – en utställning som pågår t.o.m. 10 oktober.



Alba S Enström

I´m Still Standing – Alba S Enström på Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 200903
Det är en flödande, vibrerande livskraft som fyller det lilla galleriet på Skelderhus med opening lördagen 5 september. Det är konstnären
Alba S Enström som bjuder in till späckad helhetsupplevelse med igenkännliga, spännande stopp på vägen i form av en serie av 40 pappersmålningar och akvareller.

Hans konstverk känns äkta och födda i stunden. Det är ett samtida, expressivt måleri, som en samling dagboksanteckningar där kärlek, passion och hopp tar plats, förstärkta med citat eller låttitlar.

Alba S Enström hittar referenser i såväl underground och punkmusik som mode, bondage och arkitektur. Här kan man hitta citat från bl.a. Rihanna och Lady Gaga i de intensiva, kraftfulla bildrummen. I`m Still Standing kallar han utställningen, en titel från Elton Johnlåt. Alba är sextio år, en ålder som dagens läge är förhållandevis hög bland contemporaryartists, därav titeln.

– Jag är målare och poet, modellerar och skulpterar med färger med kroki och teckning i grunden. Kroki är för en konstnär som noterna för en konsertpianist.

 Jag inspireras ofta av den yngre generationen. Sådana som Skelderhus Harald Hjärne och Ester Cavallin som nu studerar konst i Umeå. De ger hopp om framtiden, säger Ystadsfödde Alba S Enström, utbildad på Konstakademien i Köpenhamn, där han numera är bosatt. Alba S Enström har ställt ut på muséer, gallerier och biennaler förutom i Sverige även internationellt bl.a. i Tyskland, Danmark, Schweiz, Ryssland och Kina. En större museiutställning på Pori Art Museum i Finland väntar i höst.

Utställningen I´m Still Standing har vernissage på Galleri Skelderhus lördagen
5 september kl. 13 – 16 och pågår t.o.m. 27 september.
Öppettider 11– 16 lördagar och söndagar.



Anne Maria Udsen

Nature´s breath – Anne Maria Udsen ställer ut i Klippans konsthall

Klippan 200829
Anne Maria Udsens bildrum där associationer till liv och förgängelse hos natur och människa ofta är i fokus, känns alltid rykande aktuella.  Nu i coronatider, då det känns som om moder jord straffar oss med covid 19 känns titeln på hennes utställning på Klippans konsthall mer än träffande.

Nature`s breath  kallar hon utställningsprojektet som illustrerar och berör människans resonans med naturen, vår återklang och våra egna negativa avtryck på naturen. Hotet och utsattheten är lika stor för båda parter, såväl människa som natur, även om vi är förövarna.
Danskbördiga Anne Maria Udsen, numera Österlenbo har sedan debuten på Royal Academy of Art 2001, i sitt konstutövande jobbat med att åskådliggöra problem, sätta dem under debatt. Hon har ställt ut på såväl Grand Palais i Paris som Ljungbergmuséet i, erhållit ett flertal stipendier.
Därutöver har hon bl.a. varit verksam kurator för nordiska utställningsprojekt och samarbetat  med Lousiana för att nämna en del av hennes komplexa yrkesvärld. Idag jobbar Anne Maria uteslutande med egen konstverksamhet.
Udsens bildkompositioner i Nature´s breath rör sig  i fältet  eller i mellanrummet mellan liv och död, naturligt och konstgjort…
Udsen arbetar i ett flertal olika blandtekniker och visar även fotografier i denna fascinerande och spännande utställning som berör och ifrågasätter.

Anne Maria Udsens utställningsprojekt Nature´s breath pågår mellan 29 augusti och 4 oktober på Klippans konsthall.



Olof Nimar

I gränslandet mellan fotografiska och måleriska processer och traditioner

Åstorp 200828
Tillfället gör inte bara tjuven. Detta faktum gäller även i konstnärens vardag, där ett vardagligt tillfälle kan bli ögonöppnare och incitament till nya experimentella skapelser.

– Det var när jag delade en limefrukt som jag sedan fotograferade som jag upptäckte det måleriska i foto.

Jag såg penseldrag och rörelser, en upptäckt som fick mig att undra hur vi egentligen ser på saker och ting. Det blev till ett experiment, varav ni kan se delar av resultatet här i Åstorps konsthall 27 augusti – 23 oktober.
Det säger konstnären och fotografen Olof Nimar, född 1985, utbildad vid konsthögskolorna i Braunschweig och Malmö. Han har en rik skörd utställningar såväl hemma som utomlands i bagaget.

Nimars konstnärsskap rör sig i gränslandet mellan fotografiska och måleriska processer och traditioner. Ofta ingår även installationer i hans konceptbaserde utställningar. Dock inte i denna utställning ”Mellan tre fingrar”, där bilderna på frukter är fotograferade i rörelse och dagsljus.
Titeln syftar på paralleller mellan de olika konstuttrycken.  Han söker hitta en egen liten värld i mellanrummet eller sammankopplingen mellan det vi ser och de vi med vår erfarenhet vet. Vad ser vi egentligen? Var går gränsen mellan dokumentation och konst, fiction och verklighet? Mellan olika konsttekniker? Det är ett djärvt grepp, ett vågspel att visa endast sju små mjukt milda foton av  lime, mispel och plommon i en förövrigt tom konsthall. Det är ett in absurdum minimalistiskt, rogivande och tidlöst rum, där man inte kan fästa blicken på någonting annat än Olof Nimars bilder.  Vad man upplever eller inte upplever i Nimars bildrum är upp till var och en.

Som helhet ger Olof Nimars utställning ”Mellan tre fingrar” ett meditativt, ifrågasättande intryck som inbjuder till att sitta i soffan framför och meditera och begrunda.

Åstorps konsthall är öppen under bibliotekets ordinarie öppettider.



Eva Olsson och Heba al Akkad

Två kulturer möts i bildspråk

Ängelholm 200723
Två kulturer möts i bildspråk med vitt skilda uttryck och tekniker på utställningen Livs-krafts-ilska i Gamla rådhuset, arrangerad av Galleri Moment. Konstnärerna Eva Olsson och Heba al Akkad har funnit varandra i resp. bildvärld, tankebanor och målsättning och ställer ofta och gärna ut tillsammans.

Medan Heba jobbar, starkt koloristiskt, expressionistiskt, gärna surrealistiskt med ytor och strukturer, är linjen, rörelsen och ögonblicket närvarande i Evas avskalade målningar, där teckningen är huvudspråket.

– Vi ser utställningshallen som en gemensam målarduk som vi tillsammans söker balans i. Vi är båda konstnärligt högskoleutbildade med tränade ögon.

Innan vi kör igång med en utställning försöker vi hitta den röda gemensamma tråden i de projekt vi jobbar med just nu. Vi tolkar varandras arbeten. Heba arbetade med att ilsket uttrycka tankebanorna kring vad vi stoppar i oss. Jag sökte livskraft i naturen, vill förmedla energi och trygghet – därav namnet
Livs-krafts-ilska, berättar Eva Olsson.

– Kvinnan, flickan och barnet är centrala figurer i bådas våra verk. Denna utställning tar fram tankar och funderingar kring människans förhållande till naturen. Det handlar om sårbarhet och styrka, uppbrott och att ta sig vidare samtidigt som det visar en önskan och ett sökande efter balans och harmoni, berättar Heba al Akkad som upplevt ett helt annat konstnärsklimat i Syrien.

– Var man utbildad konstnär var det alltid ens huvudyrke. Här är det många som  jobbar med annat också för sin försörjning. Kommunala gallerier finns inte heller i Syrien. Här finns fler plattformer.

Men trots  att  Eva och Heba är varandras motsatser med olika bildspråk är de som ler och långhalm,. De möts  i  konsten och bildspråket med strävan att lyfta varandra och se kontrasterna dem emellan som en tillgång.

 Utställningen Livs-krafts-ilska på Gamla Rådhuset i Ängelholm pågår
28 juli– 15 augusti



Turid Spildo och Odd Nerdrum

Krapperups konsthall - Kvinnor skapar män

Krapperup 200717
– Konst är empirisk vetenskap! Den är metafysisk, deklarerade Odd Nerdrum, deklarerade Odd Nerdrum vid ett kort möte på Krapperups Konsthall, där fyra av hans kvinnliga adepter/lärljungar ställer ut under mottot ”Kvinnor skapar män”

Detta att beröra, provocera och skapa debatt har han lyckats med över hövan – den figurative kitschmålaren Odd Nerdrum med djupa rötter i det klassiska traditionella hantverket och kitschmåleriet som berättarteknik.
Det forna nedlåtande begreppet kitsch har hos Odd Nerdrum ändrat karaktär och förvandlats till ett effektivt styrmedel i hans ofta mästerliga bildrum. Han tog upp skällsordet från myren och satte ljus på det enligt hustrun Turid Spildo. 

Även icke konstintresserade har väl knappast missat Odd
Nerdrums självporträtt med erigerad penis.
Några sådana hittar vi dock inte i hans adepter och följeslagares utställning ”Kvinnor skapar män” i måleri och skulptur på Krapperups konsthall.

Norska Helene Knoop, Turid Spildo, Odds livledsagarinna och konstnärlig ledare för Nedrumskolan, Cathrine Bergsrud samt skulptrisen Sara Berglund ger här sin syn på män och mansrollen.

– Det är en signal till männen, byggd på känslomässig grund och Odds discipliner. Tanken är att synliggöra kvinnliga bildkonstnärers roll i måleriet och ta fram den emotionella sidan hos män, säger Turid Spildo som själv vurmar för landskap och gärna sätter in en ensam man i detsamma, fjärran den traditionella hjälterollen.

Cathrine Bergsrud söker det tidlösa, ser Jesus som en representant för män och har bl.a. reflekterat över Jesu livsvillkor och ansvar i ett av sina verk.
Hon slår fast att kitschmålare ofta blir kritiserade för att måleriet är forntida men anser att historien innehåller allt som behövs och att inriktningen kan tillföra nytt i dagens feministdebatt.

Helene Knoops starka inriktning på god kitsch där patos, poesi, drama och allvar samsas i en suverän mix i hennes bildvärld tar plats intill en målning av maestro Odd. Män klättrar i ansiktet på en kvinna. På en annan klättrar de över kroppen i Knoops klassiskt skickligt utförda färgstarka målningar.

Vikenkonstnären och skulptören Sara Stenlunds tredimensionella poetiska och filosofiska skulpturporträtt kompletterar och ger ett extra lyft i utställningen.

”Kvinnor skapar män” pågår från den 18 juli t.o.m. den 30 augusti.


Sara Stenlund


Helene Knoop

Cathrine Bergsrud

Turid Spildo



Belonging – att höra till. Jasmine Cederqvist i Klippans konsthall

Klippan 200629
I Klippans konsthall omvärvs vi av natur i Jasmine Cederqvists unika utställning Belonging – att höra hemma. Rörelsen, dynamiken, det föränderliga, mystiken och sinnesron i hennes flera meter höga stora triptyker fångar Cederqvists känslomässiga naturupplevelser och inbjuder till närhet och delaktighet.

En stor ek, hämtad från Magleby ligger i fokus på konsthallsgolvet i väntan på att bli varsamt bandagerad med riven lakansväv av besökare. Den enkla processen kan ses som symbolisk handling av en välbehövlig läkeprocess -  ett möte mellan människa och natur som kan mana till eftertanke, skapa en ökad känsla av tillgivenhet och tillhörighet till naturen. Belonging är en utställning om mänskliga relationer – till naturen, konsten hembygden men även om den rent individuella tillhörigheten.

De flesta av målningarna är platsspecifika, då Jasmine Cederqvist under några veckor använde konsthallen som ateljé.

– Vi är alla en del av naturen. Vi går inte ut i naturen. Vi är naturen. Ingenting existerar ensamt för att citera William Blake. Allt hänger samman. Bortom det uppenbara, bortom tingen sker det mest intressanta, Att höra hemma för mig innebär både en fysisk och en känslomässig inre plats. Den fysiska platsen för mig är Söderåsen. Det är på Söderåsen som jag får idéer och uppslag som jag sedan omsätter i min konst eller konstprojekt, säger Jasmine Cederqvist, Ljungbyhedsbo sedan över trettio år.  

Jasmine Cederqvist som är utbildad ekolog med en fil.mag i biologi skapar sin bildkonst i ett gränsland mellan vetenskap och konst, där poesi och filosofi är naturliga följeslagare.

 Hon har forskat och studerat naturen på vandringar som konstpedagog och från ovan som erfaren meriterad pilot.

Det hängivna naturintresset är varmt, äkta och outtömligt. Nyfikenheten och viljan att ständigt utveckla den mycket stabila kunskapsbasen och berätta om sina upplevelser, tar sig många uttryck – i såväl Landart som måleri och fotografi. I performances, installationer och workshops…

Agendan är fulltecknad för den synnerligen aktiva Jasmine Cederqvist.

Den senaste månaden har hon även hunnit med en stor utställning i Sjöbo, konstprojekt i Småland samt inte minst måla tre betongsoffor för offentlig utsmyckning i Klippan bl.a. en soffa tillägnad Marie Fredrikssons minne, placerad  Östra Ljungby.

Vid Klippans konsthalls entré välkomnar en annan grönskande betongsoffa, skapad av Jasmine Cederqvist besökaren.

 Jasmine Cederqvists utställning Belonging – att höra till hade vernissage 27 juni på Klippans konsthall och pågår t.o.m. 23 augusti.



Therese Thorgren

Känslomässiga regelverk i Gamla Rådhuset – Galleri Moments tillfälliga lokaler

Ängelholm 200220
Med såväl humor som allvar och underfundighet värmer Therese Thorgren Gamla Rådhusets galleri - Galleri Moments tillfälliga lokal under renoveringsarbetet i bibliotekshuset. Harmoniska, mångtydiga akrylmålningar av hennes lilla tvååriga dotters vardag fångar blicken, skapar nyfikenhet och upptäckarglädje. Vi känner igen våra egna inre bilder av det lilla barnets utveckling och förundran.
Det stolta barnet poserande i pappans skor, nyfikenheten inför det okända, testades av gränser…

Bilder av barn i rörelse, där de olika bilderna kan kommunicera med varandra som i en triptyk eller installation…Eller… Fritt fram för tolkningar. Allt kanske inte är riktigt vad det synes vara i de mjukt, varsamt färgsatta motiven med dess realistiska miljöer och skulpturalt uppbyggda personnage.
Det finns mycket att beröras och njuta av det vardagliga ögonblicken som öppnar sig i Thorgrens skickligt komponerade, rena bildspråk.
“Känslomässigt regelverk” kallar Therese Thorgren sin utställning med vernissage lördagen 22 februari. Det hon syftar på är hennes intuitiva, kontrollerande arbetsprocess som måste följa hennes inre känslomässiga regler..
– Jag bygger mina bilder. Jobbar geometriskt, vrider och vänder på vinklar och lutningar för en balanserad rytm i kombination med viss skevhet. Det är små, små detaljer i linjespelet jag jobbar med, säger Therese som även vrider och vänder leran i sina skulpturer därhemma.  
I hennes tankebok “Rimmat fläsk och fula ord” vrider hon även orden verbalt.
Trettiofyraåriga Therese Thorngren som gick ut en treårig utbildning på Konstskolan Önnestad så sent som 2015 har redan uppmärksammats och hunnit med ett flertal utställningar. Filosofistudier i Lund har hon också avverkat sedan dess - ett perfekt komplement för en kreativ konstnärssjäl som Therese Thorgren!

Vernissage av “Känslomässigt regelverk” på Gamla Rådhuset i arrangemang av Galleri Moment lördagen 22 februari. Utställningen pågår t.o.m. 14 mars.



Gustavs barnbarn Harald Hjärne och hans sambo Ester Cavallin

Dotter och barnbarn visar Gustav Arnes målningar på Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 200220
– Det är inga typiska Gustav Arnemålningar med himmel och hav som vi visar i denna utställning. Pappa var intuitiv och emotionell, inte intellektuellt analyserande. Måleriet var det viktiga, inte motivet. Det var hans inre tillstånd som tog sig uttryck i naturmotiv, i landskap, himmel och hav. Det mänskliga temperamentet liknar ju i mångt och mycket naturens ständiga skiftningar. Ilsket, lynnigt eller lugnt, varligt och kärleksfullt…

Här visar vi en liten del av hans egna skiftande inre tillstånd ur hans produktion på sjuttio- och åttiotalet, säger Gustav Arnes dotter, konstnären Katinka Husberg. Tillsammans med sonen Harald och hans sambo Ester Cavallin, även dessa konstnärer, driver Katinka Skelderhus och Klenodbutiken. 
Lördagen 22 februari blir det vernissage på Gustav Arnes målningar och grafik på Galleri Skelderhus.
Gustav Arnes måleri är kraftfullt klassiskt. Denne varmt uppskattade bildkonstnär föddes 1925 i Höganäs och lämnade det jordiska  2011. 
Två retrospektiva utställningar har arrangerats sedan hans bortgång - en på Tomarps kungsgård och en minnesutställning på Höganäs museum.
I Gustav Arnes skånska naturmotiv, gärna från Kullabygden, skapar naturen själv sin egen dramaturgi. Ljuset och rymden i hans naturmotiv är erkänt mästerliga. 
Det är ingen slump att han kallades för Vikens Skagenmålare och att hans konst betecknades som atmosfärisk. 
– En blandning av jordisk tyngd och andlig lätthet…
Så karaktäriserade sonen, konstnären Simon Arne faderns skånska naturmålningar i ständig förvandling allt efter temperatur, årstider, där varje liten skiftning eller nyans åskådliggörs.

Utställningen med Gustav Arnes målningar med vernissage lördagen 22 februari pågår t.o.m. 15 mars.



Marianne Hall

Marianne Hall – Med leran som
främsta språkrör

Kvidinge 200214
Ecco homo - bortom ytan, bortom tid och rum… Dit orden inte når…
Skulptrisen Marianne Hall bjuder på en tankeväckande, starkt berörande resa i sin kommande utställningen på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen 15 februari. Marianne Halls skulpturer är tidlösa men rykande aktuella. Det sköra skalet hos hennes expressiva människogestalter i terrakotta, rymmer all världens tidevarvs oro, ångest, vanmakt och förtvivlan. Med ömhet och varsamhet, ristas människors erfarenheter och upplevelser in i leran som berättar vad som döljer sig under ytan. Existentiella frågor vi alla brottas med tittar fram som gubben i lådan, när vi ser de utsatta människosläktet. Vem är jag? Vem är du? Vad göra?

Det är kärleken till livet, naturen och människorna som driver Hall framåt i hennes meditativa arbetsprocess. Hoppet kan ta sig oväntade gestaltningar. I en bräcklig farkost med flyktingar är det en hoppets ledare som styr. Eller?
Var och en har sin egen tolkning.
Det var i leran Marianne Hall hittade sitt språk som föddes och föds igen i det meditativt tysta rummet.

– Leran är mitt färdmedel i min livsresa som jag kallar “Det stora äventyret” i en bok om mig och min konst.

Uppvuxen i en familj med fjorton barn, Marianne näst yngst blev hon ändå ett ensambarn. Den medvetna livsresan började med en blåsippa när hon var fyra år. De såg varandra, gav hennes trygghet.

 – Det stora äventyret började när blåsippan och jag såg på varandra. Mina sinnen öppnade världen för mig, säger Marianne som fortfarande ser på sin första hallelujaupplevelse med barnets förundran.

En pojke av brons som hon låtsades ha liv och som hon aldrig var rädd för, är andra oförglömliga minnen och milstolpar som etsats sig fast. 
När hon efter akademiska studier kom in på Konstfackskolans skulpturavdelning arbetade hon mycket efter modell, något hon sedan fortsatte med på Konstakademien.  Det blev till slut åtta års modellstudier - egentligen mot alla odds.

– Jag förstod inte varför det var så viktigt. Men plötsligt en dag utbrast jag: Nu ser jag! En skön upplevelse av skönhet rytm, dynamik och sammanhang. Nu hade jag ett språk som tog makten över vanmakten, berättar Marianne om sitt livs stora skifte.

I utställningen på Tomarp kan man följa hennes livsverk från 13 års ålder i en driven teckning, vidare till klassiskt sköna bronsbyster och avskalade, svepande eleganta teckningar. Marianne Halls stora familj är med henne här på Tomarp, om än inte bokstavligen. Pappan skräddarmästaren Filip Forsbergs kraftfulla, inträngande teckningar fyller hallen till Lilla galleriet. Brodern, kände, prisbelönte filmaren Lars-Lennart Forsbergs kortfilm Kyrie Eleison med tonvikt på Mariannes skulpturer rullar på inne i andra änden av galleriet - till tonerna av Björks röst. Även systern Hertha Hillfons skulpturer har tidigare gästat Tomarp Kungsgårds konsthall. 
Det poetiskt sköra vackra i kombination med vreden över vår tids tillkortakommanden uttrycker även Marianne Hall som verbal konstnär i poetiska ordalag. Ett Lundaförlag har nyligen köpt rättigheterna till en lyriksamling, signerad Marianne Hall.

Utställningen på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 15 februari pågår t.o.m. 22 maj.





Iryna Hauska

Jag plockar isär mitt jag...

Klippan 200124
Likt en livgivande, lustfylld upplevelsepark, befolkad med förunderliga, fantasieggande och tankeväckande textila skulpturer, objekt och tavlor står nu Iryna Hauskas extraordinära, färgstarka utställning färdig för besök i Klippans konsthall.
Utställningen “Jag plockar isär mitt jag” har vernissage den 25 januari, där Iryna även håller en performance. Den bör bli inspirerande och spännande.

För vem mer än denna textilkonstnär har skapat en fantastisk, färgsprakande installation av 300 insamlade, begagnade strumpbyxor på en fasad? Vem mer gör “virkade” betonger och bronser? De säger mycket om Irynas experimentella, orädda konstnärskap. Kärleken till det textila går igen i all hennes skapande, likaså att förmedla ett budskap i färgstarka gestaltningar.
– Varje händelse i mitt liv lämnar spår av i mig i form av en bild eller skulptur.
Såväl Iryna Hauskas konst som utbildningsväg och livsresa är unik.
Uppvuxen i Vitryssland med en pappa som militär, blev det många flyttningar under barnaåren. Under resvägarna fick Iryna virknål och garn att sysselsätta sig med. Ofta gjorde hon inte färdig sina alster utan förändrade och förädlade dem senare. Mötet med människor under resorna gav inspiration och gör så än idag. 
Samtidigt lärde hon av sin far att vart man än flyttar har man sin egen värld kvar inom sig. Det enda hon ägde var sina tankar, kunskaper och erfarenheter.
Iryna blev snabbt fast i det det taktila, mjuka textila hantverket, såg tidigt utvecklingspotentialen. 

Redan som sextonåring kom hon in på den eftertraktade konstskolan, där samma regler och studier som för flera hundra år sedan gällde på den vitryska motsvarigheten till Konstfack. Bl.a. skulle människokroppen inspekteras vid operationer.
– Jag tänker ofta på den människa jag såg som andades som andades med hjälp av en maskin och skapar egna filosofiska bilder om vår kropp som ofta bestämmer över vårt liv. I denna utställning skall jag plocka isär mitt jag genom att återskapa, kombinera och reflektera över min kropp, säger Iryna som studerat konst, filosofi och medicin under studietiden i ett decennium.

För tio år sedan kom hon till Sverige. Då var hon sedan länge etablerad konstnär i Vitryssland och hade sina fans där. 2017 tog hon sin Master i Visuell kultur och lärande på Konstfack, vars studier och pedagogik i mångt och mycket var främmande för Iryna. Det svenska kulturklimatet gav upphov till många frågeställningar.  – Vem är jag? Och varför hamnar nyanlända kvinnliga konstnärer utanför den etablerade kultursektorn och har svårt att hitta ett nätverk?
– Den nyanlända sitter fast som en fisk i ett näts mellanrum, konstaterar Iryna som nu även varit projektledare för flera internationella konstprojekt.
Iryna reflekterar gärna över människans underskattning av det tidskrävande.
– I en tid av överflöd, gytter och missljud vill jag att mina filosofiska skulpturer skall påminna oss om vår historiska uråldriga själ.
Iryna Hauska har nu jobbat med textil i olika tekniker i tjugo år, fått ett flertal stipendier, undervisat i ämnet och haftmånga utställningar i Sverige, England, Belgien, Japan, Vitryssland, Polen och Litauen.

Nu är det dags för Klippans konsthall med vernissage 25 januari.
Utställningen pågår t o m 1 mars.





Sidenmålning



Tony Abrahamsson

Gåtfulla, berättande skulpturer i
Gamla rådhuset

Ängelholm 200124
Det är livligt befolkat både inom och utanför Gamla Rådhusets väggar just  nu. Torget är som vanligt i livlig rörelse av folk och fä. Inne i galleriet frekventerar människor, mytologiska väsen på bord, väggar och fönstersmygar. Det är konstnären, skulptören och keramikern Tony Abrahamsson som lägger sista handen på sin utställning i väntan på vernissage lördagen 25 januari.

Utställningen sker i Galleri Moment namn.
Under ombyggnaden av biblioteket använder sig galleriet av Gamla rådhusets inbjudande lokaler, där främst konsthantverk och skulpturer känner sig välkomna. Det är ett brett spektra av mänskligt liv i olika figurativa former i stengods och raku som Tony Abrahamsson presenterar. 
Hans skulpturer är gåtfullt berättande, ger gärna associationer till mytiska väsen. För att skapa liv och stärka uttrycket i skulpturerna sätter Abrahamsson fokus riktningar, vridningar, sträckningar och blickar på sina gestalter, försedda med skilda texturer och glasyrer. Färger lyser oftast med sin frånvaro, då Tony ser formspråket som det centrala.

– I galleriet flockas människor och andra skulpturala varianter  i ett samspel. Jag sätter olika namn på mina skulpturer beroende på verkens placering. De får nya namn på olika utställningar. Beroende på hur de placeras ändras deras uttryck och dignitet. Livsfomer blandas. Jag försöker iscensätta mina gestalter på olika sätt, sätta in dem i udda konstellationer Vissa som känns vackra ihop med en viss skulptur, kan bli fula ihop med en annan, säger Tony Abrahamsson, medlem i KRO, utbildad på Konstfack på sjuttiotalet, senare även studier i betong på Konsthögskolan. Under årens lopp har han gjort en mängd uppmärksammade utställningar.

Väggarna i rådusets galleri är fyllda med masker i keramik, men även av ett litet antal av Tony Abrahamssons målningar och grafik. 

– Jag är djupt fascinerad av den egyptiska kulturen, dess konst och konsthantverk. I flera tusen år höll de sig till samma värderingar och kulturella yttringar. Det känns overkligt för oss som lever i ett så snabbt föränderligt samhälle! Konsten förändras också men utvecklas den?

Tony Abrahamssson utställning på Gamla Rådhuset med vernissage lördagen 25 januari pågår t.o.m. 15 februari.



Från jord till handen

Åstorp 200119
I Åstorps biblioteks konsthalli får Kvidinge traktens anrika stolthet, keramiken celebert sällskap med en nutida, nyskapande dansk keramikers pjäser, skulpturer eller installationer. 
Maria Lenskjold har studerat Kvidinges forna “pottmagares hantverk”, tagit varsamt vara på deras erkänt höga hantverks- och materialkunskap under dess storhetstid från förra seklet och framåt.

Kvidingekeramikerna var bl.a. störst i världen på blomkrukor och leran vara av så hög kvalitet att folk i stora delar av landet hämtade sitt material där, bl.a. Höganäs. På den tiden stod bruksgods för den största produktionen med den Rönneådalens berömda lera som grund i all hantering. 40 krukmakare på arton ställen i lilla Kvidinge säger det mesta om deras blomstrande, omfattande verksamhet i slutet av artonhundratalet.

I dag har Kvidinge bara två keramiker kvar sedan Tomas Anagrius flyttade från orten, Anettes Danielsson-Dahlgren och Birgitta Svensson, båda representerade på landets främsta muséer. 

Förr var de pjäser för det dagliga brödet som var det centrala. På fyrtiotalet tog industrin över. Idag är keramiken främst ett konsthantverk.
Maria Lenskjolds liv- och lekfulla utställning med med vernissage 19 januari bjuder på ett samspel mellan den gamla hantverkstraditionens pjäser och hennes eget nytänkande keramiska skapelser. 

– Jag vill ge de klassiska formerna ett nytt språk, säger Maria som fick upp ögonen för keramiken under studietiden på Kungl. Konstakademien i Danmark. 

Maria står med en fot i konsten och en i hantverkstraditionen.
I utställningen har Maria bokstavligen fört samman gamla mästares verk med egna fantasifulla skulpturer till installlationer i Contemporary Art anda. Gamla krukor, fat och kannor får ett nytt upphöjt uttryck. Konstrasterna lyfter varandra i ett udda, rörligt formspråk.
Marias egna skulpturer är rika i både färg och form – rutmönstrade, randiga eller slingrande partier på glaserade rundade, mjuka former. 
Även rinnande glasyrer som de äldre Kvidingekeramikerna ofta använde sig av syns på en vas. Men ingenting är riktigt vad det synes vara.
Alla rum är slutna i Maria Lenskjolds vaser och krukor, något som skapar såväl förvåning som spänning. Idag behöver vi inte bruka utan kan njuta av keramiken.
De forna keramikerna som finns representerade på utställningen, deras alster kommer från Tomarp Kungsgårds Krukmakerimuseum.
Den namnkunniga kvintetten som nu får en renässans består av: Knut Hallsten, Erik Lindkvist, Albert Svensson, Karl Persson och Emil Roslund. 

Maria Lenskjolds utställning på Åstorps bibliotek pågår t.o.m.
29 februari.









Jill och Ulf Ekberg

Jill Ekberg och Ulf Ekberg – Målningar och keramik i Klippans konsthall

Klippan 191213
Jill och Ulf Ekberg, konstnärspar från Vejbyslätt på Bjärehalvön, ställer ut keramik och målningar i Klippans konsthall mellan 14 december 2019 och 19 januari 2020.

Jill Ekberg:
Jag har varit verksam som keramiker sen mitten av 80-talet och har sen över 30 år tillbaka min ateljé i lilla byn Vejbyslätt på Bjärehalvön. Jag arbetar gärna med stora ringlade krukor med motiv inspirerade av naturen och av olika klassiska mönster. Insekter är ett ofta återkommande inslag som dekoration, det har funnits med sen 90-talet då barnen var små och gjorde mig uppmärksam på den lilla världen i den stora. Även kvistar och blad är spännande som dekorationer. Jag jobbar även med den gamla bränningstekniken raku, och dessa föremål ska ses som prydnadskeramik. Även rent bruksgods gör jag gärna med fokus på unika föremål, man ska kunna använda alla de föremål jag tillverkar även om det ibland ställer krav på brukarens fantasi.


Bild: Jill Ekberg


Bild: Ulf Ekberg

Ulf Ekberg:
Verksam i Vejbyslätt där jag har gemensam ateljé med min hustru Jill. Alltsedan jag som barn i min fars keramikverkstad upptäckte konsten som ett sätt att förhålla mig till omvärlden och de komplexa idéer och tankar den omfattar har jag ständigt utvecklat min konst i en för mig ny riktning. Det jag ställer ut i konsthallen berör gränslandet mellan djur och människor. Hur vi som människor hanterar detta och vilka möjligheter och problem det skapar. Oväntade möte ger nya dimensioner av förståelse för den komplexa värld vi lever i. Vi kan välja att inte se eller söka skydda. Men vi kan också välja att förstå och agera. Min del av utställningen består av akrylmålningar och skulpturer i stengods.


Bilder t.v: Jill Ekberg t.h. Ulf Ekberg

Vernissage 14 januari kl. 13 - 15



Mats Månsson: Aldrig utan min fluga

Ödåkra 191210
Spritan i Ödåkra, av Magasinet Skåne, utnämnd till årets mötesplats i Skåne går från klarhet till klarhet. Ständigt nya hyresgäster med kvalitetsstämpel inom konst, mode, design och mat, fyller de svindlande stora historiska lokaliteterna på 20 000 kvm. Senaste kontraktet skrevs med Helsingborgs auktionskammare som nästa år skall husera intill Tina Nordströms environger. Events och konstutställningar har avlöst varandra.

Lördagen 14 december är det vernissage i lilla galleriet på R&R Design, en av de tongivande Spritanföretagen inom konst, inredning och design. 

En halvtrappa upp visar ödåkrakonstnären Mats Månsson målningar, där var och en är ett eget litet spännande, symbolrikt universum, där allt kan hända. 
Hans välkomponerade målningar i akryl, airbrush och penna, bjuder på oväntade överraskningar. I en stramt välbalanserad, koloristisk abstrakt enhet möter det mjuka det hårda.
Optiska villor i driven trompe l´aeilstil skapar en gåtfull tredimensionell effekt, ger liv och rörelse. Trianglar och äggformer hittar in i hans bildvärld, som symboler för treenighet respektive livets ursprung. Bokstäver och andra tecken glider hemlighetsfullt och lekfullt in. En udda pytt, säger Mats Månsson. En liten varelse är en ständig gäst i hans bildrum – en fluga. Flugan har under decennier varit Mats Månssons signum. På Månssons utställningar kan man se folk med näsan tätt intill målningarna, letande efter den obligatoriska flugan.
På den tiden det begav sig, d v s 1979, då grafikern och AD:n Mats Månsson fick sitt genombrott som konstnär på Vikingsberg, var det flugans älsklingsrätt, bananen, som var hans huvudmotiv.

– Då var det akvareller som gällde. Med exakthet och precision som rättesnöre... 

Men när jag så småningom sökte nya uttryckssätt, hittade jag mitt nuvarande manér som jag trivs med och sedan utvecklat under decennier, säger Mats Månsson som varit en flitig utställare under åren, men aldrig gästat ett så unikt galleri som det på Spritans R&R Design.

.

.

.

.

.Fajanskeramik RAAWII av Nicholai Wig Hansen
visas även i R+R Designbutik



Lena Selander

En utställning som värmer och
lyser upp i juletid

Ängelholm 191205
Det är en varm, levande utställning Galleri Moment bjuder på med vernissage lördagen 7 december.
Scenografen och konstnären Lena Selanders koloristiska, berättande oljemålningar är intensivt berörande med ljuset som vägledare och ställer gärna frågor i igenkännandets tecken. Djur, natur och människor… 

Alla medverkande i motiven har någonting att berätta, fyller en funktion i helheten med stark närvarokänsla. Klurigheter och dubbelbottnar går att hitta för den vetgirige, även om det inte behövs. Det räcker länge att bara njuta och gå in i hennes hoppfulla, levande bildvärld, där både de minsta och äldsta kan göra sina egna associationer. Bildspråket inbjuder till dialog i - som hon själv säger -  ett sampel mellan abstrakta element och fotorealistiska ka skildringar. Måleriet är ytterst skickligt med en i dubbel bemärkelse erfaren fingertoppskänsla.

– Jag använder fingrarna, trasor, penslar samt inte minst skrapor för att uttrycka det jag vill. Alltid med ljuset som ledstjärna. Inspiration hittar jag både på nätet, i tidningar eller hos släkt och vänner. Många av mina motiv har jag hittat utomlands men sätter dem sedan gärna i andra miljöer. Pariserhjulet på målningen här hittade jag i Australien men placerade den i Halland. Ibland fascineras jag av skönheten i det slitna, trasiga. En lastbil från Tjernobyl syns här i en av målningarna. I målningen med änglarna hämtade jag inspiration från filmen “Den enfaldige mördaren” för att ta ett av många exempel, säger Lena Selander som gjort mängder av uppmärksammade scenografier inom film och teater men som sedan 2010, valt att på heltid uttrycka sig som konstnär.  

Lena Selanders utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 7 december pågår t.o.m. 4 januari 2020.



Peter Wallström

Från fragment till substans

Åstorp 191128
Det är öppna, ödsliga landskap med enstaka scenplatser/scenografier som möter betraktaren på Åstorps bibliotek  första advent. Konstnären Peter Wallströms utställning har en säreget kraftfält som berör och ställer frågor.  Människorna i hans målningar i hans utopiska, meditativa landskap där noshörning eller elefanter gärna tar plats, är oftast bortvända med kroppshållningar som ger ett vilset och ensamt uttryck. De söker varken betraktaren eller gemenskap. Är de utslängda i en okänd värld, drömmer de eller är det glömda minnesbanker eller…
Människorna, ofta ensamma är i ständig väntan. I väntan på vadå..

Fragment flyter upp ur minnesfloden för att sedan försvinna. Det sökande uttrycket ”Vadan och varthän” anas och viskas.
Målningarna väcker frågor men svaret ligger främst hos den enskilde betraktaren även om konstnärens grundtanke är klar.

– Målningarna fungerar som scener för att starta associationskedjor. Såväl minnen av egna erfarenheter som från mediaflödet, litteratur och händelser. Informationen klär jag i egna skepnader. Noshörningen t.ex placerar jag i främmande miljöer så att man kan föreställa sig djuret efter dess utrotning. Ämnet ju högst aktuellt idag med den skoningslösa utrotning som pågår.
Eller man kan se målningarna som museala uppbyggda scenerier som många gånger måste revideras när det dyker upp nya rön eller information, säger Peter och visar en av sina målningar i blandteknik med en spännande struktur.

– Jag applicerar färgerna i olika lager – akryl, olja eller collage, klistrar gärna in en figur i ett senare stadium. Det är delar som flyter i varandra. Baksidan av målarduken grundar jag med akrylfärg för att få fram en råare struktur. Fluoriscerande färger använder jag för att lyfta vissa delar. Jag sammanför olika bildelement och blandar gärna olika måleriska uttryck, säger Peter som är intresserad av hur man läser en bild/målning och söker i sitt skapande det narrativa, poetiska uttrycket.

Verken i utställningen är grupperade så att man kan se dem som verser i ett berättande sammanhang.

Vernissage 1 december. Utställningen pågår t.o.m. 11 januari 2020



Birgitta Svensson, keramik och Lie Svennbeck, måleri

"Under ytan" – Kvidingekonstnärerna
Lie Svennbeck och Birgitta Svensson ställer ut i Lilla galleriet på Tomarp

Kvidinge 191121
I Lilla galleriet på Tomarps Kungsgård är det två kvinnor från Kvidinge med konstnärliga förtecken som ställer ut i temat “Under ytan”. 
– Såväl under som rent bokstavligen i ytan, kan våra verk berika varandra, mötas i uttryck och tanke.
Den orden kommer från konstnären Lie Svennbeck som ställer ut sina målningar tillsammans med keramikern/ skulptrisen och generationskamraten Birgitta Svensson. Det har blivit många givande, kreativa samtal dem emellan under åren, där de både har kritiserat, inspirerats och stimulerat varandra under arbetsprocesser. 

Med andra ord, bästa förutsättningar för en givande utställning av två aktiva konstnärer som parallellt även medverkar på andra gallerier: Birgitta Svensson på Julsalongen på Höganäs Museum/konsthall och Lie Svennbeck på Galleri Skelderhus Lilla Julsalong och på Svartvitt utställningen i Landskrona. 
“Under ytan” är en helgjuten, väl genomarbetad utställning, där ”kombon” av målningar och skulpturer bildar ett flöde i en tidlös enhet. Birgitta Svenssons stramt avskalade, arketypiska byggen av askar, skrin och boningshus, alla med öppningar, är utförda i den teknik hon älskar att jobba med - raku. Där hon arbetar hon med  de fyra elementen – jord, luft, eld och vatten. I såväl formgivning som teknik lyckas hon fånga hon en känsla av det ursprungliga, det gåtfulla och det evigt sköna i sina pjäser. Vad gömmer sig under tak och lock? Framtiden? Kanske lycka, glädje och behag som är den den grundläggande, betydelsen av raku, som inte bara är en teknik utan en livsfilosofi.
Stenkänslan i Birgittas keramik fångas upp av Lie i rumspecifika tavlor, en serie bilder “Möte av fragment” - med spår av Tomarp/ Spanien i collage, måleri och screentryck. Måleri i akryl, collage och installationer har hon jobbat med länge men screentryck är en förhållandevis ny teknik för henne som hon har vunnit på att jobba med. Som ensam teknik eller som komplement i sin bildvärld...  Trycken i målningar och collage lyfter bilderna och ger dem ytterligare en dimension samt förstärker de uttryck hon eftersträvar. Serien bokstavligen smälter ihop med de vittrade väggarna, där delar av de gamla tapeterna även återkommer i ny form i bildverken.
Andra svartvita screentryck av Lie blandas med hennes koloristiska, abstrakta akrylmålningar, där de tillsammans med Birgittas stringenta, finstämda pjäser med naturinfluenser skapar ett levande, stämningsfullt bildrum.  

Lilla Galleriets utställning “Under ytan” på Tomarps Kungsgård har vernissage lördagen den 23 november och pågår t.o.m. 29 december.





Patrik Gyllander

Återvinning är ett nyckelord – i livet
som i konsten

Ängelholm 191107
En fras, en upphittad pryl, något ur gårdagens tidning, en gammalt fruktskal är incitament som får i gång konstnären Patrik Gyllander.
Bortslängda ting får här ny dignitet, det fula förädlas och det vackra förfulas.Återvinning är ett nyckelord i dubbel bemärkelse - i livet som i konsten.

Olja, akryl, bläck och broderier samsas med fördel på dukarna. Vardagliga berättelser ur Gyllanders eget dagliga liv tar form och färg i abstrakta målningar, där han själv tar plats som figurant – i motivet eller varför inte på baksidan av duken. Patrik Gyllander låter konkreta former återkomma i olika skepnader eller i kombinationer. 

Efter tvååriga studier på Hovedskous Art school och lika många år med grafikstudier på Östra Grevie har hittat sitt eget nytänkande bildspråk  medverkat i en mängd solo- och samlingsutställningar, är medlem i KRO och representerad i Statens konstråd.

I Patrik Gyllanders utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 9 november är det en målning med titeln O, my darling Clementine som visar vägen. Motivet är det glödande orangefärgade skalet av en klementin, format likt en pepparkaksblomma efter en form som Patrik hittat under en cykeltur.

– Detta att ta vara på till synes obetydliga ting, i detta fall ett fruktskal, är ett av mina favoritteman, säger Patrik som är väl förtrogen med återvinning och jobbar deltid på en återviningsstation. Jag jobbar intuitivt. Broderier bildar knutar och hjälper till att förstärka texturen i målningarna.

Pepparkaksblomman är återkommande i flera olika bearbetningar, likaså den orangea färgen. Det bidrar till en lekfull,koloristisk sammanhållen helhet, där det grafiska språket och organiska former  dominerar. Motiven hittar naturligt gemensamma tankebanor. Molnen hat t.ex samma form den repeterande blomman. Lura ögat effekter och rispningar för sammetskänsla skapar extra spännvidd i en delmålningar.
Med en gammal affisch med text därtill som förlaga har han låtit gårdagen gå in i framtiden med matt svart i botten och färgstarkt därpå med hopp om framtiden. Patrik Gyllanders hantverk är av hög kvalitet. Detsamma gäller välgjorda inramningar, snygga monteringar och dukar, varav vissa är handgjorda.
Inget är lämnat åt slumpen.

Patrik Gyllanders utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 9 november kl. 11 - 14 pågår t.o.m. den 30 november.



Kerstin Wellbro

Kerstin Wellbro – Nästan bara grafik

Åstorp 191024
En ögonfröjd och en skön lisa för själen i kombo med glädjeskutt av underfundig humor, väntar besökarna i Konsthallen, Åstorps bibliotek. 
Kerstin Wellbros utställning “Nästan bara grafik” med vernissage lördagen 26 oktober, bjuder på en befriande ren och avskalad grafik - på papper eller glas.

I hennes serigrafier möter det abstrakta det oväntat figurativa, i träffsäker, stilren harmoni. Humorn gör utan åthävor glatt sällskap i motiven, gärna i form av ett djur som centralfigur, placerat i ett estetiskt utvalt, oväntat bildrum. 
“Less is more” är hos Kerstin Wellbro, unikt berikad med välgörande livskraft och lekfullhet. Det är djärvt och oanat, utförd med osviklig precision, säkerhet och skaparglädje.
Uppvuxen på en bondgård har djur och natur varit främsta inspirationskällan för Kerstin Wellbro. Så är det fortfarande, efter över ett halvt sekel som målare, grafiker och senare även som glaskonstnär. Det är också ofta i minnenas gömmor hon söker och hittar objekt att bygga vidare på. 
En bit av en spetsklänning, en tapetbård, en växt, en duk, en gammal kappa... Eller varför inte fynda på en antikmässa eller loppis... En sliten gammal leksakshäst har fått ett stall i glasmonter. På väggen intill hänger en pendang av hästen i grafik.

– Jag gillar det naivistiska uttrycket hos leksaker, säger Kerstin och visar bl.a. på en bild av två träänder med texten “Jag också”, en djurens parallell till  Metoo-rörelsen. 

En vildsvinsbaby intill betecknas som en kul-ting!  För att nämna några av många dråpliga titlar, som i likhet med motiven bjuder på oväntade inslag.  
Rutiga, randiga och blommiga komponenter både samsas och kontrasteras med fåglar eller djur i Wellbros bildvärld. 
Att resultatet ändå blir betagande rent och skönt avskalat bör vara ett konststycke i sig. 

Hon gillar att experimentera, testa, blanda olika tekniker och material. För henne är det en naturlig del i skapandeprocessen. Det är glädjen i konsten som hon vill överföra på betraktaren. Kerstin Wellbros konst är unik och berörande. Det är svårt att inte le åt hennes oväntade inslag i de dekorativa bildrummen. 
Själv säger sig denna Bjärekonstnär att hon strävar efter att tända en gnista hos betraktaren, få denna att hitta fantasin, lekfullheten och humorn hos sig  själv. 

Kerstin, som även jobbat som konstkonsult, har skördat en mängd stipendier under åren och har representation i bl.a i Sveriges riksdag, Statens- och Stockholms konstråd.

Kerstin Wellbros utställning i Konsthallen, Åstorps bibliotek har vernissage lördagen den 26 oktober kl.11- 13 och pågår till den 22 november.



Christer Svanberg och Paula Fohlin-Svanberg

Paula Fohlin-Svanberg och Christer Svanberg ställer ut på Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 191023
Det är konstnärsparet Paula Fohlin-Svanberg och Christer Svanbergs finstämda målningar - Paulas i tempera och Christers i olja, som tar plats i en förvånande homogen enhet i det lilla galleriet. 
För utställarna är två i sanning mycket självständiga, konstnärsjälar som sökt och hittat egna personliga signum i sina bildrum. Det gäller i såväl motivval som tekniker. Mjukt anslag, matt textur samt underliggande stämningar och flera dimensioner i deras motiv, har de dock gemensamt.

Det inre ljusets möte med det yttre i
Paula Fohlin Svanbergs urbana motiv


Paula fångar ljuset i stadens ögon. 

– Det är alltid ljuset som styr.

Paula Fohlin-Svanberg låter sitt eget inre ljus möta det yttre, när hon speglar det urbana livet i sina motiv. Skyltfönstren är stadens ögon medan ljuset är dess gäckande ledare.
Ända sedan studietiden 1979 - 1984 på Malmö Konstskola Forum har Paula sökt fånga det exakta ljusögonblicket, när saker och ting smälter samman och så återskapa det på sitt eget personliga sätt på duk. I hennes finstämda, suggestiva temperamålningar möter vi en stadsbild med ett flexibelt flöde av oväntade ljusinsläpp, skuggor och speglingar. Ljusets och även perspektivets fascinerande lekar, speglar ofta flera verkligheter på samma gång. Medan du tittar i skyltfönstren, kan du ofta samtidigt se vad som sker på andra sidan gatan.

Christer Svanbergs Vattenland

Christer Svanberg försöker greppa närvaron av en plats i sina undervattensmotiv, även han i två dimensioner med speglingar och ljus från vattenytan och livet därunder.

– Jag började med undervattensmotiv 1993, och det har varit en lång resa fram till nu. Jag känner mig fortfarande inte klar med denna värld. Det har varit olika saker som varit viktiga för mig i mina bilder under årens lopp. Det jag ständigt återkommer till är att försöka greppa närvaron av en plats. Det är både enklare och svårare nu, när jag vet vad jag söker. Mitt motivval krånglar till det då det inte är så lättåtkomligt alla gånger. Ibland går jag tillbaka och tittar med nya ögon på gamla motiv, omvärderar och ger de en ny chans. Kameran har blivit mitt skissblock. Bilderna jag visar här är från Andamansjön utanför Phuket i Thailand och utanför Kullaberg, säger Christer som i likhet med Paula bl.a. utbildade sig under fem år på Malmö konstskola Forum. 

Både Paula Fohlin-Svanberg och Christer Svanberg har digra CV:n och har synts på en mängd jurybedömda utställningar i decennier bl.a på Vikingsbergs och Krapperups konstmuséer.

Utställningen på Galleri Skelderhus i Munka Ljungby har vernissage lördagen den 26 oktober kl. 13 - 16 och  pågår t.o.m. 17 november med
öppettider lörd.-sönd. kl 11 - 16.


Christer Svanberg


Paula Fohlin-Svanberg



Solen och det somatiska arvet visas
på Tomarps kungsgård

Tomarp 191018
Vartannat år visas konst för alla åldrar i hela Skåne i Bästa Biennalens konstbiennal. 200 aktiviteter utlovas under tiden 19 oktober till 3 november.  I såväl gallerier som bibliotek, konstmuséer och konsthallar samt även i stads- och naturmiljöer.
Ett av biennalens konstprojekt äger rum på Tomarps kungsgård under titeln “Solen och det somatiska arvet”. Bakom utställningen står konstnärsparet Kristina Müntzing och Kalle Brolin.

Uttrycket somatiskt (kroppsligt) arkiv är inte så förbryllande som det kan låta vid första anblicken. Detta, att kroppens minns, har ett eget arkiv, som gör att vi när vi upprepar rörelser gång på gång, sker det till slut per automatik, är ett fenomen vi alla upplevt. Forna tiders slitsamma, monotona kroppsarbete har gett starka avtryck i vårt samhälle. Se bara på Nyvångshögen, som blivit ett av Åstorps landmärken...

Arbete och kroppsrörelser är i fokus i denna utställning och tar sig uttryck i en mångfald tekniker bl.a. i videofilmer, bildverk, foton och texter. 

Kalle Brolin som jobbar med videokonst och installationer, berättar om skånska gruvor och sockerbruk, där bl.a. vår stolta slagghög i Nyvång tar plats bredvid sockerbruket i Ängelholm -–i fotosamlingar och filmer. Kroppsarbete och kroppsrörelserna synliggörs i separata filmsnuttar. En stor gruvhög i papp stoltserar intill bord med foton från gruvtiden. Ett litet häfte av Elsa Grave, Nyvångs litterära stolthet, syns på ett annat bord.

Skulptrisen Kristina Müntzing visar textilarbeterskornas arbete i stora, flätade bildverk. De är utförda i dekorativ och balanserad collagestil, ofta försedda, med halvt dolda foton av textilarbeterskorna. Stansade bildverk och skulpturer av manshöga knappnålar i trä är andra objekt som förstärker och visualiserar kvinnornas vardag.

Utställningen “Solen och det somatiska arvet” har vernissage lördagen den 19 oktober och pågår till 3 november.

I Bästa biennalens koncept ingår alltid någon form av workshop. På Tomarps kungsgård väntas en workshop, där alla åldrar är välkomna att  arbeta med att göra lyktor av sockerbetor den 2 november kl. 12 till 17.



Anna Bauer

Anna Bauer, konstnär med hjärtat
i det textila

Åstorp 191006
– I det allra enklaste bor oändliga möjligheter, i stygnet, maskan, ordet...Det är upprepningens små, små steg som gör magin.
Så beskriver textilkonstnären Anna Bauer sin arbetsprocess i ett egenproducerat infohäfte. Ett runt mönsterstickat bildverk med texten “I hold myself like a gun” på omslaget skapar nyfikenhet att forska vidare i Annas tankebanor och målsättningar. 

Det är i det textila Anna Bauer har sitt hjärta sedan utbildningen på HDK i Göteborg, där hon tog magisterexamen i textil. Textila tekniker som broderi och tryck, gärna i kombination samt kostym har länge dominerat i hennes ateljé på Konstepidemin. Men sedan några år har Anna lagt fokus på stickning som uttrycksmedel och anammat en metod från sjuttiotalet s.k. hönsestrik. Det är en friare form av berättande mönsterstickning med färgglada bårder, förr ofta med instuckna politiska budskap.
Runda stickade, koloristiska verk på iväggarna i galleriet skapar värme, likt stickade plagg på kroppen. Budskap och symboler, i tecken eller ord tar plats i bårderna och mönstren, fastsatta i stoppade cirklar av trä.

– Tidigare jobbade jag mest i svartvitt och med ett mer grafiskt formspråk. Det känns roligt att jobba mer med färg och utforska dess möjligheter. Jag tar en bård i taget och ser vad som händer. Det måste finnas utrymme för slumpen att gripa in, säger Anna som sökt och hittat en annan ingång till stickningen än det bärbara plagget.

Anna Bauers utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 12 oktober pågår t.o.m. 17 november.





Margareta Jansson

Hon målar med människan och kroppsspråket i fokus

Klippan 191011
Ibland behövs inga ord. Kroppsspråket kan berätta det mesta och lite därtill. Studera människor dagligen i bussen och du upptäcker ganska snabbt att du kan bli varse både hur dina medpassagerare mår och t.o.m. ana vilket yrke de har. 
En som sätter människan och kroppsspråket i fokus i sin dagliga verksamhet är värmländska konstnären Margaretha Jansson, nästa utställare i Klippans konsthall

– Att jobba med kroki, ständigt utforska kroppens rörelser är grunden i mitt konstnärskap. Jag jobbar gärna i tema, belyser mänskliga situationer och relationer, ofta förstärkta med små, små underfundiga detaljer som berättar vad jag vill åt. I olja/tempera, akvareller, teckningar eller bronser, säger Margaretha och visar på ett par stora realistiska målningar, där en pojke står med en vattenslang på en strand. Varför gör han så? Nämen, han är ju inte på en strand! Det finns ju inget vatten, vara sand. 

Måleriet är så klassiskt rent, dekorativt och realistiskt att man tar för givet att motivet bara är vad vi ser vid första ögonblicket. Så är inte fallet i Margaretha Janssons vackra, underfundiga bildvärld, där det förrädiskt lätta, skira anslaget, ofta rymmer ett tyngre inre.

–Jag arbetar i det material som bäst passar det uttryck jag strävar efter i min gestaltning, säger Margaretha och visar syn för sägen med uttrycksfulla bronser på ett podium.

 Mittemot de stora i olja/tempera målningarna hänger hennes akvareller. I den genren jobbar hon avskalat och minimalistiskt. Även i dessa döljer sig det oanade, oft ai udda tekniker. Ett motiv visar en hand, bara en hand. Men tittar man från ett annat håll, upptäcker man att handen omsluter en handgranat!

– Jag har sandblästrat glaset över papperet  för att få fram den effekten, säger Margaretha Jansson som varit yrkesverksam i decennier och har en mängd utställningar och stipendier i bagaget.

 – Jo, det stämmer men det är första gången jag ställer ut i Skåne och jag är jätteglad över att få ställa ut i denna vackra, funktionella konsthall!

Margaretha Janssons utställning med vernissage lördagen den 12 oktober pågår t.o.m.17 november.


Vad har kvinnan fångat i sin säck?


Med sandblästrat glas och akvare ill botten har Margareta skapat
en illusion av en holografisk bild


Varför är det inget vatten på stranden?



Lone Larsen

Lone Larsen intar Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 190926
Människokroppen, corpus, dess rörelser och mutationer återskapar skulptrisen Lone Larsen likt jäsande degar i imploderade kroppsformer, utförda i tunga material som  brons, marmor och blandmaterial. 
I väggmålningar i emalj dyker hon djupare in i människokroppens mysterier. Där speglar Lone Larsen förändrade cellstrukturer och mutationer. Det är undersökande och reflekterande minnesbilder och fragment från provtagningar, utforskade av yrkesvana ögon i mikroskop.

– Min erfarenhet som sjuksköterska har varit betydelsefull för min verksamhet som konstnär. Mina nya objekt påvisar avvikelser i vår omgivning orsakade av rubbningar och påverkan på vårt ekosystem. De individuella organismerna har uppstått ur förändrade cellstrukturer som befinner sig vid sidan av det normala, säger Lone Larsen, som ställer ut sina gestaltningar i brons, blandmaterial och emalj  på Galleri Skelderhus under titeln Metaforer. 

Dekorativa, säreget fångade emaljmålningar som appellerar till såväl våra hjärnceller som hjärterötter som lyser oemotståndligt på väggarna. Man vill gärna krypa närmare in på motivet, forska noggrannare och försiktigt känna på den spännande ytbehandlingen och materialet. Formerna, färgerna och krackeleringarna på den klotformade plåten ger snabbt associeringar till rubbningar i vårt ekosystem. Både målningar och skulpturer bär på en symbios av det evigt tidlösa, klassiska och det samtida, dagsaktuella. 
Lones materialkunskap är mer än brett. Hon jobbar både med det allra tyngsta som marmor och sten, likaväl som de lätta.  

– Materialval och behandling av den är viktig för mig. Jag jobbar ofta otraditionellt. Emaljplåtarna t.ex. bränner jag hårt flera gånger för att få fram en krackelerande effekt. Färgerna sprutar jag med injektionssprutor, säger Lone Larsen som glatt låter den gamla sjuksköterskan i henne gifta sig med den konstnärliga karriären som gått strålande sedan debuten 1984.   

Lone Larsen är en synnerligen välmeriterad och uppmärksammad konstnär, föreläsare, konstkonsult och projektledare med en mängd förnämliga stipendier och utmärkelser i bagaget. Lone Larsen är rikt representerad, främst i Skåne men även i Stockholm och Nordiska rådet syns hennes offentliga utsmyckningar. 

Lone Larsens utställning Metaforer har vernissage lördagen den 28 september kl. 13 - 16 på Galleri Skelderhus, Munka Ljungby.
Utställningen pågår t.o.m. 20 oktober.

.
.



Richard Ahlqvist (bilden kommer från videofilmen som visas på Tomarp)

Svenborg Mellström och Richard Ahlqvist på Tomarps kungsgård

Kvidinge 190906
– Det du tycker dig se, skall du inte var rädd för, konstaterade konstnären Richard Ahlqvist (1938 - 2013) på sjungande finlandssvenska i en videoinspelning från 2002. 
Där visas hur han flyhänt med osviklig säkerhet och precision skapar ett porträtt av finske teaterchefen Lars Svedberg. 
Filmen som åskådliggör hans intensiva process visas i samband med hans retrospektiva separatutställning på Tomarps kungsgård. 

Det är ett dynamiskt, expressivt natur- och landskapsmåleri, tolkat i gränslandet mellan det abstrakta och realistiska  i olja, tempera som inbjudande breder ut sig i Stora galleriet på Tomarps kungsgård. Dessa gör sällskap med mer realistiskt utförda arbeten i tusch, kol, krita, blyerts eller gouache. 



Svenborg Mellström

Richard Ahlqvists änka, konstnären Svenborg Mellström ställer ut i nedre salongen – Lilla galleriet

– Vi levde tjugosju år tillsammans, förde ständiga, nära dialoger. Vi gjorde även gemensamma projekt bl.a. isskulpturinstallationer, säger Svenborg Mellström som gjort urvalet till utställningen.

Skulpterandet bör ha legat nära Richard Ahlqvists tidigare profession som utbildad, verksam landskapsarkitekt i Helsingfors. 1979  tog den fria konsten helt över. Ahlqvist ställde sedan ut i både Finland och Sverige med ateljè hemma i Ingelsträde, dit paret flyttade i början på åttiotalet. Som autodidakt experimenterade han sig fram med olika infallsvinklar och tekniker. Richard Ahlqvist skrev även dikter, reportagetexter på resor, fotograferade och jobbade med grafik. 
Allt han skapade var grundligt genomtänkt i en ofta tidsödande kreativ arbetsprocess. Ett av monumentalverken tog ett kvarts sekel, ändå ansåg han sig inte helt färdig.

 – Han var mångsidig, underfundig och en fenomenal tecknare, säger Svenborg Mellström som känner sig amputerad utan sin man och kollega.

I Lilla Galleriet visar Svenborg mjuka, ömsinta målningar i motiv som bl.a. belyser vårt behov av kärlek och närhet. Det är målningar från samma tid som Richard Ahlqvists verk. Skira, tankeväckande verk. Som det lilla storögda barnet som förundrad ser upp till sin farmor och där den äldre generationen är lika frågande inför barnet... Eller barnet som klänger på mamman och söker kontakt medan mamman förstrött tittar åt ett annat håll… Eller ett motiv där man ser livet från byxben... Vi har alla samma behov.

Richard Ahlqvists och Svenborg Mellströms utställningar har vernissage lördagen 7 september på Tomarps Kungsgård och pågår t.o.m. 13 oktober.



Susanne Jardeback Olesen

En plats där själen kan få ro … Vi söker den alla. Få finner den. Vissa hittar det eftersökta rummet i konsten, som utövare eller/och betraktare.

Åstorp/Grytevad 190905
Konstnären och tillika Nobelkonstnären Susanne Jardeback Olesen visar på Galleri Hultman en utställning med titeln “Den läkande tystnaden”. 
Eller kanske Tystnaden eller Stillheten är mer passande frågar Susanne sig själv i en presentation. Denna mångsidiga bildkonstnär även begåvats med en verbal poetisk ådra, där hon skapar bilder med ord i stället för penseln.

–  Jag vet när det började… Själen var full av sorg, oro och förundran över all grymhet som sköljts över oss med rapporter om krigets fasor ute i världen, och allt våld härhemma i vårt eget land. Min besvikelse över mänskligheten var så stor, så stor att jag den morgonen kände att jag inte orkade ta emot mer! Jag måste måla frid! Nu!  Låta min själ få ro! 
Låt mig vara i något som människan inte har förstör! Låt mig i min fantasi skapa stillheten, tystnaden och skönheten i livet, berättar Susanne som gärna simmar och simmar för att få ro i själen och kläcka nya idéer.

I färgernas möte skapar Susanne nya verkligheter att upptäcka och landa i. Med färg och penslar, trasor och sytrådar skapas skönhet med underliggande vibrerande liv. Fokus på det vackra och goda livet... 
Den starka koloriten ger energi i Jardebacks svindlande sköna bildvärld där stillheten och rörelsen bildar en berörande, harmonisk enhet. Livets skörhet och oväntade brutala ingrepp åskådliggörs bl.a. med hjälp av sytrådar i akrylen. Även insekterna är symboler för det sköra.

– Insekterna är en symbol för det sköra och hur livet är som ett darrande andetag och hur det kan ändras på någon sekund  på grund av människan på vår jord. Insekterna är ju också tysta, oftast.De fladdrar in i kompositions-rumsligheten som ett fångat ögonblick och fladdrar snabbt förbi utanför, vidare in i fantasin, tecknar Susanne och tillägger att “de landar i vår själ som ett sommarminne. Man kan höra lite surr, det porlar sakta i bakgrunden”.

Inspiration hittar Susanne Jardeback i naturen, hemma eller ute i skogen.
Susanne Jardeback Olesen bor i Ask med man och hund och en betagande rogivande utsikt därtill över åkrar och ängar och djur på bete. Med ett över hövan aktivt och framgångsrikt konstnärsliv med kurser, utställningar och föreläsningar bör det vara livsnödvändigt.  Sedan 1999 lever hon på sin konst, ett råd hon fick av legendariske Georg Suttner som fick henne att våga ta steget efter mångåriga konststudier sedan sjuttiotalet.. 

Det lär hon inte ha ångrat. Förutom en mängd uppmärksammade utställningar, beställningar och offentliga uppdrag har hon erhållit de allra finaste konstuppdragen i landet – att göra diplom till Nobelpristagare. 2011 - 2013  nominerades Susanne till att skapa. diplomen till ekonomi, fysik och kemi. Det var förresten i samband med ekonomipriset där hon präntade uttrycket “Likt tunna trådar vävs världens ekonomi samman” som idén till sytrådar i målningarna föddes. 
2014 fick hon ett extra bonusår, vilket är ovanligt i sammanhanget och skapade då ytterligare ett diplom i ekonomi.
2015 fick hon återigen ett hedersuppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien - att måla ett porträtt av avgående sekreteraren Staffan Normark. 
Om sina spännande erfarenheter från Nobeltiden har Susanne berättat på populära föreläsningar runt om Skåne. Därtill har hon verkat som ambassadör för Svalöv 2013 - 15.

Susanne Jardeback Olesens  “Den läkande tystnaden” har vernissage på Galleri Hultman lördagen den 7 september kl. 13 - 16. Utställningen varar t.o.m 29 september.




Curator Martin Schibli och Siri Kollansrud

Expanderande universum på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 190827
Från de stora internationella gallerierna i öst och väst till lilla men naggande goda Galleri Skelderhus...
Siri Kollandsrud med världen som arbetsfält, utbildad i Berlin, född norska men bosatt i danska huvudstaden, ställer nu för första gången ut i Sverige.

Det var på en konstmässa i Schweiz som curatorn och konstkritikern Martin Schibli upptäckte hur Siris målningar stack ut med ett eget uttryck mitt i gräddan av namnkunniga internationella konstnärer. 
Sedan dess har han följt hennes arbete. 

När Galleri Skelderhus sökte ny utställare ansåg Martin att Siri Kollandsruds målningar borde platsa i galleriet med dess generösa utbud och mix av besökare, varav många konstkunniga.

“En dag eller en annan” kallar Kollandsrud utställningen, där hon visar målningar i innovativ Contemporary Artstil. Ett mångtydigt, sökande måleri som kan lyfta eller väcka frågor möter besökaren. Det är möten mellan former, färger och linjespel med möjliga och omöjliga öppningar – ett slags mikrokosmos med upplösta motiv, likt nuet av idag.

– Det är en intensiv process, där nyfikenheten styr och nuet alltid är närvarande, säger Siri. 

Curator Martin Schibli går djupare in i hennes bildvärld och analyserar bl.a följande. 

– Det är ett bra, skickligt genomarbetat måleri med ett bildrum som man kan gå runt i, uppbyggt i lager på lager. För mig ger det en woweffekt. Bildrummet kan ses som ett expanderande universum. Verken tycks uppstå i ett flöde av intuitivt ateljéarbete, där enskilda verk syns korsreferera varandra. Målningarna refererar inte till något utanför sig själva. De motiverar sitt eget existensberättigande, förklarar Schibli och gör en konsthistorisk referens  till den informella konsten som tillkom efter andra världskriget. – En konst fri från historiska referenser och värderingar som inte kunnat hindra krig och förödelse.

– Kanhända är Kollandsruds måleri också någonting som går att se som en intuitiv process att skapa något som snarare sträcker sig ut i rummet och vill skapa ny förutsättning för konsten, befriat från centrets gravitation och påbud – en process som kan tolkas som en optimistisk och okuvad syn på konsten och dess förmåga att befria sig från officiella diktat och dagens bekymmer för att en annan dag förhoppningsvis kunna infinna sig i en ny värld.
Ett nytt universum, kanske frågar sig Martin Schibli  som invigningstalar
kl.14 00 på vernissagen lördagen den 31 augusti.

Utställningen är ett samarbete mellan Galleri Skelderhus och curator Martin Schibli, internationellt verksam utställningscurator, boende i Helsingborg.

Vernissagen pågår mellan 13 - 16 på Galleri Skelderhus. Utställningen varar t.o.m. 22 september.






Cecilia Kraitz på Galleri Moment

Ängelholm 190615
Det finns sprickor i allt – och alla. På oss människor sker det både inombords och utanpå. Det är det icke perfekta som bidrar till att skapar våra egna unika personligheter.
Parallellerna till rakubränning och dess slutliga krackelerande och är slående.
– Jag söker det icke perfekta. Det passar min personlighet. Raku är en livsfilosofi. Wabi-Sabiläran som är kärnan i den japanska estetikens livsfilosofi, framhåller skönheten i det bristfälliga, tillfälliga och ofullständiga. Ju mer jag lär mig om detta, desto större frihet. I mitt jobb som rakukeramiker händer det oväntade vid bränningen. Jorden, elden och vattnet är medskapare i både färgsättning och krackeleringar. Det är magi!

Det är en oförutsägbar men lugnande, antistressande process. Ett eget universum, berättar Cecilia Kraitz, som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 17 augusti.

Cecilia både arbetar och lever efter den japanska livsfilosofin där rakuns ordbetydelse bl.a. omfattar välbefinnande, glädje och nöje.
Den devisen stämmer bra med de skimrande, gåtfullt sköra pjäserna samt de stilrena bildverk, sammansatta av keramikplattor som visas i utställningen. Decennierlångt experimenterande och utvecklande av glasyrer ger väggbilderna liv och rörelse. Tillsammans med ett kompletterande bildspel om eld av maken och fotokonstnären Mikael Bertmar skapas ett poetisk, outgrundlig skönhet i det lilla galleriet, där hoppets koboltblå färg dominerar. Formspråket är medvetet suveränt enkelt med dess organiska former och oregelbundenhet.
De färgade, fläckade ytorna i pjäserna visar tidens gång. De små pjäserna, sköra men starka, är individer med egna uttryck .

Rakuns livsfilosofi stämmer både med den japanska och med Göran Sonnevis poesi. Hos honom har Cecilia Kraitz hämtat både livskraft och inspiration. Därutöver har hon haft en utställning med Sonnevis texter i “Det omöjliga” tillsammans med Mikael Bertmar. Några av dessa keramiska väggbilder kan ses även i denna utställning.

Vördnad och förundran inför naturens magiska turer, där allting tycks hänga ihop, ligger som ett mjukt filter i Cecilias produktion.

Vi är alla en del av alltet! Det hänger ihop. De olika fälten i min keramik blir som en del av naturen, säger Cecilia Kraitz som gett utställningen titeln “Eldfängd”. Med två föräldrar som skulptörer och keramiker symboliserar elden såväl harmoni och trygghet som magi.

Cecilia Kraitz utställning “Eldfängd” med vernissage lördagen 17 augusti pågår t.o.m. 21 september.



Per Serre

Blekingemålarna Per Serre och Signar
N Bengtsson intar Krapperups konsthall

Krapperup 190809
Det finns inte mycket som förenar dessa två blekingemålare, Signar N Bengtsson och Per Serre som ställer ut på Krapperups konsthall med vernissage lördagen 10 augusti.
Förutom en till synes äkta innerlig kärlek till konsten, naturen och livet självt. Sina bildrum återger de med skilda infallsvinklar, tekniker och motiv prioriteringar.

Per Serre
ser det lilla i det stora, det stora i det lilla och återger sina upplevelser i olja i skicklig klassisk traditionell stil. Det är svällande prunkande vacker naturrikedom, från djupdyk och närskådande i detaljer till helhetstänk. Ljuset lyfter, förvandlar och skapar rörelse. Det ligger förundran och glädje över skapelsen i hans estetiskt sköna, vilsamma och kraftfulla målningar.

Signar N Bengtsson som fyllt de åttio har barnet kvar inom sig och tar gärna ut svängarna i livs- och bildrum med glimten i ögat. Han är naivist men synnerligen noga med korrekt återgivning av för honom viktiga delar i helheten. Sol, himmel, hav och allsköns farkoster hittar in i hans humoristiska bilder, i olika blandtekniker främst akryl och krita. Han arbetar mycker med former, vilket förklaras av att han även är skulptör.
Det visar han prov på även här med i skulpturer av fantasifulla gäddor med båtar på ryggen och med svepaskar i trä.
Nedtonade skira, rena och avskalade landskap från Island kompletterar Signar N Bengtsson utbud på denna utställning.

Signar N Bengtsson och Per Serres utställning med vernissage 10 augusti pågår t.o.m. 8 september.


Signar N Bengtsson


Signar N Bengtsson


Per Serre



Magdalena Cavallin

Det abstrakta i sällskap med
det föreställande

Galleri Skelderhus 190702
– Jag jobbar spontant, tar det som det kommer. Efterhand som bilden växer fram, kan inriktningen förändras och komponenter suddas ut.
Jag vill fånga stämningar och leda in betraktaren i en värld mellan dröm och verklighet.
Med små medel strävar jag efter att göra bildrummet komplext, men vill aldrig vara övertydlig. Allt är upp till betraktaren, säger Magdalena Cavallin, Galleri Skelderhus kommande utställare med vernissage fredagen 5 juli.
Stora målningar i vinyl på masonit, gärna i kombination med collage och teckning fyller väggarna.
Klipp ur gamla tidningar och böcker får nytt liv som enskilda element i hennes stora målningar.

Den svarta färgen dominerar i Magdalenas motiv med ödsliga landskap, rum med geometriska former och detaljer. Men det finns alltid befriande, oväntade ljusfenomen i mörkret - allt från skidliftar till jordglober i ett gränsland mellan det abstrakta och föreställande. Brytningen mellan dessa världar, där bl.a. nytänkande perspektiv och färgskiftningar bidrar, skapar stämning.
Människor, djur och föremål integrerar och skapar liv i det gåtfulla bildrummet, omslutet av en mjuk, matt textur med textilkänsla.
På bord och i fönstersmygar ligger roliga, underfundiga småbilder, alla collage av urklippta bilder.
Inspiration hämtar Magdalena bl.a från de avantgardiska konstnärerna från tidigt nittonhundratal men hittar även kraft och inspiration i det lilla livet. Av människor, musik och filmer...

Höganäsaren Magdalena Cavallin är utbildad på Konstfack med utbytesår på Kungl. Konsthögskolan. Hon arbetar även med illustration och har bl.a. illustrerat barnböcker med text av maken Mikael.

Magdalena Cavallins utställning på Galleri Skelderhus har vernissage mellan 16 - 19 fredagen obs 5 juli. Utställningen pågår t.o.m. 28 juni.




Anastasya Kuznetsova-Ruf

Vad är verklighet och vad är illusion?

Krapperup 190628
Vad är verklighet, vad är illusion?
Vi lever alla i olika verkligheter, sorterar efter behag mångfalden av ljud och bildspråk. Tittar men stannar inte upp och ser iakttagande och reflekterande med öppna ögon på vår omvärld.
Konsten vara en nyckel till att sakta in på livstempot och se omvärlden med förnyade ögon.

Konsten berättar när nio samtida realistiska konstnärer ställer ut på Krapperups konsthall med vernissage lördagen 4 juni.
Reflektioner och berättelser ur verkligheten, sedda ur individuella perspektiv och känslouttryck, förmedlade i skilda manér och tekniker möter besökarna.
Vi känner igen oss men hittar även okända strömningar i det generösa utbudet av nio högkvalitativa konstnärers bildverk - alla utvalda av Galleri Agardh & Tornvall, specialister på föreställande konst i Skandinavien, Ryssland och Litauen.

Det är en harmonisk, homogen utställning trots alla de etablerade konstnärernas utpräglade personliga signum och skilda hantverk.
Men just detta att alla arbetar mycket olika gör att det aldrig blir tråkigt.
Nya stjärnskottet Silje Papp och klassiskt skolade Johan Patricny vid sidan av autodidakten Joakim Johansson skapar en spännvidd.
Anders Moseholms experimentella interiörer, där han vrider på historiskt platsspecifika referenser är fyllda av oanade dimensioner, skapar spänning och frågor medan Christofer Rådlunds oljor får oss att förundras av naturens romantiska skönhet.

Unga ryskan Anastasya Kuznetsofa-Ruf å sin sida letar efter symboler för det eviga i vårt vardagsliv i kol och tempera.
Anette Björk Swensson säregna, suggestiva målningar rymmer stilla ögonblick, där väntan och förväntan alltid är närvarande. Litauiske Rodion Petroff betraktar arkitekturen som en kulturell historisk kod och arbetar med urbana motiv som betraktaren kan fylla med egna tolkningar.
Stanislaw Zoladz som räknas till en av våra främsta akvarellister kompletterar samlingsutställningen “Konsten berättar” på Krapperups hall.
Vernissage 29 juni.

Utställningen pågår t.o.m. 4 augusti.


Joakim Johansson


Christopher Rådlund


Sirje Papp



Anders Moseholm


Anastasya Kuznetsova-Ruf


Anette Björk Swensson


Stanislaw Zoladz


Johan Patricny



Jakob Anckarsvärd, en i sanning välutbildad sökare

Kvidinge/Tomarps kungsgård 190614
Det är en mycket speciell upplevelse när bildkonst slår an känslosträngar likt en blixtförälskelse.
Det fenomenet var vi inte ensamma om vid det inspirerande besöket på Tomarps kungsgård, där mångsidige Jakob Anckarsvärd ställer ut både i Lilla galleriet och Konsthallen.
Kungsgårdens Margareth Anderberg blev omedelbart förälskad i Anckarsvärds egensinniga, koloristiska oljemålningar med konsthistoriskt stänk av bl.a Constable, Cézanne och Hill men med personligt modernt anslag.

– Måleriet måste kommunicera, ha en ingång. Man kan bryta mot regler för att nå dit man vill under förutsättning att man är väl förtrogen med dem, säger Jakob som söker nya uttryck och experimenterar med färg och teknik i för övrigt traditionella landskapsmotiv. Ett påtagligt exempel är hans lysande svärta i konturer. Där andra använder pennan, tar han fram oljefärgerna och penseln.

Han är en i sanning välutbildad sökare, utbildad i på konsthögskolorna i
Stockholm och Glasgow, har en fil.mag i estetik och pedagogik. Utöver måleriet, videokonst och föreläsningar fördelar han gracerna mellan jobb som pedagog, skribent och föredragshållare.
Jakob Anckarsvärds målningar har ett kraftfullt, levande och suggestivt berättande tilltal med poetiska underströmma – en vacker bildvärld man med nyfikenhet och glädje besöker.

Jakob Anckarsvärd älskar att arbeta i storformat men i Lilla galleriet visar han prov på det motsatta i tuschtecknngar och små verk, en dagboksanteckningar i bild i stället för ord.
Konsthallens första sal är fyllt av stora snillrikt uppbyggda landskapsmålningar, gnistrande av liv och flödande av färgrikedom.
I det s.k. gula rummet är det ett av UNESCO:s världsarv som presenteras. Syriens ruiner som de blev och var under krigsåren skildras i expressionistisk stil, där förgängelsens skönhet nästan överbryggar ondskan.
– Jag vill ge hopp! Se det vackra i förgängelse. Ur förgängelsen kan det komma något nytt. Som Glasgow där gamla fabrikslokaler upprustats och fått nytt liv. Nya kulturer kan bildas, säger Jakob, vars arbetsprocess är starkt influerat av såväl psykologi som existentialism.
Anckarström är en konstnär med fötterna i såväl den akademiska som politiska världen samt inte minst i djupstudier av måleriska traditioner.
– Med min konst vill jag få människor att stanna upp, släppa oväsentligheter och känna något större, säger Jakob Anckarsvärd.
Det har han lyckats med i denna utställning…

Jakob Anckarsvärds utställning har vernissage på Tomarps kungsgård lördagen 15 juni kl 12 -17 med konstnären närvarande.
Utställningen som pågår t.o.m. 18 augusti, invigs av f konsthallschef Thomas Kjellgren.*



Mikael Bertmar

Poesi och foto samsas i ljuv harmoni i en bildberättarteknik som är hans egen

Ängelholm 190612
Fotokonstnären Mikael Bertmar låter oss vandra i poetiska landskap i ett land som icke är – mellan dikt och verklighet. Poesi och foto samsas i ljuv harmoni i en bildberättarteknik som är hans egen.
Hans bildverk är betagande vackra, natursköna i motiv där den lantliga idyllen ofta får oväntade gäster. Det är surrealistiska, humoristiska inslag som då och då dyker upp och bryter illusionen i den romantiserade naturen. Det är med ett drömskt, subtilt och varsamt tilltal Mikael Bertmar berättar om naturen, djuren och livet ur ett livsfilosofiskt perspektiv.

Naturens, dygnets och årstidernas växlingar får i hans bildvärld förnyad upphöjelse och dignitet, får oss att förundras över livets och naturens rikedom. Som en hommage till livets alla under på Himlajorden eller varför inte Änglamarken...

Lördagen 15 juni ställer Bjärebon Mikael Bertmar ut på Galleri Moment – en utställning som pågår t.o.m. 13 juli.
Vi träffar honom mitt i hängningstagen. en kortvägg är klar, där Bertmar bryter de skimrande vackra monokroma motiven på plexiglas med en montering på rå, rostig metall.

– Jag lägger metallskivorna i skogen under någon månad för att få fram det rätta rostiga stuket. Det är spännande för kopparormarna som gärna söker sig dit, säger Mikael, vars pappa var zoolog och bl.a. dokumenterade renar.
Därigenom fick Mikael tidigt tillgång till mörkrum.

– Jag arbetar numera mest digitalt med fler bilder i en. Men i den här utställningen har jag kvar även en serie analoga som jag har projicerat genom att vända på fotopapperet upp och ned för att få fram akvarellkänslan.
I vandringen på Galleri Moment möter vi motiv från sol till måne…
Allt mellan himmel och hav, finner skönheten i förgängelsen av maskrosor, en laddad bild av en gammal bil på en ödslig landsväg…
Det finns mycket nytt att upptäcka i världen omkring oss.
Vi sätter på oss skygglappar, tar mycket för givet och glömmer det lilla barnet inom oss. Det inser man efter denna vandring i mellanrummet mellan dikt och verklighet.





Ardy Strüwer

Ardy Strüwer firar 80 år med utställning
Dagmar Glemme Art Center

Vilshärad 190511
Dán före Ardy Strüwers åttioårsdag bjöds det på en exklusiv förhandsvisning på denne färgstarke surrealists utställning på Dagmar Glemme Art Center i Vilshärad. Vernissage följde sedan på hans födelsedag 11 maj.
I den inspirerande, livgivande konsthallen hängde en permanent, sagolikt vacker takinstallation av Dagmar Glemme. I sammanhanget kändes den skapelsen som en trofé och en hommage till den framgångsrike jubilaren som kallar sig själv för sensuell surrealist eller varför inte postmodern flower power.

I Ardys sextioåriga konstnärsliv, har han efter studier på Kungl. konsthögskolan i Haag i med kompletterande studier som gästelev inom allsköns grafiska tekniker på Konsthögskolan i Stockholm, hållit ett fast och självklart grepp om sitt eget personliga uttryck, där kvinnan alltid intar hedersplatsen bland frukter, flyglar och paletter. Orientens öga tittar nästan alltid in och vakar över hans intensivt färgstarka bildvärld och letar efter beröring utanför. Det är inte bara pingvinerna som i ett av hans verk drömmer om vackra färger.

– Paletten skriker efter vackra färger och toner, säger Ardy som är uppvuxen i det färgstarka Indonesien och har rött, kärlekens färg som favorit.
Den återkommande flygeln har också sin förklaring. Min mamma var klassisk pianist, själv har jag jobbat som musiker och när jag sedan under en tid bodde hos Staffan Scheja och upptäckte skönheten hos hans flygel tog den sedan plats i min bildvärld. Jag har dragit som en magnet till duktiga, trevliga människor, har bl.a. haft förmånen att lära känna såväl Hundertwasser som Andy Warhol som jag delade ateljé med. Det har bara blivit så – en slumpens skördar. Jag har haft mycket tur i livet.

Ardy hamnade efter barndomen i Indonesien i Holland, därefter Sverige, där han först träffade Nils Linnman som var intresserad av han kunskap och djur och fauna i Indonesien och bjöd in honom att bo hos honom. Sedan sökte han kontakter på TV, träffade Lasse Åberg och gjorde bl.a. mycket populära humorprogram tillsammans med honom, skrev manus och producerade filmer under sextio- och sjuttiotalet. Avtrycken därifrån sitter än i dag, lika etsat hos folk som hans grafik – en teknik han gillar för att sprida sin konst.
Under flera decennier från åttiotalet och framåt var Strüwer verksam i Frankrike för att sedan återbördas till Stockholm.

Ardys fascination av kvinnokroppen tar sig många olika uttryck i de akvareller, oljor och litografier som exponeras i den välhängda utställningen på Dagmar Glemme Art Center. Ibland är det extra kryddat.
Starka kryddor som chilifrukter, hänger över Marilyn Monroes välkända ansikte i ett Warholinspirerat verk. Orientens dofter, toner och magi anas där i likheten med merparten av hans verk. Andy är även glaskonstnär, har jobbat bl.a. på Johansfors. Hans glaspjäser exponeras inte på denna utställning men Dagmar Glemmes ljuvliga glaskollektioner lockar i ett av rummen.

Vi önskar Andy Strüwer en välförtjänt trevlig födelsedag efter sextioårigt konstnärskap, en mångsidig konstnär som poängterar att konst kan vara trevlig och vacker utan att vara ytlig. Det finns mycket att läsa i hans färg- och formspråk.Eller som han också uttrycker det:

– Man kan se med tre ögon, antingen med det två i ansiktet eller med hjärtat!
Andy Strüwers utställning på Dagmar Glemme Art Center pågår t.o.m. 25 maj.


Takinstallaion av Dagmar Glemme



Eric Magassa

Talking drum – Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 190430
Galleri Skelderhus vackra ljusinsläpp, vitkalkade väggar och gråa golvytor gav konstnären Eric Magassa inspiration till göra ett en specialanpassad utvald kort serie ur sitt pågående arbete, ”Talking Drum(texture like sun).
Det är en bildserie som bygger på samplade arkivbilder som bearbetats och fått ny form.

Eric arbetar förövrigt mestadels med mixed media. Han blandar friskt måleri, skulptur, collage, foto och rörlig bild, i motiv där det abstrakta och figurativa leker och möts.  Masker tittar också ofta in i hans bildvärld.

– Denna blandning av tekniker ger mig den frihet jag behöver för att skapa och gå vidare!

Ofta bearbetar Eric Magassa frågor som identitet, minnen och platser.  Han vill skapa nya sammanhang. Det sistnämnda gäller även i denna utställning.

– Jag vill aktualisera, ge en ny kontext till gamla objekt och artefakter. I denna utställning har jag valt ut 14 högupplösta bilder med fri tillgång från nätet. Bilderna som avbildats är från hundra till flera tusen år gamla verk med olika härstamning och från olika källor. Bl.a. från Metropolitan Museum har jag hämtat vissa bilder. Jag har inget egentligt slutmål med min serie.  Bilderna leder mig vidare, säger Eric som började sin karriär under nittiotalet med fyraåriga studier på The Art Students League of New York under fyra år, vilka kompletterades med  studier i London på Central S:T Martins University of Art.

Eric Magassa är representerad i Statens konstråd, har gjort ett flertal konstnärliga gestaltningsuppdrag och hedrats med åtta stora förnämliga stipendier.

Magassas utställning med nya verk ur pågående serien ”Talking Drum” har vernissage 4 maj på Galleri Skelderhus mellan 13 – 16. Utställningen pågår t.o.m. 25 maj.





Anna-Karin Albihn

Lek på allvar på Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 190411
“Lek på allvar” kallar Anna-Karin Albihn sin utställning på Åstorps Biblioteksgalleri med vernissage lördagen 13 april.
Det är en hoppfull, insiktsfull titel, som indirekt berättar om Anna-Karin Ahlbins intensiva, uppslukande arbetsprocess med målningar och skulpturer.
Mani kallar hon själv den arbetsmotor som driver henne framåt.
Ur den s.k. manin skapas och växer harmoniska konstverk fram, varsamt genomtänkta och taktilt utförda .

– Jag finner lust och mening med livet just då. arbetsprocessen är en lek på allvar.

Tidlöst och balanserat, och med en alltid betagande renhet i form- och färgspråk lockar Anna-Karin Albihns målningar till såväl ögonfröjd som meditation.
Samt inte minst till nya upptäckter i hennes varierande bildlandskap:
Där kan bl.a. mänskliga gestalter titta fram i suggestiva skuggbilder. Det är hennes egen skuggbild i olika kontext.…
På utställningen lyset även en samling små bilder som bildar en spännande helhet, likt schackpjäser på brädet…
Och här kan man hitta målningar med ett flertal olika komponenter, mönster och upprepningar i labyrintliknande, lekfulla motiv och med varsam mjuk färgsättning.
Skulpturerna är organiska med former och färgsättningar hämtade ur naturens underfundiga bildbank. Det är där hon hämtar inspiration.
Det organiska tänket återkommer även i hennes bildspråk.

Anna-Karin ger sig friskt i kast med olika tekniker och blandar dem ofta för att nå dit hon vill. Det har hon gjort ända sedan hon ritade på papperspåsar som barn och som sedan fick ett uppsving när hon som sextonåring fick prova på olika tekniker på Gerlesborgsskolan.

– Min drivkraft är så stark att det är lätt att fastna, bli trött på sig själv. Det är därför jag gärna jobbar med olika tekniker för att forska och undersöka utvecklingspotentialen i olika material, säger Anna-Karin som gillar att utmana sig själv.

Hemma i Ekeby skapar hon målningar i akryl och tempera, gör grafik, saltglaserar och rakubränner keramik, skulpterar i betong samt gjuter glas och reliefer i sand. Utsökt enkelhet och stringens samt en perfekt balans mellan former, färger och linjer är Anna-Karins signum.

Anna-Karin Albihns utställning på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 13 april pågår t.o.m. den 10 maj.
Den som vill se mer av Anna-Karins konst kan besöka henne hemma i Ekeby under Nordvästskånska Konstrundan.







Naturkonstnären Mattias Bäcklin i Klippan med utställningen "Jordöga"

Klippan 199397
Efter den formidabla publiksuccén på Hans Arnoldutställningen bör fler besökare ha upptäckt Klippans konsthall - ett arkitektoniskt konstverk i sig. Lördagen den 9 mars är det vernissage på Jordöga, en utställning med teckningar och skulpturer av konstnären Mattias Bäcklin, en naturälskare av format.
Det är mycket detaljrika blyertsteckningar som spänner över lång tid som visas, en bildvärld som bjuder på överraskningar, för den som gör ett djupdyk däri.
Det är ett disciplinerat hantverk av en driven konstnär som ofta låter leklusten ta oväntade vändningar. I Mattias Bäcklins mångbottnande, berättande bildrum är satiren och mytologin trogna gäster.

Ekologi, hiphopkultur, den medeltida bildvärlden, insekter och hantverk är Mattias universum. Inom dessa väsenskilda områden söker naturälskaren och hiphopparen Mattias samband och skapar en egen mytologi.

– Det finns en outtömlig konstnärlig potential i naturen. Förvandlingar, nedbrytningar och nytillskott…
Människans spår och förändringar av jordytan... Det finns mycket att berätta, säger Mattias som är mån om att göra begripliga och i dubbel bemärkelse jordnära konstverk.
I denna utställning visar Mattias Bäcklund, utbildad bl.a. på Kungl. Konsthögskolan, bara en del av sina discipliner som även omfattar, grafik, 3D printing och videofilmer.

– Jag började min bana som målare men har mer och mer fascinerats av gråskalans möjligheter, säger Mattias som använder 0,5 millimeters blyertsstift till sina stora, krävande teckningar.

Titelverket i utställningen Jordöga är en mix av 1400-tals-konst, folkkonst och en dramaserie.
Mattias Bäcklin, själv som gärna låter sig påverkas av popkulturens yttringar, säger att titeln lika väl kunde vara titelsspåret i en rockskiva som på en medeltida bildverk.
Fascinationen för den medeltida och renässanskonsten säger Mattias främst ligga i de uppstaplade kompositionerna.

– Den förstärker magin som skapas genom hantverk.
Utställningen Jordöga kompletteras bl.a. med roliga, underfundiga skulpturer av fogmassa på rostig plåt samt väggskulpturer.

Vernissage på Klippans konsthall lördagen den 9 mars. Mattias Bäcklins utställning pågår t.o.m.14 april med samma öppettider som biblioteket.



Anna Fransisca Nilsson

Klassiskt måleri i nytänkande bildspråk och modernt material

Åstorp 190227
Klassiskt måleri i nytänkande bildspråk och modernt material fyller Åstorps Biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 2 mars. Det är halländska konstnären Anna Fransisca Nilsson, klassiskt utbildad på Florence Academy of Art som visar sköna frusna ögonblick, målat med oljefärg på plexiglas. Stillbilder i ett gränsland mellan nu och då...

– Jag vill skapa närvaro, bygga ett bildrum med känsla och stämning. Att fånga rörelser är en nödvändig byggsten för att ge bildrummet liv, likaså att lägga största vikt på kontrastverkan. Leka med ljus och mörker...
Vad gäller material söker jag alltid jobba med naturliga material. Letade länge efter material med transparens som kunde fånga ljuset. Under en period använde jag mig av oljat papper i sjok, innan jag började utforska plexiglasets fördelar och magi, säger Anna och visar sina klassiskt sköna, figurativa bildverk, sparsamt och subtilt laddade med oljefärg i lager på lager.
Beroende på ljusförhållanden,och med målningarna upphängda från tak mitt i ett rum, spelar gärna magikern “Ljuset” sitt lekfulla spel och bjuder då ofta på ett tredimensionellt intryck. Det gillar Anna som även arbetar med skulptur, varav några kommer att visas på utställningen.

– Jag jobbar gärna i serier och tematan, vill förmedla och berätta skeenden och händelser av idag t.ex klimatfrågan och tänker gärna scenografiskt i mitt bildbyggande. Jag har jobbat både som utställningsansvarig och scenograf, säger Anna Fransisca som framöver även vill skapa interaktiva konstverk.
Anna Fransisca Nilssons målningar har under många år synts på gallerier runtom i Sverige samt i Skottland och London.

Anna Fransisca Nilssons utställning med målningar på plexiglas, skulpturer samt en oljemålning på duk har vernissage lördagen 2 mars pågår t.o.m. 29 mars.



Håkan Bengtsson

Balanserade kompositioner med meditativa känslospröt på Galleri Moment

Ängelholm 190215
Likt “Linus på linjen” är det den ritade linjen som styr Håkan Bengtssons konstnärskap, där balans, komposition och det meditativa anslaget är målet. Det uppnås efter många långa omständliga, sublima lager på lagerprocesser. Bl.a.bryts balansen ned i dissonanser för att sedan återfå den eftertraktade balansen och helhetstänkandet för att nämna något av otaliga moment i den udda arbetsprocessen.

Den följer en utarbetad spelplan med vissa regler som alltid börjar med med några få, noga uppmätta linjer för vidare bearbetning. Utgångspunkten är blyertsteckning och grafik som Håkan tidigare arbetat traditionellt med. Men det har han han lämnat bakom sig.
Håkan Bengtsson hittade sitt eget uttryckssätt tidigt i karriären.

Det är ett inre sökande med kol, rödkrita, blyerts och oljefärg. Av linjer och åter linjer, ristade eller målade, horisontella och vertikala en masse. Dolda eller synliga…
Rutmönster och nät, ofta matematiskt beräknade…
Ett stramt, expressivt bildrum skapas.
Håkan Bengtsson är en tekniskt välutbildad konstnär som bl.a. studerat på Kungl. Konstakademien i Stockholm och Konstakademin i Malmö och därefter med jämna mellanrum ställt ut på konstarenor som Dunkers Kulturhus, Millesgården och Carnegie Art Award.

Den 16 februari visar Håkan Bengtsson sina säregna, kontemplativa bildverk på Galleri Moment, en utställning kompletterad med tredimensionella verk i trä samt en mobil. Alla är utan titlar.
Det är upp till betraktaren.
– Jag söker skapa ett lugn, en tystnad, något att sjunka in i - ett rum att bara vara i, utan krav. Det kan behövas som motvikt i vår stressade tidsålder, säger Håkan som även arbetar som lärare på Lunds Konst/designskola, där han strävar efter att få eleverna att hitta sin egen väg. Hans egen är spikklar om än i ständig utveckling inom hans eget konstnärliga utarbetade ramverk.


Den 16 februari visar Håkan Bengtsson sina säregna, kontemplativa bildverk på Galleri Moment, en utställning kompletterad med tredimensionella verk i trä samt en mobil. Alla är utan titlar.
Det är upp till betraktaren.
– Jag söker skapa ett lugn, en tystnad, något att sjunka in i - ett rum att bara vara i, utan krav. Det kan behövas som motvikt i vår stressade tidsålder, säger Håkan som även arbetar som lärare på Lunds Konst/designskola, där han strävar efter att få eleverna att hitta sin egen väg. Hans egen är spikklar om än i ständig utveckling inom hans eget konstnärliga utarbetade ramverk.

Håkan Bengtssons utställning på Galleri Moment med vernissage 16 februari pågår t.o.m. 30 mars.



Skulptur, grafik och kakel...

Marylyn Hamilton Gierow och Gösta Gierow
på Tomarps kungsgårdhailton_gierow

Kvidinge/Tomarp 190108
Tomarps kungsgård startar vårsäsongen med en utställning, vibrerande och gnistrande av liv, rörelse och lyckliga ögonblick, fångade i flykt.
Det är skulptrisen Marylyn Hamilton Gierow som skapat ett elegant och livskraftigt universum i terrakotta och bronser. Med hästen som huvudaktör, fullföljs och tydliggörs den inre känslan i kända eller överraskande positioner eller situationer.
I likhet med all högklassig konst känns hennes skulpturer som ömt smekta i ögonblickets skaparkraft. Ändå är det i skissen hon närmar sig det färdiga verket efter många sökande turer.


Alla gestalter har sitt ursprung i lera. Flertalet blir sedan gjutna i brons.


Gösta Gierow



Kärleken till hästen är livslång. Ingen av hästskulpturerna är allmän eller neutral utan har sin proveniens i historien, mytologin eller i minnenas bank. Bl.a.Napoleons och Poseidons hästar tar plats i den expressiva hästflocken, genomsyrade av kraft och grace.

– Jag är uppvuxen i den småländska gården Bölsnäs med fem syskon och djur och bär med mig många minnen därifrån. Från hemmet red jag och en väninna som tonåringar ända till Södermanland och tillbaka – en ritt som bl.a. uppmärksammades av Idun Veckojournalen, minns Marylyn som senare sökte sig ut i Europa, gick på konstskola i England, vidare till Konstfack och Kungliga Konstakademien, där hon träffade sin man, grafikern och målaren Gösta Gierow.

Hans surrealistiska konst fyller kungsgårdens väggar och flankerar Marylyns skulpturer med spännande grafik, måleri och kakelkonst. Framlidne Gösta Gierow var en av de nio i IX-gruppen som förde svensk grafik ut i världen. Gösta Gierow erhöll det största grafikpris 1999 som erhållits i Sverige, vilket säger mycket om hans storhet som grafiker. I likhet med Marylyn är även han representerad på Nationalmuseum.

– Vi reste mycket, bodde bl.a. i flera år i Mexiko, där jag hade min första utställning, säger Marylyn och visar en av sina inträngande kvinnoskulpturer, alla med attityd och med kvinnokroppen som utgångspunkt.
Det är lätt att förstå att Marylyn jobbat mycket med porträtt, då alla hennes gestaltningar av människor och djur av alla de slag har en egen karaktär,
personlighet och uttryck.

Ett av hennes pricksäkra tolkningar är en gipsskulptur av Tage Erlander, humoristiskt fångad i en av hans typiska poser med huvudet på sned. Uttrycksfulla ansikten i terrakotta av klassiska gestalter såväl som punkare kompletterar Gösta Gierows konstverk på en vägg.
Marylyns karriär som skulptris är lång och framgångsrik. Hon är förutom på Nationalmuseum representerad i Gripsholms Porträttgalleri med porträtt av Ralph Erskine och Karl-Ragnar Gierow.
Många av hennes skulpturer syns i den offentliga utsmyckningen bl.a. ett lejon och ett porträtt av Anita Aperia på Astrid Lindgrens barnsjukhus samt en bronshäst i Fyrislund.
Även priser inom travsporten bl.a. Avantipriset, travets Oscar, är skapade av Marylyn Hamilton Gierow. Ordet Avanti bör för övrigt var ett av många passande namn på hennes konst.
Ständig ritt framåt på nya outforskade konststigar i trav eller full galopp….

Marylyn Hamilton Gierow och Gösta Gierows utställning på Tomarps kungsgård har vernissage lördagen 9 februari och pågår to.m. den 17 mars.



Gipsporträtt av Tage Erlander



Karin Håkansson

Mångkunniga Karin Håkansson ställer
ut i Åstorps bibliotekgalleri

Åstorp 181025
Sådan dam, sådan katt…
Denna livsbejakande teckning är ett mycket drivet självporträtt av konstnär Karin Håkansson som ställer ut i Åstorps biblioteks konsthall med vernissage den 27 oktober. Kärleken till allt levande i allmänhet och katter i synnerhet går igen i all hennes konst. Karins färgstarka konst genomströmmas av livslust och humor, även om allvaret lurar i hörnen. Med ett poetiskt, träffsäkert symbolspråk i såväl målningar som objekt och skulpturer, åskådliggör hon sina livsfilosofiska erfarenheter, observationer och funderingar.

Ingenting är lämnat åt slumpen i hennes estetiska, vackra konstverk – balanserade i mellanrummet mellan fantasi och verklighet. Lyrisk realism är bara en av av många benämningar på hennes unika konst, rik på tecken och symboliska budbärare. Karin vill berätta. Vi känner igen oss i hennes stringenta symbolspråk, vars tankebanor förstärks i titlar som “På hennes skuldror vilar herradömet”, “Tre kvinnoöden” eller “Dona nobis pacem”. Klot och cirklar dominerar som hoppfulla symboler eller planeter i hennes målningar med djur, kvinnor och “byråkratgubbar”.
Livets kretslopp, mänskliga villkor samt inte minst vårt sargade jordklots inre och yttre påfrestande livsvillkor är återkommande teman som insiktsfullt tas upp till beskådande i målningar och skulpturer. Hon använder sig av alla tänkbara och ibland otänkbara material i sitt skapande. Karin gör som Kajsa Warg, tager vad hon hafver.
Med hängiven skaparkraft har Karin under årens lopp lärt sig behärska de flesta hantverkstekniker till fullo.
Karin Håkanssons CV är bräddat med separat- och samlingsutställningar. Hon är representerad hos Statens konstråd, Region Skåne och Region Småland samt i samlingar i USA, Tyskland och Brasilien.

Karin Håkanssons utställning i Åstorps biblioteks konsthall med vernissage den 27 oktober pågår t.o.m.den 23 november.



Ingrid Andersson t.v. och Bodil Magnusson

Harmoniskt och poetiskt i gränslandet
mellan dåtid och nutid

Klippan 181013
Fragment från andra tidsepoker, präglade av tidens tand samt visualiseringar av vårt urtida ursprung är i denna utställning sammanlänkande i levande Contemporary Art med meditativa vibrationer. Dåtid och nutid blir ett i ett evighetsperspektiv. Dessa tankebanor förenar de två utställarna i Klippans konsthall, Ingrid Andersson, bildkonstnär och Bodil Magnusson, glaskonstnär. Ändå är de olika i tekniker och manér, vilket ger denna harmoniskt vackra utställning en extra spännvidd.
Ingen av utställarna kände varandra innan utställningen och blev glatt överraskade över hur perfekt deras verk harmonierade med varandra.

Ingrid Andersson, som är uppvuxen i Ljungbyhed är sedan många år Sölvesborgsbo. Hennes första utställning var ett examensarbete i Klippangymnasiet intill. Dåtid och nutid igen...
I denna utställning visar hon akrylmålningar av utforskande landskap, komponerade i strama linjespel med rektanglar och fyrkanter. Enkelhet och yta är honnörsord.
Ingrids kubistiska bildvärld är avskalat stilren. Hennes målningar är estetiska, harmoniska och balanserade kompositioner med suveräna texturer.därtill. Sol, himmel och hav kan förnimmas mitt i det lugna, stiliserade, abstrakta.

– Jag jobbar i tunna lager på lager, där ljus möter mörker, rost möter färgen, det blänkande det skrovliga, berättar Ingrid som gärna lägger till bitar av metall för att få fram det skrovliga för flerdimensionellt intryck. Inte en pensel när i hennes konstverk. Där är det kniv och svamp som gäller under arbetsprocessen för konstnären, bildläraren och KRO-medlemmen Ingrid Andersson.

Ölandsbon Bodil Magnusson bytte formspråk från textil till glas efter att varit verksam i decennier med textil som främsta uttrycksmedel. Hon gjuter in metall, mässing och glas i sina skulpturer, låter gärna de bubblor som uppstår under processen förstärkas och förstoras för att ge liv och puls.

– Jag klipper till figurer som gjuts mellan glaslagren i vissa skulpturer, lägger in kross för extra effekter. Till glasbysterna använder jag mig av sandformer, säger Bodil och visar ett arketypisk byst som visar två ansikten likt guden Janus. Bodil jobbar gärna med det undermedvetna kontra medvetna och låter ofta en röd Ariadnetråd slingra sig in i skulpturerna.

– Jag vill skapa en dialog mellan då och nu, berätta och skapa budbärare som änglar och fåglar. Kulturarvet på Öland med dess stensättningar och runstenar ger en naturlig inspiration. Poesi är en annan källa, säger Bodil som själv skrivit poesi och utkommit med boken Sommarfågel. Även skulpturerna föräras poetiska, sköna titlar som “En ödslig ljungpipare”, “Självlysande i fullmåne” eller “Andetag ut i rymden”. Bodil Magnusson är medlem i KRO med representation i Sveriges riksdag.

Utställningen med Ingrid Anderssons måleri och Bodil Magnussons glasskulpturer har vernissage i Klippans konsthall lördagen den 13 oktober och pågår t.o.m. 18 november.



Sebastian Sardi

Kolet – ett stort klimathot

Ängelholm 180913
Black Diamond kallar dokumentärfotografen Sebastian Sardi sin utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 15 september. Black Diamond är den nordöstindiska staden Phanbads egen benämning på kol. Under samma titel är en bok av Sebastian Sardis samlade bilder därifrån inom kort klar för utgivning. Utställningen är en del av Landskrona fotofestival.

– Kol bryts överallt i och runtom staden. Det brinner i jorden, där glödande eldslågor öppnar portaler till underjorden med giftig gas som följd. Att jag hamnade just på den orten beror bl.a. på att den kallas för kolstaden, då den har den största gruvverksamheten. Alla i staden är omslutna av kolbrytningens giftiga gaser, vare sig de vill eller inte. Allt är svart av sot. Jag ville komma nära dessa människors vardag, miljö och livsfarliga arbetsplatser. Under mina tre resor dit, varje gång treveckorsvisiter, hann jag känna in både människorna och deras arbets- och hemförhållanden. Alla hade någon anknytning till kolbrytning – från små barn som samlade utvalda överblivna kolbitar för uppvärmning därhemma till anställda sextonåringar som jobbade i dagbrotten. Kolbrytningen är ett starkt miljöhot. Landskapet blir apokalyptikst. I Kina dör 20 000 årligen av sviterna av kolhantering, säger trettiofemårige Sebastian som hunnit uppleva och dokumentera stora delar av världen, numera med digital hantering efter att tidigare jobbat analogt.

Sebastian Sardi är fotoutbildad både i Stockholm och i Danmark och har erhållit en rik skörd utmärkelser och stipendier för sina fotodokumentationer, där det konstnärliga uttrycket stärker de reella motiven.
Black Diamond är Sebastian Sardis andra fotobok. Tidigare har han gett ut ett bokverk med titeln Cirkusz.

Sebastian Sardis utställning “Black Diamond” har vernissage 15 september och pågår hela hösten fram till 22 december.



Berit Fradera

Den som ser men ändå inte...

Åstorp 180913
– Den som inte ser, måste inte nödvändigtvis vara blind!
Citatet kommer från den kamerunska författaren Calixthe Beyala.
Ett rykande hett aktuellt citat som ger snabba associationer till dagens brutala verklighet, där flyktingar förgäves och maktlöst söker sig till alltmer slutna spärrar och gränser.
Berit Fradera som i sin konst sedan decennier kraftfullt gett de utsatta, vilsna och försvarslösa en röst i starkt berörande bildverk kallar sin utställning på Åstorps bibliotek “Den som ser, men ändå inte…”
Titeln känns som ett direkt appell till världens brunskjortor som vinner allt större anhängare. Det gäller att se även det man inte vill se.

Berit Fradera som har sin ateljé i Fröfabriken i Landskrona sår ofta frön i sin konst. Det blixtrar av passion, engagemang och medkännande i Berit Fraderas målningar, objekt och installationer, där samhällets olycksbarn får ett ansikte och en egen röst. Ingen människa är illegal, slår hon fast i tanke, ord och konstnrärliga gärningar.

Berit som är utbildad på Konstfack har själv upplevt olika former av restriktioner, då hon som ung levde i Francos diktatur i Katalonien.
Det medeltida katalanska möter också det moderna i Fraderas konst som knivskarpt förmedlar Berits humanistiska tankegångar. Om man ser, bakom de gåtfulla poetiskt, sköna konstverken och deras utsökta tekniska kvalitet och vågar öppnar ögonen för det som berättas, vill säga. Berit Fraderas konst berör och slår an okända känslospröt.

Berit är lika tuff och orädd i sin skapandeprocess som i sitt engagemang mot maktfullkomlighet Hennes fantasi för att uppnå det uttryck som eftersträvas, spränger lika många gränser som hon politiskt vill stänga. Hon behärskar till fullo alla traditionella målningstekniker och lägger gärna till nyskapande, till synes galna inslag. Fradera jobbar gärna i collageform i sina byggen, överstrukna med lack. Vissa är uppbyggda med skrynklat tidningspapper eller plast för tredimensionell effekt och krackelerande patina. Hon fotograferar mycket, klipper och klistrar eller målar den ena sidan på blästrat glas med manipulerade foton sprayade på baksidan. I tuschlaveringar får den svärtade sällskap av vit gouache.

Allt tycks möjlig för denna konstnär som även hunnit vara verksam som bildlärare, illustratör och tecknare.
Berit Fradera är representerad bl.a. på Nationalmuseum, Moderna museet och Statens konstråd.

Berit Fraderas utställning “Den som ser, men ändå inte…” har vernissage på Åstorps biblioteksgalleri lördagen de 15 september kl. 11-13. Utställningen pågår fram till den 12 oktober.

.



Kraftfullt expressivt måleri på Tomarp

Kvidinge/Tomarp 180907
I Max Books outgrundliga, suggestiva bildvärldar, där skönhet möter skit, scifi möter konkret, om än skruvad verklighet, kosmos nuddar jorden, som rämnar.
Allt kan hända i den bästa eller värsta av världar.
Vad du ser, beror på vilka glasögon du sätter på dig, när du vandrar på icke trampade stigar i Max oanade landskap och häpnar över alla surrealistiska, oväntade möten. Den eviga elden eller glödande solnedgångar bjuds ofta in till Max Books egensinniga värld, inte lik någon annans, vare sig i hantverk eller inriktning. Redan 1980 slog han igenom och blev en konstens rockkung och en frontfigur inom postmodernismen.
Max Book som är representerad på alla vårt lands stora museer, har fortsatt på den inslagna vägen och gjorde bl.a. en uppmärksammad utställning på Valdemarsudde 2016.
Denne autodidakte norrlänning f.d. hippie, har även varit verksam som konstprofessor på Kungl. Konstakademien.

Den 8 september är det vernissage på Tomarps kungsgård, där även hans gigantiskt stora dukar på 2 gånger 2,6 meter kommer till sin rätt i den generösa konsthallen med dess sagolika rymd och ljus.

– Jag kan inte börja måla utan slumpen. Den spelar stor roll, ger frihetskänsla och ökar fantasin. Sedan skapar jag en personlig ordning i kaoset, möblerar och kontrasterar. Men det konkreta, jordiska och fysiska finns alltid där. Världen kan vara större än man tror, säger Max medan han guidar oss runt bland sina mångtydiga bildverk, alla med stark skulptural känsla och spännande titlar.

I ett verk “Pauline dansar på taket” är huvudpersonen en gås som dansar på ett träkojetak för att ta ett av många udda exempel. I målningen intill har en isprinessa ramlat. I naturromantiken anas hotet.

Max jobbar med naturen i högsätet i såväl anslag som inriktning och motiv. Hans textur är unik, djärvt experimentell och humorn lurar ibland bak hörnen i hans motiv Foto,spray, lack, tvållösningar, kemikalier samsas med traditionellt måleri, digitalt foto och olika collage. Insekter och löv tycks lätt kunna fastna på hans dukar och ge avtryck. Sönderhackat kol ger en förvånande ökad spännvidd i hans målningar. Han har även vedeldad kol för soteffekter i målningarna, svetsat och satt eld på det han målat. Intensitet, glöd och en outsläcklig experimentlusta att hitta det som ingen annan hittat, går igen i alla hans konstverk med storartat konstnärlligt resultat

– Mycket kan hända under processen. Ibland är det naturen som bestämmer fortsättningen. En av mina målningar krackelerade, när färgen torkat efter att stått utomhus i minusgrader, säger Max som även söker sig fram musikaliskt, även där gärna experimentellt, då som basist.

Max Books utställning är berörande, utmanande och högklassig med innehållsrika apokalyptiska motiv som inbjuder att vandra vidare i. Världen räcker inte alltid till. Då kan konsten vara behjälplig, inspirera och sätta fart på domnade eller dolda livsandar.

Max Books utställning den 8 september på Tomarps kungsgård
pågår t.o.m. 21 oktober.




Det kan vara jobbigt nog att skriva dagbok –
Kiwa Saito broderar sina dagböcker…

Klippan 180830
De flesta använder Facebook som en dagbok och en kommunika-tionskanal till omvärlden. Textilkonstnären Kiwa Saito broderar sina dagboksanteckningar.
Kiwa ritar och broderar sina vardagliga, enkla funderingar och betraktelser på textil i rulle med strålande, nyskapande resultat.
Sedan 2010 har hon ritat och broderat varje dag, berättat om allt från enkel middagsmat till resor, känslostämningar och möten.
Den idag 36 meter långa rullen visar inte enbart på hennes unika kreativa förmåga och hantverksskicklighet. Den fungerar även som det vackraste ID-kort som skulle fått våra förfäder med deras pergamentrullar på fall.

Kiwa fångar det stora i det lilla, något som går igen även i hennes övriga fantasieggande, lekfulla och suveränt avskalade broderade bilder och objekt med oväntade infallsvinklar av sällan skådat slag.

– Det passar min personlighet med långsamma,tidsödande arbeten som broderier. Textil är ett mjukt och levande material, föder känslor och bjuder på en mängd möjligheter. För mig är broderandet lugnande och meditativt, säger Kiwa som ställer ut på Klippans konsthall med vernissage lördagen den 1 september.

I tolv år har Japanfödda Kiwa Saito bott i Sverige. Det var nyfikenheten för den skandinaviska designen, maten och livet i nord som drev henne hit, något hon inte ångrat. Sedan dess har hon studerat i många år på tre olika konstskolor. Den senaste på HDK vid Steneby, där ho bl.a. studerade konst, design, textil och formgivning, gav henne en kandidatexamen 2012. Redan året därpå uppmärksammades Kiwa Saito av tidningen Hemslöjd som utsåg henne till en blivande textilmästare.
2016 mottog hon NVSK:s hedrande Helmer Långstipendium. Idag bor hon i Höganäs med sin svenske man och har haft flera uppmärksammade utställningar bl.a. på Galleri Moment. I Klippans konsthall visar hon livet, inte på en pinne, men väl i en liten ask. Pyttesmå figurer i runda träaskar illustrerar vardags- och fritidsmotiv i olika landskap. Miniatyrerna lever sina liv i olika terränger på jord eller i hav, minutiöst broderade och knutna med minsta tänkbara trådar, tätt, tätt. Hon leker med skalor. Ingenting är onödigt hennes konstverk. Enkelheten, det avskalade ger även hennes broderade, glasade tavlor en egen identitet. Hon lyckas t.o.m. få en enkel kaffekopp att bli intressant.
Vissa av Kiwas konstverk är fyllda av humor, andra med djupt allvar, dock alltid mänskligt igenkännliga.

Kiwa Saitos utställning i Klippans konsthall med vernissage
lördagen den 1 september pågår t.o.m. den 7 oktober.



Martin Severinson ställer ut
"Ett Inre Rum" i Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 180809
Martin Severinson öppnar dörren på vid gavel till sitt inre kreativa symboliska rum i en utställning/installation på Galleri Skelderhus.
Under titeln “Ett inre rum” visar denne välutbildade, akademiska kombo av filosofilärare/konstnär/författare brottstycken ur sitt konstnärliga arbete under de senaste tio åren.

I bilder och texter åskådliggör Martin Severinsson sina intellektuella reflektioner och tankebanor över vår samtid och framtid i ljus och mörker, tar sedan ett gemensamt helhetsgrepp och skapar ett rumsligt verk.
Det symboliska inre rummet möter så det reella rummet i galleri Skelderhus lilla galleri, vars intimitet är perfekt för ändamålet. Texter, foton, objekt, teckningar och sladdar samsas och konkurrerar om uppmärksamheten i olika sökande ingångar och utgångar men med återkommande linjer och basgångar.
Världens tillstånd och kamp tangerar Martins egna känslor under det krävande arbete som utförs under det kreativa tillstånd som uppstår under arbetets gång. Varje bild är lik en scenbild med ett eget undersökande kraftfält. Humor och allvar blandas i ett sökande efter svar på livsfrågor - politiska, existentiella såväl som privata, reflekterande. Ett signifikativt motiv för hans talande bildspråk är bl.a en bild av en planet, där EU-stjärnorna trillat av.
Vart är vi på väg?

Martin Severinson “Ett inre rum” har vernissage lördagen den 11 augusti och pågår t.o.m. den 23 september.




Linda Lassen och Kerstin Lindström

Nyskapande, tankeväckande textilkonst
i Krapperups konsthall

Krapperup 180803
Två textilkonstnärer från Härnösand intar Krapperups konsthall med vernissage lördagen den 4 augusti. Linda Lassen och Kerstin Lindström är två konstnärer som med textilen som bas arbetar i berättande Contemporary Artanda.
Båda iaktttar, registrerar och uttrycker samtidens rop och viskningar från skilda vinklingar och i individuella, egenutvecklade tekniker.
Forna tiders ofta insmickrande, söta och gulliga textila uttryck tar sig aldrig in i deras bildvärld. Skönheten och spännvidden i deras verk bjuder på mer än så.

Linda Lassen visar i denna utställning broderier på armeringsduk men har i andra produktioner även jobbat på presenningar. Allt är rent hantverk, bilder uppbyggda på svarta trådar för ett grafiskt uttryck, med teckningen som grund. Hennes bildspråk är tydligt och igenkännande, bär på en stark vilja att få folk att förstå vad som händer däruppe i norr med dess nedläggningar, exploateringar, utsatta position och myndighetsförtryck. Samernas situation illustreras liksom färska bilder av torkans härjningar, då på bränt papper.
Det är engagerade bilder, där fokus på djuren och naturen bidrar till den känsla av sägenomspunnen unicitet som är Norrlands egen.

– Jag vill medvetandegöra, få folk att förstå vad som händer i vår del av världen, framför allt samernas orättvisa behandling och fråntagna rättigheter, säger Linda som rönt stor uppmärksamhet även internationellt.

Kerstin Lindström arbetar med utgångspunkt av tid, plats och tillstånd i objekt, installationer och performance, solo eller skapade tillsammans med andra. Vissa av hennes textila skapelser är mycket jordnära som hennes byggen av färgad filt och vadmal. Det är vikta, packade, plisserade och sammanpressat sydda tygbalar - skulpturala, varmt färgrika skapelser som för tanken till olika landskap.
Andra delar av hennes textila skulpturpark är skira, svävande mobiler eller skulpturer, virkade av metalltråd. De är förrädiskt skira och vackra. Som varelser i ett okänt kosmos – utan fästen och i ständig förvandling syns de leva sitt eget liv.

Utställningen med Linda Lassen och Kerstin Lindström med vernissage
4 augusti pågår t.o.m. 2 september.


Linda Lassen


Kerstin Lindström

Linda Lassen


Kerstin Lindström



Stina Östberg

Stina Östbergs "Älskarna" på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby/Galleri Skelderhus 180706
– Det är första gången jag ställer ut enbart mitt måleri i en separatutställning, säger Göteborgskonstnären Stina Östberg, nästa utställare på Galleri Skelderhus med vernissage lördagen den 7 juli.

Stina som även är konstkonsult är tidigare mest känd för verk och installationer inom foto, textil och videotekniker samt en av initiativtagarna till konstgruppen Bezdomny. Östberg jobbar gärna med koncept.
En idé föds och väntar sedan på gestaltning under arbetsprocessen, där materialet är utmanaren och vars utvecklingsmöjligheter sedan bearbetas för att nå det optimala uttrycket. Olika avtryck bl.a. inom videoklipp sammanfogas och förvandlas från idé till ett visuellt konstverk med helhetstänk.

I utställningen “Älskarna” på Galleri Skelderhus med målningar i tusch och akvarell, har Stina sytt ihop två målningar för att förstärka bildspråket. De övriga, alla oramade, är separata verk under samma tema.

– Tillstånd och väntan är hörnstenar i utställningen,säger Stina och visar oss runt i det lilla galleriet som fått nytt liv med mjuka abstraktioner av Östbergs inre bilder.

Kärlekens väntrum och dess överjordiska tillstånd har många likheter med konstens, där tillstånd och väntan är naturliga följeslagare under arbetsprocessen.

– Jag gillar enkelheten i materialet och flödet i akvarellen, säger Stina Östberg som är barn av sin tid, en aktiv och nätverkskapande konstnär.
Stina Östberg är utbildad på konsthögskolorna i Umeå och på Valand i Göteborg med utställningar på bl.a Malmö- och Göteborgsmuséer, Market Gallery, Art Rotterdam.

Stina Östbergs “Älskarna” med vernissage lördagen den 7 juli på Galleri Skelderhus i Munka Ljungby pågår t.o.m. 5 augusti.



Odd Nerdrum på pressvisningen. Foto: Krapperups konsthall

Nerdrum, Alm och Lewenhaupt du Jeu på Krapperups konsthall

Krapperup 180630
Figurativ kitschkonstnär eller modern klassisist?
Odd Nerdrum som internationellt räknas som den främsta bland klassiskt figurativa målare av idag, kallar sig själv för det förstnämnda.
Nedrum är även en stor provokatör som skapat debatt i decennier.
Vem minns inte hans nakenporträtt av sig själv med jättemage och penisen i topp från 2000 för att ett av oräkneliga exempel?

Hans universella ödesmättade konst i de gamla mästarnas spår, främst Carvaggio och Rembrandt har retat och fortsätter att reta gallfeber på modernisterna, där merparten är barn av sin tid med dess trender och aktuella samhällsyn
Odd Nerdrum uttrycker sitt synsätt i en av sina många träffande aforismer:
– Det är ingen ursäkt att ha fötts i den dålig tidsperiod. Jag måste jämföras med de bästa från alla tider.
Det instämmer nog gärna målaren Nick Alm i. Han är utbildad vid Florens Konstakademi och har även varit elev hos Odd Nerdrum.
Han visar här är ett djupt engagerande utbud av igenkännande mänskliga bilder och scenerier med en nästintill magisk kraft. De åskådliggör tydligt hur människans inre alltid är sig lik oavsett tid och rum.
Det är ett bländande skickligt hantverk i målningar, där Zorns ande och ljus tittar in.
Skulptrisen Maud Lewenhaupt du jeu´s mjuka klassiska bronsskulpturer genomsyras av kärlek,ömhet och behag . Det är en berörande närvaro och närhet i hennes harmoniska, tidlösa gestalter.

Utställningen “Det handlar om oss” med underrubriken klassisk realism i konsten pågår t.o.m. 29 juli på Krapperups konsthall.



Kristina Nilsdotter

Kristina Nilsdotters utställning Oskrivna Sagor II i Klippans konsthall

Klippan 180615
– Kom små apor, dansar vi. Det är ändå bara en dröm, är texten till en flera meter hög oljemålning av Kristina Nilsdotter i sju delar. Den ingår i hennes utställning Oskrivna sagor II med vernissage i Klippans konsthall den 16 juni. Målningen med dess motiv av dansande apor, i en drömsk, mjuk och lekfull bildvärld, känns signifikativ för utställningen.

Det är en betagande, berörande utställning, full av fantasirikedom och oväntade infallsvinklar. Den genomsyras av drömmar, längtan i oskrivna sagor och underliggande berättelser i högkvalitativa skulpturer och målningar.
Det klassiska hantverket möter det samtida i figurativa, berättande konstverk med säregen spännvidd. Det realistiska formspråket, bjuder på oväntade surrealistiska vinklingar och hantverksmässigt udda lösningar. I likhet med den litterära sagans värld är humor och hopp även här vapendragare. Hoppet kan ibland symboliseras av en enkel kvist. Som i en triptyk, figurskuren i pannå, föreställande två flickfigurer med björkstammar till fötter och ett svart runt klot. I detta till synes enkla verk “Björkflickan”” ser man flickans utveckling från ledsen till en gladare med hoppets symbol i hand. Det svarta klotet börjar glömmas.
En rund tavla är inramad av ett barncykeldäck medan vissa målningar bl.a. porträtt och fågelmålningar är utsågade och utan ram. En skulptur visar en flicka med en mekanisk leksaksapa i famnen som hon vill ha med på färden. Men nyckelskruven till apan sitter i den glada ägarinnans ryggrad. Allt kan hända i den oskrivna sagans värld.
Ur en målning med guldram blickar en skulpterad Love fiskargroda ut, likt ett infattat kamésmycke. En hög målning visar en man eller kvinna i ett landskap på väg någonstans, ser ut att försöka hitta hem. Bland alla hennes otroligt skickligt arbetade skulpturer dominerar en skulptur “Kerstin skall rädda alla djuren”, där Kristinas mamma stått modell.
Det är en gjuten och målad skulptur i bl.a. ståltråd, epoxi och glasfiberarmerad jesmonite. Denna rika, mångfacetterade utställning skall upplevas med alla sinnen, där stora och små får göra sina egna tolkningar.
Kristina Nilsdotter har studerat vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och Umeås konsthögskola, där hon erhållit ateljéstipendium och fått hedersuppdrag i form av porträttmålningar. Hennes skulpturer och målningar i olika tekniker har i år visats på Liljevalchs och nu senast på Kraftverket i Mjölby, där Oskrivna sagor I visats.

På vernissagen i Klippans konsthall 16 juni kommer Klippans musikkår att hålla konsert dagen till ära. Oskrivna sagor II pågår t.o.m. 22 juli. Öppettider: Söndag 17 juni kl 13 - 16, lördag 21 juli kl 10 - 13 och söndag 22 juni 13 - 16.
I övrigt gäller bibliotekets öppettider.




Karl Mårtens på Tomarp för tredje gången

Åstorp 180615
Det är en mycket efterlängtad, gammal kär favorit, Karl Mårtens, som ställer ut på Tomarps Kungsgård 16 juni, för tredje gången. Kungsgårdens inbjudande, generösa konsthallar och dess rika fågelliv med storkar, påfåglar och myskankor i parken utanför är en perfekt scenografi för en fågelmålare som Karl Mårtens. Det anser han själv också och har egentligen aldrig släppt taget om Tomarp. Vissa av hans fågelmålningar har under flera år hängt till allmänt beskådande i caféet och dess korridor.

Även Lilla galleriet kompletterar fågelutbudet med känsligt fångade fotografier av storkars liv och leverne, förstorade vackra bilder ur boken “Storkens återkomst - för den som tror på storken”.

I stora galleriets salar hänger nu Karl Mårtens stora oramade, färska akvareller på handgjort papper, upphängda på klämmor. I väntan på besökare, nyfikna fans och intresserade samlare. Karl Mårtens inträngande, flyhänta fågelstudier fascinerar såväl kritiker och konnässsörer som ovana konstbesökare. Det doftar redan publikrusning.

Varje fågelarts individuella särart i rörelser och blick observeras och fångas med svepande penseldrag. Hans detaljerade arbete med att nå varje fågelarts optimala uttryck, ge dem skärpa och “själ” är unikt. Det är även Karl Mårtens arbetsmetod.

Som zenbuddist har han lärt sig släppa kontrollen och motståndet att planera.. Efter meditation kopplar han bort intellektet, frigör slumrande resurser och arbetar intuitivt och accepterar resultatet. Det första penseldraget är avgörande och Mårtens vet att han är färdig, “när fågeln tittar på mig”.
Den som har sett Karl Mårtens arbetsprocess i en performance glömmer det aldrig!

Någon performance blir det inte denna gång.
Men vi lär få se Karl Mårtens i aktion i japanska budotekniken Kyodo tillsammans med Helsingauburgs Långbågskyttar söndagen 17 juni,
dagen efter hans vernissage.





Gittan Jönsson

Gittan Jönsson ställer ut på
Galleri Moment

Ängelholm 180608
Det finns många oförutsedda vapen i konstens värld för att påverka, kommunicera och skapa opinion.
Gittan Jönsson har sedan sjuttiotalet använt sig av dammsugerskan som symbol i målningar och figuriner i sin ständigt pågående feministiska och politiska kamp för att synliggöra orättvisor.
Den kända Dammsugerskan figurerar och håller “Alles in Ordnung” även i hennes utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 9 juni.

En av Gittan Jönssson färsk, nyklippt dokumentärfilm “Scenbild – Parallella linjer”, ett kvinnohistoriskt dokument” kompletterar utställningen.
Den två timmar långa filmen som visas i en sal i biblioteket har tagit Gittan Jönsson och hennes filmteam tre år att filma, sammanställa och klippa.
Dokumentären som visats i Ystad, drar paralleller med svenska feministrörelsen i Sverige i tidigt sjuttiotal och dagens i Berlin. Intervjuer har gjorts med äldre svenska konstnärer och dagens unga konstnärer i Berlin – den stad som Gittan alternerar med förutom bostaden och ateljén i Brantevik.

– Nya tider, nya uttrycksformer… Den ställer mest frågor. Jämställdheten är betydligt sämre i Tyskland som har stor mansdominans i konstvärlden, säger Gittan, uppvuxen i Helsingborg och Skepparkroken. Efter Konstfack 1967- 72 med inriktning på grafisk formgivning följde en framgångsrik konstresa inom illustration, måleri, teckning, tonsättning av Sonja Åkessons dikter m.m.
Bl.a. var hon medarbetare i grupparbetet med Historieboken som behandlade kapitalismens historia i Sydafrika och Europa samt i det klassiskt feministiska musikalbumet “Sånger om kvinnor”.

– Teckningen är viktig för mig. Jag älskar leken och frihetskänslan i linjespel och prickar. Berlin är full av alla slags kommunikationsnät. Drar man en metafor till samhället av idag, där allt kan hända, kan man undrar vart vi är på väg, bland alla linjer av spår och broar. Det undrar de här små barnen också som förundrat iakttar spår och outgrundliga vägar i målningen “The future” säger Gittan som helst målar i blandteknik lager på lager.

Ett självporträtt av Gittan själv i knytblus fordrar ingen förklaring. Inte heller
Me-toobilden av en man med erigerad penis och en undergiven kvinna på väg dit med munnen. Men mycket är dubbelbottnat i hennes berättande konstverk. Det beror på vilka skygglappar du sätter på dig och dina livserfarenheter.
Den glittrande mobilen med komponenter av ögonhängen i papp och glittrande prismor heter Global ögontröst. Men är prismorna symboler för tårar över vår jord eller är de ljusspridare som sprider nytt hopp på jorden? I hennes bildvärld är ingenting vad det synes vara.
En målning med virvlande linjer, likt ett partitur, visar vid närmare betraktelse en karta över livet med olika hållplatser, där villan och Volvo tar plats i mitten. Vem bygger och styr vår värld?
Eller vad berättar bilden av det lilla barnet skogen som håller i två vuxna händer. Får hon hjälp eller är hon fasthållen av tvång?

Gittan Jönssons utställning har vernissage lördagen 9 juni kl 11 -14 på Galleri Moment. Den pågår t.o.m.18 juli. Filmen visas två gånger i veckan, se anslag eller ring för närmare info om visningsdagar.






Marianne Hallberg

"Tomma hyllor" på Galleri Moment

– Det är bättre att tänka efter före. Vilket är värst, tjock eller dum?
De visdomsorden, målade på keramiktavlor är bara ett av många som hänger på Galleri Moments väggar likt nyskapande bonader.
“Sayings” kallar den nya utställaren, keramikern Marianne Hallberg sina tankeväckande tavlor.
– Jag följer på mitt sätt den gamla traditionen med broderade visdomsord. Det är en medveten parafras på den berättartekniken, säger Marianne som ser sina keramiktavlor som en naturlig konsekvens av sin förkärlek för dessa broderier.

I denna utställning “Tomma hyllor” får våra, små vardagliga ting en ny karaktär – allt lekfullt fångat i stengodslera med koboltblå ränder och rutor på vit botten. Dessa underfundiga gestaltningar av välkända prylar i keramik ger snabba associationer och minnesbilder vare sig man vill eller inte.
En vriden kökshandduk, (vem diskade idag?) mattpiskare ( någon som minns smäll på rumpan!), klädhängare (vad skall jag ta på mig?), en sopborste (vill inte) samt en flugsmällare (längtar till sommaren!) syns på ena långväggen.
Nedanför på en hylla har Guccis parfymflaskdesign fått ett nytt liv i gjuten keramik.
Brukskeramik som tekoppar, kaffekoppar, kombinerade uppläggningsfat och underlägg syns i en monter. Vaser i lätt vridna former, anpassade för en ensam blomma, tittar fram här och var.


– Jag lägger stor vikt vid funktionen i mitt bruksgods. Ingen skall bränna sig när man dricker ur mina koppar.
Och hur många har råd och plats att köpa buketter för att fylla stora vaser? Det räcker med en enda blomma i en unik vas.
Japanerna har anammat min design och jag säljer mycket till dem. De har förändrat mitt sätt att jobba.
Överlag är det konstigt att svenskar ofta har så svårt för det söta, det gulliga. Andra kulturer har inte det synsättet, säger Marianne Hallberg och visar en “saying” med mottot:
– Man får vifta med den svans man har.

Tomma hyllor har vernissage på Galleri Moment lördagen 28 april och pågår t.o.m. 2 juni.



Christer Jansson på Tomarps kungsgård

Världar kommer och går

Kvidinge 180322
Världar kommer och går.
Vi är alla vårt eget universum, unika väsen i en fantastisk, gåtfull planet full av parallella universum med stjärnor, planeter och galaxer.
I konstnär och skulptören Christer Janssons stora suggestiva akrylmålningar är varje upprepad, tecknad ruta i hans linjespel ett eget litet universum.
I kollaps eller fulländning, i en yttre eller inre rymd…
Med allvar eller humor eller med poetisk vördnad målar han vått i vått, lager på lager i en varsam gråvit, mild färgskala.

Texturen i hans målningar kan likaväl kännas som grafiska som starkt textila.
Lördagen den 24 mars ställer Christer Jansson ut sina konstverk på Tomarps Kungsgård - en miljö han blev väl förtrogen med för sjutton år sedan, då han ställde ut på Tomarps Magazin. Innan dess kunde skåningarna se en utställning av Christer Jansson på Skelderhus.
Under de åren var det skulptur som var det främsta verktyget, idag måleriet.
Tomarps stora galleri är en förträfflig samlingspunkt för Christers stora dukar på 192 gånger 160 centimeter samt hans stora skulptur av återvunnet material som plast, koppar, armeringsjärn och folie.
Det var också med hopsydda förkastade material som han startade sin konstnärliga yrkesbana med debut 1982.
Christers konstnärliga utveckling kan man följa i en monter med teckningar och objekt på utställningen.

– Teckningen är viktig för mig. För att den skall komma till sin rätt, dämpar jag färgsättningen. Jag utgår från former som jag utvecklar och tänjer - söker poesi, rytm och balans. Broderar mig fram för att få fram känslan.
Blicken måste kunna vandra, ge känsla av rörelse. Jag använder allt från nålar till pyttesmå penslar och palettknivar för mina teckningar, som är invävda i lager på lager ytan.

Mitt intresse för astrofysik är sedan länge stort. Jag fascineras av det oändliga. Det är det intresset som leder mig till att försöka visualisera.
Ur processen kaos, byggs nya universum, säger Christer som även är en god verbal konstnär.
I sin bok “Målningar, dikter och objekt” beskriver han målningen Multivers nr 5 följande:

– Att sköljas bort. Försvinna. Månljus svalkar min tunga.
Hjärta mot mark, en fjäril lyfter mitt öra.

Christer Janssons utställning med vernissage lördagen den 24 mar s pågår t.o.m.29 april.



Anders Segerson

Ljus möter mörker, himmel hav…

Ängelholm 180309
Den inspirerande vyn möter Anders Segerson dagligen hemmavid i Hovs Hallar.
“Hemmavid” kallar Anders också sin utställning med måleri och skulptur på Galleri Moment. Vernissage lördagen 10 mars.
Det är poetiska, subtilt och varsamt fångade landskap, där det inre landskapet överbryggar det yttre. Stillsamt stämningsladdade pockar de mjuka och milda målningarna på uppmärksamhet. De avskalade landskapen glöder direkt eller indirekt av hoppfulla ljuskällor.

Det är en vacker drömsk värld bortom tingen, där var och en kan hitta sitt.
Ytskiktet bidrar i stor utsträckning till att känslosträngarna slås an. Vissa har stenkänsla, då ytan i lager på lagerteknik bankats och bearbetats.
Den matta texturen har hos merparten av målningarna äggoljetemperans fascinerande djup och mjuka nyanser.

– Det kan se så ut, men jag jobbar med linolja och vax. Jag har alltid gått min egen väg och sökt mig fram. Det var flytten från Stockholm till Dalarnas landsbygd i början på sjuttiotalet som triggade igång mitt konstutövande på allvar. Efter en massa kurser i måleri, grafik och emalj och ett flitigt studerande av konst alla kategorier under tio år, parallellt med jobbet som filmklippare gav jag måleriet en chans.
Jag är utbildad filmredigerare och jobbade som sådan bl.a. på svt under tio år.
I Dalarna var det lugnet och landskapet som inspirerade mig. Förr blev det realistiska landskap, idag så avskalat som möjligt. Mina känslor blir landskap, säger Anders som räknar sig som romantiker.

Känslorna för hans första kärlek för fyrtio år sedan, numera bortgången, har han byggt in i ett landskapsrum med ett svagt anande sagoslott i fjärran.
Anders Segersons känsla för naturen tar sig även andra uttryck. Han gör bl.a. kluriga, små konstskåp av kasserat material bl.a. gamla potatislådor, gärna försedda med funktioner och små lönnfack.
Han är representerad bl.a i Dalarnas landsting, i Båstad och Avesta. Hans offentliga utsmyckningar kan ses bl.a. på Faluns och Ludvikas lasarett.

Anders Segersons utställning Hemmavid med måleri och grafik har vernissage lördagen den 10 mars och pågår t.o.m. 24 april.




Annlis Krüger

Stop In the name of love

Åstorp 180222
Missa inte, Annlis Krügers satiriska och humoristiska, insiktsfullt tecknade textila bilder i utställningen “Livets teater” på Åstorps bibliotek! Med kärlek och värme, nål, tråd garn och tyger och den vassa satiren, mjukt inbyggd i lager på lager av textil och teckningar av tråd, har hon lyckats med konststycket att hitta ett alldeles eget bildspråk med unika hantverkslösningar. Inte likt något annat...

Med garnlådans otaliga färgnyanser som palett, symaskinen som penna bygger hon upp igenkännande mänskliga situationer, egenskaper och relationer, ofta med en politisk underton eller udd.
Färgsättningen är mild, nyanserad och mjuk.
En röd tråd hittar alltid in i Annlis bildvärld i form av ett dråpligt och slagfärdigt budskap, i det naivistiska formspråket.
Det är inte för inte Annlis fick mottaga Svenska Humorföreningens pris 1997.

– Jag är uppvuxen i en konstnärsfamilj, har alltid tecknat och målat. Det var som om nya världar öppnades när jag upptäckte symaskinens möjligheter som skapande verktyg. Som ung ville jag bli modetecknare och hade Kerstin Thorvall som förebild. För att få rörelse i bildrummet låter jag mina gestalter uttrycka sig med hela kroppen, skruvar och överdriver gärna. Huvudena har långa halsar, är medvetet mycket stora så att känslouttrycket i ansiktet blir mer synbart. Jag jobbar intuitivt, alltid med en åskådligt undermening inom den vida ramen av manligt, kvinnligt och mänskligt. Vi spelar alla våra roller i livets teater, gör våra balansakter och tillkortakommanden.
Jag ser mig själv mera som en tecknare än textilare, jobbar mycket med genusperspektivet, säger Annlis och visar oss runt i sin unika bildvärld, igenkännlig för alla men var och en kan tolka fritt efter eget huvud.

Ett bildverk visar stolta män med högburna huvuden. Under dem står små, minimala kvinnor och väntar. Två bilder visar på en man i aktion för att försöka fånga en kvinnas uppmärksamhet och bjuda upp till dans medan hon backar och backar. Som en illustration till Me-too...
Annlis fenomenala, tidskrävande textilhantverk bjuder på öppningar även till textila skulpturer. Även dessa tar plats i den sprudlande och livgivande utställningen Livets teater på Åstorps bibliotek.
Laholmstjejen Annlis Krügers textila konstverk har väckt uppmärksamhet även i utställningar i Tyskland, England och Frankrike.

Annlis Krügers utställning Livets teater har vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 24 februari 11-13 och pågår t.o.m. 23 mars.






Susan Gillhög

Glödande kolorit värmer upp
Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarps kungsgård 180209
Ljuset leder oss framåt, sägs det...
Den som längtar efter flödande värme och ljus, solsken och dess mjuka följeslagare i skuggor och speglingar, lär inte behöva vänta så länge.
Det räcker långt att bege sig till Tomarps Kungsgård, där konstnären Susan Gillhög ställer ut sina målningar i olja, tempera, emalj och serigrafi. Vernissage lördagen 10 januari i Stora konsthallen.

Susan Gillhög är en konstnär som mycket tidigt hittade sitt eget manér med intensivt hög kolorit och renodlat personligt uttryck.
Färgerna, oftast i gult, rött och blått, glöder och värmer likt en välgörande terapi för trötta, frusna vintersjälar.

– Jag har ända sedan tonåren jobbat på samma sätt, säger Susan som lyckades komma med i Liljevalchs vårsalong redan som sjuttonåring. Hennes lärare lyckades dock inte med samma konststycke.

Susan Gullhög däremot har ställt ut där fyra gånger vid det här laget.
Över ett dussin stipendier har följt i spåren.

– Som barn var det de gäckande skuggornas spel som blev mina egna fantasifulla berättelser i stället för sagor. Vad gäller färger klädde jag mig i illrosa och grönt till mina föräldrars förskräckelse. Mamma var färgsäker men något nära konstnärligt påbrå, har jag egentligen inte.

Efter över ett decenniums sammanlagda konststudier på Konstfack, projekt på Mejan och scenografistudier i Mexiko är Susan fortfarande en kvinna utan påverkan.
Den unikt starka färgsättningen och renodlade kompositionerna är inte en effekt av hennes fyraåriga vistelse som volontär i Colombia eller den lika långa i Mexiko, där Susan var scenografassistent i den mexikanska versionen av filmen om Frida Kahlo. Susann Gillhögs konstnärligt inarbetade tankebanor och uttrycksmedel kvarstår.

– Jag har alltid varit fascinerad av rumslighet. Rummet kan spegla en människas personlighet bättre än ett porträtt, säger Susan som gärna arbetar i teman.
Konsthallen domineras av det bländade gula i kombination med marin- eller koboltblått i motiv, där det nästan alltid finns en öppning ut mot världen. T.o.m. i Susans stilleben kan man se ett fönster. I ett trädgårdsmotiv bildar visserligen ett trästaket en till synes tydlig gräns men skiljelinjen ser från ett visst håll ut att kunna falla, så att gränsen kan öppnas. En ateljébild visar så fria, ljusrika ytor att det känns som en mängd öppningar. Många motiv är hämtade ur trädgårdar, skogar eller i vilsamma interiörer. Hennes bilder är som gjorda för grafik och emaljmålning. Susan är flitigt anlitad för offentlig utsmyckning.
Hennes konstverk i olika tekniker, främst emalj, lyser bl.a. upp Uppsala akademiska sjukhus, Huddinge sjukhus, Tumba sjukhus och Astrid Lindgrens barnsjukhus, Hammarby sjöstad och tidigare även Gärdets tunnelbana
Det är vackert renodlat och avskalat i Susannas färgstarka bildvärld, där hon vill att betraktaren skall kunna hitta sitt. Även om Susann fortsätter på sin egen framgångsrika väg, är hon stadd i ständig utveckling och säger sig nu söka sig vidare mot en ännu större avskalighet.





Mona Öjemarks "Vägval" på
Galleri Moment

Ängelholm 180125
– Jag har alltid ett mål som jag vill sammanfatta och förenkla, säger Mona Öjemark. Den inriktningen slår hon fast i utställningen “Vägval” på Galleri Moment med vernissage lördagen den 27 januari.

I Vägval berättar Mona i textil, trä, handgjort papper och keramik om sin konstnärliga tidsresa från åttiotalet och framåt. I symbolladdade objekt, vävar och skulpturer.
Det är en tankeväckande utställning med en överraskande spännvidd, full av ljusöppningar/tomrum som sprider ljus i formsköna objekt och suggestiva bildvävar i ett imponerande hantverk. Tunga keramikkärl balanserar helheten.
En stor våg i blickfånget med ett rundat, luftat hölje av trä och textilremsor, skapar rörelse och energi. Den kan ses som en symbol för alla de val vi tvingas göra under resans gång.
En öppnad resväska, står inte bara som en symbol för livsresan.
Besökare kan bläddra och kolla på Monas överblivna bilder och småprylar.
Ingenting är lämnat åt slumpen. Urvalet visar Monas bredd och målmedvetenhet som konstnär. Bl.a. Monas starka engagemang i kvinnokampen åskådliggörs med ackuratess i keramikkärl (livmödrar) med berättande ord, uttryck och utsmyckningar. Varje kärl bär på sin historia.


Mona Öjemark

I kontrast till dessa omhändertagande keramiska höljen, hänger vävar med geometriska, välbalanserade motiv. Av en serie med sexton stycken små vit- röd-svarta vävar från åttiotalet, återstår idag bara tre. Men Mona har återskapat serien, samlat och låtit trycka vissa av dessa till ett vitsvart bildverk i storformat. Den bildar en pendang till en vacker stor väv i rött, försedd med ett snillrikt arrangemang av korsande trådar med tredimensionell effekt.
Även en väggskulptur av plåt, likt en farkost på väg mot okänt mål, är präglat av Monas genuina, avskalade textilspråk.
Som hängiven textilkonstnär, ända sedan elevtiden på Konstfack, är basen i allt Mona Öjemark skapar textilen, hantverket och materialkunskapen.
– Linjer, trådar som korsas skapar möjlighet till former och strukturer! Därför textil, trä och lera. Livslinjer bakåt och framåt ger tankar för utforskande av människors relationer. Därför kroppsliga kärl i relation till textilt språk.
Så poetiskt elegant beskriver Mona Öjemark själv sin konst.

Vägval med vernissage den 27 januari pågår t.o.m. 3 mars.




Natalia Johansson

Varje stad har en egen själ

Klippan 180119
Klippans konsthalls estetik, rymd och ljusinsläpp brukar få de flesta utställare på fall. Det gäller även årets första utställare, Natalia Johansson som har vernissage 20 januari.
– Det är en fantastisk utställningslokal. Jag är jätteglad att få ställa ut mina målningar och skulpturer här, säger en nöjd Natalia som ställde ut på Galleri Hultman för några år sedan.
Ett glatt återseende för konstbesökare som i denna utställning kan hitta nya spår i Natalias konstnärliga utveckling. Den observante kan bl.a. upptäcka att människor tagit större plats i hennes målningar av stadsmotiv och att experimentlustan och fantasin fortfarande är på topp.

Det är en värmande, livsbejakande utställning, där färgstarka, geometriska former, komponerade till en balanserad helhet, bildar spännande lätt abstrakta stadsmotiv med kubistiska influenser. Vattenytor, ljusspeglingar, fiskar och djur skapar liv och rörelse i Natalias fiktiva städer. Stadsmotiven dominerar visserligen fortfarande men mjuka, harmoniska ikonliknande, stiliserade porträtt och humoristiska djurmotiv bryter elegant av helheten.

Även skulpturer i stengods tar plats på podier, gärna gestalter med asiatiska drag och halsringar, stridbara men glada.
En intensiv brunorangefärg hittar alltid in i hennes konstverk, oavsett teknik.
Ryskfödda Natalia som är utbildad på Mukhina konsthögskola i S:t Petersburg i fem år var från början inriktad på design.

– Jag har en stabil, mångsidig grund som jag utgår ifrån och ständigt utvecklar.
I stadsmotiven, baserade på inre bilder, inte foton, exponerar jag stadens bästa sida, försöker fånga stadens speciella själ i olika tekniker – akryl, olja eller blandat. Det gör jag i former och deras relationer till varandra, jobbar mycket med skuggor, färg och balans. Genom geometrin försöker jag sedan hitta en stringens, en tingens ordning.
Under studietiden lärde jag mig att klippa bort onödiga detaljer, en lärdom jag fortfarande använder mig av. Arbetsprocessen är viktig för mig, säger Natalie och visar ett av sina verk i blandteknik – ett av hennes bästa, där hon byggt upp bilden i collageform, med tidningspapper och trälim på strategiska ställen i oljemålningen.

– Jag är en optimist, en en positiv person och vill sprida och förmedla den positiva kraften i min konst.

Natalia Johansson har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 20 januari 11- 13. Utställningen pågår till den 25 februari.







Cecilia Larsson

Drömska, laddade landskap

Cecilia Larssons bildvärld är säregen och en så stark känsla av integritet i den föreställande landskapet eller i stillebenet att det med en viss vördnad man går in i hennes bildrum. Där bör man stanna en stund, inte bara för att njuta av estetiken, stillheten och renheten i Cecilias oljemålningar. Ofta lurar dolda tankebanor mellan landskapen med träd, berg och hav eller stilleben, där blommor inomhus skapar en helhet med naturen utanför.

Genom ett utsökt sovrande och avskalande i naturens mångfald, fångar Cecilia stillsamma, nästintill sakrala oaser för själen, med hjälp av kniv och målartuber. Vad döljer sig bortom klipporna och bergen som dominerar alla hennes landskap? I mellanrummet? Ensamhet eller trygghet?
Det är upp till var en av oss att bestämma enligt Cecilia Larsson, som tillsammans med sin man konstnären Håkan Eriksson, gärna är på resande fot för att hämta livskraft och inspiration från naturen.

De oljemålningar som Cecilia Larsson ställer ut på Galleri Moment den 9 december har inspirerats av resor på Lofoten, Blekinge, Gotland och Åland. Cecilia som är en mycket erfaren porträttör har även passat på att fånga människor på målarduken, bl.a. sin man och följeslagare.
Det är påfallande att Cecilia som är utbildad på Konsthögskolan 1987 - 92, även har jobbat mycket med keramik. Hennes oljemålningar ofta en tredimensionell textur, i ett visst ljus liknar den textil. Det stämmer väl med den mjuka, enkla harmonin som välkomnar till en närmare titt in i Cecilias värld. Den som älskar blått får här sitt lystmäte.
– Jag älskar blått! Vattnets blå toner är oräkneliga, säger Cecilia, vars egna inspirationskällor förutom naturen är favoritkonstnärerna Cezanne, Carl Fredrik Hill och Vera Nilsson.
Cecilia Larsson är representerad på bl.a. Statens konstråd och Göteborgs Konstmuseum.

Cecilia Larssons utställning med målningar har vernissage på Galleri Moment lördagen den 9 december och pågår t.o.m. den 5 januari 2018.






Susanne Jönsson

Julbocken hälsar välkommen till Tomarps Kungsgårds julutställning.
En trappa upp står en soldat vakt i Susanne Jönssons akrylmålning “Mein Kampf”. Han har mycket att bevaka.
Susanne har förmånen att få visa sin bredd och kunnande i hela konstsalen och intilliggande hall.

– Konst skall skapa en dialog, byggas av glädje och ge glädje, säger Susanne Jönsson som älskar att experimentera, hitta nytt i allehanda konsttekniker. Den är en skön mix av olika inre och yttre intryck som växer fram på väggarna i en homogen utställning med ett tydligt personligt avtryck. Små välbalanserade landskap bl.a. från Island, vissa med elegant avbrutna linjespel, samlas i dekorativa grupper intill lekfulla akryler med naivistisk prägel.
Det är en levande, välkomponerad konstutställning med rik variation av minnesfragment.
I rummet intill förstärks de gula tapeterna med värmande flamskvävnader. Här möts nutid och dåtid i en urgammal textilteknik. Vissa gobelänger härrör från artonhundratalet medan andra är nygjorda.
Bland dekorativa mönster tittar även sakrala, glittrande änglar fram. u Dt färgstarka utbudet bjuder på såväl kuddar och dukar som väskor och bonader till stolar och bord. Roliga vävnader med motiv av barnteckningar ut, vävda av Kerstin Jonsgård sticker ut.
Hon citerar Klee som slog fast att man blir aldrig så bra som när man var sju år. Det instämmer vi i.
I det rummet intill huserar saligen insomnade älskade hundar i alla raser på bild eller i skulpturform i en utställning av Margareth Anderberg.
Större djur hittar vi i nedre hallen, där Kvidingefödda Yvonne Gustafsson visar bilder på Kenyas krympande elefantbestånd. Sedan 2007 har Afrika förlorat 144 000 elefanter, främst p.g.a. tjuvjakten på elfenben. Yvonne Gustavsson är projektledare för organisationen Mara som arbetar för att rädda elefanternas bestånd idag och i framtiden.
Hon är även keramiker och visar delar av sin produktion i Lilla Galleriet.
Tomarp Kungsgårds julutställning bjuder i år på en opretentiös, mångsidig, inspirerande julutställning för hela familjen.

Utställningen pågår t.o.m. 22 december


Tomarps älskade familjehund bullterriern Sippan - numera änglahund


Susanne Jönssons "Min Kamp"


Kerstin Jonsgård


Keramik av Yvonne Gustafsson



Anette Nilsson och Sofia Nilsson

Skulptrisen Sofia och fotografen Anette ställer ut i Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 171019
– Att vi inte kommit på detta tidigare!
Skulptrisen Sofia Nilsson och fotografen Anette Nilsson, båda väletablerade, har varit bästa kompisar i åratal hemma i Ängelholm.
Utställningen med vernissage lördagen den 21 oktober på Åstorps bibliotek är den första gemensamma. Det ser ut att bli ett lyckokast. De lyfter varandra.

Deras gemensamma livsfilosofi att vi måste hjälpas åt att rädda vår jord, deras engagemang till allt som lever, genomsyrar bådas konst, skapar harmoni och liv i utställningen.
– Jag kommunicerar med leran i stället för ord, tänker med hjärtat, kastar loss hjärnan när jag skapar, säger Sofia med ett leende.
Mitt på golvet står Sofias skulpturer på ett flertal podier som en samlad enhet och gemenskapssymbol, flankerad av två glasskåp, fyllda med skulpturer.
Runda kvinnoformer av bröst, mage och rumpa formas i en skulptur. Folksamlingar som bildar livsträd. Hjärtan och stjärtar som tävlar i värme mjukhet om kärleksbudskap vittnat om kärleksbudskap. Det finns en tydlig strävan uppåt i Sofias skulpturgrupper, där händer och/eller kroppar hjälps åt med lyftet.
Medan Sofia sätter människokroppen i fokus, ger Anette Nilsson bl.a. nytt liv och skör skönhet till vissnande växter och rester från naturen i en serie. Även de övriga kollektionen foton som stillsamt växer på väggarna är mjuka naturlyriska foton av blommor och växter. Skickligt fångat med vördnad för naturen...Även analoga bilder i polaroid har hittat hit.
– Jag fotograferar mycket från trädgården, hittar rester i komposten som rödbetor och broccoli. De kan bli vackra kompositioner med dynamik, berättar Anette.
Både Sofia som Anette lever på sin konst. Sofia har sedan flera år sitt galleri och sin keramikverkstad mitt i centrala Ängelholm. Anette jobbar både med mat-, reportage- och inredningsfotografi förutom konstfoto.

Utställningen på Åstorps bibliotek med vernissage lördagen
21 oktober pågår t.o.m. den 17 november.




"Rötter" – Oskar Jakobsen minns sin barndoms Ängelholm

Ängelholm 171013
Hur stämmer våra barndomsminnen med verkligheten? Många som efter decenniers bortavaro återkommer till gator där de lekt som barn, blir ofta lätt konfunderade. Var huset så litet? Teglet så rött? Exteriöra förändringar accepterar vi. Men att perspektiv, avstånd och storlekar i minnenas bank inte överensstämmer med verklighetens, är svårare att anamma. Vi har vår egen bild av barndomens verklighet och vi bevara dem genom livet.

Rötterna är sega. Den visuella bild från barndomen vi skapade oss om omvärlden som barn i det lilla, nära livet, är fastetsat på näthinnan, vill ändå inte släppa taget. Vi glömmer att barn bor i ett annat slags land än vi och att vårt eget synsätt förändrats.
I utställningen “Rötter” på Galleri Moment granskar Oskar Jakobsen sin barndoms Ängelholm i installationer och objekt. Kartor på podier är förvrängda, sedda ur barnperspektiv och har helt andra proportioner och avstånd.
Kartorna är tillverkade i porslin och ligger majestätiskt på marmorliknande skumgummi, upphöjda på podier.
– Varför kändes vägen till affären kortare? Var det för att jag fick gå till fots, inte åka bil? Det borde vara tvärtom. Varför kändes en annan mycket kort sträcka obeskrivligt lång på den tiden?
I denna utställning vill jag visa hur förvrängd barnets verklighet är mot den faktiska, framför allt i proportioner. Det finns ingen absolut objektiv sanning. Var och en har sin version men kartor talar ändå ett tydligt språk om faktiska förhållanden vad gäller avstånd, säger Oskar som gillar att arbeta platsspecifikt, låta verken ta plats som i denna utställning.
Det är en minimalistiskt utställning med få objekt och en helt tom vägg, där egendesignade resväskor i aluminium representerar livsresans hela värld.
De andra väggarna lyses upp av lampor i neon, formade som mjölktänder.
– Den symboliserar förändring. Något går förlorat, annat väntar, säger Oskar som lämnade Ängelholm för tolv år sedan. Under åren som gått hara han studerat och åter studerat konst under sammanlagt nio år parallellt med mycket stor utställningsverksamhet.
Han är utbildad på Kungl. Danska Konstakademien under fem år, kompletterad med en Bachelor of Art i arkitektur på samma akademi. En treårig skulpturutbildning på Royal College i London ligger också nedbäddad i Oskars symboliska resväska.

Utställningen Rötter har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 oktober och pågår t.o.m. 4 november.







Joanna Thede

Konstnär som sprider ljus i Klippan

Klippan 171012
Det är ljuset, denna förvandlingens mästare, som gör det slutliga jobbet för konstnären och ljusinstallatören Joanna Thede från Råå.
I utställningen “Kura skymning” på Klippans konsthall vill hon i lätta installationer och skulpturer visa, hur ljusets gäckande lekar och skiftningar, reflexer och skuggor, kan förändra en utställning, få den att ändra karaktär, färg och stämning.

Joanna Thede har ett digert CV.
Ljusartisten Joanna som har bl.a. diplom från Konstfack i visualiserade forskningsprocesser, tog en kandidatexamen i konst i Glasgow School of Art, där hon studerade skulptur i tre år. Ett stipendium från Helsingborgs Konstförening är bara en av många stöttepelare i form av utmärkelser. Joanna har gjort en stor mängd uppmärksammade utställningar och projekt i offentlig miljö, såväl interiört som exteriört. ofta med flera samarbetspartners. Mellan varven är Joanna verksam som konsult på Kulturmagasinet i Fredriksdal och leder även workshops.
– Allt handlar om ljus. Jag önskar ge människor en upplevelse och insikt genom att på bästa sätt åskådliggöra ljusets skiftningar– från elva på förmiddagen till sex på kvällen. Det fysiska materialet i skulpturer och objekt är den stora samarbetspartnern för att skapa en ljusbild. Ljuset blir sedan en bärande del av verket.
I “Kura skymning” har jag bl.a. använt mig av tomma blisters eller andra medicinförpackningar som material till skulpturer, lampor eller installationer.
Det är mitt sätt att samtidigt sätta ett av våra samhällsproblem under debatt– vår stora pillerkonsumtion. Den ligger som ett bubblande nätverk som bär upp hela vår samhällskropp. Hålen i nätverket stämmer väl med hålrummen i blistern, säger Joanna som så långt det är görligt använder sig av återvunnet material, hämtat hos samlare. Överblivet hår från frissans golv, pressas mellan laminerade plexiglasskivor i lampskärmar. UtslitnaCD-skivor blir skulpturala mobiler som skapar regnbågar.
Ingenting är färdigställt två dagar före vernissagen lördagen 14 september. Det byggs för fullt.
En stor ljusstake med LED-lysrör installeras som blickfång. I fönstret hissas en textil med fotografiskt avtryck av blisters.
En elegant, formskön installation i plexiglas “Ormens berättelse” skall lysa i den andra änden av konsthallen. Det ser ut att bli en spännande, udda utställning i denna funktionella konsthall som brukar få även kräsna utställare på fall. Så även Joanna Thede.
– Wow, jag visste direkt att jag ville ställa ut här, säger Joanna som råder besökare att titta in vid olika tidpunkter för att till fullo uppleva hallens och verkens förvandling i takt med dagsljusets skiftningar.
Joanna Thede är annars van vid vackra konsthallar. Hon är representerad bl.a. i Biblioteket i Alexandria, i Berlin, Skottland och Sydafrika.
I samband med utställningen kommer Joanna i samarbete med “Bästa biennalen” att hålla workshops med elever från Åbyskolan. Deras verk blir sedan en del av utställningen.
Utställningen “Kura skymning” har vernissage lördagen den 13 oktober på Klippans konsthall och pågår t.o.m.19 november.







Skulptur av Eva Lange

Konstruktiv tendens på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 170914
Utställningen Konstruktiv tendens kan ses som en hyllning till Monica Urwitz som avvecklade sitt galleri Konstruktiv tendens 2009 efter 28 års verksamhet, säger koordinator Ilkka Pärni, en av de tjugo utställare som ställer ut på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 16 september. Alla utställare har ställt ut på Konstruktiv tendens galleri.

Konstruktiv tendens var ett privat stockholmsgalleri, där galleristen Monica Urwiz framgångsrikt och konsekvent höll inriktningen på konkret, konstruktiv och nonfigurativ konst i tjugoåtta år. Det är en prestation i sig. Många kan vara kallade men få kan och vågar.
Galleriet utvecklade sig under åren till ett namnkunnigt innovativt centrum för icke figurativ konst med ett brett nätverk och konstutbyten med bl.a. USA, London och Paris.
Det är tredje gången merparten av utställarna från galleriet ställer ut tillsammans under samma titel. Åminne och Norrköping har tidigare fått besök. Nya har tilllkommit sedan dess, andra utgått, utvalda av Monica Urwitz själv. Tre norrmän syns här bland utställarna från Skåne, Stockholm och Göteborg.
– Vi jobbar i det s.k. mellanrummet med inre symbolik. Det meditativa anslaget är viktigt. Vi bjuder även på historik från femtiotalet, då vissa verk är retrospektiva. För övrigt är vi en spretig samling, säger Ilkka som själv ställer ut färgglada stavar som ändrar uttryck allt efter placering och kontext.
Det är febril aktivitet då vi tittar in. Ingenting är på plats ännu. Helheten saknas för att kunna greppa men det ser onekligen spännande ut.
Till synes helvita eller svarta målningar växer vid en närmare inspektion och bildar nya miljöer, färgglada geometriska målningar kontrasterar…
Alabastervita undersköna skulpturer syns bland fascinerande glascylindrar med udda energier...
Det är en mångfald av tekniker som exponeras i denna samling av icke föreställande men berörande konst. Det händer något i det till synes omöjliga.
Utställningen pågår 16 september – 12 november.


Utställningen var långtifrån färdig vid magazinets besök


Francoise Ribeyrolles-Marcus bättrar på podiefärgen i sista stund


Eva Sjögren

Carl Magnus


Katinka Husberg

Ett maximalt överflöd av färger, former, ljus, rörelse, balans och djup

Åstorp 170908
– Mina målningar skall upplevas som spontana, skapade i ögonblicket i ett enda andetag. Ofta jobbar jag med flera målningar på en gång men de får inte tappa fräschören. Jag jobbar med en grund som man kan likna vid ett huvudspår med sidovägar. Sedan följer en dialog mellan duken och mig, men jag är alltid öppen för slumpen. Betraktaren får själv fylla i vad hon/han ser! Jag lägger stor vikt vid penselföringen och rytmen i motiven, berättar Katinka Husberg som ställer ut sina målningar, teckningar och objekt på Åstorps bibliotek.
Maximalisten och koloristen Katinka Husberg är ständigt på språng. Katinkas livfulla, intensiva personlighet speglar sig mångt och mycket i hennes abstrakta oljemålningar där ett färgstarkt, till synes virvlande kaos tar plats under professionell kontroll.
Ett maxat överflöd i kompositioner av färger, former, ljus, rörelser, balans och djup, sprudlar, strilar eller flödar av färger över generösa dukar. Alla färger jobbar – retar, höjer eller dämpar.
Katinka lägger ned sin själ med samma intensitet, både i vardagen och måleriet. Även hemma i en f.d. skola i Axtorp vimlar det av färger och rörelser, från ett tjog höns, gäss, katter, en hund och en papegoja vid namn Helge Adlercreutz. Allt är maximerat – från den stora skolan, till prylsamlingar och djurantal.
– Jag är maximalist i allt. I ur och skur, i dur och moll, säger Katinka som hittade sitt personliga och djärva signum redan under den femåriga studietiden på Konstakademien Paris, Ecole Nationale Superieure Beaux Arts, kompletterad med studier på bl.a. Gerleborgsskolan. Sedan dess har hon konsekvent fortsatt med samma system och problematik med en mängd utställningar, stipendier som följd. Katinka är representerad i Statens Konstråd.

Katinka Husbergs utställning med vernissage lördagen den 9 september pågår t.o.m. den 6 oktober.





Agneta B Lind

Agneta B Lind, fjärde generationens textikonstnär ställer ut i Klippan

Klippan 170901
Agneta B. Lind som ställer ut på Klippans konsthall den 2 september visar bildvävar på temat “På och under ytan”.
Agnetas bildspråk är lika rent och klart som källvatten - enkelt, balanserat och nyanserat.

Hon är fjärde generationens textilkonstnär. Om släktens kvinnokonst berättas i boken “Fyra generationers kvinnor”.
Mormorsmor broderade, mormor knypplade och Agnetas idag 100-åriga mamma jobbade både med målning, textil och glas.

Agneta B Lind visar i denna utställning vattnets oräkneliga och oberäkneliga skepnader i naturen, ständigt stadd i förändring, karaktär och rörelse. Glittrande på ett löv, bubblande i badet, gyttrigt mörkt i tjärnen, porlande i bäcken... Vattnet lever sitt eget liv allt efter ljusets skiftningar. Dess yta har mycket att berätta.

– Jag älskar att tränga in i naturens mysterier, fånga ögonblick, skiftningar och speglingar. Vissa av vävarna har omedvetet blivit små dokument. En å med speglingar av träd på vattenytan, förändrades helt efter stormen Gudrun som härjade två dagar senare. Det verket bär på en latent dov stämning som om naturen varnade för stormen, ler Agneta och visar hur omgivningar påverkar vattenytorna.

En eka anas, byggnader speglar sig, granskog skuggar - och vattenytan förändras. Det är mycket drivna, välkomponerade suggestiva bildvävar i röllakan, vars hantverk tål att granskas med lupp.
Agneta har även gått under ytan, men då i människokroppen. En elegant väv i mörkt karmosinrött visar vår hjärna som i Agnetas version framstår som formskön. Tumavtryck är invävda på en bild, vårt avtryck i dna på en annan och minsann om inte dansande spralliga spermier syns på ett motiv.

– Jag arbetar på en väv med motiv av ett mycket tidigt foster, när livet tar sin början, säger Anita som inom kort på ett stipendium skall resa till Finistere och studera ebb och flod.
Detta är bara ett av många stipendier för välrenommerade konstnären, konstnärskonsulten och  KRO medlemmen Anita B Lind.

Utställningen “På och under ytan” pågår t.o.m 8 oktober på Klippans konsthall.

 



Anders Solfors

Sist ut på Dagmar Glemme Art Center,
bild- och glaskonstnären Anders Solfors

Hasslarp 170901
Dagmar Glemme Art Centers saga är nu all. Men som i alla goda sagor är huvudpersonen på väg mot nya äventyr.
Med bostad, galleri och ateljé i Halmstad, fortsätter Dagmar sin brinnande konstnärsgärning med hela världen som arbetsfält, vilket hon som den internationella konstnär hon är, alltid haft. Utställningar, konstuppdrag och projekt worldwide väntar.

Men Dagmars kommande galleridörrar kommer som alltid att stå lika vidöppna och välkomnande i Halmstad som i Hasslarp mellan hennes åtaganden
Konsten fortsätter oemotståndligt att blomma med nyutsprungna knoppar och växande grenverk i hennes kommande livsträd.

Glas- och bildkonstnären Anders Solfors får äran att bli Dagmar Glemme Centers sista utställare. Det är ett passande val, helt i linje med Dagmar Glemmes utställningskrav på hög konstnärlig kvalitet och nytänkande.
För många blir det ett glatt återseende av denne konstnär som gästade centrat för två år sedan.  

Med genuin skaparsjäl mördar och återupplivar Anders Solfors  gamla mästare och ger dem nya skepnader samtidigt som han skapar unika, mästerligt sandgjutna glasskulpturer. Även inom glaskonsten går Solfors, som är utbildad på Konstindustriskolan, sin egen väg. Han söker och finner nya metoder inom den mångtusenåriga alltid lika magiska glaskonstens förtrollande och förbryllande turer. Sedan tjugofem år har Anders Solfors varit Strömhyttans glasbruk trogen.

– För mig som bildkonstnär var det en ära att få jobba med de gamla mästarna på hyttan. Jag började direkt med Graal, blev så biten att jag inte målade på sjutton år! Överfångstekniken Graal infördes 1917 på Orrefors av legendariske Simon Gate som gav Knut Bergkvist uppdraget att utveckla den, berättar Anders.

–  All glasteknik är annars detsamma som på femtonhundratalet, Graaltekniken den svåraste. Den stora revolutionen är tillkomsten av tryckluft. Förr kunde man inte kyla ned, vilket ingår i glashanteringen. Jag själv har under åren utverkat mitt eget sätt att jobba. Gjuter bl.a. former i blöt sand i mina glaskulpturer och graverar Graalämnen i mina Graalskulpturer, säger Anders som älskar allt som rör historia, allra helst den egyptiska och romerska.


De historiska influenserna är också påtagliga hans surrealistiska bildkonst, där  gamla mästares figurer återuppstått i ny tappning och därvid tappat huvudet av förvåning.    

En malteserriddare har fått ett bockhuvud, en klänning, knyckt från en Rembrandtmålning har ett kvinnligt afganhundhuvud, en dräkt från en van Dykmålning har ett katthuvud, Roslins Carl von Linné en svamp på huvudet...
Dessa välgjorda målningar  kan ses som en befriande respektlös, gäckande lek med utgångspunkt av gamla mästares konstverk. Är månne hundhuvuden samma som pundhuvuden?
Från humoristiskt lek till de outgrundliga glasskulpturerna inne i det konstglasrummet är det fysiska steget betydligt mindre än den känslomässiga omställningen. Man blir berörd vare sig man vill eller inte.
Det är bedövande vackert, mystıskt och hemlighetsfullt. Som i en bortglömd, förtrollad grotta, befolkad av ansıkten från en tid som inte finns.
En Graalskulptur lyser som solen med sin speciella utstrålning bland skulpturerna, gjutna i sand.

Anders Solfors utställning har vernissage på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp lördagen den 2 september och pågår t.o.m den 30 september.

En lyxloppis med auktionsförrättare sker den 16 - 17 september.   




Susanne Nyholm

Salta böljor och humoristiska möten

Åstorp/Grytevad 170818
Galleri Hultman slår upp de forna stalldörrarna och välkomnar till höstsäsongens första vernissage lördagen den 19 augusti.
Besökarna möts av friska salta böljor från västkusten i oljemålningar av göteborgskonstnären Tony R Roos i galleriet.
Inne i den anslutande konsthallen är det liv i luckan, fullt av spännande, humoristiska möten och udda personnage i målningar med Susanne Nyholms signatur.

– Jag kallar min bildkonst för en modern realism, berättar Tony R Roos som är ute och kollar ljusets skiftningar vid västkusten alla tider på dygnet. Han fångar in båtar och fiskeindustrin i västkustsmotiv med liv och dramatik, plåtar eller skissar för vidare befordran till målarduken med oljefärg i lager på lagerteknik.
Även stillsamma stilleben och en jobbande fiskare med hummertinor syns bland hans saltstänkta målningar med mestadels marina motiv.
– Jag måste känna för platsen, säger Tony som arbetar mycket med att dokumentera historiska platser på väggmålningar i kommunhus och skolor.
Genom att förvandla det offentliga rummet bör han få utlopp för delar av sin ungdomsdröm att bli scenograf..
 I verkligheten blev det i stället tre års grafisk utbildning och Hovedskous konstskola som satte fart på hans karriär.
–  Att förädla och göra offentliga rummet lärorikt och intressant, ge det en identitet är en av mina målsättningar, säger Tony som i sina motiv värnar om det bevara det gamla som finns i vår närhet och förmedla verkligheten som han ser den.


Susanne Nyholm


Tony R Roos

Susanne Nyholms verklighet är späckad med människors möten på krogar, konserter, på sta´n, på jobbet - i Sverige eller utomlands.
– Jag har målat sedan slutet av sjuttiotalet, efter studier på Berghs och kurser på Konstfack. Under många år målade jag landskap, främst från Öland, där jag är bosatt. Vid sekelskiftet var jag färdig med dem och satsade helt på tankeväckande, humoristiska lekfulla motiv av människors möten. Stämningar, atmosfären som uppstår när människor träffas, förvecklingar, relationer, allas olika karaktärer…
Det är fascinerande att tyda uttryck, minspel, rörelser, kroppsspråk, sinnesstämningar…, Jag målar aldrig av, plåtar inte utan jobbar spontant, försöker hitta humorn, glädjen, se under ytan och föra det intrycket vidare i  mina målningar, säger Susanne som jobbar med blandtekniker i tusch, akryl och akvarell.
Hennes allmänmänskliga, livsbejakande och avväpnade humoristiska bilder förstärks i av  “på kornet titlar” på engelska eller franska som Sinner or saint, Endless time, Spring is in the air...  De skall ses som kluriga ledtrådar för tanken bakom verken men  var och en får sedan hitta sitt.
Susanne och Tony skildrar olika verkligheter i skilda tekniker. Minsta gemensamma nämnaren är deras flit och produktivitet som resulterat i ett flödande rikt utbud av utställningar under årens lopp.

Utställningen på Galleri Hultman har vernissage den 19 august och pågår t.o.m. den 20 september.


Tony R Roos




En papperslös framtid?

Ängelholm 170810
Ett ark papper skrev August Strindberg en fantastisk novell om.
Ett liknande scenario kommer troligen inte att låta göra sig i framtiden, om man anammar konstnären Mary Olssons tankegångar om pappersanvändning i framtiden.

Brev, tidningar och böcker i papper kan då ses som historiska dokument.
New Mexicofödda Mary Emslie Olsson gästar nu Galleri Moment med tankeväckande screentryck, grafik och objekt som belyser ämnet.
– Jag jobbade med reklam i möbelbranschen för många år sedan, illustrerade och tryckte ut svartvita infoblad i en hantering som idag känns gammalmodig. Digitaliseringen tog sedan över det fysiska infomaterialet.. Men jag är tacksam att ha fått uppleva den gamla hanteringen. Det gav mig extra inspiration när jag i en utställning skulle ställa ut under temat dystopi/utopi i Dubai.
– Pappersutvecklingen kommer att försvinna. Inga brev med frimärken, inga kartor eller böcker i handen… Jag känner sorg och nostalgi vid tanken, berättar Mary som sedan 1993 är bosatt i Sverige.
Papperskänslan är påtaglig i hennes grafiska alster och screentryck i krackelerande rödbruna jordfärger som ser ut att ha naggats av tidens tand. Bakgrunder är kartbilder och brev. I ett stringent, grafiskt formspråk med papperskänslan bevarad, berättas symboliskt världssituationen av idag. De idag “papperslösa” har huvudrollen och besjälar merparten av hennes konstverk. Trekantiga former t.ex. symboliserar tälten i flyktinglägren.
– Jag har lagt fokus på flyktingfrågan. Vi förlorar mycket genom att skapa nya gränser. Delar av världen försvinner. Kultur går förlorad. Människor förlorar sin identitet. säger Mary och visar två screentryck där fyra olika kartor staplas på varandra.
– Världskartan med dess olika territorier kan ses som en symbol eller metafor för den mänskliga kroppen. Vi delar upp människors liv och skapar på så vis även inre gränser.

Mary Emslies Olssons utställning på Galleri Moment har vernissage lördagen den 12 augusti och pågår t.o.m. den 2 september



Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel

"A reflection of Nature" på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp

Hasslarp 170713
Sagan och myten leker tafatt och öppnar till en parallell lockande fantasifull värld, fjärran den prosaiska, redan vid grinden till Dagmar Glemme Art Centers  blomstrande oas.
Konstnären och galleristen Dagmars livsbejakande invånare i sten, glas och väggkonst som hälsar välkommen i den överdådiga trädgården, har fått likasinnade gäster – Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel.

Den svenska skulptrisen och konstnären Maria Berent med bas i Ankara är på återbesök med sina galet humoristiska keramikfåglar i galleriet.
Marias utttrycksfulla, personliga och underfundiga fåglar med skimrande, glänsande och starkt koloristiska glasyrer, har fått sällskap. Det är bildkonstnären Viktoria Ljungberg Hötzel som ställer ut mjuka, vackra och tankeväckande blyertsillustrationer. Djur är huvudobjekten i hennes berättande bildvärldmed humoristisk touch.
De starka kontrasterna mellan Marias och Viktorias konst, det milda mjuka kontra det gnistrande färgrika, lyfter och berikar varandra.
Marias fåglar liknar hennes själv – eleganta, sofistikerade och fulla med humor.

– Detta är jag, säger Maria, f.d. ambassadris som gifte sig med en namnkunnig turkisk affärsman, studerade konst och keramik på sjuttiotalet och bytte yrke till framgångsrik konstnär. I Ankaras kulturliv är Maria sedan många år en känd profil. Senaste utställningarna var på Dagmar Glemme Art Center och Galleri Soyut i Ankara.

Maria har sökt sig fram mellan många tekniker. De senaste åren har hon arbetat mycket med marmor, men keramiken är fortfarande favorittekniken. Där kan hon känna sig fri.

Hennes fåglar är alla individer med speciella karaktärsdrag, alla fyllda till brädden med lekfull esprit, döpta till allt från Fyndis till Glidaren.

Viktoria Ljungberg Hötzel som till vardags arbetar som arkitekt där rumslighet och människan står i centrum, har djur som huvudmotiv i teckningar och målningar. Men djuren som har antagit mänskliga känslor och normer, kan ses som symboler för människosläktet, dess synsätt och tillkortakommanden. Djuret i människan, utan pekpinnar med glimten i ögat...
Utrotningshotade djur, uppstoppade djur, det sociala spelet..

– Jag har alltid en tanke, reflektioner som man kan associera till. Jag vill gärna utmana och bryta normer, åskådliggöra dem på mitt sätt, ibland med makaber humor, säger Viktoria som i sin bildkonst får chansen att jobba inom mentala ramar i stället för det rumsliga som arkitekt.

En liten mycket ömsint och välgjord teckning av en kanin med ett sedvanligt blad bredvid sig som föda, har en halvt uppätet litet kadaver vid fötterna. Fritt fram att tolka fritt…


Viktoria Ljungberg Hötzels bildkonst har tre gånger funnit nåd hos juryn på den årliga Kullakonstutställningen.

Maria Berent och Viktoria Ljungberg-Hötzels utställning “A reflection on Nature” på Dagmar Glemme Center i Hasslarp har vernissage lördagen
den 15 juli kl. 14 00. Utställningen pågår t.o.m. den 20 augusti.




Konst som ställer frågor på
Galleri Moment

Ängelholm 170713
– Jag vet inte vart det bär hän! Mitt sätt att jobba med flera olika tekniker i en bild, gör att det ena ger det andra. Det ger inte utrymme för annat! Halva jobbet görs vid tryckpressen!

Det säger bildkonstnär och eminenta grafikern Kristina Thun som ställer ut på Galleri Moment med vernissage den 15 juli

Kristinas arbetsprocess har varit mer än lyckosam.

Få har vid en ålder av trettiosex, hunnit med tolv års sammanlagd konstutbildning. De  senaste studierna omfattade bl.a. ett projektarbete på Kungl. Konstakademien 2012 och året därpå specialutbildning i konstgrafik i Borås. Med fler utställningar än de flesta yrkesverksamma medelålders konstnärer i bagaget, har hon sökt och hittat ett säreget, gåtfullt och stiliserat bildspråk, i ett land eller landskap som inte är. Eller är det två parallella?

Det vet inte hon, det vet inte jag…

Hennes bildkonst där akryl och teckningar hamnar på en grafisk grund är ofta tydligt tudelad. Det är stränder eller himlar i övre halvan medan livet eller skådespelet lever i den nedre. Där finns boningar, möbler, vardagliga ting i landskap med frapperande kala, avhuggna stubbar och träd. Kristinas bildvärld är som fragment av ett inre landskap, där den lilla världen tycks möta den stora. Eller kanske två delar av samma dröm eller verklighet? Svaret vet bara du själv.

Med andra ord ställer hennes konst frågor för den som vill utforska närmare men det räcker länge att bara lättsamt förundras och njuta av Kristinas välkomponerade, balanserade och mångtydiga konst. Den känns aldrig tung även om allvaret lurar under ytan.

Kristina som är medlem i KRO, har hedrats med ett flertal stipendier.
Det senaste utdelades 2015, då hon erhöll Karlskogas konststipendium till Alfred Nobels minne.

Kristina Thuns utställning med vernissage 15 juli pågår t.o.m. 5 augusti



Chrissie Lundström

Chrissie Lundström ställer ut sina figurer och målningar på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 170703
– Jag vill att min konst skall tala till känslan, inte till ett intellektuellt plan!
Det säger konstnären, scenografen och dramatikern Chrissie Lundström som ställer ut på Lilla galleriet på Tomarps Kungsgård.
Och nog talar hon till många skilda omtumlande känslor i denna underfundiga, mänskligt igenkännande och livskraftiga utställning, som hade vernissage 2 juli. Chrissie jobbar i ett gränsland mellan mellan teater, bild och skulptur, där det ena befruktar det andra. Ett växelbruk, kallar hon det själv...

Med det storögda, fantasifulla barnet kvar inom sig och ivrig observerblick därtill berättar hon i denna utställning om sina iakttagelser och reflektioner -  
i träskulpturer, måleri och mixed media. T.o.m. broderier syns på vissa målningar och träskulpturer fångas in i akrylmålningar. Människan är alltid i centrum i Chrissies bildvärld.
Mänskliga relationer till sig själv och andra, inre landskap i de yttre - det mesta hämtat från teatern och cirkusens värld, tar plats på väggarna.
Skådespelare, akrobater, dansare och hundar är fångade med en en lätt surrealistisk touch i olika ögonblick och tillstånd.  

– Jag är fascinerad av cirkus, dess glättiga yta, med vemod, prestationsångest och sorg innanför skalet.

 Mångsidigheten, lekfullheten och skaparlusten är frapperande.

– Min pappa var möbelsnickare så det hantverket fick jag med mig sedan barnsben. Det känns skönt och avkopplande att komma från svettig verkstad till ett stilla broderande då och då. Men oavsett tekniker så måste allt passa ihop idémässigt, säger Chrissie som även arbetat med konceptutställningar bl.a. på Dunkers och även arbetat som lärare i scenografi på Nordiska Scenografiskolan där hon själv är utbildad. Förutom konstutställningar har Chrissie arbetat med ett femtiotal produktioner som scenograf, till vissa har hon skrivit manus och även stått på scenen.

Med det CV:t har det är det givet att blivit en del utmärkelser under åren bl.a. stipendier från Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond och Dramatikerutskottet.

Chrissie Lindströms utställning i Lilla galleriet på nedre botten på Tomarps Kungsgård pågår t.o.m. 20 augusti





Nils-Gunnar Zander

Mellan himmel och jord

Tomarp/Kvidinge 170608
– Skaparen ensam satt i den gränslöst famnande rymden, tänkte sin egen bild, tänkte sig mystiskt en brud. De orden av Stagnelius kan även en jordisk målare ta till sig.
Målaren och skulptören Nils-Gunnar Zander har hittat sin egen brud - Urania, universums, astronomins och musikens musa som varit hans trogna ledsagare i de sköna konsterna i såväl skulpturserier som i måleriet. Den inspirerande, grekiska gudinnan fann han bl.a. i astronomens och författaren Camille Flammamarions skrifter.

Zander har gått på upptäcktsfärd, ensam eller med Urania, närgånget och nyfiket studerat och mött det dolda och onåbara i mikro makrokosmos under ständig fascination och förundran. Han återuppväcker och återupptäcker.
I sin konst ger han oss en inblick i både yttre och inre självupplevda landskap. Jorden, Människan och Tystnaden är Nils-Gunnar Zanders konstnärliga treenighet som bildar basen i hans långa, framgångsrika karriär, där bl.a. hans skulpturala Uraniaserier mött stor uppmärksamhet på Waldermarsudde.
Nu är det dags för skåningar att få ta del och bli en del av hans unika bildkonst, där även skulpturer tittat in. Många av hans målningar är nya. Gemensamt för dem alla är att de är skapade i Australien, där han har sin arbetsplats och får sin influenser medan hemmet är i Sverige.
 
Tomarps kungsgårds klassiska salar i underskön harmoni och symbios  med Nils-Gunnar Zanders verk bjuder på en totalupplevelse av sällan skådat slag.
De är likt kärlekspar som gjorda för varandra. Gigantiskt stora målningar, skimrande, vibrerande av universums magi skapar rum, där gästerna känner sig som en del av världsalltet och oändligheten
– Det är fantastiska rum för min målningar, säger Nils-Gunnar  och komplimenterar den genomtänkta, nyanserade hängningen av värdarna Margareth Anderberg och Bertil Thuné.
Zander är lika social och jordnära som hans konst är universiell och överjordisk.Han visar bl.a.  ljuvliga, primitiva skulpturer, tillverkade av överblivna häftklamrar. De liknar aborginer, ett folk Nils-Gunnar älskar.
På väggen intill hänger haikudikter, kloka undringar och vägmärken av våra främsta – Tomas Tranströmer och Dag Hammarskjöld omvärvda i blandmåleri med skulptural känsla. – Wrong way, go back, står det på en målning av en australisk skylt som säger det mesta om våra tillkortakommanden.
Över målningarna svävar det oändliga. Tidevarv komma, tidevarv gå…
Ljus och mörker, primitiv urkraft...
– Himmel och jord, uppe och nere… Det är de samma, säger Nils- Gunnar som ligger på golvet och  målar sina målningar som i mått går upp till 150 gånger 150 cm.
I många, många tunna lager vattenbaserade färger målar han subtilt, taktilt och inträngande bl.a. spännande fragment av uttorkad jord,  eller kristallblå saltsjöar,  ofta med söndersprucken eller metalliserad yta. Människogestalten anas bara som en del av alltet i ett ökenbetonat suggesstivt landskap, där evigheten eller tystnaden råder.
Det är oerhört skickligt och varsamt fångade komponenter av vårt liv på jorden och vår del av alltet. En svindlande vacker utställning som rekommenderas varmt...
Nils-Gunnar Zander är utbildad under sex år på Konstfack, är representerad på bl.a. Nationalmuséet och har ställt ut i såväl Irland, Australien som Japan och Sverige.
 
Nils-Gunnar Zanders utställning på Tomarps kungsgård har vernissage lördagen den 10 juni och pågår t.o.m. den 20 augusti.



Maureen Quin

Nu skall “The hunt” besegra Europa. Första stopp, Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp 170601
I have a dream...
Den hyllade sydafrikanska skulptrisen Maureen Quins dröm att få visa sin unika skulpturserie “The hunt” i Europa är nu på väg att uppfyllas i en vandringsutställning. Efter en visning 27 april på Freedoms day på Sydafrikanska ambassaden i Berlin har de 800 kilo tunga bronsskulpturerna funnit vägen till Dagmar Glemme Center i Hasslarp.

De femton skulpturerna, inkluderad en separat byst av Nelson Mandela, låg under resan ömt och varsamt inpackade i varsin, titelförsedd box, lika kärleksfullt transporterat som ett skötebarn. Det är mer än förståeligt.

“The hunt” är en kulturskatt av Guds nåde. Alla våra mänskliga känslor tränger upp under huden på människan/djuret i dynamiska starkt fysiska gestaltningar. Själen ligger på ytan i motsats till dagens ideal, där ytan är viktigare än själen. Kropp och själ blir ett i en ordlös kommunikation, där det individuella uttrycket i varje skulptur blir en del av en sammanhängande, berörande berättelse. Spelet mellan djur, natur och människor – i Afrikas hetta...

Från tiden då man jagade och dödade för brödfödan går associationerna vidare till vår samtid, där Mammon i olika skepnader tagit kommandot. The hunt är en grym, ibland våldsam skildring av vårt omänskliga beteende och dess följder för djur, natur och mänsklighet, idag och i morgon. Krig och mänsklig överlevnad, kärlek och nåd... Även jägaren som dödar far lika illa som offret med rädsla, ångest, samvetskval och bön om nåd. Över alltihopa står hoppet i form av en överjordiskt vacker guldglänsande Jesusgestalt.

En poet lär ha sagt att The hunt är arketypen för den mest kompletta gestaltningen av Sydafrikas historia han skådat. Poesi, ja...
Skulpturerna är överlag förrädiskt formsköna i deras uppåtsträvande sökande.
De lever, fyllda av energi och för gärna tanken både till Henry Moores och även Giacomettis formspråk.
Men denna  83-åriga skulptris har sitt alldeles eget språk, jobbar såväl realistiskt, abstrakt som halvabstrakt och har aldrig sneglat på varken ikoner eller mainstreet, även om Moore tillhör hennes favoriter.
Maureen som bor i byn Alexandria i norra Sydafrika viger sitt liv åt konsten när hon inte planterar i sin trädgård och hoppfull väntar på att något nytt skall födas
ur jorden.

– Min kärlek, mitt hat, min glädje och fruktan överför jag i mina skulpturer, säger Maureen som nyligen lagt sista handen på en skulptur av vår egen Olof Palme som nu väntar på bronsering. Han bör platsa bra bredvid en annan stor statsman
– Nelson Mandela, vars byst nu kan ses på Dagmar Glemme Center tillsammans med skulpturserien “The hunt”.

Maurren Quin tilldelades förra året Sydafrikanska Vetenskaps- och Kulturakademiens hedersmedalj.
 
 


Vernissage 12 -17 lördagen den 3 december på Dagmar Glemme Center med invigningstal av kommunfullmäktiges vice ordförande i Helsingborg, Lena Bjerne och med musik av kören Cat. Utställningen pågår t.o.m. 9 juli.



Astrid Gate

Systrarna Astrid och Aino förvaltar arvet efter farfar Simon Gate

Hasslarp 170512
Ingen i hela världen mer än glaskonstnären Astrid Gate har lyckats med det imponerade svåra konststycket att framställa dubbel och trippel Graal!
Nu ställer Astrid ut på Dagmar Glemme Art Center tillsammans med lillasystern Aino Gate som även hon lyckats hitta nya oprövade, oväntade stigar inom glaskonsten. Begåvningar syns ofta ligga latent i generna i generationer, i väntan på rätt Halllujamoment. Det gäller även systrarna Gate.

Som barnbarn till den store glaskonstnären Simon Gate hade inte Astrid Gate en tanke på att följa i hans berömda fotspår. Att försöka nå upp till hans internationella högstatus kändes oöverstigligt. Det fanns annat som lockade. Den konstnärliga ådran fylldes i stället av oljefärg som sedan målades på dukar med motiv av älsklingshobbyns fyrbenta – hästarna.
Begåvningsreserven och den intuitiva känslan för glaset låg därför slumrande i trettio år innan Astrid, fångades av glaset och sögs in i dess magi. När Astrid väl hittat dit tack vare en företagsam farmor, stannade hon kvar och har i likhet med Aino gjort en storslagen karriär. Farfar Simon skulle varit stolt med råge över sina barnbarns framgångssaga.

Vi möter Astrid Gate mitt i utställningsbestyren på Dagmar Glemme Art Center medan Aino är hemma och vakar över deras sjuka mamma.

– Det var i samband med Orrefors hundraårsjubileum 1985 som farmor bad mig följa med. Allt föll på plats. Det var min grej! Jag visste med absolut säkerhet att jag hade hittat rätt, något som tydligen även Orrefors höll med om. Efter utbildningen där under fyra månader, fick jag jobb direkt. Det var en underbar tid med ett härligt gäng och generösa arbetsvillkor. Men jag kände att jag inte fick utveckla mina egna tankebanor och startade1996 min verksamhet i egen regi. Både yrkesmässigt och privat har jag litat på min intuition. Jag nosade fram rätt medarbetare, vilket är ett måste i mitt arbete, där ett tillitsfullt teamwork är helt nödvändigt.
Blåsaren och glaskonstnären Micke Johansson och Wilke Adolfsson blev mina stöttepelare i mitt experimenterande och vårt teamwork med att få fram dubbel och trippelglas i hyttan.
Misslyckades med dubbelgraal två gånger, då de exploderade i ugnen medan mina sju trippelgraalpjäser fungerade perfekt, säger Astrid som inte har med några trippel eller dubbelgraal på utställningen.

Hennes glaskonst är tillräckligt magnifik och unik i vanligt enkelgraal med dess synbara skikt, där graalens hemlighetsfulla, andliga väsen anas mellan lagren. Effektfulla bubblor kan ibland gnistra likt diamanter.
Motiv av naturens fauna och djurliv som växter, blommor syns likaväl som ansikten, zebrahuvuden och delfiner i motiven. Och naturligtvis hästansikten...
Det är inte bara Astrid som utforskar och utmanar materialet. Aino vann första pris på påskrundan i Växjö. I motiveringen komplimenteras Aino för sin stora känsla för materialet, hennes utforskning och utmaning av glasets inneboende egenskaper och associationer.

Ainos målade bildverk av glasfusing, vissa med utsågat trä i skivor eller annat kompletterande material, bär samma unika uttryck som systerns Graal.
Motiven i glasfusingsbilderna är egentligen inre fantasier om en sjuk kropps inre organs förfall.

Men Ainos konstverk är så intensivt engagerande, formsäkra och dekorativa att var och en kan se sitt i glasfusingbilderna – i dag, i går och i morron. Samma sak gäller Astrids graal – se, upplev och upptäck på nytt!

Glaskonstnärerna Astrid och Aino Gate har vernissage lördagen 13 maj på Dagmar Glemme Art Center, Hasslarp.
Utställningen på går t.o.m. 18 juni.  



Tamara Waltermark i Åstorps biblioteksgalleri

Tamara Waltermark "I mytologins tecken"

Åstorp 170512

Gammal är äldst. Människan är sig lik, livets gåtor desamma.
De  mytologiska gestalterna intar samma evigt överlägsna position som förebilder, hjältar och karaktärer eller ledstjärnor för att åskådliggöra, visualisera tankar och livsfilosofiska funderingar. I bild, form eller text...

Keramikern och skulptrisen Tamara Waltermark är en av de som fastnat i deras fantasieggande sfär som öppnar dörrar för en värld bortom tingen.
Alla slags representanter för människosläktet på gott och ont ges liv och tydliggörs i mytologiska gestalters eller sagoväsens dräkter och skepnader.
Ofta med humorns snabba vapenstick, en egenskap som de gamla “gudarna” gärna själva använde...
I utställningen “I mytologins tecken” berättar Tamara i skulpturer och keramiktavlor om sina upplevelser, när hon i mytologiska berättelser gjort djupdykningar som satt extra fart på hennes aldrig sinande fantasi. Den leder obönhörligt henne vidare. Vare sig hon vill eller inte...

– Jag bara måste få utlopp för alla känslor – positiva eller negativa.
Allt som händer i vardagslivet eller i relationer, i samhället eller bland vänner måste uttryckas och formas med lerans hjälp. Som intuitiv skapande själ, vet jag sällan från början vad det skall bli men visualiserar ofta det jag läst. Under arbetets gång börjar jag sedan hitta utgångspunkter till ett tema, en udda dekorativ form eller karaktär.
Naturligt nog dyker då gestalter från mytologins och sagans värld upp, då jag under perioder slukat böcker i ämnet.
 I Åstorps bibliotek myllrar det av känt och okänt personnage från sagans och mytologins värld, både på väggar och golv. Det allmänmänskliga tar bl.a. plats på klassiska grå, patinerade keramiska tavlor med stenkänsla, vissa på plåt, gärna med motiv av människor i grupp “The crowd”.

– Jag gillar att umgås, utbyta idéer bl.a. med mina elever. De hjälper mig lika mycket som det jag själv ger dem i erfarenhet och kunskap, säger Tamara som även undervisar i keramik sedan över tjugo år.



Det urbana livet samsas med oljemålningar på canvas med keramiska inslag. I denna mycket effektfulla teknik får Tamara chansen att bevisa sin begåvning för rörelse i bildskapandet bl.a. i havsmotiv, där bubblorna lever sitt liv i det blå.
“Moder jord i tårar”, Tamaras egen titel, visar sitt ansikte intill en magnifik sjöhäst med en  glimrande skicklig och spännande glasyr. Ägir, havets konung har också hittat hit och tävlar i
uppmärksamhet med  ett öppet, tankeväckande keramikhuvud. Turligt nog finns Änglavakter intill.
Det är stor spännvidd av keramikpjäser med såväl jugendinfluenser  som klassiska och nyskapande former och tekniska lösningar som ryms i den lilla, funktionella konsthallen.
Tamara Waltermark är en egensinnig och intensiv, mycket erfaren skulptris som under sina trettio verksamma år hunnit få många fans. Fler lär det bli efter denna smått omtumlande, varierade utställning med roliga underfundiga titlar som säger mycket om Tamaras syn på konsten och livet.
Tamara är representerad i såväl Sverige som USA och Israel.

“I mytologins tecken” har vernissage lördagen de 13 maj och pågår
t.o.m. 9 juni.




Ida Adler på Galleri Moment

De små nyansernas målarmästare

Ängelholm 170512
– Jag vill skapa en bra kommunikation med betraktarna, öppna sinnet, ge skärpa! Berätta mina upplevelser i ett lätt och lekfullt måleri och fortsätta att söka, experimentera… Alla människor har det i sig, att släppa loss det inneboende flödet och skapa.

Jag har ett nära förhållande till naturen, inte till vyer och horisonter utan till närgångna studier. Sedan närmar jag mig konsten petigt och långsamt med materialet som ledtråd, säger målaren, designern och skulptrisen Ida Adler som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen 13 maj.

Ljusa, inträngande mycket dekorativa abstrakta bilder i spännande, effektfulla udda tekniker dominerar Ida Adlers utställning. Hennes vördnad och förundran över naturens verk och verkningar har visualiserats, bevarats och exploaterats. Mikrokosmos och makrokosmos tävlar som inspirationsobjekt medan evolutionen, mutationen eller det evigt oförutsägbara anas i underströmningar. Den lilla blir det stora i Adlers gestaltning. De rena, milda blå och grå milda nyanserna, zinkvitt och silvergrått har övertaget i denna vilsamt välkomponerade utställning. Inte en grön nyans någonstans, vilket känns befriande...

– Det största i naturen är ju det blå havet. Vattnet omsluter ju oss redan i moderlivet. Titta på delfinerna som gått tillbaka till ett liv i vatten!
Ida gick en omväg till konsten. Uppvuxen i en konstnärsfamilj, började hon först arbeta med konsthantverk, gick senare på HDK med inriktning på textil i Göteborg. Ida är idag en de små nyansernas målarmästare och experimenterar nyfiket och oförlöst.

– Vissa målningar i format 30x40 cm har jag kasserat ända sedan 2009, målat över i umbra och sedan blandat vax och oljefärg på ytan, ristat och rispat för att se vad som händer efter ett visst antal år.  Pointillistiska tavlor i lager på lager varav vissa monokroma, är ett annat otroligt tidsödande jobb som kan ge det resultat jag eftersträvar, säger Ida som visar båda dessa tekniker och fler därtill på denna utställning, bl.a. grafiska tuschteckningar, överförda till giclée.
Skulpturer i brons och mässing kompletterar mångsidiga Ida Adlers utställning 13 maj - 13 juni.




Nina Slejsko Blom och Conny Blom

Landskapsmåleri av idag
i Klippans konsthall

Klippan 170510
– Landskapsmåleri är det mest ohippa man kan tänka sig, säger konstnären och konstvetaren Conny Blom som tillsammans med målaren och hustrun tillika Nina Slejsko Blom tar ett gemensamt grepp för att uppdatera det traditionella landskapsmåleriet i utställningen “Samtida landskapsmåleri”.
I Klippans konsthall möts man av Nina Slejko Bloms starkt koloristiska, explosivt svällande naturmålning i akryl. Formatet är gigantiska nio meter brett, uppdelat i fyra landskap, hopsydda med stora korsstygn och med en rosett i avslutet. Som en humoristisk, expressiv present till naturen själv…
En guldplakett har följande undran:

What is this life full of care,
we have no time to stand and dare.

Verket är fjärran det traditionella landskapsmåleriet som ofta kan skapa en lika stor övermättnad och blytyngd i själen som guldramarna som omsluter dem.

– Den här målningen som jag gjorde för flera år sedan är en motreaktion mot det vita monokroma som jag arbetade med under långa perioder, förklarar Nina och fyller samtidigt en kortvägg med minimalistiska abstrakta tuschteckningar av vardagsnära betraktelser. Texter fyller det Rorschachliknade formationerna, där landskap anas.

– Vi vill skapa en nytänkande mötesplats mellan den traditionella och samtida. Vi jobbar mycket olika, har olika utgångspunkter. Jag är den torra akademikern medan Nina är den skapande målaren med kandidatur i måleri från Slovenien... Själv lade jag av måleriet när jag studerade konstvetenskap och filosofi, började i stället arbeta med projekt i andra medier som texter, videofilmer och foton för att berätta det jag vill, säger Conny som även denna dag för engelsktalande Ninas talan, då hon är mitt upp i hängningsbestyren.

Paret Blom möttes under studietiden på Valands i Göteborg och bor nu i Landskrona. Connys namn känner säkert många igen från andra sammanhang, då han har jobbat på HD/NST som konstrecensent och även är en flitig föreläsare. Han har även genomfört många kontroversiella idébaserade, konceptuella installationer och konstprojekt, ibland tillsammans med Nina, med fokus på  allt från censur, förfalskningar och upphovsrätt.


Utställningsansvarige Johan Herder fixar ljussättningen

– Det var när jag förberedde en föreläsning till Helsingborgs konstförening om samtida nordiskt landskapsmåleri som idén kläcktes till en gemensam utställning om samtida landskapsmåleri. Vi insåg båda att vi hade gott om material till temat, även om vissa verk är tio år gamla.

Connys bidrag i denna utställning är förutom en video med digital simulering av hösthimlar fotografier som vittnar om spår från tidigare konstnärsliv i en datja mellan S:t Petersburg och Moskva, där konstnärer under Sovjettiden fick möjlighet till rekreation. Under en vistelse där 2006 hittade Conny spår av den tid som flytt.
På löv, på rost, på träbitar, stenar syns närstudier av målarfläckar i allsköns klickar och färger samtidigt som det gav en bild av förgängelse.
Både Nina och Conny är internationellt verksamma och har uppmärksammats med en osedvanlig rik skörd av stipendier.

Nina Slejko Bloms och Conny Bloms utställning “Samtida Landskapsmåleri” har vernissage lördagen den 13 maj. Utställningen pågår t o m 18 juni.
Conny föreläser kl. 12 00 samma dag i direkt anslutning till vernissagen under titeln “Landskapet i det nordiska samhällskonsten”.


Arkivbild från tidigare utställning



Emil Z Ekberg

Efter apokalypsen i
Emil Z Ekbergs tolkning

Åstorp 170407
Tomarps kungsgårds nye utställare Emil Z Ekberg visar bilder av en civilisation i djupt förfall, en postapokalyptisk bildvärld som känns skrämmande och overklig, samtidigt igenkännande och tidsnära. Det är en starkt berättande värld att göra djupdykningar i.
I mycket stora konstverk, med få undantag när, åskådliggör Emil Z Ekberg i detaljerade teckningar och collage sina metaforiska berättelser, där djuren är mänsklighetens representanter, även om en och annan mänsklig gestalt då och då figurerar.

Bilderna kan vara förrädiskt vackra och realistiska – ett lysande grepp som får besökaren att stanna, haja till – samt inte minst stanna kvar på en lång laddad, upplevelserik upptäcktsfärd.
Emils blyertsteckningar, med unik collagehantering i lager på lager lyfter och levandegör de många skeendena, i en värld någonstans mellan sci-fi, fantasy och obarmhärtig verklighet.
– Jag bygger upp bilder som hör samman men ändå inte.. Planerar, ändrar rummet, gör avvägningar och lägger stor vikt vid hantverket. Respekt för hantverk bidrar till att folk stannar.
Enbart blyertsteckningar blir lätt statiska. Därför har jag utarbetat min egen collageteknik med olika sorters pappersklipp för att vidga och stärka bildvärlden. Jag vill närma mig det måleriska med min kombination, då kan jag känna mig fri, säger Emil som gärna fyller på sitt förråd av inre bilder med läsning av bl.a. Charles Dickens och Jack London.

Tomarps historiska, medeltida boningar är en perfekt inramning till Emil Z Ekbergs Contemperary Art stil  i bästa förening med hans traditionella, professionella hantverk.
De gamla väggarna på Tomarp berättar sin egen historia och gör klart för oss att historien ständigt upprepar sig. Krig, våld, katastrofer, terror och epidemier är fortfarande då som nu ständigt närvarande, ovälkomna grannar.
Människors strider,  jakt, flykt, evakuering, utsatthet, vanmakt och undergång strömmar fram i ett fantasifullt, symboliskt flöde i Emils säregna bildvärld. I metaforer av hundar, vargar, björnar, harar och fågelfän sker gärna flera händelser i en och samma bild
I “The kingdom” jagar ett koppel hundar en skadskjuten älg, vet inte vad de skall göra… Ockuperar bilvrak och gator bland kranier, kalasar på rester medan FN:s affisch på väggen vanmäktigt blickar ned på scenariot.
En annan bild visar när naturen tar över mänskliga, pampiga antika byggnader…
Ett lejon som har hamnat på fel ställe här i livet, uppe i kalla Norden lunkar fram på en bild i det s.k. kungsrummet, där en pytteliten bild “majestätiskt” fyller utrymmet i alkoven. Även vad gäller hängning och helhetstänk lyckas Emil tänja på gränser och förvåna.
Emil Z Ekberg har likt nämnda lejon hamnat i kylan – en skånepåg som blivit Umeåbo p.g.a. kärleken.
Emil som avslutade sin konstutbildning på Malmö konsthögskola 2011 har redan hunnit med ett flertal utställningar, fått flera stipendier bl.a ettårigt arbetsstipendium och är representerad på bl.a. Malmö konstmuseum.


Emil Z Ekbergs utställning på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 8 april pågår t.o.m.28 maj.



Landskap som smycke...

Klippan 170331
Lösryckta fragment och minnen från landskap är bygg- och ädelstenar i Thomas Carlssons abstrakta, outgrundliga motiv.
Stockholmskonstnären Thomas Carlsson  gästar Klippan konsthall för första gången. med vernissage lördagen 1 april.
– Det är material och verktyg, metoder som avgör uttrycket och vilken historia som växer fram under arbetets gång,, säger Tomas och visar syn för sägen.
Utställningen är uppbyggd på serier i olika tekniker, varav en oljemålning fått titeln “Landskap som smycke”, en sammanfattande titel som han döpt denna utställning efter.

I tusch, olja eller krita/kol bearbetar han landskapsfragment och jobbar fram skilda uttryck i abstraktioner, beroende på teknik. Var och en kan göra nya upptäckter i hans säregna bildvärld. Är det djur eller en människa där? Vad ser jag nu som jag inte såg nyss? En recensent liknade i berömmande ordalag  hans tuschmålningar vid ett Rorschacktest, vilket är en bra liknelse. Hans bilder i kol/krita för i stället min tanke till Oscar Reuterswärds omöjliga figurer. Associationerna flyger runt alltefter referensramar och sinnesstämning.
Tomas Carlsson som är utbildad på Gerleborgsskolan och fem år på Konstfack började som friluftsmålare.

– Men det blir lätt för mycket att ta in, då måste man in i ateljén och sila intrycken. Jag har visserligen aldrig jobbat realistiskt, men skalar av mer och mer. Pendlar mellan svartvitt och färg, beroende på vad jag vill få fram, men bildspråket bör vara dubbelbottnat. Färgvalet bygger jag på de fyra elementen - grönska, jord, vatten och luft. I tuschmålningarna arbetar jag på kartong med glatt yta för att få struktur i tuschet och stärka det grafiska uttrycket. I serien. Där kunde jag jobba mer spontant. Flätverkserien med kol/krita arbetade jag med musik som inspirationskälla, fick fram koreografiska bilder med rundade former, inte en rät vinkel när. Där kunde jag ta ut svängarna. Flätverk utvecklades sedan till att jobba vidare på obehandlad duk i vit och röd färgkombination, berättar Thomas som gärna pendlar mellan svartvitt och färg, långsamma eller spontanare arbetsprocesser.

I alla hans verk finns en inbyggd rörelse, någon form av dold energi. Det gäller även hans oljemålningar där naturens tyngre element fritt svävande tar plats.
Thomas Carlssons vill själv se utställningen som en hommage till naturen att fritt associera till.
  
Thomas Carlssons utställning “Landskap som smycke” har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 1 april och pågår t.o.m. 7 maj.





Anne Maria Udsen på Galleri Moment

Gestaltningar i förgängelse

Ängelholm 170310
Vad är naturligt och vad är onaturligt, vackert eller fult? Skräck över kroppens förfall medan man gläds åt patinan på det antika objektet eller blåser bort den vissnande maskrosens lätta, vackra dunboll? Hur mycket kan vi påverka själva? Det som händer under processerna fram till nedbrytning och förgängelse – den vägen, mellanrummet, borderlinen, åskådliggör och tolkar konstnären Anne Maria Udsen i sina bildverk. “Gestaltningar” kallar hon sin utställning på Galleri Moment med vernissage på Galleri Moment lördagen den 11 mars.

Anne Maria Udsen, danska men Österlenbo sedan många år, har studerat det okända landet mellan mänskliga byggprocesser och naturens nedbrytningar och överfört sina tankar och inre bilder i ett eget unikt bildspråk. Födelse, uppväxt, åldrande och död – hos människan eller naturen uttrycks i bildkompositioner som associerar till liv och förgänglighet.
Element i förfall och förgängelsen kan lika väl vara svindlande vackert som djupt skrämmande. Det är fritt fram för personliga tolkningar

Anne Maria blandar oljemåleriet med  bladmetaller som förändras och utvecklas i kemiska processer medan det är andra sorters processer hon låter oss ana eller relatera till innanför ramarna.
Vi träffar Anne Maria en kort stund i början av hängningen. Den viktiga helheten är inte satt än. Men hon har en skicklig landskapsarkitekt till hjälp, vilket kan behövas, då oljemålningarna är lackade och har olika nyanser av mörkt blått för att sätta fokus på motivet.
Bland motiven lyser bl.a. klotet Moder Jord som dekorativ blickpunkt. Hästkastanjens olika stadier, vid öppning till nedbrytning från serien Genesis sätts upp på en vägg. På en annan syns stålkomponenter i fritt fall.
Det är igenkännliga dekorativa allmänna element isolerade från sitt sammanhang.

– Gestalter uppträder som referenser till förgängligheter som en modern Nature Morte. Som konstnär vill jag gärna skildra och gestalta i en allmängiltig kontext, vill helst inte vara övertydlig eller avbilda. En gestaltning är en pågående process, något som tar form.

Anne Maria Udsen är i frågasättande, sätter gärna samhällsproblem under debatt. Djuretik, kvinnokroppen och kroppsideal och genmanipulation är några av de ämnen som hon tagit upp i sina bildverk under åren.
Anne Maria hade  sin internationella debut 2001 på Royal Academy of Art.

Utställningen “Gestaltningar” med vernissage 11 mars pågår
t.o.m. 1 april.



Tonie Roos

Känt folk uppåt väggarna på
Tomarps kungsgård

Kvidinge 170217
Ett synnerligen illustert sällskap möter våren på Tomarps kungsgård…
Det är konstnären Tonie Roos som bjuder in till vernissage.
Framstående kända män och kvinnor inom de sköna konsterna och vetenskapen från det glada tjugotalet och framåt, blickar med vakna ögon ut över konstsalongens alltid lika vackra och funktionella environger.

De är alla beresta och känner sig med säkerhet lika hemma i Tonies stadsmotiv, det romantiska Paris eller det myllrande New York, där Tonie bodde i tjugo år.

– Mitt persongalleri är mitt sällskap. De talar till mig. Jag känner en närhet till dessa personer, vill gå bakom deras kända masker från massmedia, ge en egen bild och förmedla det vidare. Alla är starka människor som vågat ta steget. Jag vill hedra dem med mina målningar, säger Tonie Roos som själv varit en kärringen mot strömmen och aldrig anammat tidens trender.

– Jag var den sämsta tänkbara eleven på Konstfack mellan 1964 och 1966. Lärarnas attityd fick mig att tappa frihetskänslan. Om alla andra ska göra på samma sätt, varför skulle jag göra detsamma? Mina målningar skall berätta, jag vill kommunicera.

Tonie hämtar inspiration från filmer, böcker och foton. Hon fotograferar själv gärna på sina resor och pendlandet mellan Skåne, Paris och New York. Vissa i hennes kända personnage återkommer i flera målningar – favoriten Matisse, Majakovskij, Sarah Bernardh, Edith Södergran och så George Orwell som alltid blir blåfärgad som en personifikation av L´heure bleue.
Den sköne poeten Jacek Gulla – en av hennes kärlekar, strålar med klarblå ögon från ett flertal målningar.

– Jag skapar en egen värld till dem!

Det är en egensinnig, färgstark och oväntad värld – full av gnistrande livslust, allvar och lek samt inte minst lättsinne och humor. Skådespelerskan Sarah Bernardh med sitt träben, som provar sin måttbeställda kista, är bara ett av många exempel.

– Det är en frihet att som konstnär kunna röra sig i både tid och rum, säger Tonie som har haft hundratals uppmärksammade utställningar om kärleken, konsten och livet på båda sidor Atlanten.

Tonie Roos utställning har vernissage på Tomarps kungsgård den 18 februari och pågår t.o.m. den 2 april.




Mats Andersson på Åstorps biblioteksgalleri

Han skrapar, droppar och kastar färger på stora linnedukar och utmanar material och textur...

Åstorp 170215
Det är explosiva, glansigt färgstarka, i ögonenfallande målningar som Höganäskonstnären Mats Andersson ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 18 februari.

Mats Andersson ser sin arbetsprocess som ett meditativt tillstånd, där han är instängd i sin alldeles egen bubbla, sökande efter sitt eget specifika uttryck och språk. Det är visserligen knappast ovanligt för intuitiva konstutövare. Men det är i stället hans konstnärliga arbetsmetoder.

Han skrapar, droppar, kastar färger på stora linnedukar, utmanar material och textur.

– Jag vill skapa energi, komponera rörelser och färger, balansera. Oftast blir det blandteknik akryl, spray och epoxi i olika skikt, ibland epoxi och pigment eller collage. Jag strävar efter rörelse och djup i mina kompositioner som alltid är i blandteknik. Det transparenta ytskicket med epoxiharts vill jag skall bidra till positiva känslor, säger Mats som måste använda gasmark när han jobbar p.g.a. lösningsmedlet i epoxiharts.

Mats stora målningar med motiv där vridna, svepande komponenter möter statiska, leder lätt tanken till kosmos, galaxer och evolution.
Det är ett dekorativt måleri som känns mycket samtida – Contempary Art.
Därför är det inte förvånande att hans konst ställts ut i bl.a. England, Tyskland, USA, Italien, Holland, Norge och Danmark.

– Jag vill skapa, inspirera, hitta nytt, överraska inte bara betraktaren utan lika mycket mig själv. En förfrågan om att jobba med glasmålningar låter just nu lockande. Tidigare har jag testat på plexiglas och trä.

Närmast skall Mats ställa ut på söder i Stockholm, den del där sta´ns kulturfolk brukar samlas och kolla utbudet i gallerierna.

– Stockholmarna brukar gilla mina målningar, säger Mats och hoppas att åstorpsborna skall göra det samma.

Många ortsbor känner säkert till Mats och hans unika manér från en utställning för fem år sedan på Galleri Hultman.

Vernissage lördagen den 18 februari på Åstorps bibliotek.








Christel Jönsson

"Den röda tråden" kallar Christel Jönsson sin utställning på Galleri Moment

Ängelholm 170210
Om vi är resultatet av våra erfarenheter, vad var då viktigt för oss när vi vara små? Vad tog vi med oss för erfarenheter och känslor som format oss till de vi är idag? Minns vi rätt? Finns det någonting kvar av barndomens magi, den lilla värld vi byggde när verkligheten blev för jobbig?
Konstnären och filmaren Christel Jönssons utställning i bildkonst- och film på Galleri Moment kan ses som ett lämpligt, vederkvickande nedslag i de existentiella frågorna. “Den röda tråden” kallar Christel utställningen – tråden i ett nystan utan början och slut.

– Jag fick en ovärderlig gåva för något år sedan – min pappas super 8-filmer med och om vår familj i Ängelholm åren 1963 - 1967, då jag var mellan 3-6 år. Filmer som väcker så mycket känslor… Leken, spring i benen, den totala kärleken till min familj, men även rädslan och utsattheten... Det är en fantastisk förmån att få göra denna resa tillbaka i tiden. Den vill jag dela med mig av –i  hopp om att besökarna själva skall känna igen sig utifrån sina egna personliga livshistorier och referensramar.
Jag hoppas på igenkännande kommentarer som “Oj, javisst så var det ju…” Musik på harmonika till filmen bidrar till att bära den känslan, säger Christel.

Röda, virkade hattar och en svart hatt anger sedan tonen och temat för utställningen. Galleriets väggar fylls med Christels intuitiva, drömska temperamålningar, ofta skapade under meditation.

– Jag vill få fram det som vill bli uttalat!

Inre och yttre rörelser, svävande i världsalltet eller i dolda privata rum i ett modernistiskt, symbolistiskt bildspråk, där gärna rörelsen och spiralen tar plats. Barndomen – en tid då allt snurrade runt i en karusell och inte i ett ekorrhjul...
Begrundan och avståndstagande till världen såväl som hoppfulla simhopp och dans, berättas eller anas i de mycket säkra målningarna - merparten i koloristiskt färgsättning.  

– Här kan man också gå in i bild- eller film med sina egna historier, associera och läsa av. Om man vill, förstås… Jag vill väcka känslor, jobbar intuitivt. Christel Jönssons egen livsresa från barndomens Ängelholm är ganska udda. Redan som tolvåring visste hon vad hon ville bli. Första anhalten blev Stockholm och Konstfack, där hon inte trivdes.





– Italien hade bästa skor, snyggaste männen och de bästa konstutbildningarna, ler Christel som hängde med en väninna dit och stannade kvar i Italien i stället.

I Italien gifte hon sig med en italienare, fick barn, levde och verkade där i elva år. Både Akademien i Rom och fyra år på Florensakademien hann Christel avverka under tiden. I Florens, där det inte bara de gamla mästarna teknik som studerades. Även konstfilosofi och mode.

– Det var en öppenhet och vidsyn i utbildningen – en tid som präglades av transavantgardism och postmodernism med det traditionella hantverket som grundsten, berättar Christel som efter skilsmässa bor i Täppahusen utanför Viken sedan 1997.
Därefter har hon varit verksam som en mycket aktiv, flitig och eftertraktad utställare, jobbat som bildlärare, med performance, film och scenografi.

Christel Jönsons utställning “Den röda tråden” på Galleri Moment har vernissage lördagen den 11 februari och pågår t.o.m. den 4 mars.


© BMZ.se @ Citera oss gärna men ange källan



Rebecka Sharp – tecknare och bildkonstnär

Rebecka Sharp och Malin Olsen intar Klippans konsthall

Klippan 170119
Från trio till duo i Klippans konsthall…
Denna funktionella, vackra konsthall inbjuder i sig till att föra samman olika konstnärliga tekniker, där den ena kan lyfta den andra. Senast var det en trio rutinerade konstnärer, nu två unga, ambitiösa och begåvade tjejer på G. Den 21 januari är det vernissage med två f.d. Klippantjejer - konstsmeden Malin Olsen och tecknaren/konstnären Rebecka Sharp.

Rebecka Sharp
Det skrivna ordet i dagboksanteckningar, att sätta känslor, funderingar och intryck på pränt och sedan överföra dessa erfarenheter till bildspråk är ett vinnande koncept för vissa konstnärer. Rebecka Sharp är en av dem.
I en serie surrealistiska, inträngande teckningar, kallad ”Notes” redovisar hon sin syn på att vara kvinna i dagens samhälle,  

– Jag vill kommunicera och berätta med mitt bildspråk i stället för ord, visuellt fånga mina egna upplevelser. Det som händer i min själ, i min kropp och mentala hälsa… 
Jag reflekterar och grubblar mycket över livet som sådant, försöker hitta mig själv, förstå allmänmänskliga upplevelser och studerar flitigt min omvärld.
Mitt konstnärliga öga tränar och utvecklar jag vidare på Fine Art vid Northamptons Universitet, säger Rebecka som tidigt uppmärksammades för sin konst och har ställt ut på bl.a. Dunkers och Konsten i Helsingborg.

Hon fick Klippans kulturpris 2015,  Klippans stipendium 2016.
Studier på estetiska linjen på Klippangymnasiet kompletterades med utbildning på Munka Ljungby konstskola och Malmö högskola.
Det är lätt att förstå hennes utmärkelser, när man ser hennes teckningar i blyerts och grafit.
Det är ett starkt engagemang och eftertanke i hennes teckningar, där surrealismen vinner över realismen. Kvinnoliv - kvinnor i väntan, förväntan, utsatthet, instängdhet, maktlöshet…

– Jag vill att det skall hända något både hos mig och betraktaren, säger Rebecka i färd med att hänga en megastor, varm och innerlig realistisk teckning av en sovande kvinna, som blickfång i konsthallen.

Som kvinna känner man igen sig i Rebeckas bildvärld. 
Det är inte bara på väggarna det händer något. Konsthallen är möblerad med smide i ett eget böljande, ringlande formspråk med sprittande jugendinfluenser.



Malin Olsen – konstsmed

Malin Olsen
Stolar, bord, säng är förädlade med Malin Olsens smidesdesign i organiska former.
Golvljusstakar, ett skimrande löv i halvmetersformat…
Rosor och åter rosor med knoppar i koppar eller mässing…
Trumpetblommor, en snigel, slingrande gren- och bladverk…
Inspiration till designen har Malin hämtat ur naturens eget osvikliga, oändliga formspråk.

– Jag jobbar med att förenkla, skala min design ytterligare. Men de organiska formerna tänker jag fortsätta med.

I likhet med Rebecka har Malin Olsen Volund en brinnande passion för sitt  tålamodsprövande och tidskrävande yrke.
En säng med blomstrande, livfulla gavlar som låter ljuset leka fram mellan grenverket är Rebeckas gesällprov.  Malin berättar att arbetet har krävt tvåhundra timmar vid ritbordet  plus sjuttioåtta timmar med att färdigställa, montera sängkonstruktionen och designa.

– Jag har fem och ett halvt års smidesutbildning, bl.a. har jag gått oss Mäster Berth Johansson, där jag fick tillverka trappan på Hotell Dorsia och lära mig montera, säger Malin som med rätta är stolt över det gesällbrev hon efter tre timmars pressande mangling erhöll i januari förra året.

Stolt kan Malin också vara över att ha lyckats bygga upp en egen smidesfirma Malins smide och att redan ha avverkat sex utställningar.

Utställningen på Klippas konsthall med vernissage den 21 januari pågår
t.o.m. 26 februari 2017.


© BMZ.se • Citera oss gärna men angen källan



Kiwa Saito

Det kan vara jobbigt nog att skriva dagbok – Kiwa Saito broderar dem...

Ängelholm 161113
De flesta använder facebook som dagbok, som id-handling och som en kommunikationskanal med omvärlden.
Textilkonstnären Kiwa Saito broderar sina dagboksanteckningar.
Kiwa ritar och broderar sina vardagliga, enkla funderingar och betraktelser på textil i rulle med strålande, nyskapande resultat.
Sedan 2010 har hon har hon ritat och broderat varje dag, berättat om allt från enkel middagsmat till resor, känslostämningar och möten.

Den idag 36 meter långa rullen visar inte enbart på hennes unika kreativa förmåga och hantverksskicklighet. Den fungerar även som det vackraste ID-kort som skulle fått våra förfäder med deras pergamentrullar på fall.
Hon fångar det stora i det lilla, något som går igen även i alla hennes övriga fantasieggande, lekfulla och suveränt avskalade broderiprodukter med oväntade infallsvinklar av sällan skådat slag.

– Det passar min personlighet med långsamt tidsödande arbeten. Textil är ett mjukt och levande material, föder känslor och  bjuder på en mängd möjligheter. För mig är broderandet lugnande och meditativt, säger Kiwa som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 14 januari.

I elva år har Japanfödda Kiwa Saito bott i Sverige. Det var nyfikenheten för den skandinaviska designen, maten och livet i nord som drev henne hit, något hon inte ångrat. Sedan dess har hon studerat i många år på tre olika konstskolor. Den senaste på HDK vid Steneby, där hon studerade bl.a. konst, design, textil och formgivning, gav henne en kandidatexamen 2012. Redan året därpå uppmärksammades Kiwa Saito av tidningen Hemslöjd som utsåg henne till en blivande textilmästare. Förra året mottog hon NVSK:s hedrande Helmer Långstipendium. Idag bor hon i Höganäs med sin svenske man, har haft uppmärksammade utställningar. Flera är på vänt.

På Galleri Moment visar hon livet i en liten ask. Pyttesmå figurer i runda träaskar illustrerar olika vardags- och fritidsmotiv i olika landskap. Miniatyrerna lever sina liv i olika terränger på jord eller hav, minutiöst broderade och knutna med minsta tänkbara trådar, tätt, tätt. Hon leker med skalor. Ingenting är onödigt hennes konstverk. Enkelheten, det avskalade ger även hennes broderade, glasade tavlor en egen identitet. Hon lyckas t.o.m. få en enkel kaffekopp med kaffe att bli intressant.
Vissa av dem är fyllda av humor bl.a. det på linne broderade motivet med det ilskna ordet GRRR kompletterad med en liten men tuff lejonminiatyr intill. Mer behövs inte för att vi alla kan känna igen oss och få fart på smilbanden.

Kiwa Saitos utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen14 januari pågår t.o.m. den 4 februari.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Shaw Petronio

Popkonsten drar in i Åstorps Biblioteks konsthall

Åstorp 170111
Konst, musik, design, teater är som grenar av samma träd, där den ena disciplinen kan lyfta den andra, i tanke och handling.
Konstnären, musikern, designern, animatören, läraren Shaw Petronio som ställer ut på Åstorps bibliotek med vernissage den 14 januari har sökt sig fram mellan dessa uttrycksmedel.

Alla har han dragit nytta av. Sedan elva år bor han i Jonstorp med svensk hustru och tre barn och jobbar för brödfödan som lärare på Erik Ruuthskolan.
Uppvuxen i en Londonfamilj med en mamma som konstnär och en jugoslavisk filmare och teaterman som pappa, blev det konststudier på S:t Martins och studier i interaktiva digitala medier i Middlesex den teoretiska grundbasen i hans konstnärliga verksamhet. Men under flera år tog musiken över – gatumusik, hiphop och rock, innan han återgick till bildskapandet där han även jobbat med Street Art.

– Jag slutade på S:t Martins strax innan examen. Det kändes för låst för mig, saknade öppenhet nytänkande. Där jobbade jag med klassiskt måleri med van Gogh och Picasso som förebilder. Men jag ville gå vidare, ta in impulser och samhällssyttringar i både min musik och konst.

Fine Art, Comic Strips, multimedia och animationer i olika kombinationer…
Det behövs ett nytt sätt att jobba med Popkonst idag. Konsten skjuter sig själv i foten idag. Jag längtar efter ett generationsskifte inom konsten. Det känns för stelbent…

– Man måste våga ta risker som konstnärerna inom popkonsten i Berlin, säger Shaw och visar en av sina stora målningar i blandteknik, målat, klistrat och fotograferat på en screenplåt.

Den föreställer en oskuldsfull flicka som möter världen och upptäcker dess mörker. Intill hänger en Mickey Mouse med Jack Nicholssons ansikte. Längre in hittas George W. Busch i en mundering som för tanken till påven…
Det lär bli uppfriskande, ungt och livfullt på galleriet när årets förste utställare Shaw Petronio får allt på plats.
Tankeväckande och hoppfullt av en konstnär som söker sitt, följer sina ingivelser och vägrar följa strömmen.

Vernissage lördagen den 14 januari. Utställningen pågår t.o.m. den 10 februari.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan





Keramiker Bente Brosbøl Hansen. konstsmed Lars Pettersson och målare
Eva Magnusson

Välmeriterad Trio ställer ut olika tekniker i Klippans konsthall

Klippan 161208
Det är en trio med vi-känsla och helhetstänkande som ställer ut på Klippans konsthall med vernissage den 10 december.
Bente Brosbøl Hansens keramik gör sällskap med Lars Petterssons smide i skön förening på podierna medan Eva Magnussons akvareller blickar gillande ned för en titt på golvets och podiernas rariteter.

Världens bästa vakter – träden – håller vakt i ett sagobetonat, förrädiskt idylliskt landskap.
Tittar man närmare på Eva Magnussons småländska landskap, där oskulden, skönheten och friden tar plats kan man hitta både flyktingbåtar, minor och ett olycksbådande oväder.

– Det finns inget paradis någonstans längre. När allt annat kraschar finns den livgivande naturen som tröst. Träden berättar. Men även de små oansenliga grödorna som bondbönor och broccolibåde övervakar och ger välbehövlig livskraft, säger Eva och visar på undersköna målningar där dessa små ynkliga grönsaker är på hedersplats och i jätteformat.

– De visar på växtkraft och styrka, är storslagna och viktiga. Här får de värdeperspektiv, något som också också den lilla människan borde få i dagens samhälle, säger Eva som låter naturen berätta om dagens samhälle.

Även Evas akvareller har en ovanlig lys- och växtkraft med fyllighet och täthet i balanserande akvarellbyggen med djup och perspektiv.

Lars Pettersson har arbetat med konstsmide sedan barnsben. Han använder sig av gamla stolta hantverkstraditioner, där järnet glödgas i ässjan och hamras ut. Svetsning är det en hederssak att utnyttja endast i nödfall. Hans konstsmide har väckt berättigad uppmärksamhet, inte bara härhemma utan även i Polen och Danmark.

– Järn är smidigt och går att forma och utveckla i det oändliga, säger Lars och visar på kluriga, fantasieggande skulpturer av två stolta mexikaner med hattarna stolt med sina typiska bredbrättade hattar elegant på skulten. Lika stolta är tranorna som sträcker sina långa, smala halsar högt i skyn. På väg… Två gestalter, som ser ut att vara mycket goda vänner står på ett podium i förtroligt samtal. Personligt formade ljusstakar där kallablommans blad är öppning och manschett för stearinljusen står i gott sällskap av Bente Brosbøl Hansens mindre vaser och askar. Några småfåglar i smide på vift har också hittat dit.

Så till denna remarkabla keramiker Bente Brosbøl Hansen som vunnit VM i drejning för nittonde gången i år – ett svårslaget rekord. På golvet i konsthallen står hennes stora urnor, in i minsta millimeter perfekta med dess grafiska, geometriska klassiska mönster, subtila färgnyanser och utsökta glasyrer. Det är lätt att stapla och snubbla över superlativen, när man ser Bentes pjäser som likaväl kan pryda ett antikt palats som hedersplats i villan.

– Jag jagar mönster, ofta arabiska. På semestrar i Italien kryper jag mest omkring på golven och jagar mönster, gärna tusenåriga, ler Bente som på sin fritid gärna jagar andra mönster, stickmönster, då hennes flinka fingrar inte ens kan vara stilla framför TV:n.

Det är med andra ord en välgjord, högkvalitativ utställning som väntar besökarna på Klippans konsthall med vernissage lördagen den 10 november. Utställningen pågår t.o.m. 15 januari 2017




©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Stina Lindskog

Stina Lindskog på Galleri Moment

Ängelholm 161208
– Jag vill beröra… Min utställning är som en bild av mig själv som pysslat mycket med mitt förflutna. Det är ett projekt som är hårddraget och noga utvalt. Minnesbilder från händelser, framför allt en stor förlust som påverkat mitt liv och måleri, flyter samman i dåtid och nutid i mina motiv. Människor inom alla kulturer har ju även ett arketypiskt gemensam minnesarkiv som ofta tar plats i mina bilder, medvetet eller omedvetet...  

Men måleriet är viktigare än tankebanorna i projektet. Ingen skall behöva tolka mina bilder. De skall upplevas.

– Jag har utgått från rummet och bildernas förhållande till varandra för att framhäva mina inre berättelser som jag formulerar i färg och form i stället för ord.

Det säger konstnär Stina Lindskog inför sin kommande utställning på Galleri Moment där hon ställer ut målningar och teckningar.
Titeln på utställningen ” How do you define understanding” säger sig Stina ha legat och grott länge och innan den kom på pränt. Eftertänksamhet och kraftfullhet präglar även hennes måleri i olja och äggoljetempera.

En gyllene gulbrun färg värmer och levandegör de ofta ensamma strama människor och figurer som tar plats innanför ramarna. De ser ut att ha sin hemvist i ett ökenlandskap men bilderna kan även ses som en symbol för en inre mental öken. Ökenrosor som bl.a. virvlar runt en liten ensam flicka med en mansdocka med svartmålat ansikte i famnen, stärker det intrycket. Flickan är sorgsen, saknar någon, troligen en fadersgestalt.
Den berör, ställer frågor – i likhet med Stina Lindskogs övriga produktion

– De med mörka ansikten symboliserar de döda. På ett familjefoto är de ju ofta med oss i våra tankar, tar plats i bilden även om de inte kan fångas av en kamera, säger Stina för övrigt själv aldrig använder kameran i sitt skapande.

Det är idéerna och visionerna som styr hennes arbetsprocess.
Stina Lindskog är utbildad på Forum i Malmö, Konsthögskolan Valand och Atelier 17 Paris. Ett tjugotal stipendier har det hunnit bli under hennes snart fyrtioåriga konstnärskarriär med täta utställningar runtom i Sverige. 

Stina Lindskogs ”How do you define understanding” har vernissage på Galleri Moment 10 december och pågår t.o.m. 7 januari 2017.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan







Stefan MÅS Persson

Paris, New York, London, Köpenhamn
och nu även Åstorp

Åstorp 161130
Från de eleganta gallerierna i hetluftens Paris, New York, London och Köpenhamn till Åstorps bibliotek…
Stefan MÅS Perssons konst som även fallit de internationella konstarenornas kräsna connaissörer i smaken, är inte lik någon annans. Den känns omöjlig att fånga in i något stilbegrepp.

Hans mångfacetterande urbana, vridna landskap med vindlande, svindlande staplar av byggnader, möjliga och omöjliga byggen, stabila eller kollapsfärdiga har en tredimensionell effekt och ett oväntat avskalat arkitekttänkande.
Människorna syns en och en uppe på tak eller nere på marken, aldrig tillsammans. Nära varandra men långtifrån varandra…
Men de har alltid tillgång till allt från rep till livbojar om de vill ta sig ur denna verklighet som är ändå vibrerar av ljus, hopp och framtidstro.

Det finns ingen dystopisk tanke i denna suveränt välbalanserade lek med former, perspektiv och skuggor, där humorn väntar runt hörnet. Harmoni i en möjlig eller omöjlig värld som borde vara kaos…
Den påtagliga skulpturala ”lura ögat” effekten i sina bilder förstärker Stefan gärna och effektfullt genom att skära ut eller ta bort partier på fiberplattan (MDF Hardboard), målad i akryl.

Halmstadbon Stefan Mås Persson eller Mats Åke Stefan som han är döpt till och vars initialer han tagit mellannamnet från, är glad att få gästa lilla Åstorp. Parallellt med Åstorpsutställningen har Stefan även en utställning på Galleri Lorentzon i Stockholm.

– Det är alltid kul att kolla orter man aldrig besökt, säger Stefan glatt medan han hänger några av sina få glasade konstverk på kortväggen. Motivet där är pigga fångar i kartonger – en liknelse svår att missa.
Jag är fascinerad av byggnader och lek med former. Arbetar alltid med i ultramarin och kadmiumorange som både kan komplettera och kontrastera. Jag gillar att mjuka upp former. Det finns inga matematiska beräkningar i mina byggen, vilket många tror, inga skisser. Jag vill överraska mig själv under arbetet.
Med hjälp av utsågade partier vill jag skapa dynamik i målningen, ge den en känsla av att sväva. Som små öar med luft och mellanrum att vandra runt i…

Dessa öar har eftertraktade Stefan Mås Persson själv tumlat runt i sedan han slog igenom vid sekelskiftet i Halmstad. Sedan dess har den verkliga världen legat öppen för att införliva hans egna urbana landskap på gallerier runtom i världen.

Stefan Mås Perssons utställning på Åstorps bibliotek har vernissage den 3 december och pågår t.o.m. den 6 januari 2017.


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan






Birgitta Godlunds utställning med gröna förtecken på Galleri Moment

Ängelholm 161110
– Jag vill vara en del av det offentliga samtalet, där det laddade temat om vår gröna planets framtid har högsta prioritet.
Konstnären, konstpedagogen, föreläsaren och globetrotten Birgitta Godlund bjuder in till vernissage under den livgivande rubriken ”Welcome to greensome” på Galleri Moment. Vernissage lördagen den 12 november.
Med humor och distans – utan pekpinnar, vill  Birgitta Godlund med denna gröna, sköna utställning i bild, objekt och installationer ge besökarna en ingång i miljötänkande och skapa utrymme i ”mellanrummen” för tolkningar.

Skapa ett intresse för alla besökare att krypa in under ytan, kommunicera med connaissörer såväl som konstointresserade…  

Lätt ironiska titlar som ”Don´t stop”, ”Right of passage”, ”Looking deep” bidrar till att sätta fart på nyfikenheten i det levande gröna rummet. Jord, vatten, eld och luft samsas och tar plats i olika uttryck i en mycket väl genomtänkt utställning såväl estetiskt som innehållsmässigt med gröna förtecken.
Utställningen ”Welcome to greensome” har strategiskt placerade blickfång, stopp som får besökaren att gå närmare, stanna till.
De ljusa, luftiga textilerna med distanser till väggen för skuggeffekt, det välkomnande gröna och vita rummet som möter besökaren vid entrén…

En spännande vägg i underfundig blandteknik, uppbyggd av separata målade lådor, där Moder jord visar sig i olika skepnader och ett allseende öga, symboliskt sticker ut i den blanka, vackra fernissade helheten…

En pallkrage där bl.a. ett grönt grinande ansikte sticker upp…

En björkstam, där ett ansikte med självgod guldmask tar plats…

En önskebrunn…

Och vad döljer sig i de små provrören? Ishavets vatten?

Människogestalter i tunt, målat bomullstyg står på språng i hörnfönstret eller ligger avslappade i fåtöljerna.

– Jag har jobbat med miljötemat tidigare men inte genomfört det fullt ut. Uttrycket miljövän är ju fint men räcker inte, säger Birgitta som själv följt utsläpp bl.a. i Kambodja.

Birgitta Godlund, utbildad på Bukarest Konsthögskola och Konstfack har under tjugofem år arbetat som gränsöverskridande konstkonsulent, lärare och föreläsare. Hon har rest och verkat runtom världen och levt tio år i Östafrika.
Att dialog är vägen till sann kunskap har hon upplevt med alla sina sinnen.
Den visdomen praktiserar hon även i denna utställning.

”Welcome to greensome” har  vernissage på Galleri Moment lördag 12 november och pågår t.o.m. 4 december.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan

Birgitta Godlund på Galleri Moment






Joel Lundberg – Gammal genuin glasteknik i ropet igen

Åstorp 161020
Allas vår längtan efter att fånga ljuset i såväl sinne som omgivning har lett till en revival för glaskonsten alla kategorier. 
Glaskonstnären Joel Lundberg är en av ett dussintal i landet som yrkesmässigt arbetar med det gamla genuina hantverket med bly- numera tenninfattad glasteknik. Vi möter hans verk på dörrar, entréer, fönster och väggar både hos privatpersoner och i offentliga miljöer.

Med fördel används denna teknik sedan urminnes tider även i kyrkobyggnader.
Som inredningsdetalj och blickfång är den ofta oöverträffad med dess unika förmåga att skapa stämning, skönhet och låta ljusets lekar komma till sin rätt.
Lördagen den 22 oktober ställer Joel Lundberg ut på Åstorps bibliotek.

Det är en öppen, glad man med cowboyhatten på svaj vi möter i utställningstagen, snabb i repliken som den göteborgare han är.
Sedan elva år trivs han dock förträffligt i Hasslöv på andra sidan Hallandsåsen.
Joel bodde länge i USA, där han också utbildade sig i den blyinfattade glasteknikens omständliga, tidskrävande turer. Influenser från besök i indianreservat i Grand Canyon är tydliga i motiv och formspråk i vissa av hans stora skulpturer.

– Annars är det två riktningar som utmanar mig - det klassiska formspråket och jugendstilen. Jag arbetar med bränt färgat glas i otaliga nyanser, material som jag köper från Tyskland. Efter noggranna skisser, skär jag ut utvalda, passande bitar och färgkombinationer, löder och lägger pussel. Arbetet är enormt tidskrävande, det svåraste är att skära runda former. För att få perspektiv, kan jag göra vissa delar upphöjda på ena sidan och nedsänkta på en annan del, förklarar Joel och visar ett dekorfönster med ett vackert fågelmotiv, där perspektivet tar plats och förstärker fågelns rörelse.

Det är en mycket dekorativ utställning med stora variationer som Joel Lundberg skapat. De böljande mjuka, slingrande jugendmotiven får konkurrens av marina eller geometriska i de effektfulla konstfönstren och skulpturerna. Tärnor, måsar och skepp fastnar gärna i glaset.
Bland bruksföremålen som speglar, lyktor och utmärker sig kandelabrar i guldskimmer i kontrast till de andra verkens rena färgskala.

– Jag får ofta beställningar av inredningsarkitekter. Mitt största offentliga verk hittills är ett verk – ”Livets träd” som kan beskådas i entrén på Halmstads högskola. Många av mina verk har också sin plats i olika kyrkorum. Förr var det vanligt med fönster och dörrar eller detaljer i den här tekniken i hemmen.  Men fler och fler tycks ha upptäckt effekten med konstglas, att sätta dit ett fönster som inte finns eller var tänkt i inredningen.

Efter tjugo år med detta hantverk känner Joel Lundberg sig respekterad som konstnär fullt ut, har kommit med i Hallands konstrunda och har byggt upp en flitigt besökt studio på andra sidan Hallandsåsen – en plats där han inte lär sakna inspiration med dess rika natur och fågelliv.

Joel Lundbergs utställning med vernissage lördagen den 22 oktober pågår till den 18 november.


Livets Träd • Foto: Privat

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Örjan Wikström

Örjan Wikströms "Hommage á Hammershøi" på Galleri Moment

Ängelholm 161014
Små förändringar och avtryck kan förändra en bild totalt, upplevas som något helt annat, bl.a. med förskjutningar av fokus. Det kan låta elementärt men blir sällan så tydligt påfallande som i Örjan Wikströms konstverk i utställningen ”Hommage á Hammershøi” med vernissage på Galleri Moment 15 oktober.

Ljusets lättsamma lekar och infall i drömska, utsuddade motiv av människogestalter, parafraser av Vilhelms Hammershøis målningar har fått tillökning och förstärkning i Örjan Wikströms säkra personliga bildvärld. En ny teknik har vuxit fram där måleri, screentryck och broderi blandas. Med broderade detaljer och tyll förskjuts fokus och fungerar som förstärkare av Wikströms spännande arbetsprocess, där han låter spår av arbetsmisstag bli en tillgång.

– Jag lägger till och drar ifrån, suddar, suddar och låter dessa försök kvarstå och anas i lager på lager i tunn akrylfärg. Jag söker lättheten i bilden, säger Örjan Wikström och visar på mjuka, eteriska akrylinteriörer med akvarelltilltal eller screentryck med textilfärg, applikationer och broderier. De udda tilläggen av voile och broderistygn lyfter och tillför en ytterligare dimension i det stämningsladdade bildspråket, där ljuset är den naturliga sökaren och energiladdaren bland människorna. Wikströms känsloladdade, skirt sköna konst är lätt att ta till sig, intuitivt göra till sin egen.

Örjan Wikströms mästerliga ljussättning skapar rörelse och ser ut att upplösa konturerna kring människor och ting. Det är inte för inte han bor i Paris, ljusets stad som han alternerar mellan med Stockholm som bas. I Paris är han flitig flanör och subtil observer. 

Människor och ljus i interiörer, oftast med fönster mot världen… Hemma eller borta i ett skört sökande men rofyllt evighetsperspektiv…

i dimma dolt…
Allt är upp till betraktaren och de är många. Om Wikström forskar i Hammerhöis måleri, analyserar andra kulturpersonligheter gärna i hans eget.

Två böcker om Örjan Wikström har hittills publicerats, varav en behandlar Wikström i Hammershøis värld, där författare som Torgny Lindgren, Ludvig Rasmussen, Thomas Millroth, Cornell, Kihlman samsas om utrymmet.


Örjan Wikström har haft en aldrig sinande ström av utställningar sedan debuten 1973. Han är representerad på bl.a. Biblioteque Nationale i Paris, Muséet i Lille, Nationalgalleriet i Oslo och Moderna muséet i Stockholm. Örjan fortsätter sitt sökande och forskande hos Danmarks störste mästare Vilhelm Hammershøi.
Närmast väntar utställning i Hudiksvall i november.

Örjan Wikströms utställning ”Hommage á Hammershøi” har vernissage på Galleri Moment den 15 oktober 11-14.

Utställningen pågår t.o.m. den 4 november.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Hans Meerveld

Ljus och rum i Klippans konsthall

Klippan 161011
Empty rooms sjunger Sanna Nielsen om. Hans Meerveld målar dem.
Likt de gamla mästarna låter han ljusets magiska trollspö leda oss in i rummet och få oss stanna kvar i en befriande totalt avskalad värld, andlöst stilla och tidlös. Ett stilrent bord, en enkel stol, en extravägg kan eventuellt synas i motiv från ett rum, en trappuppgång, eller varför inte parkeringshus…

Ingenting är störande i rörelse, tanke eller färgsättning i hans meditativa, ödsliga rum som icke är.  Någonstans är den bortom verkligheten, trots igenkännande realism. Eller inte… I all deras puritanska renhet har Hans Meervelds oljemålningar ett eget gåtfullt tilltal, där ljuset alltid är i fokus. 
Ljusets skiftningar öppnar fönster för fantasin och har alltid något att berätta.

Konstnären Hans Meerveld, holländare  med studier från Konstakademin Minerva i Groningen, har bott i Sverige sedan 2002. Sedan dess har han haft minst en utställning om året. Efter åtta år i Stockholm har han nu sin familj och ateljé i Eslöv, där han även är verksam som utbildad lärare och pedagog.

Lördagen den15 oktober gästar Hans Meerveld Klippans konsthall med sina oljemålningar.

– Mina målningar fungerar som ett fönster mot verkligheten som jag har en längtan till att vara i. Jag fascineras av ljus och rum, söker stämningen i rummet. För mig är det sätt att leva.

Vi lever i en värld full av sinnesintryck.
Jag längtar av vara i en avskalad verklighet i – en värld som ofta inte finns. Både utåt och inåt. Mina bilder är tolkningar av det jag har sett eller vill se.
Jag har utforskat rummet och upplevt ljuset och är övertygad om att det har något att berätta.

Hans Meervelds utställningar har vernissage lördagen den 15 oktober och pågår t.o.m. den 20 november.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan





Ulla Evers Larsson

Temperamålningar och silver på
Galleri Sollong i Vejbystrand

Magnarp/Vejbystrand 161007
Hon lever i de bästa av världar …Med ateljé i Kivik och franska  Collioure, känt som Frankrikes Skagen, lär inte universitetslektorn och konstnären Ulla Evers Larsson lida brist på lockande motiv och oslagbara ljusskiftningar.
Dofter från havet, ljudet från båtar och folkliv, ett spännande myller av historiens avtryck i arkitekturen, naturens flödande utbud…
Ulla fångar ljuset, går närgånget och lustfullt in i motiven, renodlar och tolkar sedan intrycken i tempera i lager på lager med spatlar, penslar, knivar eller trasor. 

Den 8 oktober har den nyblivna pensionären Ulla Evers Larsson vernissage på Galleri SolLång i Vejbystrand. Det har hunnit bli många vernissager sedan hon kom igång med konststudier i slutet på nittiotalet vid sidan av sitt yrkesliv som forskare och lektor. Bl.a. Edsbyns konsthall. Galleri Trappan i Vällingby och Art Gallery i Collioure har ställt ut hennes koloristiska målningar.

– Måleriet är för mig ett sätt att ladda batterierna. Jag tar gärna ut svängarna och jobbar helst i stora format, vissa målningar som delbara triptyker. Man skall kunna gå in i en tavla som i ett nytt rum. Jag älskar färg, söker motsatser i färgskalor men det enkla, rena formspråket, gärna kontraster i negativ och positiv form är det som utmanar mig allra mest. Temperatekniken med dess många byggen passar mig perfekt. Den kan bidra till att få fram både det djup eller den tyngd jag eftersträvar i vissa motiv eller ge den sidenmatta, akvarelliknande transparenta yta som kan lyfta och ge stämning i andra, säger Ulla och visar oss runt bland målningar.

Här ryms bl.a. motiv som pastost målade björkar som symboliskt står på rad mellan himmel och hav…
Skimrande, sidenmatt havsmotiv…
Vindlande trappor som leder vadan och varthän…
Spännande former med trompe l´æil effekt…
By med den typiska klättrande medelhavsarkitekturs prägel…
På en kortvägg hänger små vackra, färgstarka, glasade och ramade gicleér.

– Jag märkte att det fanns ett behov hos mina elever av den formen. Det var dessutom roligt att prova på den tekniken, säger Ulla som nu framöver har möjlighet att fortsätta sitt konstnärliga sökande och ägna sig att sitt konstnärskap på heltid.

Ulla Evers Larsson sökande efter det rena, mjuka formspråket – utan onödiga utsvävanden harmonierar perfekt med silverkonstnären Gunnel Olssons smycken som glittrar på ett bord mitt i galleriet.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Gunnel Olsson som var en lika skicklig livskonstnär som silversmed gick bort alldeles för tidigt i våras 2016. Dagarna innan bad hon galleristen och väninnan Solbritt Lång att ta hand om sitt livsverk.
Gunnel som var hushållslärare, hann göra en framgångsrik karriär som silverkonstnär med en mängd utställningar och medlemskap i NVSK rundan. Där hon var en av flera hundra utställare som sålde allra bäst. Hon hann också göra succé i USA året innan sin bortgång  på ”The gallery by the river”, belägen utanför Washington.
Hon ansåg själv att silversmide var en teknik som passade hennes temperament.  Hennes skapande var glädje och lust i ett formspråk som är strikt utan onödiga krusiduller.

– Jag får prova mig fram för att få silvret att uppföra sig som jag vill.

Så uttryckte hon själv processen dit.

– Hon var ytterst noga med att hennes smycken skulle passa ägaren i form, färg och karaktär samt inte minst ögonfärg. Det skulle spegla ägarens personlighet, berättar Solbritt Lång och låter oss njuta av Gunnels silversmycken med  infattningar i ädel, halvädelmetall, glasfusing eller rena silverskapelser.

Ett femtiotal formsköna smycken väntar besökarna. Utställningen på Galleri SolLång med Ulla Evers Larssons målningar och Gunnel Olssons silversmycken har vernissage lördagen den 8 oktober 14-18. Invigningstal av konstvetare Elsie Ekblom. Utställningen pågår t.o.m. den 30 oktober.


Hertha Hillfon på Tomarps kungsgård
– Ett arv att förvalta

Kvidinge/Tomarp 160617
– Det här skulle farmor gillat! Det lantliga läget, de tjocka väggarna, rymden, Margareth Anderbergs varsamma, professionella urval och placering av pjäserna! Vi har haft ett jättefint samarbete! Det säger Freja Hillfon Liungman som förvaltar delar av arvet från legendariska keramikern och skulptrisen Hertha Hillfons efterlämnade produktion/livsverk. Närmast väntar vernissage på Tomarps Kungsgård lördagen den 18 juni.

Fräck, trotsig hävdade Hertha Hillfon (1921 – 2013) sig i en mansdominerad värld, smekte leran tills den svarade henne som hon uttryckte det i en sina slagkraftiga aforismer. Och smekte leran det gjorde hon med besked. Två ton lera levererades årligen från Höganäs till det väldokumenterade hemmet med ateljéer i Mälarhöjden.

Hennes banbrytande, experimentella lerbyggen med skålen som mantra och med ett blixtrande skickligt, säkert hantverk i ryggraden, förundrade och förändrade hon den stelbenta konstvärlden redan på femtiotalet och gör så än i dag, mer än någonsin.

Böcker har skrivits om henne, filmer och TV-program har producerats, skrönor och historier har fötts och vuxit kring denna kraftfulla, säreget begåvade kvinna. Hennes livsverk har påverkat det offentliga rummet runtom i hela landet.

Herthas dramatiska och samtidigt bohemiska framtoning - en äkta bondmorasjäl i eleganta vidlyftiga, vågade hattar samt hennes livsstil med hemmet, familjen i fokus – ”Mitt hem är en kärlekstuga” har stötts, blötts och beundrats i decennier.

Denna utställning ”Ett arv att förvalta” vill förmedla en personlig bild av Hertha Hillfons – en ung Hertha, mitt i livet. Den intentionen får ett extra elixiir med barnbarnet Freja som ciceron. Freja möter vi redan i entrén i en betagande vacker, sensuell byst av Freja som nyfödd med fontanellen väl synlig.

– Vi barn satt ofta modell hos Hertha. Då fick vi sitta i den finaste fåtöljen och serveras glass och jordgubbar. Det var högtidsstunder, berättar Freja som under flera år hjälpte till på den stora gården I Mälarhöjden som krävde mycket arbete.

Den unga Hertha möter vi sedan först i kolteckningar och torrpasteller, en vuxen Freja i olja med trettiotalsvibrationer syns in till ett skåp med spännande innehåll innan vi utforskar de stora salarnas innehåll, där byster, skulpturer och pjäser från olika tidsepoker och i olika tekniker samsas och frodas. I det nämna skåpet finns bl.a. en rulle med Herthas välkända citat och aforismer som berättar mycket om henne som person och konstnär.

Herthas mamma som födde fjorton barn varav Hertha var nummer fyra skrev lyrik medan pappan försörjde sig som skräddarmästare – en kreativ barndom enligt barnbarnet Freja.
”Det finns inga misslyckanden, bara hållplatser på vägen”, är ett citat som visar på Herthas starka yrkesmässiga drivkraft och passion. En stor vidunderlig, lätt aggressiv fantasifågel intill dörröppningen till stora salen är Herthas alter ego.

– Kanske ville hon flyga till sin älskade Gösta som gick bort före henne. Det blev blytungt efter hans bortgång. De hade bestämt att träffas på ett café i Florens i nästa liv, säger Freja och berättar att även hennes farfar Gösta var en skicklig målare och arkitekt som alltid ställde upp för sin Hertha.

En mycket udda skulptur av Gösta, porträtterad med vassare kniv och drag dominerar bland mer mjuka pjäserna eller abstrakta skulpturerna eller de suggestiva maskerna i salarna. Mjukt och vasst, klassiskt, realistiskt och abstrakt eller lekfulla fantasterier… I stengods, terrakotta och lergods… Det finns inte en gemensam ism som går att att applicera på Hillfons verk. Det skulle i så fall vara är en säregen precision och själfullhet.  

– Hon var driven, hänförd. Såg alla människor hon träffade mot ljuset. Hon var vegetarian, en bondmora som hyllade hantverket, Allt skulle vara av bästa kvalitet, berättar Freja, djupt engagerad att förmedla Herthas verk på bästa sätt och i rätt sammanhang.

Många har varit kallade och bönat om att få ställa ut Hertha Hillfons verk. Tomarps Kungsgård vann konkurrensen.

– Det är en jättefin utställning, helt i Herthas anda, säger en mycket nöjd Freja.

Utställningen ”Ett arv att förvalta” med vernissage lördagen den 18 juni pågår t.o.m. 28 augusti.


Hertha Hillfons barnbarn Freja ansvarar för arvet efter farmor



Berit Fradera

Sårbart på Galleri Moment

Ängelholm 160609
– Se människan! Varje människa har ett ansikte! Varenda ansikte är en individ!
Berit Fradera drivs av en gnistrande stark passion att få oss att beröras, förstå och reagera på vårt globala samvetes olycksbarn – de vilsna, sårbara, utsatta. Ömtåliga, trasiga men starka…
Idag hittar vi merparten av dessa i de aldrig sinande flyktingströmmarna. Men problematiken tycks evig.
Folkvandringar har vi haft sedan tidernas begynnelse, en association som lätt glöms bort i politiskt dösnack och mediabrus.

Det märks tydligt i den välkomponerade, engagerande utställning konstnären Berit Fradera arbetat fram på Galleri Moment med vernissage lördagen den 11 juni. I målningar, collage, tuschteckningar eller blandtekniker möter vi folk på flykt – hopfösta, inklämda och maktlösa bakom taggtrådar, galler, inne i en tunnel, där stopp väntade…
I vissa verk blixtrar Berits filosofiska, politiska och samhällskritiska tankar med tydlig skärpa.
Några av motiven som känns skrämmande aktuella och angelägna är hämtade ur bibeln, andra målade för flera år sedan i andra sammanhang.
Tavlan med tunneln t.ex. föddes och tog färg och form innan den bistra verkligheten tog över.

– Jag blev själv skrämd. Det fick mig att känna mig synsk, säger Berit som själv upplevt andra former av restriktioner under många år i Katalonien, när diktatorn Franco höll Spanien i järnband. De spanska mästarna har inspirerat mig – både gammal och modern konst. Många motiv är hämtade från TV-tittandet. Jag har kameran till hands framför TV:n och använder ofta det jag fotograferar som förlaga för att fånga ögonblicket och inte glömma det.
Till en målning med folkvandringstema har jag använt mig av skräp som jag hittat utanför ett byggvaruhus.
När jag sedan frågade omgivningen om man verkligen kan bygga människor av skräp, svarade en kvinna: Jovisst, vi behandlar dem ju så, berättar

Fradera som är suveränt skicklig och uppfinningsrik när det gäller alla tänkbara och otänkbara tekniker i sitt skapande. Det är oväntade byggen med tredimensionell effekt, skicklig lack eller blandning av akryl och olja som skär sig för att uppnå en krackelerande, patinayta. Eller tuschlaveringar, där den tvättade svärtan har får sällskap med vit gouache i hennes dubbelbottnade, estetiskt vackra expressiva verk stämmer gärna det medeltida katalanska möten det moderna. 

– Jag utnyttjar det galna och gör det till något positivt, berättar Berit som på sin fritid ofta träffar flyktingar som instruktör på ett språkkafé.

Berit Fradera har bl.a. har en femårig utbildning på Konstfack och konststudier i Spanien i sitt omfångsrika CV. Otaliga uppmärksammade utställningar har passerat revy.  Hon är bl.a. representerad på Nationalmuseum, Moderna Muséet och Statens Konstråd.

Vernissage på Galleri Moment den 11 juni. Berit Fraderas utställning pågår t.o.m. den 9 juli.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




"Allt är bra nu" kallar Morgan Johansson sin utställning på Galleri Moment

Ängelholm 160513
"Allt är bra nu", kallar konstnär Morgan Johansson den utställning som har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 maj.
Läggs betoningen på Nu blir titeln lika oberäknelig och spännande som akvarellen, den teknik Morgan Johansson använder.
Så vill han också gärna att vi tyder hans rubriksättning.

Denna tvetydighet går igen i hans motivval – där människors möten och relationer i till synes vardagliga situationer tar stor plats.
Det är skickligt fångade ögonblick som ha med ett vant öga fångar och ger en extra spännvidd. Det kan var ett hus, en vy eller varför inte en liten fågel..

– Jag gillar akvarellen för dess oberäknelighet och hanterbarhet, lätt att ta med överallt ute. Helt plötsligt är motivet mitt framför näsan på mig. Är alltid redo.  Sedan sållar jag ut det viktigaste, men lämnar kvar en bit åt betraktarens egen fantasi, säger Morgan och visar  bl.a. en serie akvareller, inspirerade av bilder ur ett gammalt fotoalbum från sjuttiotalet.

En målning med två flickor med en get mellan sig har titeln ”Kommer du närmare släpper vi geten!”.

En annan visar en grupp människor med olika avstånd mellan sig, vissa med ansikten emot varandra, andra med ryggen mot. Någon står en liten bit längre därifrån. Pratar de med varandra eller är de osams? Mobbning eller gemenskap?

En tredje målning visar ett möte med kardinaler och grekisk ortodoxa präster. Men är det där mötet skall hållas?
I övre delen av målningen har Morgan lagt till en grupp människor.

– Är det kanske där mötet skall vara i stället, frågar Morgan spjuveraktigt.

Då det är människor och deras beteenden Morgan vill åskådliggöra finns även deras boningar eller husvagnar med här och var i stad och i landsbygd. Boendet säger i sig mycket om människan därinne.
En underskön bild från Island visar ett drömland. Men som Morgan säger vulkanen kan ju slå till igen… Ingen idyll är beständig.

En middagsbild av ett par i tydlig nära relation kallar han för ”Avslöjande”. Vad skall avslöjas. Är hon med barn? Eller tänker han göra slut?
Det är vackra, genomtänkta bilder, formade med den förrädiska lätthet som är en skicklig akvarellists signum. Vid första ögonkastet upptäcker man inte det dubbelbottnade eller komiska i de flyhänta, drivna målningarna. I stället slås man av liv, hopp och skönhet. Det räcker långt och länge.

Morgan Johansson, bosatt i östgötska Väderstad, har levt på sin konst i sexton år.

Han är medlem i KRO och har ställt ut på hundratals gallerier i Sverige, Norge, USA, Grekland, Italien och Indien.

Utställningen”Allt är bra Nu” har vernissage på Galleri Moment lördagen den 14 maj och pågår t.o.m. den 4 juni.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Tom Pihl ställer ut i Klippans konsthall

Tom Pihls utställning "Berättelser" i
Klippans konsthall

Klippan 160511
Vem är jag? Vad har format mig till den individ jag är?
Konstnären Tom Pihl är passionerat intresserad av frågeställningen, har studerat ämnet i decennier med tonvikt på synintryckens betydelse för vår utveckling.
– Åttio till nittio procent av våra intryck kommer från vårt seende.
Alla synintryck hämtar vi i vårt limbiska system. Vi får samma information vad gäller rörelse, identifikation, färg, form och ljus…
Alla ser likadant, tar emot samma budskap. Den information vi får bygger våra liv. Varför ser vi då olika? Hur selekterar vi i en värld översköljd av information? Väljer vi överhuvudtaget?

Tom Pihl själv gestaltar bildmässigt de ögonblick och händelser som påverkat hans liv i utställningen ”Berättelser” med vernissage lördag 14 maj  i Klippans konsthall.
Målsättningen är att ge utrymme för reflektion om de tillfälligheter och mekanismer som formar oss till de unika personer vi är. 

Vi träffar honom i färd med att färdigställa utställningen som är halvt påbörjad.
De konstverk som släppts loss ur bubbelplasten är tekniskt drivna, tankeväckande målningar i bl.a. olja, akryl, äggoljetempera och kol.
Vissa av dem, som ”Apostlarna och grundämnena” är bjärt kolorerade, översköljda av droppliknande formationer. Under det färgfläckade täcket har två profiler byggts upp.

En mycket uttrycksfull kolteckning, där innehållet väger mellan ensamhet och gemenskap fångar intresset. En annan nyss framtagen teckning är en bild av en skolsal med stolar uppställda på bänkar efter skoldagens slut med titeln ”Var får vi vår info?” Den säger mycket i all sin enkelhet. En liten teckning av en naken flicka som döljer ansiktet i händerna ställer frågor. Vill hon inte se sig själv i spegeln eller är hon rädd för ett hotande övergrepp?
I andra änden av hallen står två tavlor på vänt.

Det är groteskt, skickligt fångade mansgestalter som med stor dramatik och lika stora stånd ger ett motsatt intryck än den traditionella, stolta fallossymbolen.

– Ånej! Vi är inte alltid stolta över våra snoppar. Det finns ett hot i dem och en rädsla för vad de kan ställa till, säger Tom som är en livsglad, positiv personlighet med fötterna på jorden – en högst levande kontrast till de livsfilosofiska ämnen som upptar stora delar hans sinne.

Tom kommer från en kulturfattigt inskränkt miljö i Sjöbo. Hur mycket våra genetiskt ärvda förutsättningar påverkar, blir därför en naturlig följdfråga.

– Intrycken fungerar som en aktivator som styr våra genetiskt ärvda förutsättningar genom att sättas på och stängas av. Samtidigt är det tvärtom. Vår genetiska pool väljer vilka intryck vi skall oss uppleva, förklarar Tom som många gånger undrat varför han mot alla odds blev kulturellt intresserad och konstnär. Konsten har inga begränsningar. Allt är möjligt. Ingenting är förbjudet. Allt vi säger nej till dör, deklarerar Tom, en konstnär som tror på vikten av förändring.

Därefter är vi inne på ett inspirerande, kul samtal om synintryckens betydelse – allt i enlighet med Tom Pihls målsättning.

Tom Pihls utställning ”Berättelser” på Klippans konsthall har vernissage lördag 14 maj och pågår t.o.m. 19 juni.


©BMZ.se @ Citera oss gärna men ange källan.





Mathias Kärnlund med akrylmålningar i bakgrunden

Lena Nilebäck och Mathias Kärnlund – två nya utställare hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 160507
Inne på Galleri Hultman möts vi idag av tidlösa, ostörda smultronställen – doftande av utvalda motiv från den säregna,  bohuslänska övärlden.
Havet kluckar bakom flöten i dess eget glittrande, ljusskimrande och saltstänkta miniuniversum.
Slitna, fallfärdiga trästugors åldriga patina berättar stillsamt om husens väderbitna, långa levnad och historik.
Helgalna, elegant och lekfullt mejslade tuppar speglar sig i vatten och ojar och gal sitt kuckeliku.
Enkla, rena stilleben visar vad som kan dölja sig bakom stugdörrarna.

Lena Nilebäcks akvareller är distinkta och renodlade.
Varje blickfång ger intrycket av ett omsorgsfullt utvalt motiv, där ingenting onödigt får störa det lyriska, hoppfulla uttrycket.
Vördnad, förundran och glädje inför naturen anas i Lena Nilbäcks penseldrag ofta kryddat med ett humoristiskt stänk.
Kärleken till naturen känns äkta och okonstlad.

– Det hjärtat är fullt av …

Så uttrycker Lena Nilebäck själv sina känslor inför naturen och sitt eget akvarellmåleri. Akvarellisten Lena som är medlem i  Sv. Konstnärsförbundet och Nordiska Akvarellsällskapet är inte på plats denna vernissagedag den 7 maj, då BMZ gör visit.

Lena Nilebäcks utställning är passande omringad av Catarina Hultmans droppformade keramikpjäser, som lägligt associerar till vatten och Lenas salta böljor.

Inne i Konsthallen väntar Jämtlandsfödde, sedan tjugo år numera stockholmaren och konstnären Mathias Kärnlund. I sin barndom hade han två epitet – Konstnärsjäveln eller Penslarnas man.
Den sistnämnda titeln bär han med stolthet fortfarande, säkert det första också då det sades med kärlek till Mathias som när han var ung var en hängiven hockeyspelare.
I Konsthallen samsas natur- och skogsmiljöer med urbana landskap på stora dukar, alla målade i akryl.

– Jag vill jobba snabbt, är inte den tålmodiga typen. Jag vill se slutet innan jag börjar, säger Mathias glatt.

Skillnaden mellan stad och land blir här extra accentuerad, då de färgstarka stadsmotiven är överströdda med färgstänk som om de vore generöst hällda från en annan planet. Det blir en oväntad woweffekt.
Stadslivets invånare och flanörer får liv, samtidigt som de ser ut att leva i sin egen bubbla, vilket ofta är fallet.

– I tio år har jag jobbat med den tekniken som kom till av en slump. Wille Crafford som bor granne med mig på Hammarby Sjöstad, gillade mina målningar och vile ha en egen. Jag som aldrig annars gör beställningsjobb, hängde på och målade en tavla som i mitt tycke blev för slarvig. Jag började då med att stänka på motivet. Tekniken som jag senare utvecklade, föll alla i smaken. De tyckte det blev häftigt, säger Mathias som alltid hämtar sin inspiration och motiv från två skilda världar:

Barndomen och uppväxten i Strömsund, där pappan vara timmerman, faktiskt den sista som körde med häst samt Stockholm som han blev kär i när han flyttade dit för tjugo år sedan. I minnesbilderna från barndomen är det den trolska, natursköna skogen som florerar - dess gläntor, bäckar, stammar och grenverk…


Mathias Kärnlund, akryl


Lena Nilebäck, akvarell

Ljus och skugga, olika dagrar…
Ljusets spel och lek som skapar oanade stämningar likt en glimt av evigheten är skickligt fångat.

– Det var en magisk värld i Jämtland, ett helt annat tempo.

Men Stockholm blev jag förälskad i med en gång, säger Mathias som även jobbat som lärare i storstaden under många år. Idag lever  han på sin konst.

– Det är min drömgrej. Jag har ställt ut ända sedan tonåren.

Varje morgon längtar jag efter staffliet, säger denne skogarnas son som har siktet inställt på New York framöver, om allt går i lås.

Utställningarna på Galleri Hultman/Konsthallen med Lena Nilebäck och Mathias Kärnlund med vernissage 7 maj pågår t.o.m. 8 juni

.
Lena Nilebäck, akvarell

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Anette Jonsson

Spännande, bisarrt och lärorikt på
Galleri Moment

Ängelholm 160414
Vi hamnade mitt i en hängning…
När vi kikade in på Galleri Moment, kändes det som en absurd skräckvisit in i sjuttonhundratalets franska revolution.
Här flockades nämligen avhuggna manshuvuden på golvet, vissa pålade på rör – gudskelov var alla av keramik, lösa delar ur vägginstallationen ”What is life”. På golvet hittade vi konstnären själv – skulptrisen Anette Jonsson från Bromölla.

– Många av de verk jag skulpterar härrör från drömmar, något jag läst inom mytologin, filosofin eller vetenskap men även vissa är hämtade ur egna upplevelser. Ofta förändras de på vägen tills skulpturen är färdigställd. Tankebilder jag skulle sortera bort har jag sett närmare på och gett dem en fysisk kropp. Jag vill fånga tankar som annars bara far förbi, utforska nya vägar… När jag får en bild på hjärnan, tar jag alltid snabbt fram skissblocket för att få den att fastna. Det här verket kom från en dröm och visar kända vetenskapsmän plus en gud, Prometeus, berättade Anette och fortsatte:

– Jag drömde en dröm där min man stod på en väg, där en husgavel var täckt av rör i laxrosa och äckelgrönt. Bilden stannade kvar så länge att min man tyckte jag borde göra någonting av det. Så blev det. Här är resultatet, säger Anette och visar på ett annat verk av ett manshuvud, likt en grekisk gud kallat ”In hoc signo vinces”( I detta tecken skall jag segra).

Hans ihåliga huvud har försetts med ett inre ljus från glödlampa som bestrålar en liten ensam fågel. För övrigt var det tomt i denne vackre mans huvud, som liggande skjuter ut från väggen, med halsen, fastsatt i väggen.
Intill står en ensam flickskulptur ”Mary had a little lamb” med grekiska bokstäver på sockeln. En skulptur av Antonio av Padua som matar fiskar och ser ut att ha något viktigt att berätta för dem, lyser bredvid en skulptur av en stoisk lugn man ur vars axlar det växer ut kaktusliknade utväxter.

En vacker dam ligger på en hög schäslong och blickar nådigt och lojt ned på sina andra skulpturvänner. Karyatider bär upp korgar, likt kapitäl på kolonner.
Det är mycket klassiskt, filosofiskt och mytologiskt tänk i Anette Jonssons skulpturala värld, varav merparten av verken inte är bemålade. ibland exponeras de i svaga, milda toner, även om några få har stark kolorit för att förstärka det hon vill ha fram och berätta – för det vill hon.

– Formen är det viktigaste för mig. Färgen kan dra upp märksamheten från formen, förklarar Anette som strävar efter att få betraktaren in på nya tankebanor.  Jag vill föra en dialog. Jag vet oftast vad jag vill föra fram men det är inte alltid jag har koll. Ofta tar leran andra vägar än jag tänkt mig.

Men det bor nog en keramiker i mina händer. Det upptäckte jag redan som åttaåring när jag var med mamma på biblioteket och fick syn på en bok om arkeologi. Det är mammans fel eller tack vare mamma som jag blev skulptris.

Blickar man närmare, tar sig en grundligare titt på Anette Jonssons verk, hittar man i varje pjäs något oväntat, något som inte borde vara där eller som kanske har en annan dimension eller betydelse vi inte hann uppfatta men som får oss utforska vidare.


Foto: Anette Jonsson, privat


Foto: Anette Jonsson, privat


Foto: Anette Jonsson, privat

”Keramiska skulpturer” på Galleri Moment har vernissage
lördagen den 16 april och pågår t.o.m. 7 maj.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Christel Hansson ställer ut i Klippans konsthall

Hon fyller tomrummet och hittar
tecken på liv i tystnaden

Klippan 160331
– Jag vill fylla tomrummet. Hitta tecken på liv i tystnaden, bjuda in till ett rum att vandra i och uppleva något nytt, säger Christel Hansson och som ställer ut i Klippans konsthall med vernissage lördagen den 2 april.

I denna utställning ”Natten vaknar” samsas såväl grafik som monotyper och objekt i ett väl avvägt, harmoniskt samförstånd. Rörelsen, från den enkla konkreta till den svagt dolda eller dansens rytmer är den livskraftiga, outsinliga källa som sätter fart på Christels intensiva skaparflöde.

Likt en koreograf får Christel Hansson dervischerna på de åtta utsökt avskalade bilderna att svinga sig och snurra i dansens virvlar…

Likt en professionell ljussättare fångar hon hoppfulla ljusglimtar eller subtila ljussken på oanade ställen i drömska, meditativa motiv med underliggande vibrationer…

Likt en regissör byggs magiska stämningar upp i en avancerad kontrastverkan…

En ljusfångare av järnduk och pappersmassa på ena väggen känns som en förhöjande, energigivande spot.
Det är ett elegant samspel mellan de olika teknikerna.  I grafikens linjespel, i måleriet på plåt och i objekten där grafiken blir kropp…
Det finns tydliga spår av Christels erfarenheter som scenograf i utställningen.
Ännu mer påtaglig är hennes starka influenser av japansk konst och livsfilosofi.
Det är en värld bortom tingen – ett nu-tillstånd med tecken på väg.
Längtans blåa toner, skugga och ljus dominerar bland det avskalade linjerena. 

– Ett resestipendium från Konstnärsnämnden, fick mig till Japan och dess fantastiska dockteater, där jag fick ascultera.

Bl.a. dansande tranor i ett vidunderligt magiskt och mycket konstnärligt avancerat dockspel. Dansen och dess linjespel, den ordlösa kommunikationen inspirerar mig fortfarande allra mest. Linjen är det bärande i mina grafiska bilder. Man måste våga lyssna in bilder, hitta sitt. Alla har sin egen karta att följa, en egen specifik sin längtan. Man är den man är, vad man än gör, säger Christel som är utbildad på Grafikforum 1969 - 75 i Malmö, där hon fortfarande är bosatt.

Christel Hansson är representerad på ett flertal större muséer samt på Nationalmuseum och Statens Konstråd.

Utställningen ”Natten vaknar” med vernissage lördagen den 2 april i Klippans konsthall pågår t.o.m. den 8 maj.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Lena Blohmé och Ann Hammar

Grafik och textil uppåt väggarna på
Galleri Moment

Ängelholm 160310
De lever i samma färg- och formvärld, ser och upplever blom- och växtriket med samma par glasögon. Blomform, upprepningar och bokstav är gemensamma faktorer som går igen i deras verk, ibland lika till förväxling.
Under titeln ”Alla alla samma samma” ställer grafikern Lena Blohmé och textilkonstnären Ann Hammar ut på Galleri Moment. Det gemensamma mottot är att rummet i sig blir en homogen upplevelse.

– Vi jobbade i ateljéer intill varandra i Kalmar - snackade, umgicks och upptäckte påfallande likheter i varandras uttryck. Ibland visste vi inte vem som hade påverkat vem eller om vi slumpmässigt råkat hitta samma tankebanor och uttrycksformer. Detta med upprepningar kan låta konstigt men det är inte repetitioner i vanlig bemärkelse, snarare utveckling av vårt tidigare formspråk. Mönster kommer tillbaka men i andra versioner, säger Lena som numera är malmöit.

Innan flytten hann de göra en gemensam utställning under samma tema som på Galleri Moment. Denna utställning kan ses som en följd och utveckling av den tidigare som visades på Teatergalleriet i Kalmar 2013.

– När vi ställer ut gemensamt anpassar vi oss till varandra, tar upp idéer, säger Ann och berättar att de oberoende av varandra hittar liknande uttryck.

Deras eftersträvande helhetstänkande skapar en lugn, harmonisk stämning i galleriet. Det är avskalat, rent och ursprungligt. Vibrationer av folkkonst och hieroglyfer blandas med de personliga moderna uttrycken.

Båda utforskar dessutom sina respektive tekniker så långt det bara är görligt, vilket förstärker nyfikenheten hos vakna besökare.

Anns pyttesmå korsstygnsvävar liknar hieroglyfer eller bokstavssymboler. Intill hänger Lenas frejdiga, glada tryck av bokstäver och ord i hennes egen handstil. Den stiliserade blomformen eller tulpanen som blommar både uppe och nere, blickar upp i bådas tekniker. Likaså naturens kringelkrokar och virvlande former upprepas och förändras av båda i deras skilda tekniker. Medan Lenas virvlar bär det grafiska uttrycket, där formerna för tanken till klassiska smide- och stålkonstruktioner, gör Ann mjuka, platta, lekfulla formationer av textila material.

Ändå följer tankebanorna samma formspår

Det gäller även de sprittande hoppfulla objekt som ligger intill mittenpelaren i galleriet. Anns pigga blåklintsblommor av papper matchas med Lenas fantasifulla rabatt av bearbetade pappersblommor.
Både Ann och Lena är konsthögskoleutbildade och välmeriterade med decenniers yrkeserfarenhet och med massor av utställningar och offentliga utsmyckningar i bagaget.

Ann Hammar och Lena Blohmé säger sig båda vara ständiga sökare som tänjer gränser i material och uttryck för att uppnå en eftersträvansvärd optimal förenkling – ”alla alla samma samma”…

Utställningen ”alla alla samma samma” på Galleri Moment har vernissage lördagen 12 mars 11 – 14. Den pågår t.o.m. 9 april

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Lena Blohmé


Övre blomman Ann Hammar, nedre Lena Blohmé


Lena Blohmé


Ann Hammar


Lena Blohmé



Henrik Bager

Hästar är vår gemensamma nämnare – sen slutar likheterna...

Höganäs 160219
– Hästar är vår gemensamma nämnare, konstaterar konstnären Henrik Bager som fyller den mindre konsthallen i Höganäs museum och konsthall medan André Prahs hästskulpturer fyller den stora lokalen.
Därmed slutar likheterna. Det första som möter besökarna är till synes klassiska krigsscener ur ett eget tidsperspektiv – om det nu finns ett sådant.

– Finns det någon tid egentligen, frågar sig Henrik Bager och undrar i nästa andetag vad samtida konst egentligen är för ett begrepp.  Vi lever ju i en tidsficka eller…

Det har han mer befogenhet än de flesta att forska vidare på, tidigare både elev och senare lärare på Kungl. Akademien.
Bagers oljemålningar med äggoljetempera som grund för förädling av ljus och stämningsskapande har definitivt en känsla av den tidlöshet han angav sin syn på. Dessutom viskar de gärna outgrundlighet eller gåtfullhet. Vad vill han komma åt?
Mellan dröm och verklighet med kontrasterande figurer som inte borde vara på ett och samma ställe…
Ridande soldater och en balettdansös…
Sådana motiv skapar i sig en nyfikenhet.

– Vad jag vill är att skapa en kommunikation mellan målningen och betraktaren. Skala av som en lök inombords… Någon liknade mina målningar vid en teaterscen, där skådespelarna ser på betraktaren, inte tvärtom.
Betraktaren blir betraktad. Kanske det… Credo – jag vet inte.
Det är så lätt att bli fångad i en slags Bror-Duktigk-änsla, när man har jobbat med hantverket i så många år.
Konstnärsklimatet i allmänhet förstår jag mig inte på. Elever som åker till New York och stannar kvar i sina tidigare uttrycksformer och tekniker av rädsla för att inte sälja.  Konst är inte bara varor.
Och hur kan ett verk köpas för femtio, sextio tusen för att decennium senare vara värt två, tre idag, säger Henrik som sedan 1981 flytt Stockholm till förmån för skånska myllan och dess mer rofyllda miljö.

Henrik Bager är uppvuxen med sin morfar som föddes under artonhundratalet och levde i nittiofem år. Mycket av Henrik Bagers konst blev därmed påverkad av den tidsanda som ingick i morfaderns världsbild, vilket kan vara en av förklaringarna till andan av dazumal i Henriks målningar, där fotot gärna får vara förlaga.
Sedan följer en arbetsprocess som nästan aldrig får ett slut. Bager kan jobba i månad efter månad för att förbättra, korrigera eller tillägga. Han har största förstålese för den konstnär som bröt sig in Berwaldhallen för att ändra på sin målning.

– Jag vill få ut mina tankar. Om jag inte jobbade med färg och form, kanske jag skulle skriva, säger Henrik och visar på en målning med en metafor där flickor hindrar himlen från att falla ned på jorden.

Vernissage 20 februari. Utställningen pågår t.o.m. 10 april


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan





André Prah

André Prahs magnifika hästar har invaderat Höganäs museums konsthall

Höganäs 160219
När vindarna blåser allt brunare och de ungas ögon inte längre är känsliga för brunt behövs det lättförståeliga, åskådliga manifest mot krigets och våldets grymhet och mekanismer.
Spaltkilometer skrivs, målningar görs och objekt installeras för att få ämnet att fastna på näthinnan och känslorna att svalla.
Ett av de mest storartat illustrerade konstsprojekten kan nu ses på Höganäs Museum och konsthall – ett talande krigsmonument, skapat av André Prah.

André Prah, känd satirtecknare från dags- och månadspress, nationellt och internationellt, har invaderat hela den stora konsthallen med åttiosju individuellt skulpterade trähästar till minne av de hästar som fastnade i Ladogasjöns is 1941.
Ryssar och hästar omringades, skog eldhärjades. De vettskrämda hästarna tog sin tillflykt till sjön. Vissa ansatta av eld, andra nedtrampade eller sparkade klängde de sig på varandra i vattnet innan de lamslogs av kölden.

De frös fast med huvudena ovanför isen, hundratals eller fler….
Detta fasansfulla skräckscenario, hämtat ur krigskorrespondenten Malapartes bok Kaputt, tydliggör krigets lidande för människor och djur, i Andrés version på ett slående empatiskt sätt.
Krigets verkningar – krossade liv och kroppar, vanmakten, det meningslösa, bestiala går rakt in i själen, blir nära och aktuellt vid åsynen av och beröringen med de skadade, vridna och krossade djurkropparna, skulpterade i meterhög storlek.
Det släta, slipade virket i hästkropparna har havet grävt fram och sedan lyfts, hämtats i rötter och stammar från stränder på Österlen. Sedan har borrar och skruvdragare gjort sitt av denne hängivne konstnär som nu på senare år funnit en ny dimension i sitt skapande.
Det är ett tydligt, berättande mastodontverk, där alla hästskulpturer även efter döden ser ut att behålla sin individualitet.

Hästarna har namn – André pratar med dem på ryska...
– Jo, de har namn. Jag brukar prat med dem på ryska, skämtar André som har flera hundra stora hästskulpturer till hemma i den trelängade gården i Höör – i vardagsrum och stall.

– Det här det roligaste jag har gjort. Den sensuella beröringen, växa med fingrarna, se och bygga…

Det skall inte behövas några förklaringar. Flytten från storsta´n har betytt mycket positivt för mig, både jobbmässigt och privat. Vår länga från 1657 med vasstak måste ju fyllas med idéer och prylar. Det måste hända något, säger André, född i Slovenien 1941, hemmahörande i Sverige tre år senare.
Som världskrigsbarn och son till en far som var officer i den jugoslaviska armén, har han sedan barnsben fått höra fasansfulla historier om krigets härjningar.

Det konstnärliga intresset och skapandet kom från mödernet, medan faderns krigsupplevelser fått honom att utveckla andra sidor av sitt framgångsrika tecknande i bl.a. Sv. Dagbladet, Expressen, Village Voice och New York Times och porträtterande av bl. a. Nobelpristagare i litteratur.
André Prah fortsätter på sin inslagna spikraka linje med krigstemata.

– Jag önskar att jag kunde vaccinera mot de bruna vindarna som blåser över världen, säger André som närmast kommer att fullfölja sitt arbete med den polskjudiska läkaren Janusz Korczaks berättelse och promenad med 200 barn till järnvägsstationen i Warszawas ghetto och förintelsen Treblinka.

Därnäst är det Raoul Wallenbergs tur….

– Hästarna, Janusz Korczak och Wallenberg är mina hjältar!

Vernissage 20 februari. Utställningen pågår t.o.m. 10 april


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Dagmar Glemme i Båstads biblioteksgaller

Vem bestämmer gränserna när allt egentligen hänger samman?

Båstad 160212
Murar byggs för världens folk på flykt. Murar reses stadigt med mångtusende års erfarenhet - mellan rik och låg, man och kvinna, nationer, raser, religioner…
Konstens oändliga, mångfacetterade uttryck i musik, teater, litteratur, bildkonst, arkitektur, är bara en av oändligt många små dörröppnare för en gränslös kommunikation mellan nationer och människor. Med dess vidöppna, välkomnande grindar till jorden och dess varelser i ett svindlande kosmos är den goda konsten ett språk alla kan förstå, beröras av och känna gemenskap med. T.o.m. i en värld full av kaos, även om den är granne med Gud…
Konstformernas olika yttringar och uttryck fungerar ofta i ren symbios – ett släktskap som befruktar varandra, vilket fler och fler konstutövare insett.

På Bibilioteksgalleriet i Båstad ställer den internationella bildkonstnären, skulptrisen, glaskonstnären Dagmar Glemme ut sina senaste konstverk, hämtade från hennes eget Art Center i Hasslarp.
Även på denna vernissage den 13 februari, tar hon med sig sin kompanjon och inspiratör sedan många år – den klassiska pianisten Carl Petersson.

Där Dagmar Glemme ser former, rytmer, ansikten i musiken, färgsätter toner ger hennes bildskapande näring och inspiration till Peterssons eget musikutövande. Ett Win-Winkoncept för båda partner samt inte minst publik och besökare. Ett bildspel och en konsert i den intilliggande konsertsalen utlovas på vernissagedagen.

Inne i Båstads biblioteksgalleriet råder ett bedövande kraftfält av sjudande, livskraftig kreativitet med andlig laddning.
Dagmars kända inre resor genom kosmos, himlar och planeter, där mytologiska varelser och gudar flyger fritt bland bevingade djur i en förtrollande, gränslös och symbolfylld värld bortom tingens ordning, breder lekfullt ut sig i galleriet.
Denna utställning bjuder på de senaste ur Dagmars produktion – där glaskonsten mer och mer tar över de färgstarka målningarna på bananblad eller handgjort papper.
Dagmars unika överjordiska uttryck, där Ariels lätta fläkt alltid anas, görs sig i mitt tycke, allra bäst i glaskonsten.

De klassiska profilerna och vinrankan som bildar en helhet i en utsökt Graalvas… Eller det allra senaste, droppformade vridna skulpturer med olika innehåll… Ett förbjudet glasäpple i grönt ligger också och väntar på att tuggas eller köpas.
Glaskonsten svävar, lyfter och når den till synes andliga dimension som alltid tar ett djupt andetag i hennes väggmålningar, där noter, G-klavar och basfiol tar allt större plats.

Denna lätthet syns också i hennes akvareller – en teknik som hon tidigare anammat och nu tagit upp igen. Den runda formen och spiralen återkommer inte bara i glas- och keramikfat och i en stor väggmålning.
Ett läckert bord, där Dagmars målning lyser under den runda glasskivan är ett konstverk och en möbel i ett.

Utställningen är en upplevelse i sig – i likhet med Dagmars eget Art Center och dess trädgård med jättelika stenfigurer.
Sådana har hon förövrigt i överdåd på en egen gata i tyska Uelzen, där hon permanent har installerat tjugoen stora egna stenskulpturer samt ett två våningar hög adventskalender i rådhusets fönster.

Även i FN huset tronar ett verk av Dagmar Glemme som snart skall ut och resa i stora världen igen, denna gång till en kyrka i Martinique, som hon på uppdrag målat fyra verk till.

Världen är stor men kosmos är större…

Utställningen pågår 13 februari – 9 mars

©BMZ.se • Citera os gärna men ange källan





Kerstin Lieberath och Åsa Raab – Två konstnärer på Tomarps kungsgård

Surrealistiska gouacher och frodigt kraftfulla torrpasteller på Tomarps kungsgård

Kvidinge 160212
Det känns som om våren gjorde en försiktig liten trevare, när Tomarps kungsgård slog upp portarna för vårsäsongen. En yster get och kacklande gäss välkomnade i parken.
Därinne spann katten Alice förnöjt i fönstersmygen, till synes lycklig över den nyhängda konstverken, som nu fyller vinklar och vrår på kungsgården.
Två välmeriterade konstnärer med  många decenniers yrkeskunskap skapar nytt, hoppfullt liv på de anrika väggarna: Åsa Raab med torrpastell och teckning och Kerstin Lieberath med målningar.

Kerstin Lieberaths surrealistiska gouacher kan knappast lämna någon oberörd. Hennes bildspråk, där det subtila, spröda uttrycket samsas med det absurda har ett alldeles eget signum. Det är drömsk värld med dolda symboler, där allt kan hända.

– En ensam kvinna i en stol bland björkar i sträng vinterkyla…
En pudel i soffan mellan två konverserande män med en tavla ovanför, där fågelns vingar flyger ut ur ramen…
En kvinna med en flådd hare hängande vid skötet, likt en förlossning…
Två kvinnor med dockor av skelett…
Eller varför inte pälsar och ägg i stillben?

Det är ett intelligent tankeväckande måleri som ger lika många glada skratt som skrämselhicka inför dess suggestiva verkan.

Kerstin Lieberath och Åsa Raab har vartannat eget konstrum på Kungsgården. Det vackraste, gula rummet, där de gamla friserna med de klassiska vinrankorna har återskapats, tillägnas Åsa Raab. Ett perfekt val som lyfter hennes varma, lysande kolorit i torrpastell…

Rummet fylls av värme och ljus. Med Åsa Raabs över halvsekellånga kärlek till torrpastellen, skapar hon med sin stora kunskap och  genuina begåvning en välbehövlig nyrenässans  för pastellen. Det är en teknik som alltför få konstnärer använder och behärskar men som är mycket effektfull i rätta händer likt Åsas.
Redan som barn i en småskollärarfamilj med närhet till kritor och griffeltavla, fastnade Åsa Raab för kritan, tog den till sitt hjärta som sitt specialverktyg.
Den kärleken höll i sig även på Konsthögskolan under femtiotalet och fortsätter så än i dag.
Frodigt, kraftfullt och med ett exakt motivval…
Rätta proportioner och ett begränsat motivval är grogrunden i hennes långa konstnärskap. Spänningar och rytm ett annat… Allt detta återfinns i hennes mjuka stilleben med naturligt flyt och kraft i en varm, lysande färgsättning. Det absurda eller oväntade tittar i likhet med Lieberath gärna fram i den välbalanserade idyllen.

En kasperdocka uppe i ett hörn som kommunicerar med en katt är ett motiv som sticker ut.
Ett annat är en käpp, där en ål fångar en fisk. Ovanpå ligger en karaffplopp.
Så visst finns det likheter mellan dessa båda utställare för den som tar sig en närmare titt på dessa kvinnliga konstnärers rika konstnärliga utbud.
Det verk av Åsa som var lättast att som en fura att falla för, var ett träd med ett fantastiskt levande myller av grenverk. Det konstverket visade sig tillhöra hennes allra senaste – Båda kvinnorna är utmärkta exempel på konstnärskap i ständig utveckling.

Åsas tecknade, uttrycksfulla porträttsamling i korridoren kompletterar det breda, mångsidiga uttrycket i Kerstin Lieberaths och Åsa Raabs utställning med vernissage lördagen den 13 februari.

Utställningen pågår t.o.m. den 3 april.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Kerstin Lieberath

Åsa Raab


Peter Wallström

Parabeln om två djur –
Peter Wallström på Galleri Moment

Ängelholm 160211
Det är öppna, ödsliga landskap med enstaka scenplatser som möter betraktaren på Galleri Moment med vernissage den 13 februri.
Konstnären Peter Wallströms utställning ”Parabeln om två djur” har en säreget kraftfält som berör och ställer frågor.  Människorna i hans målningar i hans utopiska landskap där noshörning eller elefanter tar plats, är oftast bortvända med kroppshållningar som ger ett vilset och ensamt uttryck. De söker varken betraktaren eller gemenskap. Är de utslängda i en okänd värld, drömmer de eller är det glömda minnesbanker eller…

Det sökande uttrycket ”Vadan och varthän” anas och viskas.
Målningarna väcker frågor men svaret ligger främst hos den enskilde betraktaren även om konstnärens grundtanke i denna utställning är klar.
Det var ett grafiskt blad av Dürer med motiv av en noshörning efter hörsägen som gav inspiration och upprinnelsen till temat i utställningen.
Vi träffar Peter för en kort pratstund under upphängningsbestyren.

– Tanken är att placera noshörningen och elefanten i främmande miljöer som att någon föreställer sig djuren efter deras utrotning.

Ämnet ju högst aktuellt idag med den skoningslösa utrotning som pågår.
Eller man kan se målningarna som museala uppbyggda scenerier som många gånger måste revideras när det dyker upp nya rön eller information, säger Peter och visar en av sina målningar i blandteknik med en spännande struktur.

– Jag applicerar färgerna i olika lager – akryl, olja eller collage, klistrar gärna in en figur i ett senare stadium. Det är delar som flyter i varandra. Baksidan av målarduken grundar jag med akrylfärg för att få fram en råare struktur. Fluoriscerande färger använder jag för att lyfta vissa delar.

Peter Wallström kommer att ha ljudeffekter för att tillföra en extra dimension i sin utställning ”Parabeln om två djur”. 
Utställningen pågår 13 februari – 5 mars



©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Peter Nilsson

Akvareller – lätta som fågelfjädrar visas i Klippans konsthall

Klippan 160119
Det finns en lätthet lik fåglarnas egna vingslag i Peter Nilssons akvareller som ställs ut i Klippans konsthall med vernissage lördagen den 23 januari.
Peter själv är inte närvarande den dagen.
Det är en konstnär, alltid på språng för att spana in natur- och fågelvärlden, hemma på Öland eller runtom i all världens delar och hörn. Närmast är det Costa Rica som hägrar för naturmålaren, fältbiologen och fågelskådaren Peter Nilsson.

Fågelsläktet har han aldrig tröttnat på. Tvärtom har det accelererat sedan han redan som elvaåring gick med i Fältbiologerna hemma i barndomens Hultsfred.
I dag är det Ölands natur och strandängar Ölandsbon Peter Nilsson som med kamera och skissblock nyfiket rekognoserar Världsarvets landskap och fågelliv.

Runt stugknuten häckar bl.a. rödspov, strandpipare, skärfläcka och ängshök, motiv som sedan återfinns, ibland i en annan men för fågelarten naturlig miljö, i hans akvareller. Peter är en driven akvarellist, efter nära fyrtio år med den tekniken som ligger honom närmast hjärtat.
Flytet, lystern och ljuset i akvarellbehandlingen lyfter effektivt de bevingades särarter och levandegörs i en ljus, lättsam bildväv.
Peter Nilsson, som är utbildad bildlärare, utsågs till Årets Fågelmålare 1990.
Hans fågelmotiv föll även prominenta, internationella Birds in Art i Wiscosin i smaken, då de köpt verk av honom.

– Det känns hedervärt. Ugglor och vadare är mina favoriter bland fåglarna, Brusewitz bland målarna, säger Peter och visar på en kartong stämningsfulla landskapsbilder som han skall hänga på ena väggen.

Där räcker naturens skönhet och den balanserade kompositionen långt – även utan fåglar. På ett bord intill ligger ett femhundrasidigt verk, ”Ölands fåglar” sammansatt av Per Johansson och med illustrationer av Peter Nilsson till påseende och försäljning.

– Jag har gott om illustrationsuppdrag till tidningar och böcker i resereportage och artiklar bl.a. till ”Vår fågelvärld”.

Peter Nilssons utställning med vernissage den 23 januari pågår t.o.m. den 28 februari. Den dagen finns Peter på plats för att berätta om sitt konstnärskap som kompensation för sin frånvaro vernissagedagen.




©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Henrik Stenberg

Henrik Stenbergs egensinniga, skruvade bildvärld på Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 160119
Det lär bli mycket folk, verkliga eller fiktiva i Konsthallen på Åstorps bibliotek den närmsta tiden. Även en Havsbiskop en har hittat hit till konstnären Henrik Stenbergs egensinnade, skruvade bildvärld, där fenomen, epoker och livsstilar synliggörs och får fokus. Oftast arbetar han med teman ända sedan studietiden.
I sin Master examen från Konstfack jobbade Henrik under temat olika epoker med utgångspunkt från de klassiska mästarna, tydliggjorde och lyfte fram stilarna på sitt eget surrealistiska sätt.

På denna utställning som är helt ny sätter Henrik Stenberg namnet ”Salong” – rätt och slätt. Ena långväggen i konsthallen är befolkad av människor, samlade i grupp, stationerade i fyra dominerande stora surrealistiska akrylmålningar. När, var, hur och varför är inte förutbestämt. Det är igenkännbara karaktärer som är inklämda tillsammans utan egentligt sammanhang, en företeelse som i sig skapar spänning. Ingenting är glasklart. Miljöerna i de fyra målningarna som kan ses var för sig är däremot identiska med sin sparsmakade panelarkitektur.
Vad som påtagligt skiljer dem åt – förutom antalet människor och personnagets karaktärer, är färg- och ljussättningens påverkan som stämningsskapare. Det melankoliska lila, det tyngre och tätare gröna, det luftiga blå eller livgivande, upplyftande gult i samma miljö med lampa i taket fungerar som olika stämningsbärare i helheten.
Miljöns färgsättning och ljusets påverkan syns gå in i gruppens olika individualistiska sinnen och påverkar känslolägena hos de grovt mejslade karaktärerna. Jobbigt, trevligt, mysigt eller på trängande…
Det är ett färgstarkt måleri, grovt, överdrivet mejslat a la serieteckning och med humorn som ständig, välvillig vapenbroder.

– Jag vill hålla allt öppet, bli överraskad själv av slutresultatet, även om jag vet att temat håller. I mitt fall stämmer den gamla tesen om att resan är målet. Mitt historieintresse är stort, vilket kan ses på teckningarna härintill, varav en senare är tillkommit som målning. Jag kallar den ”Kaptenens vision”. Den bygger på en reseskildring från femton-, sextonhundratalet. Teckningarna här är barockfantasier, säger Henrik och visar sina detaljrika med havsvidunder i en upp och nervänd värld, belamrad med roliga, udda existenser som kastratsångare, en liten observer i ett hörn och skepp med förlagor från gamla kartor.

Henrik Stenbergs utställning ”Salong” har vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 23 januari och pågår t.o.m. den 19 februari.


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




Karin Håkansson

Tankeväckande, livgivande och färgstark
utställning på Galleri Moment

Ängelholm 160114
Det är underbar, fantasifull och färgstark egen planet med träff- och formsäkra, gärna poetiska, kluriga och fantasifulla symboler som inom kort visas på Galleri Moment.

Karin Håkanssons konst genomströmmas av en sprakande, obetingad livslust och humor. Livsfilosofiska funderingar, där allvaret andas i hörnen och åskådliggörs i såväl skulpturer som objekt och målningar.

I en signifikativ skulptur syns livet bara gunga på i ett flöde av oavbruten livsenergi. En evig balansakt…
Som i en spiral där den lille börjar skolan, klättar eller gungar vidare till jobb och måsten och åter måsten. Spiralen blir allt högre tills det nalkas afton för evigt och den stackars människans sista undran blir: Vad det inte mer än så här?
”Ensam i bräcklig farkost” eller ”Quo vadis? är ett av några av många poem som Karin associerar till i de konstverk, där hon berör den frågeställningen.
Den lilla apan undrar inte. Det gör inte heller de originella, uttrycksfulla katterna, fåglarna, kaninerna eller hönsen som befolkar Håkanssons värld, i mellanrummet mellan dikt och verklighet. Djuren lägger större vikt vid varandra.

– Människan står ensam på jorden med hjärtat genomborrat av en solstråle och plötsligt är det afton, säger Karin och visar oss en solvagn - en hyllning till solen.

Runda, ofta livgivande röda formationer dominerar i akryl och temperamålningar som symboler för hopp och möjligheter. Budbäraren och rödhaken Sture tittar ofta fram mellan sagolika fjärilar i en gnistrande livfull värld, full av tecken.
Allt levande har samma värde i Karins egen världsbild.

I objekt och skulpturer används bl.a. fernissa, lera, betong, gips och armeringsjärn. Materialmässigt gör nämligen Karin som Kajsa Warg – tager vad hon hafver, mixar, blandar eller varför inte målar över.
Allt från bladguld hon av en slump hittat i en gammal låda, till en ram som tillhört Stellan Mörner och vidare till navkapslar…
Nyfikenheten och hängivenheten till skapandeprocessen kan ta sig förunderliga vägar hos denna intensiva konstnär.

– De här tre skulpturerna är gjorda av navkapslar och visar kvinnors styrka. På hennes huvud vilar herraväldet, säger Karin spjuveraktigt, när vi närmar oss en stor triptyk. Den är inspirerad av en femtonhundratalsmålning med motiv av en drottning, en bondkvinna och kvinna som sedan brändes på bål.

Ett stycke kvinnohistoria även här… Aktuella ämnen som berör bl.a. vulkanutbrott på Island och Parisdåden syns i några av hennes verk bland hennes underfundiga, levande skulpturer och högst dekorativa målningar.

Karin Håkansssons utställning har vernissage lördagen den 16 januari och pågår t.o.m. den 6 februari.




©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Gunilla tröttnar aldrig på akvarellens oberäknelighet

Ängelholm 151210
Skönhet och behag…
Det är eviga epitet som redan gamle skalden Kjellgren deklarerade i sin ”Den nya skapelsen”.
Konstnären Gunilla Möllers balanserade bildbyggen i färg och form rymmer också alltid dessa två komponenter.
Tilltalande förpackning med spännande innehåll…

Gunilla Möllers egna nya skapelser i akvarell, grafik eller collage visas nu på Galleri Moment med vernissage lördagen den 12 december. Ögat fångas direkt genom det estetiskt tilltalande uttrycket.
Sedan tar nyfikenheten över för närmare betraktelser av tankebanor, innehåll och temata i Gunilla Möllers säkra, kontrollerade måleri eller grafik.
Dåtid och nutid vävs samman i en serie digitalgrafiska blad, där  femhundraåriga illustrationer i historia och arkitektur från två bokverk kombineras med egna foton och bilder under temat ”Synvillor”.

Husdröm eller kråkslott…
Vart är vi på väg? Har vi lärt oss av historien?

– Jag har ärvt två bokverk ”Fyra böcker om arkitekturen” av Andrea Palladio och Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus. Det lockade mig att göra något eget, kombinera med egna nutidsbilder, illustrationer och foton. För att förverkliga mina idéer tvingades jag ”kill my darlings” - dvs  den grafiska metod med fotopolymer som jag använt under alla år. I denna serie använder jag digitala utskrifter på präglat papper för att tillföra det jag vill, säger Gunilla som är utbildad konstvetenskapare och inredningsarkitekt innan bildskapandet tog över för många år sedan md akvarellen i fokus.

Gunilla tröttnar aldrig på akvarellens oberäknelighet, gillar att tämja och utforska den. I en serie akvareller anas en ödesmättad undergångsstämning, oro i leden hos de till synes harmoniska folkgrupper som stilrent och nästan arkaiskt tar plats i motiven med plats för öppningar och utgångar. Det finns inga döda ytor i Gunillas akvareller. I denna serie är ytan aktiverad med lekfulla ristningar och cirklar för att åskådliggöra underliggande orosmoment.

Ja, vart är vi på väg? Samma fråga som vid de grafiska bilderna uppstår här men det ljusa hoppfulla inför framtiden anas mellan bildytorna. Andra akvareller som visas i galleriet är  bl.a. det skånska landskapet i Gunillas egen tappning, där olika ytor i färg och form möter varandra.

– Det var stor skillnad att flytta från Bohuslän till detta skånska landskap med den svarta jorden och höga träden. Det är där jag hämtar min inspiration och idéer. Jag gillar att arbeta med svåra tekniker. Det är en avvägning, vilken teknik som passar bäst till det jag vill få fram. Man får tänka om. Det krävs omsorg, men föder oavbrutet nya tankebanor, säger Gunilla som är medlem  i såväl KRO som BUS och Konstrundan i Nordvästra Skåne.

© Bmz.se • Citera oss gärna men ange källan


Gunilla Möller

Gunilla Möllers utställning med vernissage lördagen den12 december
kl.11.00 pågår t.o.m. den 9 januari 2016.



Richard Rackham och Katarina Thorstensson

Två glaskonstnärer i Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 151125
Konstglas förför och berör med nästintill magisk, sensuell attraktionskraft.
Det gäller både betraktaren och den konstnärlige utövaren.
– Ibland är jag som i en bubbla en viss tid. När allting glöder, måste man vara fokuserad, säger glaskonstnären Richard Rackham som ställer ut tillsammans med Katarina Torstensson på Åstorps biblioteks konsthall med vernissage den 29 november.

Stämningsfulla konstglas i stora rundade formationer, där fiktiva landskap anas och fångas, upptar stolt vissa delar av galleriet medan bruksglas i tuff, lekfull design paraderar på den andra sidan.

Liv, rörelse, speglingar…
Richard Rackham blåser inga lätta bubblor i sitt tidsödande, ofta experimentella egna bubbleroom.  I över trettio år har han jobbat med konstglas.

– De första sex åren blev det mycket trial and error. Allt måste få ta tid, säger Richard som är utbildad konstnär på West Surrey College of Art & Design i England.

I Sverige blev det sedan studier på bl.a. Orrefors Glasskola under några år.
Med två yrken i ett – utbildad konstnär och blåsare, startade han sedan eget 1982 – Eldoluft glasstudio i Båstad.
Som alla andra konsthantverkare måste  han ta hänsyn till funktionen och hitta balansen mellan funktion och estetik när han jobbar med bruksglas. Det skall kännas rätt i handen...
I konstglaset kan han skapa mera fritt och fokusera mer på det sensoriska.
Richard  är en sökare som söker nya metoder och tekniker. En av dem är ”Graal alla prima” en egen teknik som han använt i sina objekt med motiv av abstrakta landskap.

– Färg är för mig mycket känsloladdat och symboliskt Normalt sett innebär ju Graal metoden att man lägger färger i olika lager för att sedan slipa, gravera eller dekorera. Alla Prima betyder att jag innan glaset skyls ned, arbetat i den varma massan med de olika skikten för rörelse, mönster och bilder. Vått i vått tonar de sig in i varandra som vid akvarellmåleri. Det blir mer dynamiskt när glasets rörelse själv får bestämma slutresultatet, säger Richard och visar en bruksglaskollektion i tunt frihandsglas kallat wet and crazy.

Annat bruksglas är Luxuous, glas med färg i botten som syns flyta upp när man fyller det.

Katarina Thorstensson
På andra långväggen i galleriet glittrar Katarina Torstenssons handgjorda, spännande smycken i glas.
Katarina som har en Bachelor of fine Art from Design Institute of San Diego, även är utbildad i glasdesign i USA. Därutöver har hon varit lärling på hos Richard på Eldoluft. Idag är hon sin egn på Glass jewllery i Båstad, där hon arbetar i en teknik kallad ”Lamp Working”.

– Mitt råmaterial är glastänger som jag värmer på brännare för vidare hantering in i kylugn. Jag utgår alltså från det hårda materialet – tvärtom mot annan glashantering. Det ger större precision, när man arbetar  med små objekt. Vissa sandblästrar jag, säger Katarina och visar en hel familj av pyttesmå, dekorativa sandblästrade fåglar.

Hela kollektioner med formsäkra, lockande halsband, örhängen i silver kedjor eller annat material väntar intill. Roliga toppiga glas i färger pryder ringar, infattade i silver. Skickligt skulpterade indianhuvuden i glas hänger i kedjor, alla med personliga uttryck.

– De reflekteras fint i ljuset, lovar Katarina.

Utställningen med Richard Rckham och Katarina Thorstensson har vernissage lördagen den 28 november - 4 januari.






©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Gunilla Ryberg och Lars-Otto Lindskog

Måleri och smide i Ängelholms gamla rådhus

Ängelholm 151123
Ett litet vigselrum är väl det enda som vittnar om forna tiders aktiviteter i Ängelholms gamla rådhus.
Med husets ögon blickandes till Stortorget på ena sidan och mot kyrkan på den andra, är läget siktat mitt i prick i byn. Denna vecka hälsar flaggor välkomna till en konstutställning med måleri och smide.

Det är två garvade, väl meriterade konstnärer som samsas om utrymmet i det lilla galleriet intill vigselrummet med dess silversamling.
Galleriets nostalgiska, lantliga och rogivande skönhet har nu fått sällskap av Gunilla Rybergs koloristiska, livsbejakande målningar, collage och teckningar – i figurativ eller abstrakt stil.
Denna konstnär har en alldeles egen förmåga att få färger att leva, kommunicera och brinna i sina akryl/oljemålningar. Gunilla lägger också gärna till andra element för att höja spännvidd och struktur i sina målningar. Flera av hennes verk har en sagans magi bl.a. ett motiv av arketypiska hästar och blommande livsträd. Humorn visas i underfundiga, dråpliga collage av silkespapper med motivval av udda personligheter i olika situationer.   

– Jag blandar gärna dikt och verklighet. Havet och stranden betyder mycket för mig. Idéer ploppar upp där i samma takt som alla spännande strandfynd. Med min konst får jag utlopp för alla mina känslor. Det är jag innerligt tacksam för.

Gunilla Ryberg som är utbildad på Beckmans (illustrationslinjen) på sextiotalet har under tjugo år bott i Australien. Sedan många år är Gunilla Skåne och Båstad trogen och har införskaffat ett flertal jurybedömda och separatutställningar i bagaget.

Det gamla trägolvet i rådhuset pryds av Lars-Otto Lindskogs stilrena smides fat och ljusstakar, utförda i klassiskt, gediget hantverk.  Traditionell hantering, i en suveränt enkel design, där den klassiska renheten möter ett lyckat personligt formspråk. Runda formationer tar hellre plats än det spretiga och spetsiga, vassa i Lindskogs verk. Det majestätiskt höga och smala balanseras med det runda och funktionella.
Som gammal slöjdlärare och med en fyraårig konstsmidesutbildning bakom sig vet han vikten av att säkerhet och funktion och låter sig inte förföras av enbart estetiskt tänkande, även om han oförtröttligt fortsätter att experimentera med nya formspråk i sin smedja i Hjortshög, där han jobbar som smeder gjort i tusentals år. Han värmer järnet till 1000 grader och bearbetar det traditionellt med olika hammare mot ett städ.




Lars-Otto Lindskog som även han har flera jurybedömda utställningar, är medlem i Formgruppen och är representerad i kyrkor, skolor och på vårdhem.

– Järnet har fantastiska egenskaper som gör att arbetet alltid känns spännande. Det är fortfarande lika roligt att gå till jobbet vid sjuttiotre års ålder!

Utställningen hade vernissage den 24 november och pågår t.o.m. den  29 november i Gamla Rådhusets galleri i Ängelholm.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Ljuvliga färgmöten med hunden i fokus

Ängelholm 151113
Skickliga pedagoger kan få de mest styvnackade på fall.
Så också för konstnären Magdalena Malmvall-Nisses som ställer ut på Galleri Moment den 14 november – en utställning med hunden som huvudrollsinnehavare alla kategorier och med koloriten lika flödande som akvarellen.

Det är ljuvliga färgmöten där färgerna skapar hundens former, oftast bara anade. Varje hunds utseende, uttryck, form, rörelser och personlighet tolkas i till synes svepande, enkla men professionellt medvetna penseldrag.
Färgen går här före formen i ett mycket drivet akvarellmåleri som ser förrädiskt lätt ut, vilket ofta är ett signum på ett högt kvalitetsmärke.
Vissa av porträtten har ytterligare en spännande dimension. De lurar ögat och det händer att betraktaren inte upptäcker hunden förrän efter tredje fjärde titten.
Det är innerliga och kärleksfulla tolkningar av varje hunds personlighet och väsen som visas, fyllda av humor  och livsglädje.

– Akvarellist, Gud så tråkigt! Petigt och omständligt! Så inkrökt var min uppfattning om akvarellmåleri, innan jag fick Lars Eje Larsson som pedagog för ca femton år sedan, säger Magdalena som är grafiker i grunden men även jobbat med övriga sedvanliga målartekniker under många år. Jag blev heltänd, är så än idag, tröttnar aldrig på akvarellens utmaningar, möjligheter och dess fascinerande oberäknelighet. Först på senare år nu har jag hittat olika redskap att tämja teknikens utmaningar med. Jag kan känna redan i penseln vart det barkar hän, uppfatta vilka former som ligger bredvid varandra, hejda förlopp med hårfön och duscha med sprayflaska vid behov, berättar Magdalena med två av sina älskade trotjänare till hundar med sig.

Hon slår två flugor i en smäll i sitt skapande – passionen för akvarellen och passionen för hundar.
Genombrottet. kom med boken ”Lättuggat” 2002 – en bok för alla som gillar hundar, där Magdalena står för illustrationerna.
Sedan dess har hennes cv fyllts med utställningar, separat- och samlings samt medlemskap i KRO, BUS och NVSK – Konstrundan i NV-Skåne.







– Hunden är ett fantastiskt djur som betyder mycket för oss människor. Användningsområdena, personligheterna, dess oändliga färger och former… Variationerna är enorma.

De ger så mycket glädje och skapar så mycket känslor.

Idag när jag lyssnande på de nattsvarta nyheterna, tänkte jag spontant ”Det är tur att jag har min hund”, ler Magdalena och berättar att det kommer att bli tillökning i galleriet av valpar till vernissagen – dvs miniatyrporträtt av hundar.

Utställningen på Galleri Moment med vernissage den 14 november och pågår t.o.m. den 5 december.


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Inga Björstedt först ut på "Konsten" – Hbg. Konstförenings första egna galleri

Helsingborg 141106
Konsten heter den rätt och slätt – sta´ns allra färskade konstarena, belägen uppe på Kopparmöllegränd i Helsingborg.
Det är Helsingborgs konstförenings första egna galleri.
Den 7 november får den sin första separatutställare – textilaren, tecknaren, scenografen och målaren Inga Björstedt.
Hon bjuder generöst på fragment och minnen ur sin livsresa, berättande i ett trettiotal temperamålningar och i delmoment av en tio meter lång teckning.

Utställningen ”Hommage à Maman” är tillägnad hennes mamma som dog när Inga bara var en månad gammal.
Vem vill inte berätta för sin mamma om sina upplevelser, varhelst hon än befinner sig? Det vill Inga också.
Likt det lilla barnet berättar Inga Björstedt med bilden som språkrör och åskådliggör små och viktiga händelser som kvarstått och ristat sig in i minnets kringelkrokiga gömmen.
Där tycks barnet inom henne ta plats och utrymme och får sedan blomma ut i uttrycksformer, liknande barnets eget.

Bakom det hoppfulla, livgivande och humoristiska allvaret i målningarna lurar allvaret och traumatiska händelser i Inga Björstedts liv. – Ett liv som började i Japan och som vid sexårs ålder fick fotfäste i Sverige.
Argt inristade linjer anas i de mycket dekorativa, koloristiska sagobetonade motiven, där det vita ljuset ger hopp och förtröstan.

Det sjuder och vibrerar av gnistrande färgexplosioner, vars magi lyfter de stiliserade konkreta, enkla motivens berättelser och underliggande kraftfält. Spretigt, skickligt linjespel skapar ytterligare en dimension i den till synes enkla helheten.


Ingas mångsidighet som konstnär är slående
– Teckningen ligger mig alltid nära. Där måste man vara ärlig och inte förföra som i textilen som jag ofta har totalt fokus på.
Tempera är den målarteknik som passar mig bäst. Den måste torka mellan lagren, aldrig blanda pigmenten. Täckande eller genomskinligt… Du kan välja.
Däri ligger en frihet som jag uppskattar. Frihet kan man aldrig få utan att hantverket sitter i ryggraden. Det är kunskapen som den konstnärliga friheten alltid bygger på. Den skall bara användas, inte behöva tänkas på, säger Inga och berättar sedan om ”tänket” i de målningar hon ställer ut på Konsten.

– Du ser fyra bett här plus en grej till… Den illustrerar ett hundbett i Aristo. Överlag har hundarna betytt mycket för mig. Här hittar du en hund som jag älskade och dog av råttbett. Uppe i det blå hittar du en annan hund, lycklig på ett moln. Sjöresan från Japan är en milstolpe som jag ofta kommer tillbaka till. I den här målningen slänger jag min celluloiddocka i havet. Jag blev arg för hennes hopväxta ben. Det finns en viss aggressivitet i mitt bildspråk. Det är inte alltid så snällt som det kan tyckas!

Inga Björstedt är väl meriterad med representation på Nationalmuseum och Teckningsmuséet och med konstverk köpta av bl.a. Statens Konstråd och Region Skåne. Och så naturligtvis en mängd utställningar under åren bl.a. som Artiste au Residence i Antibes.
Men nu är det Konsten i Helsingborg som gäller med vernissage lördagen den 7 november.

– En vernissage som lär ske med buller och bång klockan 13 00-17.00 enligt Helsingborgs Konstförening…

Kopparmöllegatan 14 C, Kopparmölletorget är adressen… Utställningen pågår t.o.m. 29 november


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Han vill sätta fart på fantasin och
skapa nyfikenhet

Åstorp 151021
– Jag vill skapa skönhet och förmedla den till betraktaren, dela med mig av mina intryck i naturen och dess magiska påverkan.
Det jag känner i hjärtat vill jag lämna vidare. I mina målningar vill jag tillägga en dimension.
Precis som man kan läsa mellan raderna ,vill jag att man skall kunna läsa mellan mina penseldrag.
Sätta fart på fantasin, skapa nyfikenhet om vad som kan döljas bakom kröken…

Det är andlöst vackra, stämningsfulla gouacher, vibrerande av magi och mystik som Göran Billing visar på Åstorps bibliotek.
Bland de spanska motiven den röda jorden, svavelgrå klipporna, det solglittrande havet, de vittrade byggnaderna tittar en bild från Snuggarp fram som en liten spjuveraktig joker.
I de perfekt balanserade, ömsint mjuka och harmoniska motiven anas alltid naturens dynamik och kraft. Utsökta ljusvandringar, där konturer löses upp i ljuset, ligger som ett skimrande täcke över motiven, skapar magi och mystik.

– Jag ser motiv överallt, är lycklig när jag målar. Hela maj är jag ute i de spanska byarna i Malagatrakten, skissar och memorerar. Jag vill gå nära motivet, se detaljer, tränga mig på och upptäcka detaljer som ruffighet och slitenhet. Sedan kommer alla känslorna på en och samma gång, säger Göran som började sin konstnärsbana som grafiker på åttiotalet hos Ole Larsen.
Billing hann göra sig ett mycket respekterat namn inom denna exakta, tålamodskrävande teknik innan han gav sig i kast med gouachen i mitten av nittiotalet.

– Jag började med akvarell och pastell och fastnade sedan helt för gouachen. Det känns rätt för mig. Jag gillar att arbeta länge och noggrant in i minsta detalj. Det är inte det helt perfekta jag söker utan gå fullt ut i känsla eller uttryck. Ibland känner jag mig som ljussättare i en scenografi. Fantasin tar över mer och mer. Ju mer man målar desto mer vågar man leka…

Göran Billing är medlem i KRO och finns representerad bl.a. på Nationalmuseum och Helsingborgs museum.

Vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 24 oktober. Utställningen pågår t.o.m. den 20 november.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan




Allt cirklar kring cirkeln på Galleri Moment

Ängelholm 151021
Allt cirklar kring cirkeln på Galleri Moment Runt, runt som i tillvaron eller i kretsloppet…
Anita Christoffersson ställer ut delar av sin sökande arbetsprocess av cirkelform och material. Cirklarna är målade i vardagliga material som papper, plast, gummiduk och emalj.
Anita Christoffersson är en sparsmakad, konceptuell konstnär, inspirerad av zen-estetik, livsfilosofi och det vardagliga slitna uttrycket.

2012 hedrades Anita Christoffersson  med  Sveriges förnämsta arkitekturpris ”Kasper Salin” för sitt verk ”Gyllene cirkeln” som kan beskådas i Domkyrkoforum i Lund.

Anita Christofferssons utställning ”Återkomst” hade vernissage den 17 oktober och pågår t.o.m. den 7 november.


– Hennes verk skall ses i sitt sammanhang. I de asiatiska länderna  t.ex. symboliserar ju cirkeln meditation. De flesta av hennes större verk har också en sakral, meditativ framtoning.

Anita gillar svåra material, de otraditionella, se hur materialet i sig förändrar färg och form, ger det ny innebörd. Hon har t.o.m. testat på gladpack, berättar galleriföreståndare Nina Wenedikter.när BMZ gör en snabbvisit.

Ett tjugotal stipendier och bidrag har regnat in från 1983 och framåt för Anita Christoffersson som ställt ut i bl.a. i England, Danmark, Tyskland och Japan förutom runtom i Sverige.


 



Fredrik Vestergård i Klippans Konsthall

Ljus och det varde ljus...

Klippan 151015
Ljuskällor är i sig skickliga förvandlingskonstnärer.
Utmanas dem sedan i välutbildade, hängivna konstnärers/designers händer och får nya skepnader, i material, färger och former skapas nya illusioner.
Vad är det vi ser? Ljuger ögat eller är det en tredimensionell ljusskulptur vi ser intill de geometriska ljusformationerna? Och vad är det för folk som syns i de pastosa, milt skimrande målningarna?
Det är en fascinerande upplevelse i ljusets tecken som visas av konstnär och designern Fredrik Vestergård på Klippans Konsthall.

Med ljusinstallationer och oljemålningar som befruktar varandra och skapar han en helhet, där mycket inte är vad det synes vara.
Det är "trompe l´aeil" fenomen, slutna eller öppna formationer, ibland nästintill s.k. omöjliga  geometriska figurer i en avancerad, professionellt lek.
Varje ljusinstallationsobjekt kan solitärt förändra ett rum, korridor eller fasad. 
Det har de också gjort på vårdinrättningar, skolor och kyrkorum runtom i landet för ljusskapelserna av Led-ljustrådar är främst tänkta för offentlig utsmyckning medan Fredriks målningar ofta hamnar hos privatpersoner.

– Jag vill utmana tittandet, öppna för tolkningar, ge nya sinnesintryck, säger Fredrik med master i design och kandidatur i inredningsarkitektur.

Han visar bl.a. en oljemålning i blått.

– Man upplever olika blå toner men det är faktiskt samma färg. Den svarta målningen här tror betraktaren är tredimensionell men känn på den. Den är platt! Färgen skapar en struktur som reflekterar ljuset olika. De tar emot ljusreflexer som en parabol tar emot digitala signaler. Jag vill synliggöra ljuset. I denna utställning  vill jag låta målningarna och ljusinstallationerna leka med varandra. Många av målningarna här är porträtt av för mig helt okända människor vars porträtt jag hittat i ett arkiv.
Det förgängliga men ändå igenkännliga, människan i ljuset…

Fredrik Vestergårds utställning ”Ljus” har vernissage lördagen den 17 oktober. Utställningen pågår t.o.m. den 22 november.



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Jon Mills, Jan Åkesson och Nils Novén

Silver, fotokonst och akvareller på
Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150917
Det urbana livet, silver och skrot i skönt samspråk väntar på Galleri Hultman / Konsthallen Ekebacken den 19 september då vernissagen för en trio konstnärer med skilda tekniker äger rum. I galleriet huserar akvarellisten Jon Mills medan den fotografiska bildmakaren Jan Åkesson och silversmeden Nils Novén intar konsthallen Ekebacken.

På galleriväggarna skimrar akvareller av Bläsinge/Perstorpsbon Jon Mills – en engelskfödd konstnär som fått ortens kulturpris för att han satt lilla Perstorp på kartan. Det skall till en engelsman för det, likaså för att fånga dimman, dusten, fogen och smogen… Städerna från när och fjärran i Jon Mills stadsmiljöer är nämligen oftast varligt och omfamnade av en skirt dimhölje.

I dimma dolda…
Jon Mills tar kameran eller skissblocket med sig när han som sann observer ger sig i kast med att fånga stämningar och miljöer.

– Oftast är de mest för att säkra minnet. Sedan flyttar jag om delar av motiven och ändrar färgerna för att förmedla känslor och sinnesstämningar. Ensamhet, speglingar i asfalt… Det är stadens stämningar jag vill åt.
Den senaste tiden har dock motiven ändrat karaktär, då människorna nu fått liv i mina tidigare obefolkade stadsmotiv. Det är ju dem som är kraften i stadslivet, säger Jon som i sitt sökande efter stämningar drivet fått fram känslan av temperaturskillnader i respektive städer.

Luften känns sval i ett Helsingborgsmotiv medan det ångar av hetta i medelhavstäderna…

I galleriet lyser även ett objekt, ett ögonfång dominerat av ett högglänsande glaserat keramikklot.  
Det är en estetiskt tilltalande pjäs med ett tankeväckande budskap.  Den kan ses som en åskådlig symbol för människans eviga och ständigt aktuella problem med orättvisor, maktlöshet och vanmakt. Jämförelsen med dagens flyktingkris är oundviklig när man ser de sju världsdelarna på en båt ovanpå klotet.

– Världen är upp och ner och vi är alla en del av del av den, kallar galleristen/keramikern Catarina Hultman sitt udda verk som bara står kvar under vernissagen för vidare transport till en utställning på Öland.









I konsthallen Ekebacken är temperaturen hög uti kroppen. Här samsas den fotografisk bildmakaren Jan Åkesson och silversmeden Nils Novén broderligt om det generösa utrymmet.

Medan den eminente Nils Novén driver sina silverplåtar, kollar den fotografiske Jan Åkesson skrotupplag.

– Jag är en hängiven trädgårdsamatör som tidigare mest fotograferat växter och trädgårdar. Den digitala teknikens möjligheter, där jag kan använda fotot som bas, sedan laborera och söka mig fram, fick mig in på ett annat spår.

Det är det slitna, bedagade, nedbrutna som fascinerar mig. Det finns en förunderlig skönhet i processen när naturen tar tillbaka det människan tillverkat. Jag letar detaljer i skrot, plåtar och bearbetar motivet digitalt, ger det ny struktur, rörelse och ljus, säger Jan och visar på en stämningsfull triptyk från 36:ans skrotupplag.
Dörrar blir landskap, en stenhäll blir en spännande grotta med stark djupverkan, baksidan på en gammal grävskopa har fått nytt liv – fyllt av magiskt ljus, en bit plast har förvandlats till ett sagolikt gullregn…
Som i en saga av HC Andersen, där den fula ankungen blir en svan…

Nils Novén har också förvandlat med sitt trollspö, inte ankor men väl kvinnor i sin tidigare profession som hovfrisör med fyra egna salonger och internationella utmärkelser i sitt CV.
Sedan trettio år är Nils en framgångsrik silversmed, ett yrke han påbörjade parallellt med sin tidigare karriär. Hans formspråk är mjukt, böljande, likt naturens egna former.

– Att driva upp en skål ur en plåtbit, är som att följa en frisyrs rörelse – en rörelse som måste avbrytas i rätt ögonblick.

På denna utställning visar han utsökt formrena silverpjäser och smycken.
Det organiska, formrena går igen i all hans produktion, likaså  dess prägel av luft och lätthet. Det sistnämnda gör smyckena mer lättburna och ger pjäserna en subtil lekfullhet och känsla av rörelse.
Nils Novéns silver kan ses i ett flertal kyrkor som vaser, dopkannor, vinkannor och som fasadutsmyckning.

– Det känns jättebra att få göra ting av bestående värde, konstaterar denne högst aktiva, alerta åttiosexåring som även kan lägga till Eslövs Kulturpris bland sina utmärkelser.

Vernissage lördagen 19 september 13 – 16
Utställningen pågår t.o.m. den 21 oktober



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Gunilla Sundström

Dåtid och nutid, öst och väst i
harmonisk samklang på Galleri Moment

Ängelholm 150910
Det är med vördnad jag vidrör det tvåhundraåriga koreanska papperet som är basen i konstnären Woo-Bock Lees produktion, där ordet unikt återtar dess ursprungliga äkta betydelse. Jag beundrar dess häpnadsväckande struktur, mjukhet och elasticitet, tar det försiktigt, rädd att göra tumavtryck .
Ett lätt tumavtryck, ett signum, något som avviker från det fulländat perfekta, är däremot ett utvalt naturligt stråk i  Woo´s kollega Gunilla Sundströms formspråk.

Det råder en stilla, poetisk harmoni på Galleri Moment i  dessa konstnärers möte. I Woos verk – där måleri, skulptur och konsthantverk harmoniskt samarbetar i reliefer, objekt med limmade boksidor med kinesiska tecken eller boksidor i tvinnade remsor m.m.

Nutid och dåtid, öst och väst länkas samman…
Nya berättelser tar form över de uråldriga. Modernistiska, geometriska former tar plats och berättar tillsammans med skrivtecken i en dämpad mild färgsättning. Gamla beprövade koreanska tekniker används i de sparsmakade, säreget dekorativa alstren med stark dragningskraft, fyllda av historia, poesi och filosofi…

– Jag använder barken från mullbärsträd, formar objekten med hönsnät och trälim. Papperet leder mig, berättar Woo-Bock Lee som efter fyrtiotvå år i Sverige talar en utmärkt svenska. Även franskan är flytande för koreanskan som studerade på konsthögskolor i Paris under sextiotalet. I Sverige hamnade hon i likhet med många andra p.g.a. kärleken till en svensk man.

– Jag ville bara till Paris, inte härma alla andra därhemma. Visserligen kom jag direkt in på Konstfack, när jag mellanlandade här, men Paris drog. Det blev en spännande tid. Mitt namn Bock betyder lycka, du ser namnstämpeln bland de kalligrafiska tecknen på väggkonsten här, säger Woo och pekar på en vägg.

Intill hänger bl.a. väggdekorationer som liknar avancerade servettbrytningar.

– De är meddelanden mellan folk – som forna tiders post.
Här har du Kärleken – ett tre meter långt verk, där kärleken rinner ned som vatten, berättar Woo och demonstrerar även en i iögonenfallande vackert skulpterad lampa – ett träd i grönt och gult, dit solens strålar gärna tittar in.

Varje blad, i dubbel bemärkelse, får nytt liv i Woo-Bock Lees händer. Hennes verk har väckt uppmärksamhet och framgång både nationellt och internationellt på separat- eller samlingsutställningar världen över. Även medverkande konstnärer på vissa av hennes samlingsutställningar har fångats av hennes verk och köpt av henne, vilket knappast tillhör vanligheterna i konstvärlden.

Vernissage 12 september. Utställningen pågår till 3 oktober



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Woo-Bock Lee

Även Gunilla Sundström delar Woos intresse för filosofi och strävar efter att överföra och dela med sig av dessa tankebanor i sitt stengods.

– Tanke tar tid, sade en av de stora filosoferna. Jag söker det perfekta men inte helt. Det måste finnas ett personligt avtryck – en filosofi som återfinns bl.a. i den japanska historien. Leran är utsprunget, ett utmanande material med levande struktur. Det är det som driver mig… Jag vet ju aldrig hundraprocentigt vad som kommer ut ur den glödheta ugnen. Det icke kontrollerande, det oväntande i processen…

Möte mellan motsatser…
Det är milda färgsättningar i stengodsets strama palett av blå och gröna nyanser som dominerar de ljuvligt uttrycksfulla kattskulpturerna och stilrena vaserna hon visar på väggar och podier.

– Katter har starka personligheter, något som jag söker arbetar fram med kavel och tummar efter omsorgsfulla teckningar. Jag vet att jag är en god tecknare men det i sig räcker ju inte. Rumsligheten måste till.

Gunilla som är grafiker i grunden, berättar att hennes makes bortgång för tre år sedan påverkade hennes konst, gav stillestånd och frågetecken.
Det stilla, rena uttrycket tog över.

Frågeställningar som ”Vad är ingenting? När blir vi ingenting” ploppade upp.
Nu har hon landat.

De visar sig i hennes kärleksfulla, underfundiga personligheterna i kattform, vasernas dekorativa geometriska mönster eller blombilder med strilande flöde som skönt harmonierar med Woo´s unika konstverk.


Gunilla Sundström

Gunilla Sundström

Gunilla Sundström

Woo-Bock Lee

Woo-Bock Lee

Woo-Bock Lee


Eva Teorell

Två konstnärssjälar med skilda tekniker ställer ut på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 150904
Två konstnärssjälar med skilda tekniker och uttryck möts i höstens första utställning på Tomarps Kungsgård – Eva Teorell och Jan Bringevik. Det är en upplyftande spännande konstellation, där det ser ut att hända något nytt runt varje hörn som berör, väcker tankar, frågor eller förundran. En visuell upplevelse med ibland oväntat innehåll, där naturens ständiga processer och landskapens arkaiska stillhet tar plats i olika tekniker och i udda, i professionellt utforskade uttrycksformer…

Eva Teorell har för första gången i sitt långa, framgångsrika yrkesliv fått vissa sin bredd och mångsidighet i denna utställning. Måleri, skulptur, teckning och glasobjekt breder  ut sig och tar naturlig plats från hallen till caféet på nedre våning till alla rummen i konsthallen.

I nedre hallen kryllar det av siameskatter i livliga gicléeprintade kolteckningar och i bronsskulpturer, där katternas olika personligheter och karaktärer tydligt och kärleksfullt framträder. Tomarps egen siames Alice bör trivas i sällskapet.

– Jag är icke ortodox, vägrar begränsa mig… Men tecknandet är min ögongymnastik, det grundläggande i jobbet. Teckning och skulptur hänger intimt ihop, säger Eva och lotsar upp till konsthallens första rum.
Där står ett stort skimrande, gnistrande kornblått  glasobjekt, upplyst underifrån och byggt på obehandlat stenmaterial och grus.
Det lyfter och kommunicerar harmoniskt med Jan Bringeviks målningar, som flödar av blå nyanser.

Sten och glas i olika varianter kommer även att exponeras i rummen intill men var inte helt färdigbyggda, när vi tittade in.

– Allt berg och sten innehåller vatten eller är format av vatten. Sten och vatten är motsatspar i symbios, säger Eva  och visar sina väggmålningar , där naturens växlingar, processer och livsnerven vattnet åskådliggörs i Eva Teorells skickliga tolkningar.

Liv och död på samma gång tar här plats i ett grässtrå…

Medan Eva utforskar naturens processer och dess inre rörlighet, arbetar Jan Bringevik med att stilisera landskap och arkitektur så långt  det bara är görligt.

Målaren Jan Bringevik nöjer sig med övre hallen och det första rummet i konsthallen.

– Jag är egentligen en traditionell landskapsmålare men fascineras mer och mer av förenkling. Horisonten, mötet mellan himmel och hav, det platta landskapet, säger Bringevik och berättar om sina målningar i äggoljetempera.

Det är arkitektoniska byggen – rektangelformade fält på fält, där årstiderna anas i färgsättningen. Sommartiden illustreras t.ex med blekare pasteller i perfekt nyanserad färgsättning. Åker, himmel och hav…
Det råder en absolut stillhet i Jan Bringeviks bildvärld med dess platta landskap, rensade in absurdum och med ackuratess utförda till nyansernas nyans. Det sistnämnda syns bl.a. i ett verk av ett hus i silhuett, där alla tänkbara och otänkbara nyanser i vitt slår mot betraktaren. Vissa av motiven är hämtade från Sydafrika och Marocko.

I likhet med Eva är han mycket berest och hämtar många syn och sinnesintryck intryck från sina resor bl.a. öknens stillhet och tystnad.
Stillhet och tystnad präglar väggarna i konsthallen.
I hallen intill visar Jan Bringevik en motsatt sida av sitt konstnärskap med traditionella landskapsverk i lito- färglitografik och torrpastell.

Det är med andra ord ett naturtema med många oväntade variationer, en inspirerande upplevelse för alla sinnen som möter besökaren på Tomarps Kungsgård denna höst.

Utställningen med Eva Teorell, måleri och skulptur och Jan Bringevik, måleri och grafik har vernissage lördagen den 5 september och pågår till
15 november.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.

 


Jan Bringevik


Eva Teorell


Jan Bringevik


Eva Teorell


Eva Teorell


Jan Bringevik



Mats Rosvall

Sommaren fortsätter på Hillesgården

Stidsvig/Hillesgården 150902
När naturen går i idé och trädgårdens grönska är en saga all, blommar det fortfarande friskt och frodigt på Hillesgården från den 5 september till den 18 oktober. I konsthallen ställer Mats Rosvall ut akrylmålningar från ett prunkande Sofiero samt inträngande närbilder av blommor med uppförstorade fotografiska bilder som förlaga.

Målningarna är kompletterade med drivna kolteckningar av detaljstudier av växter och blommor, även dessa hämtade ur trädgårdens överdådiga prakt.
Det är ett intensivt koloristiskt måleri som exponeras med inspiration och influenser av förebilder som David Hockney och Per Kirkeby.

För att öka och accentuera vissa partier i motiven har Mats använt oljefärg i de balanserade kompositionerna, där slottsträdgårdens blommande, tuktade och organiserade överdåd står i fokus. Den inspirerande miljön talar för sig själv men det är perspektivet, vinklingarna och ljusförhållandena som anger Mats slutliga motivval.

Det är ett kraftfullt måleri med stark kontrastverkan
– Jag var på Sofiero tjugofem gånger förra sommaren och målade. Det var en rejäl utmaning, då solen oftast gassade starkt och gav extra intensitet i färgerna. Då gällde det att jobba snabbt, fånga ljus och skuggor. Vid sådana tillfällen är den snabbtorkande akrylfärgen en tillgång. Mina oljemålningar från Sofiero eller andra trädgårdar är sammansatta av två eller tre pannåer för att underlätta den praktiska hanteringen vid friluftsmåleri, berättar Mats som vid sextioett års ålder satt sig på skolbänken igen, närmare bestämt på Munka Konstskola.

– Det är ett äventyr varje gång jag börjar teckna eller måla. Man vet aldrig vart det leder, säger Mats Rosvall som med nyfikenhet och spänning nu söker nya vägar i sitt konstnärskap.

Det är aldrig för sent att vidga sina vyer…


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Ellen Malmgard i Klippans konsthall

Ellen Malmgard vill vara öppen för olika tankefragment

Klippan 150829
Det är få yrken på denna jord, där män och kvinnor räknas som unga när de nått mitten av di trettio. Men bland konstutövare räknas en konstnär som Ellen Malmgard, 37 till det nya, unga gardet. Den 5 september ställer hon ut i Klippans Konsthall.

Vi träffar Ellen där i färd med att påbörja utställningen med sina objekt och installationer.
En sju meter lång fläta av koppar skall finjusteras i topparna för en spretig look.

På ett podium ligger en bärnstensfärgad glasskulptur,  som fått sin form under den magiska glasprocessen av en ställning i järnsmide. Intill blänker glasformationer, vilande på obehandlad diabas. Invirade i papper på golvet anas andra konst/hantverksmaterial – trä och brons.
Det står med andra ord helt klart att denna konstnär söker sitt med fokus på naturen, dess färgskiftningar, unika material och organiska design.

– Ingången till mitt jobb är fotot. Jag kan fortfarande se rötterna där, rötter jag fick som praktikant hos en fotograf i Paris efter gymnasiet. Där fick jag upp ögonen för verkligheten. Det räckte inte med konstfoto, insåg jag att måste jobba kommersiellt också som min fotochef för att existera. Nu kan jag le åt detta… Efter en tid i Europa, utbildade jag mig på Växjö Glasdesign  och Kalmar Designhögskola. Kanske var det då mitt intresse för naturen, materialen, de organiska formerna föddes. Tyngd och massa… Materialens förhållande till varandra.

I relation till den hårda smidesställningen här som håller in massan, framstår ju glaset som mjukt, säger Ellen och visar nämnda objekt.

– Det blir alltid spänningar mellan materialens inneboende symbolik, mellan det slutna och transparenta. Linjer som rötter eller skelett, trådar som möts och går isär…
Jag vill vara öppen för olika tankefragment, göra annorlunda kopplingar. Även om vissa spretar har jag alltid en röd tråd, ett tema, söker ett helhetstänk, berättar Ellen som även arbetar mycket med installationer, med musik och ljus som viktiga känslomässiga stämningskapare. Men på denna utställning på Klippans konsthall nöjer Ellen sig med att exponera sina senaste objekt på podier och väggar.

Det har hunnit bli ett tjugotal utställningar under åren solo- eller samlingsutställningar, på museer och konstgallerier. I Vetlanda syns en offentlig utsmyckning av Ellen Malmgard.
Närmast väntar Bergdala Konstgalleri.

Utställningen på Klippans Konsthall har vernissage lördagen den 5 september
och pågår till 11 oktober.

  


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.







Ullastina Larsson

Landskronakonstnären Ullastina Larsson ställer ut på Galleri Moment

Ängelholm 150813
– I Landskrona är det toppen, tycker jag, sjunger Siw Malmkvist på gamla knastrande vinylskivor. Den textraden instämmer Ullastina Larsson med säkerhet i. Det är nämligen i Landskrona hon hämtar inspirationen till sina abstrakta verk. Där anas och viskas stadens konturer medan dess själ, doft och stämning lustfyllt flödar i bildväven, där hamnen, varvet och kranarna alltid tar plats i den urbana miljön.  

Ullastina har hittat sin egen språkmelodi till sina arkitektoniska byggen i lager på lager, drömskt klättrande i lutningar och vinkliingar mellan ljusspeglingar.

– Jag gör aldrig en skiss. Det är känslan som får styra, det mitt öga ser…

Har aldrig en aning om vad det skall bli. Sedan följer en längre process. Jag kollar och kollar, stämmer av. Håller den eller inte? Minst fem vändor på väggen innan jag är säker. Jag omvandlar, målar över, överlappar, stämmer av och balanserar., säger Ullastina som ställer ut på Galleri Moment lördagen den 15 augusti.

Målningarna är i vinylfärg och inte en pensel när
Istället är det trasor, spatlar och japanska pennor eller annat som används som verktyg i en intensiv arbetsprocess, där action painting gäller.

– Jag har bråttom, då jag kom igång ganska sent i livet efter mångåriga konststudier hos konstnär Roy Evertsen. Det tog tid att hitta rätt. Provade de flesta tekniker innan dess under flera år bl.a. drejning, silversmide och textilkonst.

Men redan efter de första utställningarna i början av 2000-talet gick det snabbt framåt, säger Ullastina som har ett späckat framgångsrikt utställnings-CV sedan dess med bl.a. en separatutställning i Landskrona konsthall, medlemskap i KRO och NVSK.

Som en gyllene krona på en framgångsrik karriär fick hon 2014 hedersuppdraget att under tre år utforma diplom till en Nobelpristagare. Förra året blev det ett diplom till kemipristagaren. I år är det Nobelpristagaren i fysik som skall mottaga ett diplom, designat av Ullastina Larsson.

– Det var till en början en utmaning att måla på papper för mig men det fungerande förvånansvärt lätt. Vi får en färg att gå efter, förra året vinrött, i år blått. Experimenterandet med dessa färgskalor, har påverkat mitt eget måleri. Det tidigare lysande orange har fått sällskap av det varmare vinröda och mina nya målningar har fått blåare tillskott, säger Ullastina som har bråda tider just nu, vilket passar hennes energiska, ihärdiga konstnärsnatur. Förutom hedersuppdraget, väntar en middag på Nobelfesten och en parallell utställning på Söders höjder i Stockholm.

Utställningen pågår t.o.m 5 september


©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Ulf Brandtman och Jorge Guilá

Abstrakta målningar och formsäkra träskulpturer på Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150806
Fascinationen över naturens outslitliga, alltid nyskapande  synliga eller konkreta underverk har inspirerat  båda utställarna i Konsthallen och Galleri Hultman – målaren Jorge Guilá och träskulptören Ulf Brandtman.

Jorge visar här arbeten i abstraktionens gränsland. Motiven ser ut som en lekfull djupdykning ned i minsta lilla mylla för att sedan förädlas, omformas och avskalas.

– Det stämmer. Jag ligger gärna på marken, säger Jorge som på denna utställning visar akrylmålningar och akvareller med tonvikt på naturen - ofta i dynamiskt mikro-, makroperspektiv.

Men Jorge Guilá är en mångsidig målare som även gärna arbetar med landskap, figurer och stilleben i som han själv säger ”föreställande motiv av modern karaktär”.

– Alla konstnärer är påverkade av sin tid, även om de inte tror det. När jag utbildade mig på Escuela de Arte i Barcelona på sextiotalet var det i en tid av förändring. Det var mycket i omlopp inom politik, musik och konst. Vi unga ville göra något annat än de gamla gubbarna och influerades starkt av USA.s konst bl.a. Andy Warhol och Amerikas nyskapande fotografer och filmer, berättar Guilá, född i Barcelona, uppvuxen i Argentina och levde sedan under många år på Mallorca. Sedan sjuttiotalet, då han mötte kärleken i en svensk kvinna, är han bosatt i Karlshamn.

I Karlshamn syns hans verk bl.a. på stadens bibliotek. Kommunen gav honom också ett hedersamt uppdrag när han fick äran att göra affischer, vykort m.m. till Blekingesonens Harry Martinssons hundraårsjubileum.
Denna utställning visar även andra sidor av Jorge genom bl.a. en stor triptyk. Jorge jobbar även med muralmålningar för offentliga miljöer.
Runda former, som klot eller stiliserade rundningar dansar, virvlar eller stannar till i de lättsamma, färgglada motiven som vi tittar på i Konsthallen innan hängningen skall fullföljas i galleriet.

– Jag vill ha rörlighet och dynamik, lite av det spanska kaotiska tänket. Intuitionen får styra först. Sedan letar jag den röda tråden, analyserar, väntar. Det är som en deg som väntar på jäsning.

Nedanför en av Jorges målningar syns ”Gula Hund” – en  formsäker trähund av Ulf Brandtman, en fyrfoting som säkert platsat fint i revyn med samma namn. Råkar den hunden blicka lite åt andra sidan kan han träffa ett flertal djurkompisar inom räckhåll – utsökt stiliserade, välkomponerade hästar och fåglar med personliga uttryck och förvånande silkeslen hudyta.
På väggen hänger reliefer som visar träskulptören Ulf Brandtbergs senaste tema – ”Fiskar i vatten”. Det är ett strikt välbalanserat och avskalat motiv i mjuk, varm färgsättning.

På hedersplats står ”Hommage a Niki de Saint Phalle” – en formskön, klassiskt vacker och mångfacetterad skapelse i trä som man gärna vill gå tillbaka och studera närmare.

– Jag skissar och gör ett mycket noga förarbete innan jag sätter igång. Träet är ju ett levande material så det tar sin tid. Det kan svälla, spricka och krympa, säger Ulf som är utbildad slöjdlärare och varit verksam som sådan under många år.

Ulf Brandtman vill inte kalla sig för den konstnär han faktiskt är utan håller sig modest till titeln träkreatör. Det borde vara dags att ändra på den titeln efter många utställningar, medlemskap i Konstrundan Mittskåne och representation i Malmöhus Läns landsting.

Utställningen pågår till 16 september


Jorge Guilá


Ulf Brandtman


Ulf Brandtman

Jorge Guilá




© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Skulptrisen och utställaren Maria Berent

Namnkunniga turkiska konstnärer på Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp/Dagmar Glemme Art Center 150717
Dagmar Glemme Art Centers blommande trädgårds- och stenskulpturparks överdådiga prakt får i dagarna konkurrens av långväga gäster.
Fem turkiska namnkunniga konstnärer – alla representerade av prominenta Galeri Soyut i Ankara, pryder nu både galleriväggar och bakre trädgård i det flexibla, kreativa centrat - som nyligen utnämnts till Skånes tio i topplista på attraktiva besöksställen.

Extra tillskott till publikfrekvensen bör det bli på invigningen den 18 juli.
Den går nämligen av stapeln i storstilad internationell anda med invigning av turkiske ambassadören Kaya Turkmen  och Helsingborgs kulturråd Mats Sander. Evenemanget sker till tonerna av Chopin med Carl Petersson vid flygeln.

Vi träffar svenska skulptrisen och utställaren Maria Berent i trädgården, där hon vrider på en av sina fantasieggande, underfundiga  keramikfåglar i väntan på sina turkiska vänner och kollegor.
Övriga utställare, skulptörerna Cidam Melek, Sirma Servin Yildis och bildkonstnärerna Sertap Yegin och Engin Korkmaz beräknas gästa utställningen – med entourage därtill.

Maria Berent har bostäder i både Löddeköpinge och i Ankara, där hon delar ateljé med en av de gästande skulptörerna. Hennes livsresa är udda – från UD-tjänst, till giftermål med turkisk affärsman, två barn, konst- och keramikstudier 1972, vidare till yrkesbyte som framgångsrik keramiker…

Utvecklingskurvan fortsatte sedan med utbildning till skulptör i marmor hos Sidam Melek 2012.

Hennes uttrycksfulla keramikfåglar med skimrande, glänsande glasyrer, ser ut som sprungna ur Dagmar Glemmes sagolika bildvärld. Alla bär på mycket tydliga, dråpligt roliga utryck av alla tänkbara mänskliga sinnestånd på ont och gott i såväl rörelse som mimik. Även i marmorns, mer stillsamma, stilistiska skepnad ser hennes fåglar ut att vilja berätta något. Marmorn talar som vanligt annars sitt eget tysta magiska språk.

Det är rena, utsökt formsköna skapelser som skulptörerna Cidam Melek och Sirma Servin Yildiz exponerar i gröngräset, sprungna ur naturens eget formspråk.

Inne i utställningshallen samsas renässansinspirerande oljemålningar av den mycket välmeriterade Sertap Yegin med Engin Korkmaz intresseväckande akryler och svartvita teckningar, där turkiska influenser  gärna bereds plats.

I rummet intill skimrar Dagmar Glemmes nya glasobjekt…

Utställningen Karma med vernissage lördagen den 18 juli klockan 14.00 pågår t.o.m. den 23 augusti.

 

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan.


Sertap Yegin


Ergin Korkmaz


Sirma Servin Yildiz


Cidam Melek



Mats Kläpp

Kraftfullt, vibrerande och färgstarkt på Galleri Moment

Ängelholm/Galleri Moment 150716
Ett flöde av kraftfulla, vibrerande färgstarka formationer som befruktar varandra, fyller Galleri Moment med förnyad livsenergi lördagen den 18 juli. Det är målningar av bildkonstnären, konstkonsulten och konstprojektledaren Mats Kläpp som får det lilla funktionella galleriet att återigen byta skepnad, karaktär och stämning alltefter resp. utställares personliga avtryck.

Lika fascinerande med denna förvandling av en förhållandevis modest lokal, varje gång nya konstnärer gästar galleriet…
För Mats Kläpp med decenniers vana att ta helhetsgrepp, ofta platsspecifikt i projekt, installationer eller i offentliga miljöer, bör det ha varit en enkel match.
I denna utställning är det enbart målningar i olja, tempera och akryl som tillsammans skapar den dialog och stämning Mats eftersträvar.
En liten stilren skulptur, i trä och metall som vilsam avledare har han dock inte kunnat motstå att installera.

Bryta av, kontrastera…
Efter att ha jobbat mycket med objekt utvecklade Mats dessa sidospår till att även omfatta skulptur i olika tekniker i sin flexibla verksamhet.

– Det ena föder de andra…

I sina projekt/installationer jobbar han med allt tänkbar växelverkan - ljus, ljud, projektioner,måleri…

– Jag arbetar alltid till musik för att nå uttrycket. Bestämmer och väljer ut låtar som passar min sinnesstämning just då och improviserar sedan till musiken, säger Mats – en glad gamäng som startade sin konstnärliga bana i Atelier 17 i Paris på åttiotalet för vidare befordran till Hovedskous Målarskola i Göteborg.

Men fransk esprit och det personliga uttrycket har Mats behållit sedan dess, utvecklat och testat. Ett tiotal stipendier, en mängd offentliga uppdrag och utställningar har flutit in under åren…
Observanta galleribesökare i Nordvästskåne minns säkert bl.a. Mats Kläpps uppmärksammade utställning/installation Rotating Irons i Klippans konsthall för ett par år sedan, inspirerad av ett danskt rockband.

Utställningen har vernissage lördagen den 20 juli och pågår t.o.m. 8 augusti



© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Fångad av ögonblicket…
Fotokonst av Anna Kollberg på Dagmar Glemme Artcenter

Hasslarp 150626
Med vidöppna, mottagliga sinnen hittar hon ögonblick att inspireras av, fånga och bevara med kamerans hjälp, bilder som sedan förädlas, ändrar karaktär, med datorn som verktyg.

Kläddesignern och bildskaparen Anna Kollberg med världen som arbetsfält söker aldrig motiven. De hittar själva till henne varthelst hon sig i världen vänder. Motiven ploppar oftast upp i form av detaljer av mänskliga avtryck i naturen. Eller varför inte i naturens eget formspråk, där åldern och inte människohänders härjningar ristat in sitt tysta, tydliga språk?
Väder, vind och historia synliggörs och berättas i detaljer från såväl asiatiska gränder som storstäder men framför allt i berg, fjäll och natur.

– De bilder jag sedan komponerar samman är ett samspel mellan färger, linjer, kontraster och material, berättar Anna som arbetat som designer i London sex år hos bl.a. Stella McCartney och Top Shop efter en fyraårig utbildning på London Collage of Fashion.

Idag driver Anna ett eget design- och produktionsföretag, Catori, där hon knyter nätverk mellan kinesíska producenter och europeiska modeföretag. Alnötjejen Anna samarbetar med flera stora varumärken bl.a med Acne, Hope och Odd Molly.
Därutöver frilansar hon åt WGSN - World Global Style Network, där trender, otrender och vibbar inom modevärlden world wide undersöks och analyseras för att synliggöra det aktuella kreativa tänket i branschen.
Det är en snabbt marscherad karriär i en tuff bransch för en 34 årigt norrländskt mångsidigt begåvat energiknippe och idéspruta! På varje plats, t.o.m. varje sekund säger sig Anna hitta ögonblick att inspireras av!

Det avskalade, tidlösa med fokus på detaljer är Annas eget personliga signum i såväl kläddesign som i hennes grafiska fotokonst på Whyart som nu visas på Galleri Dagmar Glemme.
Den välarbetade texturen, där ytskiktet ser ut att skickligt variera lika mycket som siden och sammet visar att hon omedvetet har tagit intryck av sin mångåriga professionalism som kläddesigner.
Även bildskapandet, där väl utvalda block i samspel skapar suggestiv, rofylld stämning, kan liknas vid skapandet med tyger. Vissa linjer låter hon återkomma i lager på lagerteknik, alla i en finstämd mild färgsättning, där den grå stenens berättelse gärna tar plats bakom ett detaljögonfång.    

– Hela världen är på något sätt i samarbete. Det finns beröringspunkter, kopplingar mellan Norrland och Thailand. Möten med människor, face to face ger så mycket tillbaka… Jag har alltid varit tilltalad av Asien, dess puls, enkelheten, kontrasterna…, säger Anna Kollberg som mer eller mindre är uppvuxen i ett galleri sedan barnsben hemma i Alnö.

Där lades grunden till hennes fortsatta framgångsrika konstnärliga verksamhet i som kommer att fortgå många decennier till. Med kameran och det konstnärliga ögat på plats kombinerat med en inneboende längtan och upptäckariver fortsätter hon sitt sökande efter slitna avtryck.

Närmast är det inte bara årens och människors spår i naturen Anna Kollberg vill utforska i sitt grafiska fotokonstbolag - Whyart.

– Jag vill visa skönheten i människors åldrande. Rynkor, spruckna hälar… Söka det icke perfekta…

Anna Kollbergs grafiska fotobilder/Whyart visas på Dagmar Glemme Art Center med vernissage lördagen den 27 juni

Utställningen pågår t.o.m. den 12 juli.




© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Marianne Malla Månsson

Ögon som blickar, natur som talar

Åstorp Grytevad 150626
Ögon som blickar från alla väggar hos Galleri Hultman av en målare som strävar efter att nå själen genom ett starkt fokus på ögonens uttryck…  
I Konsthallen Ekebacken är det naturen som vill berätta sin historiaI Galleriet är det Marianne Malla Månsson som visar sina oljemålningar, mest porträtt.

– Det har gått i ett sedan 1980, säger aktiva Marianne som förstärker sitt konstnärskap med jobb som bildlärare.

Det har blivit mer än många utställningar sedan starten, varvat med spännande, udda konstnärliga utbildningar som masktillverkning för Commedia del Arte-ensembler. Marianne Månsson är med i VSKG – Västra Skånes Konstnärs Gille och har även tagit initiativet till nya kvinnliga konstnärskonstellationer som Selmagruppen.

– Jag börjar alltid med ögonen, när jag målar porträtt. Det ögonen sedan visar, berättar eller uttrycker, avgör hur jag fortsätter jag skapa helheten. Det är själens uttryck jag vill åt, det jag ser i ögonen. Därför vill jag inte att bakgrunden skall dominera för mycket.

Mina figurer i rörelse däremot har inga ögon. De är anonyma. Där vill jag att rörelserna och formerna skall framträda,. Porträtten har sitt språk, figurerna ett annat, säger Marianne Malla Månsson.


Truels Kirk

En danskfödd kreatör inom musik, teater och hantverk gästar Ekebackens Konsthall – Truels Kirk, kanske mest känd för att ha tillverkat en av världens bästa modelljärnvägar. Men det är akvarell- och oljemålning som är hans huvudsakliga profession och där lågan brinner som starkast. 

Här visar han sina oljemålningar, där naturen är en självklar hedersgäst.

– Med blocket till hands skissar jag på plats. Muskelminnet gör resten. Jag målar aldrig det exakta motivet, avbildar aldrig även om det ser realistiskt ut. För mig är det ingen skillnad på att måla naturen eller måla porträtt.  Porträtt av naturen, dess personliga uttryck som jag sedan förstärker…

Det är det som är det roliga – att experimentera med färger och motiv. Även färger har ju sitt personliga uttryck. Varje färg är en skönhet i sig. Därför använder jag gammaldags pigmentfärger för att få fram de nyanser och stämningar jag söker. Jag målar världen som jag vill ha den, säger Truels Kirk med naturlig pondus.

Truels jobbar gärna i stora format och har målat arbetshästar i naturlig storlek. De visar han visserligen inte här men djur dyker upp här och var i hans akrylmålningar – hästar, tranor och tuffa highland cattle florerar i Truels idylliska, lantliga omgivningar. Det är igenkännbara naturmotiv som dramatiska trädformationer, vattenfall, spår av naturens och människors avtryck, vy från en båt, där havet är blankt som siden och utan horisont – målningar där årstidernas växlingar och ljusets skiftningar får sin rättmätiga plats.

Utställningen med Marianne Malla Månssons oljemålningar och Truels Kirks akrylmålningar på Galleri Hultman/ Ekebackens konsthall har vernissage lördagen den 27 juni och pågår t.o.m. onsdagen den 5 augusti.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Marie Palmgren

En avancerad lek med linjer, form och färger i gamla och nya tekniker

Ängelholm/Galleri Moment 150612
Det är alltid lika fascinerande att se hur bildkonstnärerna helt förändrar och förvandlar våra gallerier med sina utställningar. Bättre än duktiga heminredare förvandlar och besjälar konsten rummet.
Galleri Moments konsthall har i dagarna fått en ny utställare, vars färgstarka bildtänkande gett rummet en ung, fräsch och djärv inramning i en väl balanserad helhet.

Redan titeln ”Kvinnor i abstrakta rum eller abstrakta kvinnor i rum” visar att denna utställare, grafikern och målaren Marie Palmgren är en sökare som vet vad hon vill med sin konst och gärna ger sig in på nya, oprövade vägar.
Kvinnorna i hennes bildrum är inte huvudfigurer. De smälter naturligt samman som en del av rummet, reducerade till former – linjer och färgytor.

En avancerad lek med mönster och färger…
Det är tryck, uttryck och avtryck i grafikern och målaren Marie Palmgrens bilder. Inga penslar gör sig besvär. I stället utvecklar hon sitt gediget, mångåriga grafiska kunnande med ett annat verktyg – datorn.

– Jag målar som jag trycker, gillar inte penseln. Jag började redan i mitten av nittiotalet med att överföra mina bilder digitalt för vidare bearbetning. Då var det knappast comme il faût. Ändå har konstnärer sedan urminnes tider experimenterat och utvecklat nya lösningar. Tänk bara på Camera Obscura, säger Marie som bearbetar sitt grundmaterial med traditionella verktyg med ett utsvävande, kreativt klipp- och klistra i det nya verktyget – datorn. Hennes etsningar, teckningar och målningar scannas in och tar sig nya vägar.

Svartvitt och mättade primärfärger i noga utvalda färgskalor kan i kombination med formspråket ge en illusion av rörelse eller liv i bildrummen med de ensamma kvinnorna. Det finns inte ett traditionellt perspektiv när – ett högst medvetet drag av Marie.

– Jag tycker att perspektiv är övertydligt. Med en yta framför och en bakom strävar jag efter en annan illusion av rumslighet. Jag älskar det medeltida måleriet, det enkla, rena och avskalade. Modernare favoriter är Matisse och Picasso. Grunden i allt vad jag gör är teckningar och kroki. Sedan gillar jag att leka, experimentera med nyanser. Färgerna får gärna bråka med varandra. Men det är helheten som är det centrala, hur bilderna, färgerna, figurerna och formerna samverkar med varandra och skapar rytm och stämningar i utställningsrummet.

Maries "leklåda"
I Galleri Moments utställningshall finns en underbar leklåda. Där har Marie gömt sina små underfundiga figurer, tryckta på kartong. De små objekten får en förvånande woweffekt som solitär eller som komplement till en bild på en vägg.

Objekten är ytterligare ett bevis på Marie Palmgrens intentioner att utveckla det grafiska mediet med det traditionella grafiska kunnandet väl förankrat i botten. Ett trettio-, fyrtiotal separatutställningar och lika många samlingsutställningar samt uppdrag på utsmyckningar har det hunnit bli under åren, där även ett tiotal stipendier smugit sig in i hennes CV.
Närmast skall Marie Palmgren pryda väggarna på ett barnväntrum på Angereds Närsjukhus.

Utställningen pågår 13 juni – 11 juli. Vernissage lördag 13 juni kl. 11.00

© BMZ-magazin • Citera oss gärna men ange källan






Detalj ur 270 cm textiltryck


Maries "leklåda"



Simon Arne och hans syster Katinka Husberg vid pappa Gustav Arnes stora tavla med papegojor och burar

Stor retrospektiv utställning av Gustav Arne på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 150611
– Det är inte motivet som är det viktiga. Det är måleriet!
Vår pappa var inte intellektuellt analyserande utan intuitiv och emotionell. Det är hans inre tillstånd som tar sig uttryck i naturen.
Det säger konstnär Katinka Husberg som tillsammans med brodern konstnären Simon Arne guidar oss runt på pappans och konstnärens Gustav Arnes retrospektiva utställning på Tomarps Kungsgård.

– Denne bildkonstnär, varmt uppskattad främst för sina Skåneskildringar, föddes 1925 i Höganäs och lämnade det jordiska 2011. Delar av hans produktiva livsverk finns nu inte bara till beskådande utan även till försäljning på Tomarps Kungsgård med vernissage lördagen den 13 juni.
Det skiftande skånska landskapet breder ut sig i Gustav Arnes kraftfulla oljemålningar, målade i alla tänkbara väderlekar och tider på dygnet. Naturen lever med ett temperament likt det evigt mänsklig –. Ilsket, lynnigt eller lugnt, varligt och stillsamt…
En typisk skånsk natur i ständig förvandling, där varje liten skiftning eller nyansförändring åskådliggörs.

Det är ett kraftfullt klassiskt måleri, där naturen själv skapar sin egen dramaturgi. Ljuset i hans naturmålningar är mästerliga. Inget annat ord täcker hans utsökta ljusbehandling. Det är inte för inte han kallades för Vikens Skagenmålare och att hans konst betecknades som atmosfärisk.
Rymd och ljus genomströmmar alla hans naturmålningar från Kullabygden eller andra delar av Skåne. En stormig, vibrerande mörk målning av ett svallande hav liknar en annan känd målning av en namnkunnig målare och författare som också strävade efter ljus och rymd – August Strindberg!
Simon Arne ser sin fars naturmålningar som en blandning av den jordiska tyngden och andliga lättheten.

Men utställningen ger också prov på andra sidor av Gustav Arne. Det finns gott om självporträtt som visar en vacker, skönlockig yngling på fyrtio- och femtiotalet med den obligatoriska baskern på sned. Eller en sjuttiotalsbild som nästan luktar sjuttiotal, så tidstypisk är den…
Alla är barn av sin tid, även namnkunniga målare.

Drivna kolteckningar, torrnålsteckningar och laveringar har sina egna väggar på utställningen

Även stilleben syns på en av väggarna, där influenser av Isaac Grünewald anas bland de pastosa blomstren. Kanske inte så konstigt med tanke på att Gustav Arne studerade hos honom i Frankrike förutom hos Marie Wadskjaer i Köpenhamn och Skånska Målarskolan i Malmö.
Gustav Arne är representerad på en mängde muséer i landet bl.a. Nationalmuseum, Malmö Konstmuseum och naturligtvis Höganäs Museum och Konsthall, där en minnesutställning av honom hölls 2012.

Utställningen på Tomarps Kungsgård har vernissage lördagen den 13 juni kl 12 -17. Även caféet håller öppet samma tid.

Gustav Arneutställningen pågår t.o.m. den 23 augusti.






© BMZ- magazin • Citeras oss gärna men ange källan



Bitte Hall

Fotografen Bitte Hall och smyckedesignern Ella K hos Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp 150529
Tänk, vilka skatter som kan gömmas en byrålåda! Lill Lindfors drömde om att ha en man där. Fotografen och förläggaren Bitte Hall sökte och upptäckte  svartvita, unika fotodokument från sjuttiotalet i sin.
I fyrtio år låg fotona väl dolda, innan Bitte Hall tog fram dem ljuset till allmänt beskådande.
Bitte ställer nu ut sina foton av en svunnen epok den liguriska byn Apricale på Dagmar Glemmes Center, där även den internationellt kända smyckesdesignern Ella K, visar sina kollektioner vägg i vägg. Det är smycken som aldrig lär blir bortglömda i en byrålåda.

Två uppmärksammade utställningar med strålande recensioner i Apricales slott och i San Remo har det blivit hittills av Bitte Halls unika fotogömma. Till hösten kommer fotosamlingen att doneras till Apricales kommun.
Fotoutställningen är ett tidsdokument av byn Apricale med medeltida anor som varsamt, med kärlek och ömhet fångats av Bitte Halls kamera med svartvit film.

– Jag blev förälskad i byn och dess invånare, där många levde kvar i artonhundratalets livsstil. Det var gott om starka personligheter och livsöden. Jag blev den första utlänningen som köpte semesterhus och den tredje i byn på 650 personer som fick telefon, berättar Bitte som levt i såväl London som Geneve och Rom. Därutöver har hon bl.a. som bokförläggare gjort täta resor runtom i världen, oftast till Verona, Milano, Frankfurt och de skandinaviska länderna.

Trots hennes stora reseerfarenhet det var ändå lilla Apricale och dess folkliv som både Bitte och kameran föll för.
På fotoutställningen omsluts man direkt av en gammaldags bykänsla, en mötesplats där man gärna vill känna personerna och deras dagliga liv närmare på pulsen

Dagmar Glemmes stora ateljé och utställningshall med hög takhöjd och kantiga väggar bjuder på en perfekt inramning till byns många personligheter som exponeras på väggar och i bildflaggor från taket. Personnaget vimlar av olika för oss idag udda karaktärer, vars livsöden ofta syns inpräntat i deras ansikten.


Ella K

– Det var uppbyggt som ett feodalsamhälle, där var och en hade sina givna roller. Jag lärde känna många av dem. De blev mina vänner, säger Bitte Hall och bjuder på glimtar av människorna bakom bilderna. Den tandlösa mormodern här på bilden var smugglare under kriget. Mannen med det fårade ansiktet hade varit i tyskt fångläger. Den andre höll kaniner i sin källare, djur som han sedan åt upp.

De gamla kvinnorna på bilden intill var pensionerade prostituerade, berättar Bitte Holm som fortfarande har kvar både sitt hus och sin stora kärlek till byn Aprical som står på den inofficiella listan över ”Italiens vackraste byar”.

Smyckedesignern Ella K
I rummet intill Bitte Hall möts vi av fantasifulla, undersköna, maffiga smycken, vars överdådiga form- och färgskönhet ligger nära barockens svällande uttryck.
Ella K:s smycken i rejält tilltagna format ligger nära naturens egna oregelbundna former och med balanserat urval av stenar i mycket unika färgkombinationer. Skönheten är slående, som ett oväntat slag i magen. Det finns influenser av såväl den orientaliska mystiken som den ryska kraftfulla, magnifika formspråket. Dessa smycken är ingenting för de blygaste violerna från Flen men desto mer svidande åtråvärt för alla andra. T.o.m. den världsberömde klädskaparen Christian Lacroix har använt Ella K:s smycken för att förhöja hans ofta djärva kreationer på catwalken. Även andra stora klädskapare vill använda sig av hennes i ögonenfallande dekorativa smycken med personligt uttryck. De stora modemagazinen har naturligt nog uppmärksammat hennes begåvning.

Swarowskystenar syns på alla Ellas arbeten bland halvädelstenar som bl.a. agater, ametister, carneos och bergkristaller. Ella K äger en unik samling av äldre Swarowskistenar som hon köper i sin hemstad Paris på en marknad två gånger om året.

– Jag använder mig av ett ovanligt material som bas som kallas tarozel och blandar gärna in udda material som ebenholts och fiskhud i mina smycken. Jag skissar eller ritar aldrig. I stället sluter jag ögonen, försöker se former och färger och förlitar mig på de visioner som kommer upp, säger Ella K på en lätt bruten engelska.


© Citera oss gärna men ange källan



Gunda Hellmouth Montelius

w

Åstorp 150528
Hon har alltid haft svårt att hålla fingrarna i styr - textilkonstnären, och designern Gunda Hellmouth Montelius.
Siden, sammet, trasa och lump…
Det blir inte bara en tumme. I Gundas händer blir det konst.
Skinnbitar och gamla knappar, eller varför inte ta vara på hundhåren därhemma, spinna, tova, förvandla till någonting nytt i bildväg?
Den dyra stuvbiten siden, blir perfekt att måla på. Kartongen i hörnet passar nog till en akrylmålning, eller…

Så kunde det se ut, decennium efter decennium. Konststudier inom olika tekniker bidrog till ett stabilt och gediget hantverkskunnande, framför allt de mångåriga batikstudierna hos Gösta Sandberg.  Det är också inom batiken hon rönt sina största framgångar. Hennes mönster väckte så stor uppmärksamhet på sextiotalet att Marimekko vill ha dem, vilket Gunda som vet vad hon vill, tackade nej till.
Idéerna, visionerna och det mångårigt inbyggda bildtänket har aldrig slocknat, även om en förvärkt hand satt ett effektivt stopp i karriären på senare år.

Gundas liv med textil - bild, design och mönster är en gränslös kommunikation med materialet för att testa gränser, utveckla, göra ovanliga textilkombinationer och skapa av hjärtans lust utan intellektuella stopp eller sidospår.

”Så jag målar, ty så roar mig att måla”  är ett myntat uttryck som Gunda Hellmouth Montelius tagit till sig och gjort till sitt.
Just for fun, med en obetvingad lust, kunskapstörst och nyfikenhet, har Gunda sökt sig fram i livets kringelkrokar..

Hon har bl.a. drivit egen modistbutik, en boutique med egendesignade batikkläder, förestått kostymavdelningen på Helsingborgs Stadsteater och arbetat som lärare inom olika textila tekniker.
Men det är det konstnärliga bildskapandet som stått i fokus ända sedan slutet av femtiotalet. Det har naturligt nog blivit en mängd utställningar under årens lopp varav många jurybedömda. Hennes verk är representerade bl.a. i Stockholms Läns landsting, Silverdals kapell i Sollentuna. Mångsidigheten är uppenbar hos Gunda.

Sidenmålningar varvas med gigantiskt stora vävar, underfundiga, formsköna tovade bildverk, batik, akrylmålningar och akvareller.
Hennes motiv har ofta bibliska mytologiska, livsfilosofiska spår eller bjuder på natursköna vyer från resor i fjärran land.

På lördag den 30 maj ställer Gunda Hellmouth Montelius ut på Åstorps bibliotek.

Siden , tovat, väv och batik fyller konsthallen, där även två montrar med silver- och brons står som väktare i hörnen. Det är maken Olle Hellmouths hantverk i design av utställaren Gunda Hellmouth Montelius.

Vernissage lördagen den 30 maj. Utställningen pågår t.o.m. 27 juni.





Paula Fohlin Svanberg

Paula Fohlin Svanberg sprider ljus och speglingar över Galleri Moment

Ängelholm 150513
Stad i ljus… Det ligger mycket i den titeln.
Flödet, flexibiliteten och rörligheten i den moderna stadens mix av äkta och artificiell ljussättning, dess speglingar, oväntade ljusinsläpp och skuggor…
Stadens ögon, de lockande skyltfönstren, där speglingar vid rätta ljusförhållanden förenar det vi har innanför fönstret med det vi har utanför, är ett lika vardagligt och naturligt inslag och fenomen som den blänkande asfalten efter ett regn.

Som gäster i en stressig verklighet missar vi alltför ofta att studera ljusets fascinerande lekfulla och luriga påverkan, dess förmåga att spegla flera verkligheter på en och samma gång genom en glasruta. Du ser bilarna och cyklarna på andra sidan glasrutan  samtidigt som du kan kolla utbudet i fönstret. Två världar eller verkligheter som smälter samman …
En som tagit vara på detta ljusfenomen är konstnären Paula Fohlin- Svanberg.

Ända sedan studietiden på Konstskolan Forum i Malmö 1979-84 har hon sökt fånga det rätta ljusögonblicket i olika städers skyltfönster och återskapat intrycket i sina målningar, oftast i tempera. Många motiv har Paula hämtat från Helsingborg, där hon bl.a. ställt under fjorton vårsalonger på Vikingsberg och i Höganäs, där hon synts på fyra vårsalonger på Krapperup. I Ängelholm där hon också mer än gärna hämtar inspiration ställer hon ut i dagarna ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 16 maj.
Där visar hon målningar med för Paula Fohlin Svanberg signifikativa speglingsmotiv men även stilrena, varma bladmotiv lyser upp väggarna.

Skyltfönster och blad…
– Jag planerar inte utan målar det jag ser i det ögonblick jag vill fånga. Slumpen styr. Det beror på hur ljuset  faller, när saker som inte brukar göra det, smälter samman. Kameran har jag med mig, men jag rensar sedan gärna och gör andra förändringar i det uppkomna motivet, säger Paula och guidar oss runt i galleriet.

Paula är väl förtrogen med Galleri Moments lokaler, även om det är tio år sedan hon senast ställde ut i den funktionella galleriet med dess strategiska läge vid det myllrande folklivet på torget. Här är det nära till fönstertittande...
Den torra anslaget i temperamålning, den teknik som Paula främst använder sig av samt den dämpade, väl avvägda färgskalan förstärker intrycket av en verklighet som finns och ändå inte finns.

– Jag skalar av mest för att få fram att det inte riktigt är på riktigt, ler Paula och medger att det kan finnas en viss anonymitet i hennes målningar, då det är ont om folk i hennes bildvärld.

Det är ett säkert, tekniskt mycket skickligt måleri, där varje detalj tycks vara genomtänkt för att få fram det hon vill. Hennes lyhördhet och noggrannhet, avskalande av allt onödigt går igen även i Paulas bladmålningar. Det är varma, levande motiv av kolblad och julrosor som visas - rena, stringenta men fyllda av liv och rörelse genom små ljusinsläpp.
Paula Fohlin-Svanberg har ett alldeles eget signum, något som uppmärksammades och uppskattades tidigt i hennes karriär. Ett flertal stipendier har rasat in under åren. I Paulas rikhaltiga CV märks representation i bl.a. Statens Konstråd  och Riksdagen.
Framåt hösten bär det av till Prag, där hon skall ställa ut tillsammans med  maken Christer Svanberg och Ulf Eklund.

Men innan dess är det vernissage på Galleri Moment. Utställningen pågår
16 maj – 5 juni.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Helena Trovaj

Akvarell och glas på Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 150508
Akvareller och glaskonst andas samma andas barn och får ofta ett symbiotiskt nära relation, där de skilda teknikerna hjälper och lyfter varandra på en utställning. Det känns därför helt rätt att galleristen Catarina Hultman låter akvarellisten Helena Trovaj och glasblåsaren/glaskonstnären Micke Johansson samsas om utrymmet på Galleri Hultman.
Det ser ut att bli en mycket levande, lustfylld och vacker utställning som välkomnar besökarna på vernissagen den 9 maj.
Båda utställarna är så aktiva och eftertraktade att de har ytterligare varsin utställning resp. vernissage samtidigt – Helena Trovaj i Göteborg och Micke Johansson på Steninge Slott.
Men båda utställarna finns på plats i lilla Åstorp på vernissagedagen.

Det är kraft och stringens i Helena Trovajs, drivna, säkra akvareller med motiv av pulserande och vibrerande folkliv i urbana miljöer.
Den röda färgen, den positiva, varma och livgivande ger en extra kick till de typiska ögonblick i ett brusande stadsliv som Helena fångat.
Gatu- och cafémotiv i kända och okända städer, fyllda av liv och rörelse…
Människor hopgyttrade i grupper i nära samspråk eller på väg, på språng…
Bland bilar, bussar och spårvagnar…
I ljusets växlingar mellan ljus och mörker växer ett aktivt stadsliv fram.

– Det blir mer dramatiskt med sämre väder, ler stockholmaren Helena som strävar efter det känslomässiga, uttrycket, inte det fotografiskt exakta.

– Det var en tillfällighet att jag började med akvarellmålning. Innan dess skrev jag hellre ned mina intryck, uttryckte mig med ord, Men jag blev omedelbart såld på akvarellens möjligheter och fortsatte i många år med målandet som en sidoverksamhet. Sedan 2012 lever jag på min konst och undervisar också i akvarellmålning, berättar Helena.

Även Micke Johansson föll direkt, hittade sitt när han för första gången fick prova att blåsa glas under gymnasietiden.

– Det kändes rätt direkt. I skolan fick jag kämpa för att hävda mig men glasblåsandet kändes helt naturligt och lätt för mig. Det är någonting förföriskt med den glödande massan, där man bara får en chans. Här kunde jag ”glassa”!

Sedan dess har han fortsatt att glassa, blev mästare vid 24 års ålder, jobbade åtta år på Orrefors och tre på Pukebergs glasbruk. Micke utvecklades snabbt till en av landets mest eftertraktade glasblåsare.

– Jag förverkligade andra konstnärers drömmar. Sedan 2007 driver jag mitt eget Micke Johanskonstglas och har gett mig själv större utrymme att skapa mitt eget konstglas.

Inte längre bara glasblåsare, utan även glaskonstnär! Det tilllhör inte vanligheterna i branschen men jag har en föregångare i Transjöhyttans Vilke Adolfsson.
När Micke Johansson ställde ut i Klippans Konsthall för något år sedan exponerade han mest sina skulpturer i den betagande vackra Arieltekniken. På denna utställning visar han sin bredd och mångsidighet i alla tänkbara tekniker av överfång, Graalteknik eller förfiningar av gamla Orreforstekniker i både bruksföremål och skulptuer.

– Jag plockar det bästa ur olika tidsepoker och kombinerar fritt, berättar Micke och visar oss tidstypiska sextiotals vaser i överfångsteknik och trettiotalsskålar, där bl.a. en lampas blomrelieif återuppstått i glasform.

På en annan pjäs har Micke hämtat inspiration från en tatuering. Bland bruksföremålen dominerar de rena, utsökta klassiska formerna medan de spännande, ibland andlöst formsköna skulpturerna - i form av allt från droppar till mytologiska eller symboliska gestalter, lever sitt eget mystiska, magiska liv.

Utställningen med Helena Trovajs akvareller och Micke Johanssons konstglas har vernissage lördagen den maj och pågår t.o.m. den 24 juni.


© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källn


Trikoloren II


Metro Café I
Micke Johansson


Ole V Rasmussen – akvareller med levande rytmiskt bildspråk

Kvidinge/Tomarps Kungsgård 150429
– Det går inte att vara orolig och nervös när man arbetar med kalligrafi.
Hanteringen går ut i kroppen och ger harmoni. Det säger Ole V Rasmussen som ställer ut sina akvareller med inspiration av kalligrafi och med grafologiska förtecken i det nyöppnade Tapetrummet på Tomarps Kungsgård. Det är inte för inte rummet kallas så.

Vid en av många rivningar av gamla tapeter på väggarna, är nu delar av månghundraåriga tapeter synliga och bildar en spännande scenografi likt en geografisk karta i rummet.
Det bör passa Ole V Rasmussen bra. Han är van vid arbete med förhöjande och förstärkande element, då han arbetat med scenografi och grafik på Danmarks Radio TV under fyrtio år.
Likt tapetens outgrundliga historia är det dolda, hemliga världar Rasmussen vill utforska med hjälp av bl.a. kalligrafi, grafitti och botaniska observationer. Det är en värld som ofta kommunicerar med betraktaren med hjälp av ord, meningar eller tecken, gärna halvt dolda i en harmonisk helhet med spännande livliga övertoner.

– Jag söker ett lekande rytmiskt bildspråk, som noter,  säger Ole V Rasmussen.

Rasmussen är utbildad på Kunsthåndvaerkerskolen i Köpenhamn och Franka Rasmussens Malerskole och är representerad i bl.a i danska Statens Kunstfond och Kobberstiksamlingen
Välbalanserade med sitt eget tysta, utforskande språk, kommer Ole V Rasmussens mjuka akvareller med säkerhet att snabbt finna sina rätta platser på Tapetrummets anrika väggar.

Ole Rasmussens utställning öppnar lördag 2 maj och pågår till 7 juni.        

Det händer mycket på Tomarps kungsgård just nu
I parken leker vårystra djur och storkarna lägger ägg på sin stolpe. I caféet serveras hembakt till kaffet.
Medan Rasmussens akvareller hängs, marscherar bl.a. en delegation förbi med Margareth Anderberg som guide för att kolla de militärhistoriska samlingarna.
Den lilla gruppen tar sikte på ett annat rum, den näst störst salen, som nu återfått sina ursprungliga gula tapeter med vindruvebårder.
I den nyrenoverade stora salen kikar en serie foton i mönstertappning av Sickan Karlsson i trettiotalsfrisyr fram ur en garderob – en kvarglömd tapet från en utställning.
Aline Magnussons ljuvliga djurskulpturer i brons, ser ut att frodas förträffligt i de uppfräschade, nyrenoverade lokalerna och finns kvar fram till den 30 maj.

Den 13 juni kommer Gustav Arnes målningar att pryda väggarna i de stora salarna.

© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan



Anders Solfors "Två ansikten blir tre"

Sandgjutna glasskulpturer och mord på stora mästare

Hasslarp/Glemme ArtCenter 150428
Dagmar Glemmes färgsprakande ArtCenter i Hasslarp sjuder av liv och bjuder redan vid infarten på en upplevelse utöver det vanliga.
Jättelika, färgstarka stenblock med mytologiska, symboliska eller sagobetonade figurer, hälsar besökare välkomna till trädgårdens välskötta grönska, mötesplatser och vackra blomsteruppsatser. Alla färgstarka skulpturer bär gårdens härskarinnas, Dagmar Glemmes omisskännliga signum av vibrerande energi, kraftfullhet och fantasirikedom. En upplevelsepark för både barn och övermogna vuxna…

I Dagmar Glemmes välbesökta, produktiva ateljé, med målningar och glasvaser, trängdes tusentals besökare under Konstrundan i påskas.
Sedan dess har det varit fullt hus även inne i bostadslängan, där Rotary och konstföreningar hållit sina möten.

Den 2 maj är det så dags för en ny utställare på Dagmar Glemme ArtCenter  Det är Anders Solfors, en udda glaskonstnär och målare.
Med samma, genuina skaparsjäl mördar han lika gärna gamla mästare och återupplivar dem i sina målningar samtidigt som han skapar unika, mästerliga, sandgjutna glasskulpturer. Anders Solfors, utbildad på Konstindustriskolan och yrkesverksam vid   Strömhyttans Glasbruk under sjuttiotalet, laborerar gärna och hittar egna, kluriga metoder under sina skilda arbetsprocesser.

– Det är en hemlighet hur han går tillväga med sina sandgjutna glasskulpturer.. Han är ensam om den här tekniken.  Men det grundläggande är att han börjar med att göra skulpturer i blöt sand, berättar Dagmar och tillägger att Anders Solfors oftast är en motvillig utställare.

Få har fått tillfälle att få att få njuta av Solfors produktion
Besökare kan med andra ord känna sig lika utvalda och exklusiva som hans glaskonst som har en mycket stark wowfaktor. Man blir berörd och fascinerad vare sig man vill eller inte. Hans glaskonst är bedövande vacker vid ett första ögonkast, vid det andra förundras man över mystiken och hemligheten i ett okänt kosmos. En stege upp till en låst dörr, vad döljer sig där bakom? Hur kan två profiler förvandlas till tre, optisk villa? Vad betyder de udda vinklingarna för helhetsintrycket? En förundran över hur det är görligt…

Intill glasskulpturerna hänger glastavlor i en teknik kallad Art Print. Där har Anders manipulerat högupplösta bilder, målade av gamla mästare, skrivit ut dem på ett tunt genomskinligt skikt som sedan läggs på en tjock härdad glasskiva och därefter bränns skiktet fast på glasskivan. För att färgerna skall framträda, läggs sedan ett laminat över den printade bilden.

I det andra utställningsrummet visar Anders Solfors mer av sin lekfulla, busiga sida. Här hänger kändisarna på rad i akryl- och blandteknikmålningar på duk.

Hitler med musketörhatt, Tomas de Leva med grevetitel och dito kostymering eller Frank Zappa med holländsk van titel… Alla målningarna har gamla klassiska mästares igenkännliga proviens. Vår tids människor har krupit in i deras kostymer.
På en piedestal skimrar en Graalvas av Solfors som en surrealistisk länk till motiven, där då tid och nutid möts.

Vernissagedagen den 1 maj på Dagmar Glemme Kulturcenter avslutas med en pianokonsert av Carl Peterson.

Utställningen pågår till den 24 maj.

 
© BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan


Elvis t.v. och Frank Zappa t.h.


Adolf Hitler i musketörhatt


Batman



Agneta Hemert på Galleri Moment

Agneta Hemert på Galleri Moment –
Ur en kvinnas minnesgarderob

Ängelholm 150417
På Galleri Moment har konstnären Agneta Hemerts målningar i dagarna hittat sina platser och väntar på vernissage lördagen den 19 april.
Agneta Hemerts målningar med motiv av klänningar eller kroppsformer kan ses som sensuella, skira och drömska individuella väsen som lever sitt eget liv- då och nu. Det är minnenas garderob som har tömts och rensats ut under arbetsprocessen – ett stycke kvinnohistoria.

– Visst är det så. Självklart bär vi med oss minnen som vi intuitivt överför i någon form. Det är ju ett bagage som vi alla har tillgång till. Jag själv omvandlar mina minnen på papperet. Jag har alltid jobbat med avskalade former och tänker i linjer. Att det har blivit många motiv med klänningar är inget medvetet grepp. Men med åren har klänningsmotiven fått en annan betydelse. De  kroppsliga formerna tar nu över mer och mer. Även andra minnen ploppar upp ibland, som de tre granar jag förknippar med ett kärt barndomsminne.
Jag söker det rena, avskalade och sublima, bjuder gärna in slumpen och tar med glädje vara på den. Det går inte att logiskt förklara mina motivval. Känslan för bildens färg, form och balans, vad som gäller mellan fyra hörn, är ändå grunden, säger Agneta som inte vill intellektualisera eller lägga in egna värderingar på sin konst.

Med ett gediget yrkeskunnande bl.a. från Forum i Malmö och Konstindustriella skolan i Göteborg samt inte minst med decenniers yrkeserfarenhet i ryggraden, kan hon tryggt låta känslorna, intuitionen och slumpen leda henne framåt. Det har blivit en mängd utställningar från 1980 och framåt och representation i bl.a. Statens konstråd och på Malmö konstmuseum.
Sedan en tid har Agneta Hemert sin atelje´ i Landskrona, i Weibulls f.d. lokaler.

– Jag gillar att arbeta i stora format och använder mig av oljefärg med blyerts och kol som förstärkning i mina motiv. I vissa bilder kommer även tuschen till hands. Rörelse och sensualitet är viktiga för mig. Jag använder mig därför av  gammaldags arkitektpapper, lätt svävande från väggen, fästa med klämmor för att på så sätt bidra till den känsla av lätthet, rörelse och sensualitet som jag eftersträvar.

Bilden som en levande del av rummet…

Agneta Hemers utställning med vernissage lördagen den 19 april pågår t.o.m. den 9 maj

© BMZ • Citera oss gärna men ange källan



Aline Magnusson med hundarna Chico och Lill Wendy

Aline Magnussons djurskulpturer intar Tomarps Kungsgård

Kvidinge 150331
Tomarp Kungsgårds salar och rum har i dagarna förvandlats till en betagande idyllisk  djurpark. Bökande svin, loja får, lekfulla katter, hundar av olika raser, stolta getabockar,  blanka sälar och tuffa tuppar mötte oss. Och minsann hittade vi inte några råttor insmugna i en korg…

Aline Magnussons uttrycksfulla, till synes högst levande brons- och gipsskulpturer, de flesta i naturlig storlek, har en sådan dold inneboende energi och kommunikationsförmåga att även en vuxen inte kan motstå lusten att ta på dem och kommunicera med dem. Alines oemotståndliga, ömt och kärleksfullt skulpterade, naturtrogna djur syns nästan överallt i vårt avlånga land. På gator och torg, i parker och bostadsområden…

Enbart i Stockholm finns hennes skulpturer på trettio ställen
Många har mött hennes sju hästar Pegasus med sitt hov på Jägersro, andra har klätt på eller klappat hennes grisar i Höganäs. Var man än ser hennes djur har de blivit ompysslade eller ridits på. Vissa har t.o.m. blivit blanka på nosen av allt gosande från barn.
Det är konst som är till för att beröra och beröras av.

–Jag är född på Irland bland grisar, höns, getter, katter och med sjöfåglar och havet intill. Vi bodde ensligt och djuren blev mina naturliga vänner, berättar Aline.

Denna innerliga, äkta kärlek till djuren har hon sedan behållit genom hela livet – från barndomen, vidare under den fyraåriga stenhuggeri- och skulpturutbildningen på Irland, den långa studietiden på Konstfack- och Konsthögskolan fram till dags dato.

I dag har hon med sig sina hundar, Chico och Lill Wendy som tycks trivas förträffligt bland sina mer hårdpansrade bröder och systrar. Anblicken är säkert mer än välbekant och igenkännbar från mattes verkstad hemma i Spånga.

Levande förlagor
– Alla min djur har levande älskade förlagor och bär även deras namn. Under studietiden hade vi levande djur som modeller. Några studenter blev så förtjusta i dem så de tog dem med hem. Jag har haft lyckan att ha ett jättebra nätverk omkring mig i allt från marknadsföring, till transporter och gjutning, berättar Aline som ödmjukt ser folks glädje över sina skulpturer som sin största belöning.

– Jag vill att mina djur skall ha någonting att berätta – ömhet, lek , nyfikenhet och att den skall väcka minnen och associationer för både stora och små.

På väg ut från Tomarps Kungsgård med huvudet fullt av inspirerande känslointryck från skulpturparken hann vi även gör ett avstamp vid en iögonenfallande torso med namnet ”Ur min fatabur”, en spännande installation, skapad av Lie Svennbeck.

Utställningen har vernissage 3 april och pågår till 30 maj.




Installation "Ur min
fatabur" av Lie Svenbeck

finns att beskåda i f.d. grafikrummet



Keramikern Helena Andersson och keramikern/målaren José-Antonio Sarmiento

"Nära Havet" på Galleri Moment i Ängelholm

Ängelholm 150306

Landskapets oändliga former, färgsättningar och obändliga urkraft, fyllt av hemligheter är ett mirakel som vi dagligdags alltför ofta förstrött tar för givet. Den insikten drabbas man av vid ett besök på Galleri Moment, där den gröna, livgivande färgen och naturens urkraft dominerar i utställningen ”Nära havet”. Hur påverkas våra sinnen av natur och klimat?

Galleri Moments nya utställare keramikern Helena Andersson och keramikern/målaren José-Antonio Sarmiento ger konsthallen ett vibrerande, nytt liv. Naturens eget språk får tala fritt, spira och blomma i expressiva verk.

Det grönskar, glöder och skimrar poetiskt i såväl José-Antonios akryl- och oljemålningar som  Helenas keramiska skulpturer och brukskeramik i lergods.
Målningar och väggskulpturer bildar en harmonisk helhet, en egen bildvärld. Deras högst individuella formspråk och färgsinne i resp. tekniker, lyfter varandra i naturlig symbios. Landskap och öar som funnit sina egna yttre och inre lagar, hittar naturligt sina givna platser på väggarna.

– Vi tänker så lika. Våra individuella utryck sammanfaller. När vi träffades för nio år sedan, hade vi redan skapat våra egna konstnärliga signum och blev själva förbluffade över att våra tankebanor följde samma spår. Även om vi nu både är ett par och dessutom jobbar i samma ateljé i Göteborg är det en omedveten påverkan. Men José som är tretton år äldre är min kunskapsbank. Han är tredje generationen keramiker i spanska Léon, är utbildad av den världsberömde japanske skulptören Ryoji Koie, berättr  Helena som själv är utbildad på Högskolan för Design och Konst i Göteborg och varit yrkesverksam sedan 1998.

Det första blicken möter i Galleri Moments konsthall är Helenas keramiska öar med glänsande, högblank glasyr. Öarna är monterade på specialklippt, borstad aluminiumplåt, silverskimrande som det hav det symboliserar och gestaltar.

– Det ger en avgränsad yta och ett tydligare, mer koncentrerat motiv. Man kan se mina öar hur man vill, ur micro eller macroperspektiv. Eller varför inte lite grann från ovan som från en helikopterflygning…
Jag är fascinerad av gröna nyanser, söker hela tiden nya och arbetar mycket omständligt i omgångar för att få fram glansen och lystern i glasyren. Det blir många lager föratt få djup i ytan och för fler dimensioner, säger Helena medan José-Antonio kämpar medspeciella upphängningsanordningar – något han har vanan inne med, då han under många decennier framgångsrikt ställt ut i både nationellt och  internationellt.

 

Även bruksföremålen och väggfaten intill bär Helenas säregna, lätt böljande mjuka formspråk och frapperande skimrande ytbehandling.
Skimrar gör också José- Antonios små, eleganta oljemålningar, där ljusets alla skiftningar vid olika tidpunkter utsökt drivet och varsamt tas fram.Vissa av hans målningar är så finurligt skapade att de går att vända. Havet blir himmel..
I några av akrylmålningarna gör Spaniens sol ett besök. Kanske går en längtans blå blomma till deras andra  spanska ateljé, där en asiatisk raritet till brännugn för stengods väntar – en Anagama.
Utanför torget i Ängelholm öser regnet ned från en grå himmel.

Utställningen har vernissage lördagen den 7 mars och pågår t.o.m. 11 april. 



Majlis Agbeck Foto: privat

Avskalat och finstämt i Klippans konsthall

Klippan 150227
Det är ljusare än vanligt i Klippans Konsthall som om vårsolen kikat in. Majlis Agbecks målningar på plexiglas, hennes glasade broderier på transparent textil samt ett flertal objekt är alla fyllda av ljus i en mycket svag, subtil färgsättning. Färgskalan höjer eller sänker tonerna som i ett diminuendo tills de bara anas. Det ljuder snarare viskningar än rop i de starkt avskalade naiva motiven. Urdjur i form av hästar, hjortar eller hundar ofta tar plats i naturmotiven och personifierar människan, dess upplevelser och funderingar. Många av motiven illustrerar möten, med naturen eller likasinnade. De objekt som visas är bl.a. hundar fastsydda i underlaget eller tillsammans. Är de låsta i sitt liv, av grupptryck eller är de bara stadigt förankrade i tillvaron? Allt är upp till betraktaren.

– Idéerna tar form genom hårt arbete men näringstillförseln kommer från naturupplevelser och de är många. Jag är nog mer ute än inne.
Jag älskar att utmana material av skilda slag, låta materialet erbjuda nya möjligheter, kombinationer och inspirera till nya motiv. Jag vill se hur långt man kan gå, säger Majlis som efter Konstforum i Malmö studerade på Konsthögskolan i Stockholm under fem år. De senaste tjugo åren har hon jobbat deltid med sin konst, mest för offentlig utsmyckning men även med en mångfald utställningar.

Majlis arbeten är både tidskrävande och tålamodsprövande. Hennes broderier på ett motsträvande, transparent polyesteroganzatyg, där ingenting går att ändra och där broderbågen inte kan ta plats, kräver sin man eller kvinna. Även glasade små broderade verk i skåpmodell syns på utställningen.

– De fyra nya oganzabroderierna som jag visar för första gången här, har jag hållit på med sedan september. Tålamodsprövande men underligt nog även meditativt.
Jag gör massor av skisser. Sedan skalar och skalar jag så långt det bara är möjligt i motiven. Även vad gäller färgsättningen vill jag även där se hur långt man kan komma med små, små medel, svaga nyanser som kan stärka eller försvaga varandra.

Majlis har arbetat mycket med kultur inom skolväsendet och vården. Det senaste uppdraget med offentlig gestaltning är ett tvåårigt arbete till SUS i Malmö till Psykintensiven och Dagsjukvården.

– Det är ett samarbete med personalen, där vi utgår från brukarna. Största utmaningen är arbetet till IVA – ett spännande projekt.

Vernissage lördagen den 28 februari Utställningen pågår till den 5 april.    

Efter vernissagen föreläser konstnär Susanne Jardeback-Olesen om sina fleråriga uppdrag från Nobelstiftelsen.     





Fredrik Lindqvist på Galleri Moment

Det gamla hantverket möter vår
moderna värld…

Ängelholm 150204
Det rockar fett från Fredrik Lindqvists expressiva, surrealistiska bildvärld, skapad med träsnitt på tyg. Det långsamma och tidskrävande gamla hantverket förstärker det kraftfulla, pulserande, råa och ruffiga i de starkt koloristiska inslagen.

Motiv skurna i tryckplattor, anpassade till tryckpressen, förs över på textil, enfärgat eller mönstrat och sys samman med svart grov tråd, till bilder i storformat.

Det gamla hantverket möter vår moderna värld…
– Det är världen runtomkring mig som inspirerar mig – allt från ny teknik till poptidningar, videokonstnärer, reklam och olika musikstilar… Det händer någonting överallt. Det vill jag visa med mina bilder också.

– Efter Konsthögsskolan i Umeå gick jag på Düsseldorf Konstakademie, där en lärare tyckte att träsnitt borde passa mig. Sedan dess har jag experimenterat mig fram, liggande på golvet med mina tyger. Jag tröttnar inte på tekniken, då det hela tiden är utvecklingsbart. Jag gillar det långsamma arbetet, där de stora verken tar upp till tre månader. Vad jag söker få fram är en urkraft, en explosiv kraft som är lättare att uppnå med handen och kniven än med penseln, berättar Fredrik Lindqvist som är nästa utställare på Galleri Moment med vernissage lördagen 7 januari.

Fredrik som är född I Kristianstad lever sedan Konsthögskoletiden i Tyskland med sambo och barn. Han har regelbundet skördat många stipendier i både Tyskland och Sverige, där han bl.a. är representerad på  Riksdagshuset, Statens Konstråd och Nationalmuseum.

– Jag bor perfekt med närhet till ett stort nätverk förutom i Tyskland, även till Italien och  Danmark, där jag inom kort skall ha en utställning.

Bland Fredriks konstverk på Galleri Moment märks även en stort träsnitt I milda svartvita nyanser och mindre alster, tryckta I tio ex. De livliga motiven där djur, människor och natur tar sig ofta oförväntade, fantasifulla uttryck, lurar gärna allvaret dolt bakom stora doser humor, liv- och leklust. Livsträdet tar också gärna plats bland kvinnor med giraffhuvuden, män med tuffa gristrynen, klättrande apor och gungande barn…

– Med de stora formaten c:a två gånger två meter  vill jag illustrera en värld större än jag själv och öka kraften till händelserna i motiven, där det oftast finns parallella skeenden.

En affisch bakom receptionen bryter den nästintill explosiva helheten och färgprakten på Galleri Moment. Det är en av de två affischer för Vasaloppets sommar- och vintertävlingar som bär Fredrik Lindqvists signatur – ett uppdrag som han vann i en tävling bland fyra utvalda konstnärer.

Vernissage på Galleri Moment lördagen den 7 februari. Utställningen pågår
t.o.m. den 28 februari.




Edwin Böck och Stina Siljing

Intervall – Edwin Böck och Stina Siljing
i Klippans Konsthall


150116
Det är ett så lyckat, harmoniskt samspel mellan Edwin Böcks skulpturer i betong och Stina Siljings målningar och objekt i plåt att betraktaren förleds att tro att konstnärerna sneglat på varandras verk för att skapa en så symbiotisk helhetsupplevelse. Så är inte fallet, tvärtom...

Det är två starka individualister med ytterst personliga uttryck, unika tekniker och materialval som ställer ut i Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 17 januari.
Edwin Böcks tunga skulpturer är fyllda med hålrum, likt ett avancerat virkmönster, där skuggspel och ljusinsläpp gärna tittar in. Det dialektiska spelet mellan tungt material och ljusöppningar gör de stora skulpturerna känns lätta och luftiga. De får dem att lyfta  som i en strävan att upphäva tyngdlagen.
Den frihetskänslan och tyngdlösheten blir allra mest påtaglig I Edwin Böcks knubbiga flygplan som skall hänga i samlad konvoj från Konsthallens innertak.
De stora flygplanen ser ut som lyckliga fåglar på väg, i rörelse.
På golvet ligger skulpturer i svartmålad betong. Längs ena väggen ligger vridna, genombrutna verk i påmålad vit cement samt eleganta blyertsteckningar med rumsliga mönster, även där rika på öppningar och fönster. Skulpturer av väktare i samma genombrutna teknik vakar stolt över utställningen.

Edwin Böck som är utbildad i Tyskland och Schweiz har tidigare varit verksam som scenograf och keramiker. Men det är inte enbart betong, sten eller metall som gäller sedan dess. Han jobbar gärna med både is och sand och har vunnit ett flertal tävlingar inom de gebiten.

– Jag gillar att jobba med stora former under kort tid. Ibland kan det vara befriande med det förgängliga, säger Edwin Böck som till vardags alltid jobbar med den bestående konsten hemma i Lindö Ateljéer i Kalmar, varifrån hans verk  sedan oftast hamnar i offentliga byggnader, i Sverige eller utomlands.

Under samma ateljétak arbetar Stina Siljing med sina målningar i plåt med vinylfärg eller rost. Sedan tio år tillbaka har hon jobbat med plåt efter att tidigare främst arbetat med målningar i äggoljetempera.

– Jag vill jobba med ljuset, utmana materialet, mjuka upp det kalla och hårda och trotsa motståndet. Rostprocessen lever sitt eget liv, där slumpen och korrosionen många gånger tar över och ändrar karaktär, färger och uttryck på mönstret.

Bland Stinas abstrakta målningar och objekt anas spår och detaljer, mönster från kvinnokraft som virkning och knyppling likaväl som från naturens fossiler, mossor och lavar. Hon använder gärna mikroskop för att hitta rätt uttryck och mönster. Mikroskopets runda bild låter hon också ta form i ett par helt runda plåtttavlor.
Över alltihopa svävar Stinas molnformation i plåt på ena långsidan vilket passar väl med Edwins flygplan som ser ut att vilja styra åt det hållet.

“Intervall” heter utställningen med Edwin Böck och Stina Siljing i Klippans Konsthall. Den pågår från den 17 januari t.o.m. den 22 februri.







Emanuel och Marianne Javelid

Klassiskt måleri och silver i
Åstorps biblioteksgalleri

Åstorp 150114
Mustiga, frodiga och varma oljemålningar med en säregen levande lyster värmer upp den lilla, funktionella konsthallen i Åstorps bibliotek. Allsköns frukter intar en till synes belyst huvudroll i stillebenliknande kompositioner. Men det är inte frukterna i sig som är det centrala. De fungerar snarare som  som katalysatorer för att skapa stämning och känsloladdning i en väl avvvägd uppbyggd miljö.

I kontrast till målningarna glittrar det lockande av silversmycken i galleriets glasskåp. Det är målaren Emanuel och smyckesdesignern Marianne Javelid som inbjuder till årets första utställning på Åstorps huvudbibliotek.

Vi träffar paret Javelid med adress Ateljé Solglimten i Brödåkra, när de är i slutskedet av hängningsarbetet.

– Hade Rembrandt haft tillgång till akrylfärg är det mycket troligt att även han använt akrylfärgen som grund innan han gick vidare med skiktmåleriets tunna lager av lasyrer i olja.

Det säger Emanuel Javelid med glimten ögat och med decenniers hängivna passion för det klassiska måleriet intakt. Det tidsödande och tålamodsprövande skiktmåleriets fascinerande turer tröttnar han aldrig på. Tvärtom inbjuder tekniken till de nya men ständiga utmaningar som är varje sann konstnärs drivkraft.
Ljus och skugga, tillfälligheternas spel och lek, kontrastverkan… Bakgrunder  med påsar, trä, plåt, textil, sammet, dagg och sten där varje materials särart med ljusets hjälp hittar sitt. Ljuset som tränger igenom skikten tar fram detljerna.

– Motiven är underordnat tekniken. Frukter i alla former har färger som drar ögonen till sig. Jag jämför dem gärna med stämningsskapande porträttmålningar, dock inte alltför fotografiska och aldrig rena avbildningar. Jobbet med färg inom en ram är oavbrutet en avvägningsfråga. Tidigare jobbade jag fram mildare strukturer. Just nu experimenterar jag med grövre, strukturer och fläskar på. Strävheten  kan både lyfta och stjälpa. Förhoppningsvis kan jag så småningom förena det lugna med det råa. Vi får se vart det kan bära hän. Att jag använder mig av skiktmålningsteknik beror på att jag vill få fram lyster och lätt optiska villor, säger Emanuel som även arbetar som lärare i klassiskt måleri.

Marianne som jobbat med smyckesdesign I över tjugo år gillar också att utmana materialet.

– Jag formar silvret med en gaslåga – slipar, polerar eller lämnar råa.

Det tar tid att förstå metallens egenskaper och bemästra den. Det går aldrig att skapa en exakt kopia. I vissa smycken infattar jag stenar som onyx eller kvarts för att förstärka det uttryck eller den vision jag vill uppnå.
Maianne är mån om att hitta det personliga, unika uttrycket I sitt designarbete. Hennes formspråk i ringar, halsband, armband, broscher och set är oftast sirligt, sprött och subtilt vackert. Det är lätta, luftiga och genombrutna smycken, där ljuset och huden på plats förstärker Mariannes intentioner och formspråk.

Javelids Silver och Måleri på Åstorps bibliotek har vernissage lördagen
den 17 januari  och pågår t.o.m. den 14 februari.




Hanne Sie, vårens första utställare på Galleri Moment

150104
Den danska konstnären Hanna Sie är vårsäsongens första utställare på Galleri Moment. Hanne Sies lyriska, abstrakta bildvärld med lysande kolorit i rena färger, är samma andas barn som våren.
Hennes konst präglas av samma optimism, livsglädje och oskuldsfulla förundran över livet och naturen som är vårens omisskänneliga tecken.Den danska konstnären Hanna Sie är vårsäsongens första utställare på Galleri Moment.

Hanne Sies lyriska, abstrakta bildvärld med lysande kolorit i rena färger, är samma andas barn som våren. Hennes konst präglas av samma optimism, livsglädje och oskuldsfulla förundran över livet och naturen som är vårens omisskänneliga tecken.

Den ibland nästan självlysande färgsättningen förstärker intrycken i dess charmiga kosmos av strategiskt ditsatta och medvetet utvalda formationer som cirklar, halvmånar, rektanglar, ovaler i samspel…
I det klara ljuset och värmen i Sydeuropa hämtar Hanne Sie kraft och inspiration. De reella, yttre intrycken överförs till hennes inre sinnesintryck och tankebanor för vidare transport till nya kompositioner. Det kan gälla i såväl målningar och grafik som akvareller och skulpturer.

Ibland blir det inte enbart bildverk utan även dikter för den mångsidigt begåvade Hanne Sie.

– Det är lättare att måla det realistiska än det abstrakta. Ibland är det som att kämpa med svåra matematiska ekvationer, ler Hanne med ett danskt smil och visar hur de olika formationerna eller figurationerna ger öppningar eller stopp, rotationer, formskiftningar samt inte minst rörelse och liv. Mina kontraster är inte mörkt och ljust utan det skapas med varmt kontra kall färg.

På denna utställning visas förutom akrylmålningar, akvareller och pigmentprints även objekt/skulpturer i akryl. Lysande kornblå objekt visar vägen till intilliggande spännande skulpturer med kalejdoskopeffektt.  Ett flertal genomskinliga skivor, målade med akrylmotiv står på rad med jämna mellanrum, fastsatta på ett målat trästativ. Ett roligt, till synes enkelt men mycket effektfullt spännande grepp som man gärna skulle vilja se i storformat – Det säger sig Hanne också vilja.

Hennes karriär har sedan åttiotalet varit framgångsrik, så det är mycket troligt att hon inom snar framtid får sin vilja igenom.

Hanne Sie är representerad på ett flertal museer i Danmark och Europa.
Hennes CV är mycket digert och välmeriterat med en mängd internationella jurybedömda utställningar samt priser i internationella utsmyckningstävlingar i Europa. Hanne Sie har bl.a. en utsmyckning på Europols huvudsäte i den Haag, ett uppdrag hon fick efter att ha vunnit första pris i internationell hård konkurrens.

Vernissage lördag 10 januari. Utställningen pågår t.o.m. den 31 januari.

 


Hanne Sie





Micke Johansson, Birgitta Svensson, Lotta Olsson "Träd" och Aurora Åstrand

Fyra Ess i Klippans konsthall

141211
Luftanden Ariel svävar i skimrande pjäser, blåsta och  designade av glaskonstnären och glasblåsaren Micke Johansson…
Denna luftens fé gör även en utflykt i Birgitta Svenssons rakubrända keramik, där luftens rörlighet är en viktig aktör i arbetsprocessen..
Silversmeden Aurora Åstrand letar dock hellre rörlighet under vattenbubblor…
Medan illustratören designern Lotta Olsson "Träd" hämtar sitt syre från träd och växter…
Denna spännande konstellation av nämnda fyrklöver blåser in julen på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 13 december.

Vi säger “Micke, Micke hej” till Micke Johansson och förvånas av hans relativt unga ålder, 42 år. Han har under lång tid tillhört landets främsta inom sitt gebit och betraktats som ett föredöme och legend i Glasriket. Det är fler än vi som trott  på en dubblering av ålder.

– Jag började redan som sextonåring och blev master vid tjugofyra på Orrefors, där jag stannade tills glasbruket lades ned. Sedan 2000 har jag skapat eget glas och konstglas.
Det var vid på Pilchuck Glasschool samma år som jag insåg vilka fantastiska möjligheter glaset erbjuder och vidden av det..
Fyra år senare drev jag en hytta i egen regi vid Pukeberg.  Sedan tre år har jag nu verksamheten hemma på garden i Örsö med hytta och butik, berättar Micke som är en landets få i branschen som både är verksam som konstnär och formgivare och som glasblåsare.

Det innebär att Micke ofta anlitas av framstående glaskonstnärer vid glasblåsning av sina alster. Micke är nytänkande och mycket teknisk intresserad, inspirerad av Edvin Öhrström och Muranomästarna.

– Jag ser inga begränsningar, älskar att experimentera och testa.  Med Arieltekniken har jag hittat ett nytt system att utveckla.
Det är en överfångsteknik med slöjor och nätmönster från Graalmetoden, där luften pressas in. Luftblåsorna stängs in i fördjupningar kring de färgade mönstren. Den ger en ny dimension och nytt färgsprakande liv, förklarar Micke som döpt tekniken efter Shakespeares Ariel i Stormen.

Den skimrande, färgstarka skönheten är slående i hans dropp-, ägg- och fiskformade eller vridna glaskulpturer som har en alldeles egen fantasifull, magisk lyster och identitet.

En egen identitet har även Aurora Åstrands handsmidda, egendesignade silversmycken. Aurora som är förhållandevis ny i sitt hantverk, slog igenom med dunder och brak när Louise Hoffsten bar ett armband I Melodifestivalen som symboliserade låten “Only the dead fish follow the stream”.

– Åtta sekunder efter sändningen ringde man och beställde ett armband. Spinoff effekten var enorm, säger Aurora som började med silver- och guldsmide som terapi efter en halvsidig förlamning.

Sedan 2010 har hon i sanning fått träna den nyuppväckta finmotoriken i individuella smycken, då det har varit fullt med handsmidda, individuella silversmycken, lika mycket till vanligt folk som till kändisar och insamlingar.
Aurora glömmer aldrig sin egen svåra sjukdomstid och jobbar mycket med att designa insamlingssmycken till fonder för sjuka bl.a. till Bröstcancerfonden.
Mickes och Auroras utställningsverk frontar Birgitta Svenssons keramik och  Lotta Olssons verk som inbjudade och välkomnande ger en vitaminkick vid fönstret mot gatan.

Kvidingekeramikern Birgitta Svenssons rakubrända keramik, väcker inte bara beundran för dess klassiska, linjerena skönhet. Den väcker impulser och nyfkenhet i all sitt elegant avskalade enkla och exakta formspråk. Ofta är pjäserna omslutna av distanserade svaga ränder eller rutor som luckrar upp i en väl avvägd, ytbehandling. Man vill vidröra den nästan sammetslena ytan som i vissa ljus lockar fram kopparn i glasyren... Framför allt vill man öppna locket! Det finns alltid ett lock, en dörr en grind  eller annan öppning i hennes stängda rum.

– Jag tröttnar aldrig på utmaningen och spänningen med rakutekniken! Man vet aldrig det definitiva slutresultat!

De boningar Kvidingekeramikern Birgitta Svensson visar på denna utställning är antikinfluerade stolphus i varma, bruna och gröna nyanser som växlar allt efter ljusförhållanden.
Där Birgitta vill öppna slutna rum, strävar Lotta Olsson med artistnamnet "Träd" att få oss att öppna ögonen för den naturen vi har omkring oss.

På denna utställning visar Lotta sitt examensarbete efter masterexamen på Konstfack 2012, där hon gick storytellinglinjen. Hon är i likhet med Micke Johansson dubbelutbildad – både illustratör och grafisk formgivare.

– Jag valde att göra en trädskulptur i brons och tre mattor som berättar om mina resor till Guatemala, Honduras och New York. Kontrasterna var stora både över och under vattnet. Det mexikanska hantverksinfluenserna, vulkanstäderna och så New York i diamentral kontrast….
New York illustrerade jag uppifrån i den s.k. trädgårdstaden – en oas med fåglar och natur, berättar Lotta och visar sina tre mattor.
Färgsättningen är mild och välbalanserad med insprängda berättelser i naivistisk, humoristisk anda. Lotta har ett levande, spretigt och samtidigt subtilt formspråk.
Trädet är den livgivande basen i allt Lottas skapande. Ur den utvecklas dekorativa former, mönster och berättelser – på papper, tyg eller tapeter. 

– Det skall vara kul att jobba! Annars tappar man lätt lusten. Just nu har jag gjort en dekor till Ittala. Jag får mycket beställningsjobb från arkitektfirmor. Då gäller att inte låta  sig styras, stå för det man gör och utveckla egna grejor.

Utställningen med vernissage lördagen den 13 december
pågår t.o.m. den   2015


Aurora Åstrand

Micke Johansson


Birgitta Svensson


Lotta Olsson Träd


Micke Johansson


Aurora Åstrand




Dagmar Glemme ställer ut på Galleri Moment

Dagmar Glemme – konstnären som aldrig har tråkigt…

Ängelholm 141204
Barn låter spontant fantasin flöda. De låter sig sig naturligt förundras över allt mellan himmel och jord och utforskar ivrigt livets och universums mysterier. Tyvärr tappar många det livselixiret längs vuxenlivets kringelvägar. Alltför många stoppskyltar hejdar det naturliga flödet av lek, lust och kreativitet.
Men inte hos konstnären och skulptrisen Dagmar Glemme. Decennium efter decennium fortsätter hon att mycket framgångsrikt behålla barnet inom sig - under ständig utveckling.

Att göra livet till en oändlig, spännande upptäcktsresa, där fantasin är en ständig, berikande och outtröttlig följeslagare är en gåva, värd att förvalta.
Ett av prisen på resan är “Bonjour Tristesse"!
Det framgår med alla önskvärd tydlighet i såväl utställningens, fantasifulla livslust som i Galleri Moments utställare Dagmars Glemmes raka uttalande:

 – Jag har aldrig tråkigt!

Det blev ett glatt återseende - som en resa till en redan känd, favoritdestination att möta Dagmars Glemmes färgstarka, livsbejakande universum igen. Se tidigare artikel!
Det är som alltid ett alldeles eget universum som möter besökaren i Dagmar Glemmes kommande  utställning på Galleri Moment.
Rummet är  fullt av livskraft, oförutsägbara fantasifulla väsen, klassiska profiler, mytologiska och mytiska figurer.

Planeter, evighet, jorden, kosmos…
Flygande människor och djur, runda formationer snurrar runt i ett bedövande skickligt färgsatt inre kosmos.
Rummet vibrerar av liv och lust. Det gnistrar av positiva energier från målningar, glas/skulpturer.

– Universums gåta går ju aldrig att utforska helt. Därför ger den utrymme för fantasin och gör att jag aldrig tröttnar.  Det är berikande att kunna få ta fram urkänslan, undersöka och upptäcka figurer, mönster eller väsen i naturen, på stenar och träd. Fortsätta att förundras…Jag vill komma ifrån det fyrkantiga både i livet och konsten.

Nej, någonting fyrkantigt går inte att hitta i Dagmar Glemmes konstvärld, men mångsidighet. Hon behärskar likaväl sten, metall och brons som glas och keramik förutom alla slags måleritekniker. På denna, en av alla hennes 300 utställningar, i muséer och gallerier, visar hon bl.a. målningar på bananfiberpapper och utsökta vaser i avancerad Graalteknik.

För Glemme bildar ofta olika konstformer en sammanhängande helhet, där som kan lyfta, berika och inspirera varandra. På borden i galleriet syns även sagoböcker av Dagmar Glemme som även arbetar med film och bildspel.
I hennes konstnärliga utövande är musiken den största inspirationskällan. Musikaliska solen heter ett bildverk på hedersplats I galleriet, ett annat Ungersk rapsodi nr 13. Lekfulla noter dansar lustigt fram på ett flertal målningar.

– Jag översätter mycket medvetet toner till färger och former. Ljus och mörker överförs. Blir det t.ex. ett starkt crescendo I musiken kommer den röda färgtuben fram, berättar Dagmar som tillsammans med kände klassiske pianisten Carl Petersson bl.a. utvecklat bildspel/konserter med de två konstformerna i symbios.

Dagmar Glemmes konst är känd World Wide. En målning hänger hos FN i New York och fyra stora väggmålningar i Återuppståndelsens kyrka I Fort de France, Martinique.

Den som inte kan ta sig dit, kan i stället besöka hennes konstcenter i Hasslarp – Glemme Art Center.

Dagmar Glemmes utställning på Galleri Moment har vernissage
lördagen den 6 december. Utställningen pågår t.o.,. 3 januari


 





Johan Thunell i färd med att hänga 250 "nyllen"

Johan Thunell har dille på nyllen

Åstorp 141128
Ett av livet stora, förbryllande gåtor är att vi alla till utseendet är olika och unika. Tanken är svindlande att ingen är en exakt kopia av någon annan. Vi formas av gener, karaktärsegenskaper, livserfarenheter, sjukdomar, fram- och motgångar…

Nya drag uppenbarar sig under årens lopp. Rynkor ristas in. Men redan som nyfödda är vi inte exakt lika någon annan. Och vi kollar automatiskt varandras utseenden, om inte annat för att spåra karaktär, personlighet och känslostämningar. Beteendet är så invant och naturligt förekommande i vanligt vardagligt samspel och samvaro, att vi knappast är medvetna om det.
Känner vi inte igen varandra blir vardagen ett komplicerat elände, vilket många ansiktsblinda och demensjuka vittnar om.

– Det är ett nedärvt beteende. Det är viktigt att kunna särskilja varandra för att klara oss I tillvaron säger keramikern Johan Thunell som ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 29 november.

250 “Nyllen” i rakubränd keramik – små och medelstora, alla med ett eget utryck, känsla och personlighet kommer då att blicka ut från galleriväggarna.
Det är ett fascinerande persongalleri av sällan skådat slag som möter oss.
Johans känslostarka, ofta humoristiska “Nyllen” är lika unika som människorna själva. Alla förmedlar ett eget personligt uttryck. Inga ögon, näsor eller munnar har identiskt lika proportioner, mellanrum eller drag som i någon annans nylle. Det är ytterst små, små detaljer som skiljer oss alla åt.  En förvånand upptäckt för många blir nog den att det mest är dragen runt munnen som särskiljer oss människor. Ändå lägger vi så stor vikt vid ögonen som själens spegel och ett svallande hår. Johan Thunells “Nyllen” saknar hår, något som bidrar till att nyllena förknippas med mansansikten.

– Det kan nog stämma att dragen vid munnen kan vara avgörande, instämmer Johan medan han fäster krokar på stora svarta väggtavlor att hänga sina nyllen på. Det är ett ganska känsligt arbete, där hållfastheten är A och O för de ganska tunga, men alltför lätt krossbara keramiska alstren.

Men det det är också en känslig, lyhörd arbetsprocess han jobbar med hemma I ateljén I på Österlen, där han även medverkar I ÖSKG:s konstrunda.  På YouTube visar han på ett genuint, nästan ömsint manuellt hantverksarbete av finaste kaliber, när han skapar sina större individuella verk. De mindre använder han gipsformar till.
Johan Thunell som utbildade sig på Croydon College of Art I London på sjuttiotalet började sin karriär med att tillverka bruksgods för att därefter övergå till skulpturell gestaltning av människor och djur.




– Intresset för den mänskliga fysionomins känslouttryck ökade sedan åren och jag skapade mina “Nyllen”, något som jag troligen aldrig tröttnar på!

Johan Thunells “Nyllen” har väckt uppmärksamhet inte bara här i Skandinavien. Intresset har varit stort på museer, gallerier och konstmässor såväl i USA; Europa som i Asien.

Utställningen med Johan Thunells “Nyllen” med vernissage lördagen den 29 november pågår t.o.m. den 3 januari.



Anna Eggert

Anna Eggert på Galleri Moment –
Fragment av minnen

Ängelholm 141107
Alla lämnar vi spår efter oss till eftervärlden, människan likaväl som djuren och naturen… Fragment av minnen…
Fragment är också titeln på Göteborgskonstnären Anna Eggerts utställning på Galleri Moment. Vernissage lördagen den 8 november.

I Anna Eggerts värld har glaset fått övertaget över textilen sedan tio år tillbaka. En serie glasgjutna klänningar på podier, skimrande solfjäderskulpturer i glas, väggbilder på glas, skapade i en lyckad kombination av screentryck och måleri dominerar bland verk eller objekt på papper eller mobila, mönstrade stora kragar utskurna i aluminium. Men i de flesta verk har textilen ändå fått företräde, inte av egna textilier men väl av tidigare generationers välarbetade, mödosamma arbeten.

Anna Eggerts objekt och bilder är som en minnenas skattgömma, en för blickar halvt dold och gömd kista, där av forna tiders kvinnokraft synliggörs eller anas i spåren av en nutida konstnärs barn- och ungdomsminnen.

– Jag länkar mitt arbete till deras arbete, berättar om detta ursprung men gör också något nytt av det som lever sitt eget liv.

Mormors spetsar, dukar, kragar broderier synligörs och får nytt liv i Eggerts bildvärld och återfår den respekt de är värda och varmt förtjänar. Ofta anas de bara – i spets eller virkade mönster. Samtidigt ger bilderna en inblick i forna tiders samhälle då Eggerts bildspråks flertaliga moment direkt eller indirekt ofta öppnar för en berättelse. Ett verk visar bl.a. en kvinna som drömde om att emigrera till Amerika och starta ett strykeriinrättning – en dröm som naturligtvis förblev en dröm. I den bilden ser man foton av sekelskiftsfamilj med ett stort fartyg I fjärran plus flera andra insprängda element med screentryck som klargör berättelsen.

Anna Eggerts arbetar och behärskar osedvanligt många hantverkstekniker inom måleriet, glasgjutning, varm och kall glasgjutning,  betong, metall m.m.
En askungevacker klänning I genombrutet mönster – ett blickfång på utställningen som hon själv sågat ut med sticksåg!
Det är en inspirerande, livsbejakande och färgstark lek med kvinnokraft, finstämt och välkomponerat återgivet från igår, idag och i morgon som väntar på Galleri Moment.  Då Anna gärna arbetar platsspecifikt har det blivit många offentliga utsmyckningar under åren. Utmaningar hon gillar…

– Nu närmast skall jag göra ett verk till Amhuls kyrka i Torslanda.

Innan dess väntar Galleri Moment.

Uutställningen pågår to.m. 30 november



Camilla Dufva ställer ut i Atriet i
Klippans bibliotek

Klippan 141031
Camilla Dufva… Hennes namn är som hämtat ur en svunnen tid, som gjord till en romantisk hjältinna i historiska romaner.
Dufva med f förpliktigar. Att denna konstnär även jobbar med släktforskning är därför inte förvånande.

De oljemålningar som visas på Atriet i Klippans bibliotek har just nämnda romantiska och historiska drag. I skira, lätt drömska kvinnoportätt, syns influenser av såväl “La belle Epoque” som 1930- och fyrtiotal. Kvinnogestalterna poserar och stelnar i för oss kvinnor igenkännande situationer. T.ex. i motivet med två väninnor, där den ena tar mer plats än den andra som håller sig i bakgrunden likt en till det yttre blek kopia. Eller det stela skyltdockeposerandet, vid påklädning av en festklänning…

Oljemålningarna är matta I ytskiktet, färger milda och i svagt pastell..  Det är en slags eskapistisk kvinnovärld, där allt onödigt är avskalat.

På denna utställning visas även ömsinta hästporträtt samt målningar av blommor, där Camilla strävat efter att visa deras flyktighet.
Hon har sedan studietiden på Domens konstskola, arbetat som bildlärare vid sidan av den egna skapandet i olja, akryl, akvarell, collage och lera.

Sedan ett år tillbaka har Camilla arbetat heltid med sitt konstnärskap.

Utställningen pågår från den 3 november och en månad framåt.




Det är inte alltid kul att följa med mamma när hon hänger en utställning



Av SAG:s tio utställare var fem på plats vid BMZ:s besök:
Jussi Raatevaara, Kartarina Erasmie, Håkan Lindskog, Gunnel Olsson
och Bodil Vinke

Art in progress – Scanian Art Groups konstsafari på Kulturhuset Björnen i Åstorp

Åstorp 141031
I allhelgonahelgen blir det för många ett kärt återseende när SAG-Scanian Art Group för tredje gången ställer ut på Kulturhuset Björnen i Åstorp. De tio medverkande konstnärerna bjuder inte bara på sin konst.
De bjuder även på sig själva  genom att arbeta på plats inför öppen ridå – ett led i denna grupps inriktning på att föra konsten närmare den vanliga gräsroten genom att avdramatisera och skapa naturliga dialoger med besökarna.

Konst är ingenting konstigt…
Besökarna kan i denna utställning göra en konstnärssafari, studera skilda arbetsprocesser och få en närmare inblick i hur det jobbas i ateljéer och verkstäder. Art in progress kallar SAG denna utställning – en signifikativ titel för denna grupp.

De flesta konsttekniker finns representerade på denna utställning: Akvarell, oljemålning, akrylmålning, keramik, skulptur, textilkonst och silversmide.  Aktiviteterna inramas av de tio medverkandes konstverk på väggar och golv.

Utställare på Art in progress är Karin Ellerstrand, Katarina Erasmie, Katarina Gustafsson, Catarina Hultman, Håkan “Lin Haogan” Lindskog, Katarina Malmquist, Lutz Muller, Gunnel “MaGo” Olsson, Jussi Raatevaara och Bodil Vinke.

Utställningen pågår den 1 och 2 november mellan 11 – 17.


Förutom väggkonst finns det gott om keramik till beskådande för
hugade spekulanter


Karin Ellerstrand



Ulf Holgersson på Tomarp

Mytiska figurer och besjälade målningar
när Ulf Holgersson ställer ut på Tomarp

Kvidinge 141030
Svenska folkvisetoner anas eller viskas fram, från Pans flöjt och Näckens giga men i ett nytänkande arrangemang…
Ulf Holgerssons målningar har så starka ursvenska, ofta vemodiga strömningar i sagans och sägernas tecken att de inbjuder till lyriska, filosofiska funderingar och associationer.

Holgerssons målningar känns besjälade. Kända mytiska figurer anas eller dominerar i hans stillsamma, lugna och eftertänksamma bildvärld

Hans måleri är annars fjärran det traditionella svenska naturlyriska. Det är stubbigt, kantigt och avskalat i hans ensliga skogar genom vilket det typiskt svenska ljuset alltid tar plats och bidrar till magi och mystik. Färgsättningen är mild och sparsmakad. Människor, figurer och väsen sammansmälter med naturen eller blir en del av den.

Det är den följsamma, levande oljan han känner sig som mest hemtam med ända sedan studietiden på Konstfack och Konstakademin som avslutades i slutet på åttiotalet. Ulf Holgersson är representerad i Statens Konstråd och Stockholms stads Konstråd.
Vi träffar Ulf Holgersson på Tomarps Kungsgård, där han ställer ut stora delar av sin produktion, skapat under det senaste decenniet.

– Jag känner det traditionella romantiska naturmåleriet som en belastning. Det är för stort eller för trångt, obekvämt för mig. Att medvetet försöka mystifiera  eller lägga är ett förhållningssätt som inte passar mig. Jag vill försöka hitta ett tonläge som är lågmält, personligt och äkta. Därför använder jag mig ofta av grova medel för att få fram det finstämda. Jag vill behålla en poetisk dimension, den som inte enbart går genom förnuftet. Söker ett mer sakligt och ödmjukt förhållningssätt och skalar det ovidkommande för att bli trovärdig.  Jag är inte speciellt påverkad av myter och sägner. Hur vi ser människor och figurer I en målning är intimt förknippade med miljön.
En genomsläpplighet mellan människa och miljö, en helhetskänsla…
Det är vad jag strävar efter.

Vernissage lördagen den 1 november.
Utställningen pågår t.o.m. den 14 december.

    


Vad gömmer sig bakom horisonten?

Åstorp 141023
I Páll Sólnes abstrakta/expressionistiska oljemålningar, där poesins stämningsfulla tecken alltid bereds plats, anas ett gränsande reellt landskap.  Det är en starkt koloristisk bildvärld – ett gränsland, där den yttre världen återspeglar den inre.

I Sólnes universum finns alltid en öppning.  Den egna fantasin bjuds på ett fritt flöde bland skog, himmel och hav där ljus, utsökt färgprakt och rymd tar plats. Ljus och mörker, jordiskt och fiktivt, dramatik och poesi breder ut sig under den horisont som Páll skapar genom att dela den tvådimensionella duken rakt över.

Två dimensioner även där…

Islandsfödde Páll  är en konstnär som bör vara extra väl förtrogen med det nordiska ljusets alla skiftningar vid det här laget. Utbildad på Kungl. Danska Academien för design I Köpenhamn, där Páll även läste litteraturhistoria och i teckning på Ny Carlsbergs Glyptotek, hamnade han I Sverige 1999, tack vare kärleken. Förutom nämnda länder har Páll Sólnes som är medlem i både KRO och dess isländska motsvarighet, ställt ut i Finland och Tyskland.

Idag har han familj, ateljé och galleri Tomelilla.

Vi träffar Páll Sólnes i Åstorps biblioteksgalleri, där han är i full färd med att hänga sina stora oljemålningar i konsthallen.

– Jag vill aldrig bli för tydlig. Åskådaren måste själv få välja, känna igen sig och lägga till allt efter egna erfarenheter. Både jag själv och betraktaren skall få möjlighet att tänja gränser. 

Vernissagen lördagen den 25 oktober. Utställningen pågår
t.o.m.den 22 november.




Per Jadéus

Per Jadéus "Konterfej"
i Klippans konsthall

Klippan 141017
Per Jadeus utställning “Konterfej” kan liknas vid en fiktiv opera- eller teaterscen, en festlig låtsasvärld, där aktörerna väntar på entré och strålkastarljus. Scenplatsen är Klippans konsthall, ett galleri som han tidigare gästat som utställare vid invigningen för tio år sedan.

Vibrationerna av teaterdamm borde passa teatermannen och sjuttonhundratalskungen Gustav 111, vars ande svävar över de flesta porträtten på utställningen även om andra ännu tidigare epoker tar plats här och var.
Moderna människor, ett färgstarkt personnage iförd sjuttonhundratalskläder blickar ut från mörka egentillverkade ramar i ett svagt dunkel. Modellerna är människor från nutida maskerader på slott och herresäten, i föreningar, på events eller speciella sjuttonhundratalsdagar som plåtats och förevigats enligt den traditionella konstens alla gyllene hantverksregler och stoffmåleri.

Där de flesta andra konstnärer idag skalar och skalar, stiliserar ibland in absurdum för att nå det optimala uttrycket, gör Per Jadéus tvärtom. Det är realistiska porträtt, gärna med tillhörande överdådiga, färgstarka kostymer och attribut som berättar om deras yrken eller karaktärer.

Moderna tidsresenärer har förvandlats i Pers oljemålningar till välmående mamseller, mätresser, präster eller högre dignitärer och placerats i dimmiga, drömska bakgrunder, lika den tidens romantiska kulisser,
De ser ut att trivas i sina nya roller. Det gör även Per Jadéus själv, när han får tillfälle att klä ut sig på i egensydda, sjuttonhundratalskläder på de festliga arrangemang som anordnas av landets sjuttonhundratalsfrälsta, dess föreningar och årliga arrangemang

En romantisk epok där estetik och elegans var i högsätet, en tid  dit många längtar  - däribland konstnären själv som hellre kallar sig konsthantverkare och konterfejer än konstnär. Ändå är han en framgångsrik och välmeriterad konstnär och en flitig uppmärksammad sådan under många decennier. Stipendieregn har tillkommit under åren bl.a. från Statens Konstråd ett flertal gånger.

– När jag efter konststudier började måla var jag barn av min tid - en typisk sjutttiotalskonstnär med politiska ambitioner. Sedan följde många år då jag drogs till barockträdgårdarnas magi och sökte mig till de motiven. De senare åren har jag varit helt uppfylld av porträttmåleriet, säger jubileumsutställare Per Jadéus som  kommer att arbeta med pensel, färgtubar och staffli på Klippans Konsthalls 10-årsdag 25 oktober.

En jubileumsfest utlovas av konstföreningen med mingel, underhållning och mat från Seniorens Catering.

Vernissage på Per Jadéus utställning “Konterfej” lördagen 18 oktober. Utställningen pågår t.o.m. 30 november.


Per Jadéus självporträtt och mask



Ingrid Schöön Holmberg

Det råder Schöön harmoni på
Galleri Moment

Ängelholm 141010
Det råder skön harmoni på Galleri Moments välhängda väggar, där nya utställaren Motalakonstnären Ingrid Schöön Holmbergs oljor, akryl- och temperamålningar nu med självklar suveränitet och ensamrätt tar plats i galleriet. Temat är “Tidsresan”.. 

Ett nedtonad, meditativt gränsland mellan abstrakt och svagt realistiskt - mellan dröm och verklighet, mellan det upplevda och fiktiva, möter besökaren.
I Ingrid Schöön Holmbergs milda, skimrande ljusa och poetiska bildvärld, där skörheten anas men hoppet vinner, syns tecken i skyn – som formationer eller figurer.
Måleriet är subtilt, sensibelt med en skickligt balanserad färg – och ljussättning därtill. Det är ett dekorativt måleri med flera dimensioner.
Den ställer lätt frågor för vissa, för andra räcker det estetiska intrycket.


Detalj ur större målning

Som en ask lockande, pastellfärgade praliner med oväntat men gott innehåll!
Tiden ja, alla har vi en tidsresa vare sig vi vill eller inte att relatera till.
Ingrid Schöön Holmberg bjuder på sin egen individuella tolkning.

– Tiden är så otroligt viktig. Med vår moderna teknik kan vi snabbt resa både bakåt och framåt, men vi har svårt att vara här och nu. Att vara närvarande i ögonblicket! Vi stressar och jäktar. För att orka och klara av alla yttre påfrestningar i ett samhälle och en natur som förändras och förvandlas i rasande snabb takt, behövs den inre världen.

Det är lätt att digna under alla intryck. Med min konst vill jag leda förbi svårigheter, visa på sårbarheten och inge hopp, säger Ingrid och visar på en serie oljemålningar där människor i grupp, stilistiskt ristade som runskrift syns i det milt färgsatta imaginära samhället, där huskonturer mycket svagt anas här och var.

– Det är stoppen i livet, hållplatserna jag vill ta fram.

Ingrid Schöön Holmgren började förhållandevis sent i livet med sin konstnärliga verksamhet.
Hon var som många andra hemma med barnen under ganska många år innan hon började sin bana på Gerleborgsskolan, med ett internatliv som hon i likhet med många andra elever sätter mycket högt.
Sedan mitten av nittiotalet ser det ut ha gått spikrakt framåt. Många separata utställningar och över ett trettiotal separatutställningar har passerat revy bade inom och utom landet. Bl.a. har hon synts på konstarenorna i såväl Berlin som Bologna och Hanoi, där hon bl.a. passade på att lära sig lackmålning.
Hon är representerad på ett flertal landsting och kommuner och är medlem I bl.a. KRO, BUS och Sv. Konstnärsförbundet.

Ingrid Schöön Holmbergs utställning “Tidsresan” har vernissage på Galleri Moment lördagen den 11 oktober och pågår t.o.m. den 31 oktober.




Anders Andersson

Svenska och spanska bilder möts hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 140911
Akvarelleristen Anders Andersson och den spanske oljemålaren Pérez Casanova ställer ut under samma tak men i olika rum på Galleri Hultman med vernissage lördagen den 13 september. Det är en spännande konstellation, där mer förenar än skiljer dem åt. Detaljrikedomen och stämningsfullheten, ibland även motivvalen återfinns hos dem båda, förutom den professionella observerblicken och drivna hantverken i respektive teknik.

Anders Andersson som ställer ut i Galleriet är medlem i Svenska Akvarellsällskapet och även flitig workshopledare i akvarellteknik. Han älskar akvarellens möjligheter och oförutsägbarhet.

– Vi målar tillsammans, akvarellen och jag. Akvarellen styr men det gäller att inte låta den styra för hårt. Då blir det gärna en sörja. Det är så direkt. Det är en dramatisk process där allt kan förändras på en sekund. Jag vill helst gå ut i naturen, inte bara se naturen utan uppleva den. Känna luften, doften, ljuden och rörelserna, ljusskiftningarna… Sedan komponera, hitta balans och form… Ta med mig själen in i målningen. I rörelse, ljus och stämning, berättar Anders och tillägger att tecknandet är grunden och havsmotiv den största utmaningen.

Tecknandet har han med sig sedan barnsben, då det var gott om pennor, kritor och färger hemmavid med en mamma som var glasdesigner och tecknandet en naturlig del av vardagen. Sedan följde studier på KTH i olika grafiska tekniker, bildbehandling och tryckprocesser samt studier hos bl.a. Jim Bray i USA, Joseph Zbukvic, Australien och Lars Holm i Sverige. Anders är en flitig utställare. Ytterligare tre väntar i höst medan tre redan är avverkade. Det är liv, ljus och fläkt bland Anders Anderssons fåglar, fartyg, landskap och citymotiv samt inte minst i ljusets, molnens och havets oändliga skiftningar.

– Jag dras mer och mer åt att samtidigt vilja ha en ökad storytelling i mina målningar, säger Anders som fortsätter sin konstnärliga verksamhet med samma glöd och fascination – med hans egna ord:
En resa i kaos och ordning.

Akvareller av Anders Andersson

Olja av Pérez Casanova

Lite av det förstnämnda förnimms även i Konsthallen intill, då PD Pérez Casanovas målningarna ännu inte hittat sina platser på väggarna.

För första gången i Sverige visar den i Spanien, Portugal och Belgien mycket uppskattade spanske konstnären PD Perez Casanova sin konst i Sverige. Han har vid 46 års ålder hunnit med att erövra flera nationella utmärkelser för sitt måleri.

I Spanien är han representerad på så gott som samtliga offentliga platser samt hos privata samlare i USA och övriga Europa. Bl.a. hans muralmålning på 2,25 x 12 meter på sjukhuset S:a Lucia i Cartagenia har väckt stor uppmärksamhet.

Stadsvyer med regnvåt asfalt, liv och rörelse, antika byggmonument, oftast under spansk himmel, detaljrikt och varsamt återgivet i olja…
Bland motiven syns även Björnekulla kyrka och Kärnan, motiv han fastnade för vid en tidigare visit i Sverige.
PD Perez Casanovas konst beskrivs oftast som ett klassiskt, detaljrikt måleri med stark djupverkan, i modern tappning.

Utställningen med Anders Anderssons akvareller och PD Pérez Casanovas oljemålningar har vernissage lördagen den 13 september och pågår t.o.m. den 15 oktober.


Olja av Pérez Casanova



Sven Åke Ekberg

Ett järngäng kom till Åstorp...

Åstorp 140910
Det är ett äkta järngäng som samlats i ringen…
Många av våra bekanta, släktingar och vänner tycks ha hittat sina platser i folkmassan., kanske även du själv. Skulptören Sven Åke Ekbergs miniskulpturer i järn lever sitt eget liv i konsthallen på Åstorps bibliotek med vernissage lördagen den 13 september.

Själv ser han sig som boss och en nära släkting till sina högst mänskliga figurer med starka individuella eller allmänmänskliga drag, som stannat upp vardagliga eller fantasifulla  igenkännbara poser – mitt i en rörelse.
Vårt mänskliga beteende och vardagsliv, åskådliggörs med ett kroppsspråk, effektivt och elegant designat av Sven Åke Ekberg in i minsta millimeter.
Det krävs av minigestalterna som högst mäter några decimeters längd men som i sin litenhet har mycket att berätta.

De står på en järnplatta, stämplade i botten med guldfärg eller hänger på väggen i avancerad balansjakt i 12-tumsspik. Vissa har en boll intill – på väg till ny kula?
En skulptur kallad Pilatus har en pilatesboll, en annan en boll i 23 karats bladguld, vunnit VM i löpning eller…
Även röda accenter som lyfter syns här och var på stingpinnar, frukter eller halsdukar. Överdrivet långa armar och ben förstärker rörelsemönstren fulländning.

Sven Åke som har sina rötter på Österlen och numera bor i Kivik ser med ömhet och humor på sina figurer i gammal Fritiof Piratenanda.

Blåsten, som syns i figurernas kroppspråk, paraplyerna, som låter oss ana ett regnigt landskap, träden och cyklarna… Livet på landet ser ut att vara de flesta figurernas hemvist. Kroppsspråket är förbryllande exakt. Varje figur har en egen individualitet.

– Jag älskar rörelser. Det här gänget är mina kompisar.
Jag saknar dem när de blir sålda och försvinner vill veta att de har det bra och kommer till sin rätt, skrattar Sven Åke som lär vara ensam med sitt konsthantverk och inriktning.

– Jag formar först med glödgande järntråd en stomme för att hitta rörelser, börjar med benen. Sedan frågar jag mig vad han/hon kan tänkas syssla med, hitta karaktären medan jag börjar bygga med smälta järnklickar. Därefter lägger jag fokus på blicken. Jag bygger om, ger dem olika sysselsättningar och yrken.

De här gänget på sina podier är kanske inne på fas 3 och studerar nu på biblioteket här, fabulerar Sven Åke som kallar sin utställning ”Nya kulor och sommartramp”.
Sven Åke Ekberg som är autodidakt, är medlem i ÖSKG, Skånska Konstnärsklubben och KRO har levt på sin konst sedan början av sjuttiotalet och är en flitig utställare, både i Sverige och utomlands. Hans verk finns representerade bl.a. på ett flertal sparbanker och kyrkor samt på Vin&Sprit i New York. Närmast är det Blomdalsmuséet i Norge som väntar på Sven Åke och hans järngäng.




Eva Zettervalls utställning på Tomarp –
Som ett slag i magen

Tomarp/Kvidinge 140905
Som ett slag i magen…
Målaren, grafikern och skulptrisen Eva Zettervalls konst vänder inte enbart ut och in på sina gestalters inre känslor och fysiska anatomiska inkråm, helt utan skyddsnät. Hennes konst är ofta så explosivt berörande att den lätt även kryper in och tar plats under huden på hudlösa betraktare.

Med ett starkt expressionistiskt, djärvt och ibland chockerande brutalt och färgstarkt form- och bildspråk återger hon det outtalade och rör om i de eviga frågornas tumultartade dans.
Det kan gälla allt från politik, genus och sex till orättvisor, utsatthet och ensamhet – igår, idag och i morgon.

Kort sagt sätter Eva Zettervall fokus på livsfrågor som berör oss alla.
August Strindbergs drama ”Fröken Julie” har sedan premiären i Köpenhamn 1889 haft nästan lika många tolkningar av det klassiska genus- och klassperspektivet – som medverkande regissörer och huvudrollsinnehavare under åren.

I installationen ”Jean och Julie & Röda rummet” ger Eva Zettervall sina personliga tolkningar med utgångspunkt från dramat och dess genusperspektiv. Utställningen visades för första gången på Konstakademien i Stockholm och fick två efterföljare.
För fjärde och sista gången visas nu denna uppmärksammade utställning – med vernissage på Tomarps Kungsgård den 6 september.

– Jag är ingen konceptkonstnär. Det ena bygger det andra. Ibland överraskar jag mig själv säger Eva när hon tillsammans med Tomarps Ulf-Melvin Fjellström lade sista handen vid den kommande utställningen eller snarare scenbygget.

Tomarps konsthallar har för denna utställning bytt karaktär och känns idag som ett teaterrum, där aktörerna är Evas målningar, objekt och skulpturer.
Stora sättstycken i rött eller svart avskärmar och skapar en illusion av flera spelscener.  Skärmväggarna är fyllda av bilder och objekt.
Alkoven har nu fått två nya aktörer – skulpturer av en monstruös fågel, en kvinna och så siskan i sin fågelbur.
Dramats fokus på midsommarnatten och dess magi lyfts och förstärks med utvalda musikaliska inslag och anpassad ljussättning. En helhetsupplevelse, där teaterdammet anas men scenen fylls med oväntat innehåll!

Denna utställning kan ses som ett inlägg i samhällsdebatten, där Eva Zettervall ser på gamle Augusts problemställningar ur ett modernt perspektiv. En nutida Julie hade inte begått självmord. Där blickar i stället den moderna Julie triumfatoriskt leende ned på Strindberg.
På en målning ber hon August att inte fälla några tårar för henne – naturligtvis underskrivet med ett m.v.h och med tillägget: det suger, va?

Julie kan också symboliskt bära en skyddsväst av vassa spikar, så att hon garanterat inte blir uppäten när symboliska knivar och gafflar försöker gräva sig ned i hennes innanmäten.  Eller varför inte låta sig omgärdas av det traditionella kvinnogisslet –strykjärn som stöd och skydd? Jeans rakkniv har bytts till pistol. I Röda rummet, tar feminismen plats, visar olika skepnader och motstridiga strömningar.

I såväl installationen ”Jean och Julie & Röda Rummet” som i konstverken i närliggande rum och korridorer, återkommer ofta det lilla barnet, utsatt och ensamt. Där hittar vi också den lilla, blåbleka Julie. Det är en tankeväckande, omtumlande utställning av en högkvalitativ konstnär som sätter många problem under debatt.
”Tiderna förändras och vi med dem”… Den gamla devisen ser ut att stämma.
Eva Zettervall uttrycker sig i samma riktning i sin utställningskatalog.

– Tiden är en rörelse där förändrade positioner föder det nya i en aldrig sinande ström och nya konstellationer uppstår ständigt.

Utställningen har vernissage den 6 september på Tomarps Kungsgård och pågår t.o.m. den 26 oktober.


Hårt och mjukt, blankt och matt

Ängelholm 140905
Hårt och mjukt, blankt och matt… Den mjuka textilen och det hårda plexiglaset, den blanka glasyren och den matta oglaserade…
Visst kan man hitta gemensamma nämnare i paret Norre/Stenströms till synes vitt skilda skapelser.

Nina Norre, textilkonstnär och formgivare och keramikern Gunnar Stenström som ställer ut på Galleri Moment med vernissage den 6 september, har inrett galleriets lokaler så att det liknar en läckert designad hemmiljö. Det är en estetiskt väl utformad utställning, där varje verk tycks ha hittat sin rätta plats.
En blå fåtölj med Ninas textiltryck kompletteras med en stilren vas med klassiskt mönster.

På golvet står färgstarka, cylindrar som rumsavdelare eller blickfång - dekorativa pelare i tyg med tryckta mönsterteckningar. På podier står mjukt glänsande ljusa, mycket stilrena keramikgods med svagt anande mönster – alla i stengods med strikta ytor och former.

En svart, djärvare Gunnar Stenströmkollektion med ljusa insprängda mönster har tagit plats intill en av Nina Norres rumsavdelare med en liknande mönsterteckning – ett medvetet samarbete i färg och form inför denna utställning. För övrigt lär de inte påverka varandras arbeten trots att de lever och verkar tillsammans.

Väggarna sprakar av ljus och färg i lampor eller belysta dekorationer
Där hänger Nina Norres s.k. plextiler – belysta handtryckta textiler, där textil gjutits in i plexiglas. Vissa verk bl.a. lampor med böjt glas har en annan teknisk process. Textilen limmas i stället på glaset, den teknik Nina från början använde sig av.
Det är pasteller, gärna knalliga rosa, turkos och orange nyanser som dominerar bland Ninas mönster, där fyrkanter och diagonaler gärna slåss i det glasade utrymmet som belysts bakifrån lyfter motiven och ger dem ytterligare en dimension.

– Jag vill förnya textilen, höja dess status, hitta nya former. Med mina textila cylindrar vill jag ge textilen chans till en tredje dimension.
Med hjälp av belysta plextiler söker jag få fram mer karaktär och lyster till textilens mönster. Vad gäller mönsterteckning har datorn varit god hjälp och öppnat nya vägar, berättar Nina som från början utbildade sig till mönsterritare och senare kompletterade utbildningen med en magisterexamen på Textilhögskolan.

Även Gunnar Stenström har en trygg utbildning bakom sig
– Jag jobbade som arbetsledare på Höganäs Keramik under många år, lärde mig jobbet från grunden och kompletterade sedan med ett flertal keramik. När hantverket sitter där det skall, är det lättare att skapa fritt och experimentera fram egna glasyrer.

Nina Norre och Gunnar Stenströms utställning har vernissage på Galleri Moment lördagen den 6 september och pågår t.o.m. 27 september.

 




Alexander Jansson med världen som arbetsfält

En fantasteritratt där allt kan hända

Klippan 140826
– Det var som fördämningar brast och nya vägar öppnades! För sju år sedan föddes inte bara Alexander Janssons första barn. Han själv föddes på nytt i sitt skapande, där det traditionella måleriets regelverk ligger tryggt förankrat i Alexanders balanserade blandning av  digitala och analoga metoder.

Efter det sedvanliga sökandet efter det optimala konstnärliga uttrycket lyckades han hitta en balans mellan måleriet, fotografiet och den digitala.

– Från början målade jag modernt, realistiskt och avskalat men blev aldrig nöjd, bara frustrerad! Jag kände att något mer måste ut och testade mig intuitivt fram till en teknik, där jag kände att jag kunde nå längre än med traditionella metoder. Att jag vågade fortsätta på den vägen, berodde på den stora respons jag fick när jag lade ut mina verk på nätet.

Sedan dess har det bara flutit på. Det är fantasiskt roligt och inspirerande!
Det berättar illustratören, grafiska formgivaren, animatören och konstnären Alexander Jansson som jobbar world wide med uppdrag främst som illustratör.
Uppdragsgivarna är namnkunniga förlag som Peuguin, Disney Hyperion, Ordfront, Natur och Kultur, Rabén Sjögren och Bonniers Carlsen.
Andra typer av uppdrag har bl.a. inkommit från NYC Ballet, Filter Magazin och Sv. Radios julkalender 2012.

Det är lätt att förstå att Alexander Jansson är eftertraktad, när man ser de verk han ställer ut på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 30 augusti.

Som luttrad journalist är det sällan man blir så betagen eller snarare bergtagen att man inte vill slita sig ifrån bilderna – tryckta, monterade och inramade för bästa förpackning av ett fascinerande innehåll.
Det är en sagobetonad, surrealistisk värld som möter oss. Den lever sitt eget mysiga, säregna liv bland viktorianska diligenser, paraplyer, lyktor, trattgrammofoner, karuseller, estrader, okända djur och människor.

Mättade färgsättningar och skicklig ljussättning förstärker det sirligt eleganta i personernas och tingens teckningar.
En fantasterihatt, fyllt med allsköns fantasterier, där allt kan hända utan begränsningar…
Det är lugnt, humoristiskt och varmt i Alexanders bildväv men ofta lurar någon halvt dold fara eller annat mystiskt mitt i idyllen.
Där smyger in samma andas barn som Alexanders två föredömen – Hans Arnold och Jan Lööf, även om Alexander hittat ett alldeles eget personliga, intuitiva uttryck i bildtänkandet.

– Bilden är alltid viktigare än tekniken. Det är motiven som styr...

Inspiration hittar jag i musiken, i detaljer från gamla affischer eller allra oftast hål i verkligheten dvs objekt som visade sig vara någonting annat än det förväntade. Det finns mycket av mig själv i olika tillstånd hos mina figurer. Jag vill gärna få fram existensiella frågor här och var, ofta i metaforens form. Men alla får naturligtvis se vad de vill i mina verk. Jag är rädd för att bli övertydlig, säger Alexander som är en man som står stadigt på jorden och gärna låter sin sjuårings analyser påverka motivens laddningskraft så att de insprängda farorna som inte skrämmer alltför mycket.

– Jag kan inte ge svar på någonting men jag hoppas kunna inspirera och sätta fart på betraktarens fantasi.

Framgångsrika men ödmjuka Alexander säger sig fortsätta leta efter det exakta uttrycket. Alla framgångar över världen till trots vet han fortfarande inte vad han skall kalla sig. Med så många strängar på sin lyra, där även 3 D ingår, är han ganska ensam i sin konstfulla, sinnrika fantasterifulla hatt.

Vernissage på Klippans Konsthall med vernissage lördagen den 30 augusti utställningen pågår t.o.m. den 12 oktober.






Björn Bernström

Björn Bernström – globetrottande konstnär på Galleri Moment

Ängelholm 140808
– Jag jobbar med en kombination av flödet och exakta detaljer. Att blanda, se färger och kompositioner, utforska pigmentets beteende…
Färger och pigmentets eget språk sköter jobbet medan jag själv styr processen, säger akvarellisten Björn Bernström - höstsäsonngens förste utställare på Galleri Moment.

Det var bl.a. upptäckten av pigmentets egenskaper, dess stora betydelse för bildbyggandet utöver dess kombination av valörer, som fick den f.d. bankmannen och marknadsföraren Björn Bernström på fall. Utbildning på Ölands Skogsby triggade igång hans målarådra.
Idag är Björn Bernström är en av våra främsta akvarellmålare och en i särklass eftertraktad kursinstruktör. Ett åttiotal utställningar inom och utom landet därtill samt styrelsemedlemskap i Nordiska Akvarellsällskapet bidrar till en ständigt späckad agenda.
USA, Australien, Italien, Tyskland och nu senast Ryssland efterfrågar hans kunskaper som pedagog eller workshophållare.

Varje resa tillför något nytt till Björns konst
– Det blir nya färgtoner i mina bilder varje gång jag möter nya länder med skilda ljusförhållanden. Under en Australienresa, hittade jag rosa och varmare toner , som jag sedan överförde i mina akvareller, där jag tidigare mest använt mig av jordfärger. Jag tvingar mig själv att ställa in mig på nya fordringar, utvecklar seendet….

Rätt ljus och skugga, i rätt miljö…
Det är faktorer som kan få Björn  att tvärnita bilen, plåta och återskapa. Ibland kan det vara enkla vardagliga situationer som sätter fart på inspirationen. Även sociala media inbjuder till nya kreativa idéer.

– Det enda porträtt jag tagit med på denna utställning är en bild, vars förlaga jag hittade på  Facebook. Även Instagram kan ge mig nya infallsvinklar.
Men oftast är det stämningar jag söker – stämningar som i vissa lägen kan påminna om en magisk filmsnutt som rullas upp.
Det är sådana ögonblicksbilder jag letar efter, vill utveckla och gärna förbättra.

På denna utställning dominerar landskapet - skogar, vägar, gläntor
Det är starkt stämningsladdade, drömska men realistiska akvareller, vibrerande av yttre och inre ljus som exponeras på Galleri Moment. Flertalet är nya med motiv bl.a. från Lofoten och Australien.
Björn låter naturen och ljuset tala till betraktaren, utan störande intryck av människor eller djur.

– Jag skalar mer och mer, säger Björn Bernström som inte bara jagar miljöer till sina egna akvareller. Han är även verksam som s.k. location scout, där han hjälper filmregissörer och fotografer att hitta rätt miljöer.

Björn tycks gå på ständiga upptäcktsfärder i sitt utvecklingsarbete.
Just nu är det speglingar i fönsterglas – utanför och innanför som han vill forska vidare för att återskapa med ett eget uttryck med akvarellpenseln.

Utställningen på Galleri Moment med vernissage lördagen den 9 augusti pågår t.o.m. den 30 augusti.  



Lennart Nilsson

Galleri Hultman öppnar höstsäsongen med två nya utställare

Åstorp/Grytevad 140807
I Galleriet exponeras framlidne Göran Segergrens lysande koloristiska,  geometriskt mönstrade akrylmålningar medan natursurrealisten Lennart Nilssons humoristiska oljemålningar, ofta med insprängda trompe lóeil-effekter generöst breder ut sig i Konsthallen.

Göran Segergren som gick bort alldeles för tidigt förra året var inte enbart en färgstark konstnär utan även en färgstark profil. Under sjuttiotalet var han en arg ung man – en rebell och debattör som gav uttryck för sina politiska ställningstaganden såväl konstnärligt som litterärt. Segergren skrev bl.a. Kaninfarmen, där han raljerade om Sverige och svenskarna.
Hans måleri tog sig så småningom nya uttryck – från det impressionistiska till det dekorativa. Det finns starka influenser från moriska, klassiska mosaikmönster, gärna som fascinerande inramning och blickfång till något spännande fokus i centrum.
Spindlar, fjärilar, påfåglar och gäss dyker upp här och var i den strukturerade, elegant sammanhängande, symmetriska helheten. Den klassiska stjärnan återfinns i skilda kompositioner och variationer.

I likhet med grannutställaren Lennart Nilsson arbetade även Göran Segergren med "trompe lóeil” (lura ögat effekter). Vissa bilder känns ibland som en bländande, överraskande titt i ett kalejdoskop. På ett bord i Galleriet, ligger drivna skisser och personportätt som synliga bevis på denne konstnärs livslånga sökande och mångsidighet.


Göran Segergrens gäss


Lennart Nilsson

Mångsidighet präglar även konstnären vägg i vägg - Lennart Nilson - som förutom oljemålningar gärna arbetar med objekt, grafik och skulptur.

– Jag är autodidakt, började att måla efter lumpen. Nu har jag levt på min konst i över tjugofem år, säger Lennart Nilsson som gjort succé med sina surrealistiska oljemålningar inte enbart i Sverige utan även i Spanien där världens främste inom genren, Salvador Dali, verkade.

Denne mästare och även Halmstadsgruppen tillhör Lennart Nilssons favoriter.

– Människan är till för att leva. Att skapa är en del av livet. Mina målningar är en del av mig och mitt liv!

Så livsfilosofiskt klokt uttrycker hans sig, när han tvingas förklara sina intentioner. Annars låter han konsten tala, vill få betrakatren att stanna upp.
Och den konsten kan snacka gärna, full av lekfullhet och fantasi. Resan in i  hans värld lustfylld, fylld av ironi och humor. Naturen är mjukt och varmt och realistiskt återgiven medan det mest oväntade dyker upp som frontfigurer. Cyklar är det gott om i hans bildvärld.

Hemma i ateljén Hyltebruk står en av Lennart tillverkad cykelskulptur i brons.
I bild kan cyklarna t.ex. ha skurna citroner gula och röda tomater som hjul. I Lennarts surrealistiska motiv flödar det av frukter och bär, bilar och båtar på de mest oväntade hedersplatser och i icke väntade skepnader .
I likhet med barnen ger Lennart det han gillar mest största format på centralplats. Det är få människor i hans värld. Men John Lennon dyker upp i ett verk, där titeln ”Realize your dream” står präntat på målarrollern – ett verktyg som tar plats i många av hans verk.

– Jag vill gärna få fram tidens tand i olika material. Som i den här trälådan eller i den här lätt slitna marmorn som jag jobbat med att få fram struktur, rost eller småskavanker, berättar Lennart och visar på motiv som för tanken till Philip von Schantzs berömda motiv.

Lennart Nilsson är representerad i Statens konstråd och ett flertal kommuner.
I Konsthallen visas även hans litografier och posters.

Utställningen i Galleriet och Konsthallen på Galleri Hultman har vernissage lördagen den 9 augusti och pågår t.o.m. den 10 september.


Lennart Nilssons struts

Göran Segergrens spindelnät


Anders "Jösse" Jönsson

Anders "Jösse" Jönsson ställer ut i Atriet i Klippans bibliotek

Klippan 140802
– Jag var där. Jag kände. Jag målade!
Så står det på baksidan av ett av Anders ”Jösse” Jönssons tolv verk, som ställs ut i Atriet, Klippans bibliotek.
De enkla meningarna säger mycket om Jösses vilja och starka motivation till att illustrera och åskådliggöra Klippan av idag – dagens folkliv i fest och vardag i kända bymiljöer.

Dagens vardagliga motiv förvandlas ofta oroväckande snabbt till kommande generationers spännande  dåtid. 
Konsthallens utställning av Blombergs Bilder vägg i vägg är ett slående exempel.
Dåtid och nutid under samma tak…
Anders "Jösse" är en välkänd konstnärsprofil, ett älskat original i Klippan.
Få har väl missat synen av honom skissandes och målandes på sin stol mitt i smeten, mitt i folklivet på Storgatan – en del av dagens stadsbild.

Anders är noga med realistiska uttrycket vad gäller hus och byggnationer.
Människorna i det myllrande folklivet i för Klippanbor  välkända parkfester, vårfester eller marknader är däremot genuint naivistiskt återgivna.
Det är mustigt, koloristiskt, igenkännande hemma för Klippanborna…

– Jag är så petigt exakt som det bara är möjligt, när jag återger miljöer. Ibland räknar jag t.o.m. tegelstenarna. Men människor…
Porträttmålningar avstår jag ifrån. Folk har sällan en realistisk uppfattning om sig själva.
I mina senaste målningar använder jag i stället symboler. Blommor är så lika människor. Ett frö som växer, stjälkar som bildas, förkroppligas, lever, torkar, dör,  säger Anders ”Jösse” som i mångt och mycket är något av en livsfilosof och sökare.

Hans funderingar och symboliska uttryck tar ny plats i hans måleri.
Bland de nya stilistiska oljmålningarna syns tre bruna blommor mot de kalla koboltblå och ljusblå geometriska fälten, en bakgrund där han hämtat intryck av rännor, vattenvirvlar och husgavlar från centrum.

–De bruna blommorna fascinerade folk när jag jobbade med den. Kanske kände de sig som blommorna – lite udda!

På konstutställningen ”Klippans centrum” med vernissage 1 augusti går det även att beställa signerade printade canvasbilder av Anders ”Jösse” Jönssons oljemålningar.

Utställningen pågår t.o.m. den 31 augusti. 


F.d. hängningsansvarig i Klippans konsthall, Johan Herder t.v. hjälpte Anders "Jösse" Jönsson att få ordning på hängningen


Åby marknad i Klippan

Blomsterstilleben



Johan Bjäntoft ställer ut på Galleri Moment i Ängelholm

Han förvandlar lera och skröfs till keramiska skulpturer

Ängelholm 140708
Kan sanden bli till guld, kan väl överblivet leravfall och skröfs i professionella händer förvandlas till keramiska skulpturer…
Åtminstone om skulptören och konstkeramikern heter Johan Bjärntoft.
Johan är en ung coming man på 28 år som tog sin masterexamen i Keramikkonst vid Högskolan för Design och Konsthantverk 2012. Samma år mottog han Eric Ericssonstipendiet och blev dessutom ”Blås och Knåda" stipendiat.

Det är en lovande start på en karriär som sedan dess fullföljts med ett flertal uppmärksammade utställningar, lärarjobb på Konstskolan Munka samt konsult- och projektledarjobb på Keramiskt Center.

Lördagen den 12 juli är det vernissage på Johan Bjärntofts naturinspirerande skulpturer i udda, experimentella tekniker och ytbehandlingar – Alla former sökta och inspirerade hos Moder Natur själv, dock aldrig kopierade.

– Det intresserar mig inte att kopiera eller göra avgjutningar. Det är undersökandet av naturen som främsta inspiration i görandet som är min drivkraft, säger Johan som i naturen ser ett driv och en självklarhet som även finns i leran.

Vi träffar Johan, när han packar upp sina verk och börjar placera dem på strategiska ställen på podier och väggar inför utställningen. Hälften av verken härrör från hans Masterarbeten mestadels i stengods  och med porslinsenglobe.
Under hans tredje studieår av fem, blev Johan trött på den släta ytan i den svarta leran, sneglade ned i hinkarna med alla dess överblivna spån och skröfs av leran och började att experimentera med avfallet.

Efter mycket trial and error, använde han så småningom rivjärn till halvtorkade lersjok för att tillverka spån som sedan fuktades, knölades ihop och kastades kring en ritad cirkel.
I andra skulpturala verk bygger han på starka kontraster, där den ena sidan är slät av gipsformen, den andra krackelerad.
De s.k. misslyckanden som skett under den viktiga känsliga och sökande skaparprocessen, har i Johans fall lett till nya upptäckter.

– När jag färgat och sprayat med tryckluft, sprayade jag för mycket vilket resulterade i en krackelering som jag nu medvetet använder, berättar Johan medan han hänger en väggskulptur.

Förutom den udda metoden med rivjärn, använder Johan bl.a. en skumgummimadrass som mjukt underlag när han tänjer remsor som sedan skall bli pinnar.
Men han tänjer inte bara remsor utan i hög grad lerans gränser. Allt som finns i skogen återskapas med Johans personliga signum tillbaka till naturens eget material – leran.

Utställningen pågår t.o.m. 2 augusti



Kjell Nilsson

Naturmåleri och keramiska tavlor på Galleri Hultman

Åstorp 140703
– Plötsligt händer det!
Det låter som en replik från lycklig trisslottvinnare. Men utropet är lika applicerbart på alla hängivna, tålmodiga naturmålare som väntar på det rätta ljuset eller ett djurs ankomst till sin hemvist.
På Galleri Hultman med Konsthall ställer Kjell Nilsson ut sina naturmålningar – en audodidakt konstnär, som med ett vidöppet, inträngande sinne alltid stått nära skogen, dess vegetation samt inte minst dess invånare.

Det är en miljö som han känner sig hemma i och är väl förtrogen med ända sedan barndomen och senare även som skogarbetare.Kjell Nilsson kommer från Sjöbo, en trakt som enligt honom kan ses som en vit fläck på konstkartan men gengäld är rik på gyllene, inspirerande skogs- djur och fågelmiljöer vid bl.a. Övedskloster och Björkaån.

– Man lär sig att se. Jag skissar, sitter tre, fyra timmar på plats, känner in stämningen med kaffe och smörgås till hands.Till slut händer det! Jag ser plötsligt ett djur i dess rätta miljö. Bakgrunden har jag redan noga studerat och är klar över hur jag skall återskapa det så detaljrikt som möjligt.
Ofta låser jag ljuset, fångar dagrar, stämningar, solglimtar och speglingar med kameran som stöd. När bakgrunden är klar, lägger jag in djur och fåglar, alltid i dess naturliga livsmiljö. Jag jobbar alltid i olja på duk.

– Mitt sätt att jobba fordrar en långsam process, då jag oftast måste flytta och ändra i motivet innan jag blir nöjd. För att få djup i färgskalan målar jag i olika skikt och låter det torka emellan.

Kjell Nilsson, som är medlem i Nordic Wildlife Art har kronhjorten som favoritmotiv bland sina skogsinvånare.


Catarina Hultman

Vilket som är galleristen Catarina Hultmans favoritobjekt vet de flesta. Hennes keramikfåglar har  under många år inte enbart kvittrat i eget bo, utan runtom i på Skånes konstarenor bl.a. VSKG (Västra Skånes Konstnärsgille) och SAG (Scanian Art Group).

Hennes bevingade keramik har fått många nya, tunga bekantskaper det senaste året. Trinda, formsäkra elefanter och noshöringar, som ser nybadade och solkyssta ut i sina glänsande, blanka glasyrer är några av nykomlingarna på podier och hyllor. Fantasifulla, skimrande svampar, gärna med en fågel på huvudet, är andra nya verk som dyker upp här och var. Men på denna utställning  är det med keramiska tavlor Catarina Hultman vill visa sin bredd.

– I dessa tavlor finns alltid två ansikten. Jag vill försöka illustrera den eviga frågan om vem man egentligen är. Mamma, maka, yrkeskvinna…
Vi har så många roller att det kan vara svårt att hitta sig själv.
Sökandet efter det egna jaget, modet och vikten att vara sig själv, är något jag som bildlärare präntar in hos mina elever.
Samma budskap vill jag få fram i mina keramiktavlor, berättar Catarina som arbetar fram plattor av leran, ristar stiliserade symbolmotiv, bränner och förstärker det ristade med egna glasyrer.

– Jag vill utmana materialet, ta bort traditionella begränsningar, hitta enkelheten och bli herre över materialet. Skapa kontroll…

Catarinas tavlor upptar endast en liten del av väggarna i Galleri Hultman. Naturmålaren Kjell Nilssons verk fyller både  Galleri Hultman och Konsthallen. Många besökare känner säkert igen hans verklighetstrogna naturscenerier. Senaste gången han gästade galleriet i Åstorp var för fyra år sedan.

Utställningen har vernissage lördagen den 5 juli
och pågår t.o.m. den 6 augusti.



Karl Mårtens

En ny bekantskap och en kär favorit möter sommarens besökare på Tomarps Kungsgård

Kvidinge/Tomarp 140606
En ny bekantskap och en gammal kär favorit möter sommarens besökare på Tomarps Kungsgård. Såväl exteriört som interiört är fåglarna osvikliga dragmagneter.
I trädgården kvittras och kacklas det av allsköns fjäderfän. Uppe i en stolpe anas gårdens berömda storkpar. Väl inne i konsthallen bildar Emanuel Bernstones tecken i skyn, vattendrag och mylla en elegant inramning till Karl Mårtens inträngande, ömsinta och uttrycksfulla fågelporträtt – Fåglar som platsar perfekt för ett djupdyk i Bernstones stämningsladdade miljöer.

Som brukligt är för zenbuddisten Karl Mårtens litar han på sin talang, skapar med sin ickemetod med meditationen som grund magiska fågelportätt i akvarell. Han ger även workshops i zenkalligrafi och ofta performances inför en fascinerad publik.

I den livsfilosofi som Karl Mårtens anammat sedan början av 2000-talet, där intellektet kopplas bort för att frigöra slumrande resurser och locka fram den rena intuitionen, ingår att acceptera resultatet och inte försöka rätta till det. Men det fordrar naturligtvis en hög teknisk skicklighet och en supertränad iakttagelseförmåga, båda förvärvade sedan många år innan brytpunkten i skapandet med hjälp av denna livsfilosofi tog över och gav friare former.
Han säger själv att han målar för att träna inför livet, inte för konstens egen skull.

Det är nu två år sedan han senast gästade Tomarp, då med publikrusning som följd. 
Purfärska akvareller på handgjort papper med grovt rivna kanter fyller idag de lika kantstötta, anrika väggarna, där även litografier syns här och var.
En stor akvarell på bomullstyg kompletterar det breda utbudet, där varje fågelarts särdrag och personlighet med öppet sinne tagits tillvara. 

Emanuel Bernstone är även han en hängiven natur- och fågelentusiast med en stor produktion av fågelmotiv i bagaget.
På denna utställning ger han sig i kast med att i bl.a. gouacher förmedla alla naturens skiftningar och stämningar i abstrakta landskap, där dagrar och ljus skapar liv och mystik.

Emanuel är utbildad på Nyckelvikskolan och blev senare Meisterschuler (bästa elev) på Konstakademin i Düsseldorf. En stor oljemålning, så färsk att den knappt hunnit torka, väntas från Berlin, där Emanuel numera är bosatt.

Lördagen den 7 juni är det vernissage på Karl Mårtens nya närporträtt av fåglar och Emanuel Bernstones målningar. Utställningen pågår hela sommaren t.o.m. den
24 augusti.

Emanuel Bernstone

Emanuel Bernstone och Karl Mårtens

Karl Mårtens

Emanuel Bernstone (ovan) och Karl Mårtens (.t.h)


MajBritt Pehrsson på Galleri Moment

MajBritt Pehrsson visar sin utställning
"Min trädgård" på Galleri Moment

Ängelholm 140606
– Det är naturen som ger mig energi och kraft.
Mina upplevelser eller de idéer som dyker upp ute i naturen filtrerar jag sedan och omsätter i färg och form för att tydliggöra de känslomässiga upplevelser jag vill förmedla. Det kan vara det till synes mest enkla, en björnloka eller varför inte en dillkrona!

Så uttrycker konstnär MajBritt Pehrsson sin arbetssätt – en skaparprocess som hon är väl förtrogen med efter flera decenniers verksamhet som aktiv konstnär, där landskapsmåleriet mestadels stått i fokus.
Lördagen den 7 juni har hon vernissage på Galleri Moment under temat ”Min trädgård”, passande nog mitt i den populära trädgårdsrundan.

Det är vilsamma, välkomponerade oljemålningar med en subtil känsla för de små nyansernas verkan i helheten.  Abstrakta fält eller cirklar, där närliggande färgnyanser, valörer och toner samt med omålade partier som ljusbringare skapas en känsla av rörelse i bakgrunderna. Ibland låter Majbritt samma färgton accelerera bland växter och blommor. Helhetsintrycket är harmoniskt, genomtänkt och sparsmakat.

– Ofta låter jag formen underordna sig färgen. Jag går mer och mer åt det abstrakta.
Jag jobbar i skov, laddar under tiden.

Liksom många i branschen var det en lärare som redan i lågstadiet uppmuntrade hennes konstintresse. Många år senare på Gerleborgskolan  var det lärare som Arne Isaksson och Georg Suttner som inspirerade och påverkade hennes måleri.

– Jag tillhör nog den sista generationen som fick lära sig grunderna, säger Majbritt halvt på allvar, halvt på skämt. Lekfullhet och allvar vill hon också nå ut med i sina målningar – Allra mest vill jag göra folk glada.

MajBritt Pehrsson har ateljéer både i hemorten Älmhult och i Baskemölla på Österlen.
Sedan 1975 har hon haft utställningar runtom landet och bl.a. representerad i Statens Konstråd och ett flertal landsting.

Utställningen ”Min trädgård” pågår t.o.m. den 5 juli.





Gunilla Mann i en av sina ateljéer

Gunilla Mann, konstnär verksam på Sveriges gräddhyllor

Åstorp/Grytevad 140528
Konstnär Gunilla Mann intar Galleri Hultman med vernissage den 31 maj.
Hennes intensivt koloristiska och naiva oljemålningar, gouacher och litografier fyller varje tum av både galleri och konsthall. Det ser ut att bli glatt myller.

Det stämmer väl med hennes lika myllrande, livsbejakande och berättande målningar av folkliv och gemenskap. Det är en humoristiskt och detaljrik bildvärld som ögat möter, alltid berättat från livets allra ljusaste sida. Inga sorger eller bekymmer låter sig anas, inte ens i det fördolda.

Naivisten Gunilla Mann behöver knappast sakna vare sig inspiration eller motiv. Hon har ateljéer och utställningshallar på flera, utsökta gräddhyllor:
Under takåsarna i södra Stockholm, i Glasrikets Kosta, ateljé i Malmö, där hon även kompletterar med utställningshall samt den stora ateljén och utställningshallen i Rörum på sköna Österlen.

Det har blivit en mängd offentliga och privata uppdrag från början av nittiotalet.
En stor del av beställningarna gäller hennes oljemålningar med stads- och bymotiv, där resp. orts smultronställen, speciella karaktär och igenkännande faktor får ett glatt, sagobetonat liv innanför ramarna. 
Exempelvis ”Göteborg, mitt hjärtas stad”, fondvägg på Göteborgsoperan 1994,” Snurra min jord”, fondvägg i Folkets hus i Stockholm 1998, ”Vaxholm, den lilla skärgårdstaden”  på uppdrag av Sv. Näringsliv, ”Framtidsstaden”, uppköpt av Malmö stad 2008, Norrköping – staden vid strömmen, köpt av Lundbergföretagen AB.
Gunilla Man är också verksam som illustratör till kalendrar och bokomslag.
Ett 100-tal utställningar har hon hunnit med - I Sverige, USA, Danmark, Tyskland och Rumänien.

Utställningen på Galleri Hultman med vernissage den 31 maj.



Tomas Anagrius

Keramiknestor och prisbelönt fotograf
på Höganäs museum

Keramikern Tomas Anagrius - en nestor inom svensk keramik som för de gamla keramiktraditionerna i Kvidinge vidare i nyskapande tappningar av unika ler- och stengods/skulpturer…
Unga fotografen Moa Karlberg som arbetar med att föra den gamla bildjournalistiska traditionen vidare, men som även selekterar överblivna reportagebilder och gör dem till solitärer på konstväggarna…
Det är inte mycket som förenar dessa två nya utställare på Höganäs Museum och Konsthall utom det oförutsägbara som sker under resp. arbetsprocesser. För Moa som söker upp händelserika situationer, kan plötsligt ögonblicket förändra helheten så att nya infallsvinklar och uttryck uppstår – på ont och på gott.

För Tomas är varje bränning ett äventyr, där allt kan hända. Ett äventyr är det också att beträda den stora konsthallen, där valda delar av Anagrius sextioåriga livsverk bildar en egen stilren, levande, skimrande värld. Inget faller utanför ramarna – i dubbel bemärkelse.
Formsköna, utsökt glaserade pjäser med Anagrius omisskännliga personliga signum och egna uttryck, ligger eller står elegant exponerade i en harmoniskt, genomtänkt helhet.
Lergods och stengods, handbyggt i lersjok och drejat samt oftast försett med flera lager glasyr, har tagit sig olika funktioner och former.
Traditionella bruksföremål har i Tomas Anagrius händer förvandlats och förädlats, förnyats och utvecklats samt även fått nya funktioner.
Tomas Anagrius berömda serie Kanndans med tvåpipiga tekannor i stengods har satt myror i huvudet på många besökare under åren. Varför två? Svaret är enkelt. Han ville göra två funktioner och gjorde en mellanvägg så att man skulle kunna servera två olika sorters te ur samma kanna.
Men den funktionen är nu ute ur leken. I stället är tekannorna nu unika skulpturer i skilda format och färgsättningar.
Även hans fat och skålar är rena skulpturer och konstverk, även om vissa bruksföremål produceras. 
Runda, åttkantiga, svagt böjda eller skålformade, glänsande av liv, färg och djup eller varför inte med mjuka jordfärger, rå yta, reliefer eller geometriska mönster…
Variationerna är lika många som pjäserna, varav stengodset dominerat de senaste åren.

Tomas Anagrius började sin bana redan 1956 på Konstfack i samma kull som bl.a. Bertil och Ulrika Vallien, Carl Johan de Geer och Lasse Åberg. Som lärare hade han Stig Lindberg.
Det har blivit många utmärkelser under åren i form av stipendier och konstnärslöner samt inte minst en mängd utställningar både inom och utom landet bl.a. i Japan.
Den senaste utmärkelsen var Lengertz litteraturpris som Anagrius fick för sin bok ”Keramik från Kvidinge” som utkom 2008.

Han är representerad bl.a. på Nationalmuséet och Röhsska muséet.

Moa Karlberg
Utmärkelser har även trettioåriga fotografen Moa Karlberg redan hunnit knipa bl.a. det förnämliga priset  ”Årets fotograf” 2010 och 2012 – i två skilda kategorier: 2010 för sin porträttserie och för kultur/nöje 2012.
Det visar lite av den bredd Moa har i sitt fotograferande. Hon jobbar för press och företag i Stockholm, där hon är baserad men lika mycket med egna projekt. Störst uppmärksamhet fick hon redan under studietiden på med projektet Trafficing, för vilken hon nominerades till Scanpix stora fotopris.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Moa Karlberg

I Höganäs konsthall fyller hon väggarna i den mindre hallen med överblivna bilder från olika reportagejobb. Att de blev över innebär inte att de var sämre utan att de föll ur kontexten, trots att de var värda ett bättre öde.

– Jag ger dem nytt värde genom att använda dem som konstfoto samtidigt som den röda tråden i mitt bildspråk framstår klarare även för mig själv, berättade Moa och visade en ögonblicksbild på en kvinna från Marseille.

Det finns inget konstruerat, ”gjort”i hennes bildkompositioner.
Moa söker sig till platser där det kan tänkas hända något och låter det egna yrkesmässiga ögat styra kameraögat.

Utställningarna i Höganäs Museum och Konsthall med vernissage den 24 maj pågår t.o.m. den 6 juli 2014.




Tvåhövdad kanna och fat av Tomas Anagrius





Moa Karlberg "konst/reportabilder"



Tina Frausin

Konst med textil i fokus för alla sinnen

Ängelholm 140508
Vem kunde tro, eller bara komma på tanken att vanliga, tråkiga Gunnebostängsel kunde fyllas med liv? I form av stora, glada kaniner - tillverkade i korsstygnsteknik med metalltråd?
Den egensinniga konstnären Tina Frausin såg möjligheterna och använde stängslet som en stramaljduk. Kaninstängslet är signifikativt för hennes frisinnade, konstnärliga tankebanor, där vardagliga ting kan ändra karaktär, funktion och uttryck.

Tina Frausin ställer ut skulpturala objekt och bilder på Galleri Moment med vernissage lördagen den 10 maj. Konsthallen är fylld av udda, fantasifulla skapelser – skulpturer, bildkonst och installationer i blandade textila tekniker. Tinas mångåriga erfarenheter som glaskonstnär tar plats i ett objekt.

I ett annat verk – en installation flödar en kaskad av plastkulor. Där anas bland allt det rosa mycket riktigt Kittyfiguren. Och minsann, syns inte det svenska stålet i skulpturer av molnformationer, en regntung med skimrande glasstavar som regndroppar. Underlaget är tovat av Tina, gräs och mossliknande. I ett verk, syns huvudena av små celluloiddockor sticka upp.

– Jag vill aktivera alla sinnen hos betraktaren, skapa nyfikenhet, överraskningar och associationer. Vidröras och beröra…

Konstnären Tina Frausin är en gränsöverskridande konstnär, en fri själ i tanke och handling som egensinnigt och djärvt söker det personliga uttrycket. Hon tycks tänja lika mycket på konstnärliga teknikers och materials dolda potential som den egna ohämmade leklusten och nyfikenheten som får blomma fritt. På vägen hittar hon nya utvecklingsmöjligheter för såväl vardagliga material som traditionella tekniker.
Även om Tina Frausin har en mycket lång, gedigen utbildning inom måleri, keramik, skulptur och på senare år även textil som kunskapsbas, är det i det outforskade hon hittar friheten.

– Det textila uttrycket har blivit min passion, berättar Tina och visar på en hemstickad lekstuga i konsthallen, med en svetsad stomme och tak och väggar, stickade på en stickmaskin för tvåhundra kronor. Jag vill åt det skulpturala, tredimensionella uttrycket. Blandar gärna tekniker, bygger, virkar, syr…
Mycket av materialet är återbruk. Efter att under många år arbetat med glaskonst som är synnerligen energikrävande, känns det skönt att använda en teknik som man kan ta med sig.





Det är i den obundna tekniken som jag hittar friheten. Mycket tid använder jag till produktutveckling. Jag har också hittat bra samarbetspartners. Allt kan jag inte göra själv. Borås Textilhögskola, som har ett av de fem stickmasskiner för metall som finns, hjälper mig med större metallstickningar. Till offentliga verk som kräver ljud- och ljusinstallationer använder jag proffs.

Tina Frausin, medlem i KRO har utfört en mängd offentliga uppdrag och erhållit mångårig uppskattning i form av utmärkelser och stipendier.

– Konst behöver inte vara en bronsklump som skall stå i flera hundra år. Den kan vara förgänglig!

Utställningen på Galleri Moment i Ängelholm med vernissage den 10 maj pågår t.o.m. den 31 maj.



Jonas Lundh ställer ut hos Galleri Hultman

Toner, rytmer, färger och former

Åstorp/Grytevad 140429
Han omvandlar toner och rytmer till färger och former, visualiserar musiken - aldrig med pensel men gärna med kartongbitar…
I bildkonstnären och musikern Jonas Lundh stämningsfulla akrylmålningar, tar det nordiska vemodet och mystiken alltid  plats i en skön, färg- och formsäker, ljuskimrande värld med hoppfulla, svagt anande positiva vibrationer, rörelser och undertoner.

Ljuset speglar symboliken. Huskroppar utan fönster och dörrar, slutna rum skapar nyfikenhet.
Dolda budskap andas bakom dörrar, i hans långdragna gestalter i det fiktiva landskapet eller stadsbilden.
Vill man överföra hans målningar till musik står den jazzen med dess fria jammande närmast. Vissa säger bluesen, andra… Inget är vad det synes vara. Livsfilosofiska funderingar dyker lätt upp till ytan bakom ljuset och gråtonerna.

Allt är upp till betraktaren att tolka. Det är fria tolkningar till hundra procent. Det understryker Jonas Lundh med skärpa, i full färd med hängningen på Galleri Hultman, där han har vernissage lördagen den 3 maj.

– Motivet är av underordnad betydelse. Ingenting är medvetet föreställande eller serverat. Mitt bildspråk är abstrakt och filosofiskt och övertydlighet är något jag undeviker. Att använda kartongbitar i stället för kniv eller pensel i mina kompositioner i lager på lager, ger extra tunna, skira skikt att fånga in och färga. Det är byggen i många skikt. Ibland känns det som att bygga med lera. Ofta är det barndomsminnen som dyker upp under arbetet, dofter, resor  en speciell händelse. Fasader och ljud från min farmors Mosebacke… Jag lägger mycket jobb på ljuset. Det är det som för tanken vidare.
Den musik jag lyssnar på under arbetsprocessen måste vara rent instrumental för att fånga den musikaliska känslan. Annars börjar jag automatiskt hänga upp mig på texterna, säger Jonas som själv jobbat som trummis och slagverkare under många år och fortfarande är verksam som musiker.

Jonas Lundh, medlem i KRO,är inte enbart representerad runt om i landets kommuner och landsting. Det finns gott om samlare av hans konst i såväl Afrika som i vissa europeiska länder. Hans bilder sägs knyta an till föregångare inom abstrakt expressionism

Utställningen på Galleri Hultman i Åstorp med vernissage lördagen
den 3 maj pågår t.o.m. den 27 maj.





Grafikern och motorcykelsamlaren Ole Larsen

Grafik i världsklass på Tomarp

Kvidinge 140417
Vad vore Ingemar Bergman utan Sven Nykvist?
Den parallellen dras till Ateljé Larsens unika arbetssätt i boken ”Under stor Press” med mästargrafik från ateljén. Det är en bra liknelse för att greppa det som sker bakom de lyckta dörrarna på Stattena i Helsingborg.

Ole Larsen och hans medarbetare på Ateljé Larsen i Helsingborg arbetar tillsammans med konstnären i lyhörd symbios under hela skapandeprocessen. Ett givande och tagande bland kopparplåtar och färgburkar.
De mänskliga och maskinella optimeras för att nå det önskade konstnärliga slutresultatet.
Den processen och inriktningen är Ole Larsen ensam om i Sverige.
Oles far, konstnären Thormod Larsen startade verksamheten 1972. Fyra år senare övertog Ole verksamheten som idag är i världsledande.
Oles sedan barnsben tränade öga, fem medarbetare och specialkonstruerade pressar har väckt respekt och uppmärksamhet över hela världen.
Specialiseringen är djuptryck, där varje blad är unikt samt begränsade upplagor och stora format. En av tryckpressarna har format upp till hela tre meter långt och en och halv meter högt.

– Men tekniken får aldrig stå i vägen för det konstnärliga. Man kan säga att vi lägger rälsen medan konstnären kör tåget! Bara de bästa slinker igenom nålsögat och Larsens ateljédörr. Till den exklusiva skaran hör drottning Sonja som nu visar tre påfallande högkvalitativa verk ur den stora grafiska samlingen från Ateljé Larsen på Tomarp Kungsgård.

– Drottning har fotograferat mycket under åren, arbetat med färg och form, ljus och mörker men hennes ställning som drottning har ju hindrat en sådan karriär. De blad som visas här är kombinerat foto och aquatintetsning.
På en middag med drottningen, Kjell Nupen och Örnulf Opdahl och jag kläcktes idén till att skapa en fond för unga grafiker – The Queen Sonja Nordic Art Award. Stipendiet ligger på 500 000 kronor plus att de får jobba i min ateljé en vecka, berättar Ole och äntrar sin blänkande Yamaha med grafikapplikationer som stoltserar mitt i en av de stora konsthallarna.

Efter allt krångel med Statens Fastighetsverk får nu Tomarp Kungsgård liv igen. Nya ungar i stall och hagar och nykläckta fågelungar samt klättrande unga besökare i trädgrenarna.

Inne i konsthallarna firas påsken och våren med grafik uppåt alla väggar i skilda format och uttryck – alla hämtade och selekterade ur Ateljé Larsens imponerande samling på 55 000 grafiska blad.

Vernissage på Ateljé Larsens grafik lördagen den 18 april 12- 17. Utställningen pågår till den 1 juni.
Till sommaren väntas ett annat celebert besök av populäre Karl Martens på Tomarp Kungsgård.


Grafiska blad signerade Norges drottning Sonja


Mona Öjemark och Ulla Britt Thofelt. Margot Öjemark och Kerstin Pauler saknas på bilden.

Fyra tjejer ställer ut i Höganäs och ger tomma skyltfönster liv igen

Höganär 140409
Ett tomt skyltfönster…
Om fönster är husens ögon, vad utstrålar då inte alla dessa tomma skyltfönster i städer och byar om inte en total, smittande uppgivenhet och tristess?
Men det behövs inte mycket för att hoppet och gnistan i den tomma fönstren/ögonen skall lysa igen.

För konstnären Mona Öjemark som bara bott i Höganäs i ett halvår och inte hunnit bli hemmablind, var den tomma lokalen på Bruksgatan, ett perfekt objekt för hennes intentioner på en konstutställning på bästa parkett. Nu fylls den forna manufakturaffären med liv av måleri och skulpturer två månader framöver. Det är en liten, intim och anspråklös, lite nedgången lokal men som länge legat och väntat på hyresgäster.

– Vi är fyra tjejer som tillsammans ställt i olika konstellationer under många år. Min syster Margot Öjemark har inte hunnit hit än men jag kan berätta att hennes keramik, oftast i djur- eller fågelmotiv kommer att ockupera flera hörn i lokalen. Kerstin Pauler och jag har ställt ut många gånger tillsammans, liksom Bisse Thofeldt som ju gick bort för två år sedan. Men hans hustru Ulla-Britt som drivit hans galleri vidare och fortsatt att ställa ut hans retrospektiva verk, fungerar som ställföreträdare för Bisse.

Det finns vid en första anblick inga beröringspunkter eller minsta gemensamma nämnare i tanke eller utövande tekniker hos utställarna. Alla har starkt individuella uttryck. Monas textil eller skulpturala objekt är oftast höljen, där det är upp till betraktaren att hitta innehållet. Kerstin Paulers mörka, täta oljemålningar i dova jordfärger står i stark kontrast till Bisse Thofeldts koloristiska målningar.
Men ljusets magi och färgernas påverkan av varandra är påfallande prioriterat utryckt hos utställarna. Monas skulpturala objekt har bl.a. en äkta cinnober på undersidan som kastar ljuset och återspeglar färgen in i den vita väggen.

Utställningen på Bruksgatan 30 i Höganäs öppnar den 11 april och pågår t.o.m. den 31 maj



Fotograf Anders Nils

Varsam närkontakt med världen under ytan

Ängelholm 140404
Att nå under ytan, tillföra en extra dimension till bilden, är en målsättning som de flesta konstnärer brottas med. Få tar det bokstavligt.

– Även den tysta världen under vatten är i ständig rörelse. Rörelserna och ljusets fantastiska skiftningar skapar oändliga färger och toner. Paradoxalt nog ligger det vilsamma i denna variation. Ju mer stilla jag är, desto mer upptäcker jag ett rörelsemönster som för oinvigda kan vara lätt att missa. Det säger fotografen Anders Nils, ny utställare på Galleri Moment som gärna instämmer i den klassiska tesen att ”Allting flyter”. Över och under ytan…

Sin utställning kallar han ”Vila Vid Vatten” – en del av ett löpande projekt under samma tema. Anders är en fotograf med kameraögat vidöppet för varsam närkontakt med världen under ytan.

En treårig utbildning på Fotohögskolan och en tvåårig påbyggnad på Valand ligger tryggt i bagaget. I fotoväskan trängs den analoga träkameran för jobb på land med de digitala som han använder för sina undervattensbilder.

En skimrande, naturlyriskt vacker och meditativ värld möter besökarna på Galleri Moment, där merparten av de stora, elegant glasade fotografierna är tagna i undervattensperspektiv.

Anders Nils gillar att söka gränsland.

– Jag började med att testa gränser, bl.a. den gräns där fotografiet upplöses och förändras. Att jag sedan började söka motiv under vattnet för några år sedan, var min sambos förtjänst. När hon såg de halvt upplösta motiven som jag laborerat med associerade hon till undervattenmotiv. Det tände mig att börja forska i sjöar, hav och andra vattendrag, mest i insjöar. Ofta är det frekvenser av sjölandskapet jag plåtar och vissa av bilderna är ett montage av flera. Varje bild framkallas sedan i åtta exemplar, säger Anders Nils som inte gillar att söka i grumliga vatten, där den elaka storgäddan visar sitt fula tryne.

Hans bildvärld är alltför poetisk och skimrande vacker för att låta sig befläckas av störiga fiskar.

Vernissage lördagen den 5 april.
Utställningen pågår t.o.m. den 5 maj.

 


Nygårds Karin Bengtsson och Arne Persson ställer ut i Höganäs Museums Konsthall

Höganäs 140403
När konstnären Arne Persson vill känna sig hemma, går han ut.
Det är naturen utanför dörren, dess skogar, sjöar och berg som är hans livsluft – den miljö där han söker och finner en ständigt flödande inspirationskälla.

– Det känns som jag föddes under en gran. Naturen är för mig en mötesplats mellan det yttre landskapet och mitt inre. Jag söker mig inte till de välbekanta, trygga och av generationer trampade stigarna. Det är den inre vildmarken som lockar och drar och som jag vill utforska.

Mixen av de yttre och de inre landskapen skall skapa upplevelsen. Färgen är mitt främsta uttrycksmedel, en central byggsten. Jag söker efter de former, linjespel och kontraster som jag anser är mest lämpade att utnyttja färgernas potential.  Färgerna samlas sedan i breda block eller sjok, berättar Arne.
Det är ett mycket kraftfullt, expressivt och glödande färgstarkt måleri, utfört i tempera med bivax som Arne Persson ställer ut på en av Höganäs Museums konsthallar.
Naturens under och starka urkraft, dess spännande in- och utgångar, outgrundliga hållplatser och mål utan stopp…

Bosatt i närheten av IKEAS Mecka i Älmhult har Anders Persson rotat runt och letat kasserade sänggavlar och bordsskivor som används som pannåer. Den basen av bräder förstärker intrycket av det råa, vilda och ursprungliga i hans inre och yttre motiv. Det pastosa måleriet får även ett extra tillskott med hjälp av insprängda små tejpbitar och strimmor av råa ytor.
Det känns också rätt att denne skogarnas man som värnar om naturens magi använder sig av återvinning.

 

Fotokonstnären/bildskaparen Nygårds Karin Bengtsson i den andra delen av konsthallen skapar sina utsökt avskalade bilder likt en teaterns eller filmens allt- i allo.
Som regissör, kostymör, attributmakare, scenograf och producent iscensätter hon med hjälp av en analog kamera och egenhändigt manus, melankoliska tillstånd. Alla bilder är kliniskt avskalade, välbalanserade och tidlösa. Inte ett uns av ovidkommande detaljer… Enbart essensen av det sökta uttrycket återstår.

Den ensamma, bortvända människan tar plats i det tomma rummet eller landskapet. Varje skiftning i färg, form och ljus har minutiöst detaljstuderats för att få fram det sökta uttrycket.
Ingenting visar var hon är eller vem hon är, vad hon gjort innan eller vad hon tänker ta sig för härnäst. Före och efter, vadå…

De estetiskt utsökta motiven, skickligt fångade av kameran, ger ett hemlighetsfullt budskap som ger mersmak.
Vad hände innan och vad händer sedan? Det finns inga svar. Dramat  ligger i betraktarens upplevelse. Kanske är det du själv du ser i bilden.

Arne Perssons och  Nygårds Karin Bengtssons utställningar på Höganäs Museums
Konsthall pågår den 5 april – 18 maj




Konsten är evig, sägs det…

Ängelholm 140307
Att ha en f.d. evighetsmaskin till hjälp i den konstnärliga arbetsprocessen låter som ren fiction i sammanhanget. Konstnären Sören Ankarfeldts arbetsprocess liknar ingen annans. Det kan han tacka sin salig farfar för – en klurig köpman och uppfinnare som skapade en s.k. perpetuum mobile, en evighetsmaskin som Sören fick ärva. Den var konstruerad som ett cykelhjul på en träfot.

Maskinen stod på loftet hemma hos Ankarfeldts i tolv år, innan Sören började intressera sig för dess konstruktion och användningsområden. Bl.a. utställningen Perpetuum Mobile som var tillägnad hans farfar Hjalmar och andra vardagsfantaster, fick honom att successivt utveckla användningsområdet – från evighetsmaskin till målerimaskin.

Eller ett lyckohjul som är en annan beteckning Sören Ankarfeldt använder.

Sören Ankarfeldt född -52, har flera decenniers konstnärsbana bakom sig.

Utbildad på Kungliga Danska Konstakademin med bl.a. Richard Mortensen som professor, medlem i Coloristerna och med ett omfattande antal utställningar på sitt CV, började han i sin farfars anda bygga om maskinen som ingen annan ville ha. På den vägen är det.

 – Min ombyggda perpetuum mobile, numera målerimaskin, har blivit min största samarbetspartner sedan fem år tillbaka – en inspirationskälla och ett redskap för vidareutveckling i mitt konstnärliga sökande.

Från början  var den enbart en arbetsmetod. Idag för vi en dialog – maskinen och jag. Maskinen väljer utifrån de data jag programmerat in, bl.a. för avstånd och linjeföring och en manual för primärfärger. Det spännande är att maskinen väljer lösningar som jag själv inte skulle hitta. Slumpen styr, öppnar nya infallsvinklar och vägar i arbetsprocessen. Detta arbetssätt är en utmaning som jag inte vill vara utan.

Köpenhamnaren Sören Ankarfeldts stora dekorativa, färgstarka oljemålningar med spännande linjespel och halvt dolda figurativa inslag kan ses på Galleri Moment i Ängelholm.

Vernissage lördagen den 8 mars.
Utställningen pågår t.o.m. den 29 mars.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius





Elisabeth Tyler ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri

Med fokus på det lilla…

Åstorp 140221
Det lilla motivet, till synes obetydligt och ofta förbigånget för ögat, förvandlas och upphöjs till stora, ibland monumentala verk i konstnären Elisabeth Tylers erfarna händer.
Hennes djupdykningar i havets väsen och hennes absoluta närgångna fokus på naturens egna kompositioner av stenar och andra strandfynd, bildar en egen levande värld med magiska förtecken.

Över och under havet, linjen där havet har möte med stranden, stenar i allsköns ljus och mångfald…Steg för steg, lager på lager byggs upp.

Som ensamseglare har hon upplevt alla naturens och havets dramatiska makter och under och fångat dem i en personligt vinklad men alltid hyperrealistisk, detalj- och färgstark stil.
Elisabeth Tyler har varit verksam som framgångsrik konstnär i över fyra decennier, där priser och stipendier kantat vägen.

Hon har inte enbart korsat världshaven utan haft ett tryggt familjeliv däremellan på torra land – uppvuxen i England, bott i Danmark i tjugo år och med Finland som hemvist sju år.

Numera bor hon merparten av året i Landskrona, är medlem i KRO och har fullt upp med utställningar – framför allt i Norden.
Även på sin båt ser hon till att ha en flexibel ateljé för akvarell- och akrylmålning. I båda teknikerna har hon delat med sig av sitt kunnande.

En video om akrylmålning och en bok ”En akvarell blir till”, såld i 37 länder” kan hon lägga till i sitt omfångsrika CV, där även föreläsningar och videos om livet som ensamseglare tar plats samt en prisbelönt blogg från ”Women of cruising”.

Lördag den 22 februari har Elisabeth Tyler vernissage då hon ställer ut akrylmålningar, akvareller och grafik i Åstorps biblioteksgalleri.

Även om havsnära motiv dominerar, blickar det fram blomster och lite levande varelser här och var, främst i form av fåglar. Människorna kan anas i sina spår i sanden.

– Jag arbetade mycket med porträtt och motiv av människor under långa perioder tidigare, då med tuschpennan till hands, ofta vidare till grafisk bearbetning, säger Elisabeth och visar den grafikproduktion, bl.a i aqvatint och mezzotint som hon skall hänga här.

Det är sällsynt med den glöd och värme samt inte minst ljus som vissa av hennes grafiska alster visar. Dessa olika grafiska komplicerade processer visar hon åskådligt för intresserade på en affisch intill.
Även hur hon går tillväga med sina akrylmålningar visas enkelt och okomplicerat för besökaren på en liten bild de stora verken.

Två stora akrylmålningar möter besökaren, när hon/han stiger in i den funktionella, lilla konsthallen. En visar ett för många bekant motiv – havet vid Ransvik utanför Mölle, där lugn och dramatik samsas i en skön helhet men på olika fokus och avstånd – superrealistiskt men ändå inte fotorealistiskt. Ett annat konstverk ”Över och Under”, visar spännande, förvrängda krusningar under ytan.

– Naturen luras ofta! För mig är det realistiska en ständig balansgång. Det får aldrig bli banalt eller surrealistiskt!

Vernissage lördagen 22 februari och pågår t.o.m. 15 mars



Ann Blomberg

Meddelanden och ansträngningar

Ängelholm 140206
Vad säger våra till synes vardagliga SMS-meddelanden till varandra om oss själva? Blottar vi oss omedvetet? Alla våra måsten, hur påverkar de oss och våra relationer till andra? Vårt kroppsspråk, vad berättar det om oss?

Ann Blombergs utställning ”Meddelanden och ansträngningar” på Galleri Moment behandlar bl.a. dessa frågor, om man skalar av det som döljer sig under hennes ofta lustfyllda och fantasifulla objekt.

Denna utställning visar stående, statiska objekt på golv och hängande objekt på vägg i motsats till hennes förra utställning i Klippans Konsthall 2011, där rörelsen tog stor plats i mobiler och hängande verk.

Men Anns personligt pregnanta formspråk och de lysande klara färgerna hittar vi även här, liksom att tonvikten på mänskliga relationer och möten är invävt i hennes byggen av teckningar och collage.

Kommunikationen till betraktaren har fått ett tillskott av ord – valda SMS- meddelanden, är präntade i basen på tolv fristående, likformade objekt i människostorlek. Teckning i kombination med text har Ann tidigare enbart använt i tryckta häften, så detta är ett nytt inslag i hennes utställningsverksamhet.


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

På ena väggen ramar en formlek av hängande hantlar in hennes meddelanden – 17 hantlar som ordlöst illustrerar olika typer av ansträngningar och måsten.

– Det rumsliga, det tredimensionella är viktigt för mig! Det skall kännas fysiskt i hela kroppen. Den som vill rota skall kunna hitta underliggande tendenser och tankar – inte bara färg och form. Här har jag utgått från golvet och rummets proportioner och försökt anpassa helheten därefter. Denna utställning känns lite som att komma in i en liten skog.

Jag vill att det skall hända något, berätta för andra om mina tankar och funderingar. Ibland kan det bli lite spretigt men det står jag för.

Vernissage på Galleri Moment lördagen den 8 februari.
Utställningen pågår t.o.m. den 1 mars


Ann Blomberg








Jan-Anders Hansson

Jan-Anders Hansson intar Klippans konsthall med grafik och skulptur

Klippan 140130
Grafiken ser ut att rent bokstavligen vara på tapeten i år. Grafikmönster är hett inom modet och gallerierna välkomnar oftare än vanligt landets skickliga grafiker.
Så även i Klippan.

Inte ”Äta, sova, dö” som I Pilchers film men väl ”Födas, leva, dö” är det grundläggande temat på Jan-Anders Hanssons utställning av grafik och skulpturer i Klippans konsthall.

– I mina grafiska verk anas ofta förgänglighet eller delar av livet, säger Jan-Anders och visar på titlar som ”Ridå”, ”Sista akten”, ”En vind från inferno” och ”En fjäril kring ljuset”.

Det kan i ord verka tungt men utställningen som helhet utstrålar motsatsen. Den ger ett elegant, sparsmakat intryck, helt i tiden.
Livslust, lekfull underfundighet och fantasifullt sökande ligger och lurar, där man minst anar det. Motiven är oftast uppbyggda i kontrasterande rektanglar i jordfärgsskala, gärna avdelat på mitten. Vissa delpartier är uppbyggda till en nästan tredimensionell effekt, andra byggda som en livets trasmatta. Hoppfulla eller hotfulla ellipsformade ting, ibland som knoppar men även stenar tittar fram i motiven.

– Jag tänker inte som en grafiker. Grafiken växer fram under processens gång, lite trial and error med mycket tillägg och blandteknik, innan jag är nöjd, berättar Jan- Anders som länge höll sig till måleriet efter treåriga studier på Konstskolan Forum i Malmö.

Sedan fjorton år är han verksam som lärare på Konst&Designskolan i Lund.

– Det är jätteroligt och givande. Designen är ett spännande gränsland.

Själv spränger han gärna gränser – framför allt i sina träskulpturer.  I såväl grafiken som skulpturen är det gedigna arbetet med kontrastverkan påfallande i ytbehandling och formspråk. Han lurar gärna ögat hos betraktaren. Förutom knoppande växter i trä, där det råa träet samsas med det polerade och runda former lyfter de spretigare, står det ett litet kvarter trähus mitt i hallen. Husen är utan fönster och dörrar. Det slutna rummet? Finns det för övrigt ett slutet rum? Då de små husen står på en öppna ställningar, vill man i alla fall inte tro det.

En skulptur i ett hörn ställer liknande frågor. Högt upp på ett berg, omöjlig att klättra på står ett litet hus.
Är det en omöjlig figur eller inte?

Utställningen med Jan-Anders Hanssons grafik och skulpturer har vernissage lördagen den 1 februari och pågår t.o.m. den 16 mars.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Gunnel Arlock ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri
Kors och tvärs är Mitt i prick

Åstorp 140116
Titeln ”Kors och tvärs” är ”Mitt i prick” för Gunnel Arlocks utställning av målningar och glaskonst på Åstorps bibliotek.
– Den speglar mig själv, säger konstnären/psykologen Gunnel Arlock.
Egna och andras inre resor sätter spår i hennes mångsidiga k
onstnärskap, där olika tekniker gärna möts och skilda yrkeskompetenser förenas.

– Det ena ger energi till det andra, säger Gunnel och visar en bild som är början på ett projekt om förgänglighet med söndriga, spruckna dockor som förlagor.

På väg, kors och tvärs…
Det gäller inte bara bildligt utan även fysiskt.
Akryl eller tempera i botten med olja i övre skiktet är den teknik, på papper eller duk dominerar måleriet på denna utställning med universella, allmänmänskliga vibrationer.
Abstrakta formationer eller lätt figurativa i säker, mjuk färgsättning, i rörelse eller förvandling syns bland målningarna.
Vissa är temabaserade, bl.a. en serie med jordassociationer och en annan som illustrerar Jesu liv och leverne.
Det andliga draget återkommer här och var, bl.a. i några  korssymboler.
Kyrkorummet använder Gunnel sig av även i sitt forskningsprojekt ”Ansiktet som bild”. Där har hon bl.a. fångat kyrkobesökares uttryck under meditation i Finland – människor som stannat upp mitt i vardagen och tappat sitt invanda ansikte.
En annan del i detta projekt är en video, där hennes eget ansikte fotograferas i yrkesrollen kontra det privata.

– En drift med det professionella ansiktet…

Vad är äkta eller inte äkta…
Under samma tema ”Ansiktet som bild” arrangerar Gunnel Arlock en workshop på Åstorps bibliotek lördagen den 15 februari.

Gunnel Arlock är medlem i KRO och Nordvästskånska konstrundan.

Vernissage lördagen den 18 januari 11 00
Utställningen pågår t.o.m. den 18 februari

 


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius




Stor spännvidd över skulpturer och målningar
på Galleri Moment

Ängelholm 140110
Det är konstruktiva, välbalanserade byggen med ett personligt, kontrastrikt formspråk som nu fyller väggar eller blickar ut från podier på Galleri Moment.

Människan mot maskinerna,
Det mjuka mot det hårda,
Det organiska kontra det oorganiska,
Det glansiga mot det matta…

Både målningar och skulpturer har en osedvanlig spännvidd genom konstnären Azita Sassanians tydliga och starka berättar- och förmedlariver, insprängd i en spännande estetiskt tilltalande helhet i mjukt dämpade nyanser.
Poetiska titlar som ”Jag är inte rädd för dig längre” eller ”Det såg annorlunda ut när du kom närmare” förstärker hennes intentioner.

 – Jag bär på en kanske omöjlig strävan efter klarhet i en alltmer förvirrad värld som vi påverkas av vare sig vi vill eller inte. Människan och den tekniska utvecklingen t.ex. På gott och på ont…
Vad som är rätt eller fel är inte min sak att bedöma, men jag vill i all anspråkslöshet belysa frågor som berör oss alla.
Jag strävar efter att mina verk skall kännas intima, vill skapa dialoger och få människor att associera till sig själva. Min konst söker en gemensam nämnare mellan olika sidor inom mig, säger Iranfödda, sedan 1988 i Helsingsborg bosatta Azita – som inte vill karaktäriseras eller stämplas som en Iranfödd kvinnlig konstnär. Enbart titeln konstnär räcker länge…

Azita Sassanian har en flödande källa från tre kontinenter att ösa ur, såväl mänskligt som yrkesmässigt.
Varje människa ser Azita som en egen okänd kontinent.
Mångsidiga Azita använder även gärna orden som uttrycksmedel, då gärna i lyrisk form. Förutom bl.a. KRO och Nordvästskånska konstrundan är hon medlem i Författarcentrum Syd.

 

Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Azita Sassanian

– Det är nyfikenheten som driver mig, experimentlustan. 
Min far var konstnär, grafiker och reklamare i Teheran. Den grundläggande utbildningen fick jag av honom. Sedan följde sex studieår i Oregon i USA, där jag bl.a. arkitektutbildade mig, därefter konstutbildning i Sverige.

Både det grafiska och de arkitektoniska kunskaperna drar Azita nytta av i målningar och skulpturer.

– Jag tänker tredimensionellt även i mina målningar som oftast är i akryl med accenter eller tillägg i ytor av olja. Det grafiska tänket syns i mina linjer och former, av vilka vissa omedvetet ständigt återkommer, berättar Azita och visar på en målning med titeln ”Innan du hittar dig själv” – en akryl som åskådliggör vår tillhörighet och som snuddar vid vår eviga undran ”Vem är jag?”

Intill står skulpturer i olika bränningar bl.a. stengods och raku – talande verk som sin stilrenhet och sitt personliga uttryck utstrålar lika mycket skönhet som känsla och förundran.
Azita Sassanians konstnärliga, livsfilosofiska och poetiska ådror till trots står hon med båda fötterna på jorden. Hon är utåtriktad, jobbar också som tolk, där hon har förmånen att träffa alla slags människor – något som för henne är utvecklande både på det personliga och konstnärliga planet.

Vernissage lördagen den 11 januari kl. 11.00
Utställningen pågår t.o.m. 1 februari 



Arnold Hagström

Arnold Hagström avporträtteras av HD/NST:s fotograf
Stefan Ed och journalisten Niklas Nordström

Klippanbördiga konstnären Arnold Hagström ställer ut i Klippans konsthall

Klippan 131211
Cirkeln är favoriten i grafikern och målarens Arnold Hagström bildväv, gärna fylls formen med symboler eller lekfulla dekorativa mönster.
Det är en exotisk, stiliserad men mycket inbjudande bildvärld som möter oss, där fåglar, elefanter, hundar och katter intar hedersplatserna i ett för dem udda landskap.

Människorna är naivt spretiga och neutrala, om de väl tittar fram medan djuren visar de mänskliga känslorna och uttrycken.

Målningarna i olika bland- eller grafiska tekniker är slående dekorativa och färgsprakande. Mönster och form är så pregnanta och exakta att de känns lockande att överföra fragment från dem till textil eller tapet.

Små, genomtänkta detaljer som en lätt förskjutning av centrum ger ökad spännvidd, likaså oväntade klotterteckningar eller andra udda fragment i motivet. Arnold har utvecklat egna tekniker i sitt skapande och sökande. Allt från gamla skolplanscher till romerska skulpturer och graffiti får här nytt liv.

– Jag samlar bakgrunder, söker motiv och sätter ihop dem i datorprogram, för sedan över på polymerplåt. Därefter djuptrycker jag och handmålar.
Syrafritt papper använder jag alltid. Den får gärna bubbla lite för ett mer levande intryck, berättar Arnold och visar en målning av en gemytlig elefant i gouache – ett av många tydliga avtryck och intryck från hans resande i Asien.

På lördag ställer Klippanbördige Arnold Hagström ut delar av de senaste tio årens målningar och grafik i Klippans Konsthall.

Fokus på Arnold Hagström kom samtidigt från två håll – Klippans konstförening och efterfrågan från allmänheten.

En händelse som ser ut som en tanke…

Det var studier tillsammans med pappa bagaren hos konstnär Göte Plahn som sådde fröet till hans karriär inom konsten, där grafikens olika turer tagit stor plats.

– Det är det eftertänksamma i grafikhanteringen som lockar mig.

Studier på Munka Ljungby och Forum Malmö under sex år samt pedagogisk verksamhet på Malmö konsthögskola, ledde Arnold Hagström dit han är idag. En liten utstickare som elektriker hann han med innan konsten tog överhand som yrke.

Sedan många år han lever han enbart på sin konst och är representerad i Statens Konstråd, på Nationalmuseum, ett flertal landsting och muséer.

Det har varit rikligt med utställningar både inom och utomlands, såväl separata som samlings utställningar.

Visserligen är Arnold en van utställare men att ställa ut i sin barndomsbygd känns extra kittlande.

– Det känns faktiskt lite nervöst att få träffa gamla klasskompisar, säger Arnold Hagström som närmast tänker jaga gamla bruksföremål att kreera med och förädla till annan form.   

Vernissage 14 december kl. 11-13
Utställningen pågår t.o.m. 26 januari 2014



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Måleri och silversmycken på Galleri Moment

Ängelholm 131206
Med intensiv drivkraft bokstavligen klöser Yvonne Swahn sig fram, med naglar eller palettkniv för att nå fram till kärnan i den ursprungliga bildväven och få fram det egna personliga uttrycket.
Forskar och testar rent fysiskt för att söka nya vägar att utveckla sig på – på duk, pannå eller papper eller skulptur. Ytan är rå, färgsättningen mild.
Säreget, drömskt skimrande, subtilt känsligt och alltid betagande poetiskt blir resultatet i såväl de oljemålningar som blandteknikverk eller det objekt i rispapper som ställs ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 7 december.

Konstnären och Vänersborgsbon Yvonne Swan ställer ut målningar tillsammans med smyckekonstnären Kinna Sturesson på denna Galleri Moments sista utställning för året.

– För det mesta arbetar jag förutsättningslöst, fysiskt och nära. Motiven blir mer och mer avskalade med åren. Ju närmare man når kärnan, desto svårare att nå uttrycket. Drivkraften och utvecklingsivern går hand i hand. Jag vill få fram styrkan inom oss och skaffa djupgående insikter om material och uttryck för att nå dit jag vill. Min ödmjukhet blir större och större ju mer åren går.

– Naturligtvis jobbade jag från början traditionellt med det rent figurativa. Man måste ju krypa innan man kan gå. Men till slut blev det ett ok för mig som måste känna frihet för att skapa.

Yvonne är medlem i KRO, är representerad runt om i landets kommuner och landsting och andra institutioner bl.a. Statens Konstråd.
En air av andlighet och meditation finns i Yvonnes verk som öppnar även för att ställa ut verk i religiösa sammanhang.

– Det finns en likhet mellan skapandet och det andliga tillståndet. I Vänersborg har jag senast ställt ut i kyrkan med en skulptur som jag kallar ”Ljusets båt”, säger Yvonne och visar samtidigt sitt objekt i galleriet - en skapelse, tillverkad av rislampor

Det är ett piggt moln som intresserat blickar ut mot torget
Det molnet intresserade medutställaren Kinna Sturesson som snabbt hittade en gemensam nämnare, då hon själv som konsthantverkare jobbat fram molnformationer i ädel metall.

– Jag vill bygga levande bärbara skulpturer, skapa en egen trädgård av ädelmetall, ett material jag älskar förklarar Kinna Sturesson som är utbildad guldsmed och avverkat fyra år på Guldsmedshögskolan i Köpenhamn.

Kinna som även läst både sociologi och antropologi är miljömedveten och ekologiskt intresserad. Hon driver en butik, där kunder kan komma in med sitt guld, få det smält och designat efter önskemål. Alla arbeten är unika. De smyckeskollektioner som visas i konsthallen är tillverkade i silver med detaljer i guld eller med steninsättningar.

– Allt är inspirerat av naturen – en blommande smyckesträdgård med blommor, växter blad som övergår i höst, säger Kinna som bl.a. är medlem i Formargruppen i Malmö.

Utställningen på Galleri Moment i Ängelholm med vernissage den 7 december kl. 11 00 pågår t.o.m. 4 januari 2014

Tre små oljor av Yvonne Swahn

 


Yvonne Swahn och Kinna Sturesson


Bilden t.v. – olja av Yvonne Swahn
och bilden ovan halsband och örhängen i silver av Kinna Sturesson


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Kristine Jakobsson

– Det får aldrig bli tråkigt

Åstorp 131127
Om Kristine Jakobsson läst sin Fröding låter vi vara osagt men säkert instämmer hon i hans berömda versrad ” Så jag målar, ty så roar mig att måla”.
Skillnaden är att Kristine använder leran som främsta uttrycksmedel.
På Åstorps Huvudbibliotek ställer Kristine Jakobsson ut sin keramik med vernissage lördagen den 30 november.

Kristines utpräglade intresse för färg och form har alltid funnits där.  Lusten, nyfikenheten och behovet att uttrycka sig driver henne vidare. 
Sin grundutbildning fick hon som ung i Stockholm av designern Rune Holmberg.
De studierna har sedan kompletterats med en mängd kurser och utbildningar inom såväl måleri som silversmide, textil och keramik.

Kristine har under åren arbetat som inköps- och avdelningschef, drivit en större tygbutik och en butik på Väla. Även i dessa verksamheter såg hon till att få utlopp för sina flinka fingrar och få användning av sin förvärvade materialkännedom och sitt färgkunnande. 
Kreativitet kan ta sig många vägar.
Hon designade och sydde bl.a. kuddar i ”knalliga” färger som fick en strykande åtgång. De senaste åtta åren har Kristine vigt åt skulpterandet men medvetet legat lågt vad gäller utställningar. Lite förvånande med tanke på hennes livliga, öppna personlighet…

– Det är inga djuplodande, medvetna tankebanor som styr mitt skapande. Det är tillfälligheternas spel, rena fantasier, berättar Kristine som inte har tappat barnet inom sig utan i stället förädlat det.

– Jag vill framöver jobba ännu mer naivt och leka mer med färg.
Den konstnärliga friheten får väl leda mig framåt, säger Kristine och ler sarkastiskt åt det gamla slitna uttrycket.

Kristines egen positiva, intuitiva personlighet präglar i hög grad hennes verk som är starkt mångskiftande – aldrig tråkiga men alltid tekniskt välgjorda i bränningar och glasyrer. Framför allt hennes rakukeramik är skickligt utförd med läcker lyster och spännande krackeleringar.
Människor, udda djur och fantasifulla skapelser är nästan alltid solitärer, upphöjda på stegar eller piedestaler. Trots att vissa figurer har ett nästintill arkaiskt formspråk, lägger hon ofta till någon humoristisk, oanad vinkel i uttryck eller rörelse.
Flätningar låter ljuset flöda fritt i hålrummen på upphöjningar eller i enskilda verk.
Stilrena vaser, där hon låter färgen rinna blandas med tjugotalsliknande damer med spotsk uppsyn. I ett av verken har hon samlat sina figurer och format till en bunke.
Även färgmässigt är det en blandad kompott – benvitt, rostfärg men även knalliga färger syns på senare verken.
Det är på den vägen hon tänker vandra vidare – leka mer med färgen och experimentera och låta det naiva uttrycket få ta större plats.

Utställningen på Åstorps bibliotek pågår t.o.m. 7 januari.   
Förutom på vernissagen kommer Kristine Jakobsson att vara på plats även på julskyltningssöndagen.




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Ulf Ekberg – En utpräglad idékonstnär

Ängelholm 131107
Det är tredje gången konstnären och skulptören Ulf Ekberg presenterar sina sällsynta, magiska djur och människor på Galleri Moment. Som utpräglad idékonstnär har han satt en sammanfattande titeln ”On the stage” på utställningen.

På denna livets scen eller livsrum uppträder de mest vidunderliga, surrealistiska aktörer i skepnader av sällan skådat slag i ett tidlöst gränsland. Formspråket är suveränt avskalat och öppnar för befriande, fantasifulla associationer. Samtidigt som doften av en ny skön värld når näsborrarna, förnimms influenser från antiken och medeltiden. 


Det är aldrig tråkigt i Ulfs fantasifulla, underfundiga bild- eller skulpturvärld. Det alltid är fritt fram för egna tolkningar i gränslandet där halva rumpor, randiga svansar, masker och nallar gärna tar plats bland varelserna.
Hans konst kräver inga ord. Den berättar själv.

Ulf Ekberg är en utpräglad idékonstnär, gillar utmaningar och jobbar ofta och gärna med flera projekt parallellt i olika tekniker och material.
Uppvuxen i keramisk släkt i Kvidinge har han arbetat med allt från stengods, trä och metall till målningar i olja, akryl och blandteknik.
Som om det inte var nog fortsätter han att söka nya uttrycksformer. På senare år har även gett sig i kast med fotokonsten och gett ut en bok ” I drömfångares närhet”.

– Idén har alltid varit bärande i min konst. Formen och färgens styrka och det utvecklingsbara i bildspråket återupptäckte jag efter en konceptuell period på åttiotalet. Färgsättningen är en avgörande orsak till att jag började måla.
Mina figurer stannar ofta i ett uttryck medan jag i bakgrunden skapar känslan av rörelse, säger Ulf – en konstnär som själv ständigt är i rörelse på jakt efter nya utmaningar.

Ulf Ekberg är bl.a. representerad i Statens Konstråd, Region Skåne och
i ett flertal landsting.

”On the stage” har vernissage lördagen den 9 november och
pågår t.o.m. den 1 december




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Änglar på duk av Katarina Erasmie och änglar i tenn av Bengt Berggren

Katarina Erasmie och Bengt Berggren
Två själar i samma tankebanor

Åstorp/Grytevad 131107
Det var samma själars barn som möttes för att gemensamt ställa ut på Galleri Hultman/Konsthallen Ekebacken med vernissage lördagen 9 november.
Målaren och skulptören Katarina Erasmie och Bengt Berggren, smideskonstnär, skulptör och målare hade aldrig träffats, än mindre sett varandras verk. Utan någon kontakt med varandra hade de varandra ovetande jobbat med i lika tankebanor och motivval till utställningen – En händelse som ser ut som en tanke.

–Vi blev överraskade och glada när vi för första gången såg varandras verk!

Redan vid en första titt slås betraktaren av att trädsymboler, människor och ansikten är återkommande motiv hos båda.
Andra beröringspunkter är  den röda färginslaget som dominerar i bådas målningar och att båda använder sig av den snabbtorkade akrylfärgen  med lackering av fernissa.
Sakrala symboler och livsfilosofiska funderingar är tydliga i bådas produktioner.
I och med att vinklingar och tankegångar är så pass överensstämmande kan Katarina och Bengt samsas och blanda varandras konst i båda gallerierna.
Ett lyft i stället för den sänkning som är alla konstnärers fasa, när de ställer ut tillsammans med en för dem okänd förmåga…
Där stannar likheterna.

Bengt Berggren är tennsmed i andra generationen – ett yrke han återkom till efter många år som inredningsarkitekt.
Med grunden i hantverket som trygg bas har han utvecklat egna tekniker och tryckmetoder. Hans målsättning är att  hans konstnärliga intentioner med materialet skall kunna fullföljas med så få begränsningar som möjligt. För att nå  dit han vill i form och innehåll, blandar han även gärna ni andra material under arbetsprocessen.
Varje pjäs eller skulptur är unik. Bengt är nyskapare och den enda i landet som lyckats uppnå friare former av tennet och skulptera med materialet. Såväl de klassiska bruksföremålen som skulpturerna är inte enbart estetiskt tilltalande och personligt utformade. Alla verken manar dessutom till eftertanke och inspiration, ofta försedda med finurliga, tankeväckande symboler ur andligt eller poetiskt perspektiv.

–Jag har mitt eget sätt att jobba, säger Bengt och visar utsökt vackra bägare och karaffer i tenn, dekorerade eller utsirade med ansikten eller träd i smält tenn.

Intill hänger hans färgstarka målningar – en konstform han inte vågat ge sig i kast med förrän på äldre dagar.

– Det är ju klottret som sätter igång processen och blir något i tenn. Måleriet föddes sedan ur dessa ritningar -  en spontare form som på många sätt passar mig som gärna styrs av min intuition.


Ovan: Skulptur av Katarina Erasmie
T.h. målning av Bengt Berggren


Katarina Erasmie


Skulpturer av
Bengt Berggren

Även Katarina vill väcka tankar inom samma sfär.

–Träd och människor, arv och miljö…

Vi formas av arv och miljö precis som träden. Våra liv genomgår faser. Mina träd har medvetet extra långa rötter för att ta fram just detta.Träden är livgivare - våra upp och nedvända lungor. Det nämnda arvets betydelse kan även läsas in i hennes renodlade porträtt av romerska slavinnor och grekiska och kinesiska daner. Relationer mellan mor och barn resp. vuxna och barn är ett annat ämne som återkommer i lugna motiv  med enkelt formspråk, utförda i olika tekniker bl.a. rödkrita. Det är situationer vi känner igen bl.a. nattvak och barnets utsatthet och ensamhet.

– Jag vill visa att vi vuxna bör tar ansvar för våra barn.

Katarinas sakrala målningar, byggt på berättelser ur gamla testamentet har bl.a. visats i Mariakyrkan i Helsingborg. Där använder hon en ytbehandling med reliefeffekter. Det blev upphovet och gnistan till att även skulptera i lera och järn.
Måleriet visade vägen till skulptur för Katarina medan skulpturen blev en vägvisare till måleri för Bengt.
Så kan det gå. Det ena ger det andra och berikar också varandra i en arbetsprocess.

Bengt Berggren och Katarina Erasmies utställning på Galleri Hultman/Konsthallen Ekebacken pågår t.o.m. den


Målning av Katarina Erasmie


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Simon Arne ställer ut på Tomarps Kungsgård

Han är sin egen i en egensinnig bildvärld

Kvidinge/Tomarp 131107
Det är en inspirerande och fascinerande upptäcktsfärd att göra en djupdykning i konstnären Simon Arnes bildvärld, där kända och okända djur eller andra mystiska varelser naturligt hittar sina givna platser eller busigt dyker upp där man minst anar det. Alla myllrande invånare, realistiska eller fiktiva har sin egen identitet eller uttryck i det prickiga livsrum som de själva ofta är skapade av eller utgör en del av. Intensivt sökande, kaxiga, upproriska, vädjande…

Formen ger innehållet. Subtilt selekterade och avskalade formationer i djärv kontrastverkan fylls med liv och uttryck och nya små varelser föds och lever.
Ensamma eller tillsammans, gärna med en humoristisk touche… Den skickligt nyanserade färgsättningen är en effektiv stämningsladdare för den inre rörelsen. Färgerna lyfter varandra och bidrar ofta även till känslan av den yttre.
Det konkreta och abstrakta lever sida vid sida med bara ett steg emellan. 
De senaste åren har Simon Arnes djurvärld fått ett tillskott av människor i samma teknik – stilrena porträtt av enskilda personligheter med outgrundliga uttryck som borrar sig in i betraktarens ögon.

– Jag vill att det skall kännas trovärdigt och naturligt att leva i min  bildvärld. Betraktaren skall tro att den finns, säger Simon som inte medvetet vill lägga vare sig livsfilosofiska eller politiska symboler eller andra dolda anspelningar, insprängda i sina målningar.



Han anser att det är betraktarens roll att tolka och uppleva.
Inte heller vill Simon stoppas in i ett fack eller tillhöra någon speciell konstinriktning. Men han kommer inte ifrån epitetet prickmålare – en teknik som var tabu för tjugofem år sedan då han själv introducerade den.

– Det finns så många oskrivna regler. Jag sökte medvetet ett annorlunda bildspråk och hittade det på ett till synes banalt sätt – på besök hos en optiker.
Jag provade synen med hjälp av laser och såg då en massa prickar, något som chockade mig och fick dem att växa till djur. Upplevelsen inspirerade mig
Så började det och så har det fortsatt. För mig är den användbar teknik för att få fram det jag vill. Men visst, ibland känner jag mig inträngd i ett hörn, då jag under så många år hållit mig fast vid samma teknik och med liknande teman och färgsättningar. 
Min senaste produktion är därför betydligt färgstarkare än tidigare. Även detta kom till av en slump, då jag genom att köpa ett restlager av färg, kunde slösa och fick lust att experimentera mer med färg.
Som trädgårdsintresserad var det sedan buxbomarna i vår trädgård, dess former och prickar som fick mig på fall och inspirerade mig.
Idéerna bara tränger på, ibland på det mest oväntade sätt!

Simon Arne ställer ut på Tomarps Kungsgård med vernissage
lördagen den 9 november kl.12 – 17.
Invigningssamtal mellan Simon Arne och Lasse Olsson, reporter
på Radio Mamöhus kl. 14.00
Utställningen pågår t.o.m. den 15 december


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Jasmine Cederqvist – ständigt på väg…

Klippan 131030
För konstnären, flygaren och biologen Jasmine Cederqvist är att flyga nödvändigt såväl mentalt som tankemässigt och fysiskt.
Hon är alltid på väg och älskar att göra orädda, gärna lockande förbjudna djupdykningar såsom i himlen så ock på jorden.
Jasmine följer sin inre kompass och ger blanka attan i konventionernas utstakade livskarta med dess inristade Jantelag.

Titeln på hennes utställning i Klippans Konsthall ”Hellre dö än tveka” är lika signifikativt för hennes personlighet som för hennes konst. Det är äkta vara rätt igenom med oväntade spännande infallsvinklar på det tema hon älskar mest av allt – flyg.
Även om infallen och idéerna bokstavligen flyger på varandra i ett flygande fläng är Jasmines målningar, installationer, objekt, foton, grafik och film påfallande väl genomtänkta och utförda. Alla är fyllda med symboler för ämnen som rör alla – sex och relationer, att bejaka sig själv, våga ta för sig.

– Jag älskar att flyga, fart och rörelse. Jag upplever en liknande känsla på hästryggen. Det är här och nu som gäller. Samtidigt som man har kontrollen och styr finns alltid en liten vag kittlande känsla av fara.
Jag använder mannen som symbol i de flesta av mina verk. Jag erkänner frankt att jag tycker att det är sexigt med män i läder. Manliga stridsflygare… Hjältar som dödar drakar.

Mannen som objekt är centralt i utställningen. Myten och kulten kring stridspiloten fascinerar mig. 
Jag står för det. Det är inte för inte jag är gifta med en flygare sedan många år, berättar Jasmine som förutom konststudier bl.a. har forskat på flyttfåglars flygstrategi vid Lunds Universitet och valdes till ”Årets pilot” 2012.

Sedan två år lever hon på sin konst merparten av året. Under sommaren är hon verksam som flygdagsspeaker.
Alla tänkbara och otänkbara tekniker och objekt tycks trivas förträffligt i konsthallen – en konsthall som då den invigdes för tio år sedan Jasmine drömde om att få ställa ut i. Nu är hon där.

– Ingenting är omöjligt säger Jasmine och visar en rolig fotosvit ”Rädd att flyga?” med

Barbie i flygmiljö som anspelar på Erica Jongs klassiker med samma namn men utan frågetecken.  Sviten i popkonststuk som är tagen med mobilkamera handlar om att våga bejaka sig själv.
Den stora installationen i rummet som består av 2 katapultstolar från från militärflygplan med tillägg av kvinnliga och manliga silikonavgjutna handstumpar behandlar relationer.

– Jag kallar den ”3 cm kortare – om det inte funkar så drar jag”! De tre centimetrarna syftar på det som händer när man skjuter ut från ett militärplan. Kotorna trycks tillfälligt samman. Vad jag vill ha fram är att det alltid är ett pris man får betala när man lämnar en besvärlig situation eller relation.

 


Även i den rena bildkonsten söker Jasmine nya vägar för att på ett estetiskt och samtidigt informativt sätt få fram sina budskap. Jasmine jobbar i olika blandtekniker och grafiska metoder bl.a. handtryck på plexiglas eller koppartryckspapper. Avrivna kartor, riktningar i form av longitud och latitud ploppar hela tiden upp i de liv- och lustfulla målningarna, där himlens alla blå toner florerar i en lyckosam blandteknik, där den långsamma oljefärgen inte har förtur.

En tre meter hög bildsvit ”Rätta virket” är baserat på äkta mannens kontaktkopior från tiden då han utbildade sig till stridsflygare. Bilderna är oregelbundet sammanfogade för att skapa känslan av en fantasi om unga utvalda män som skall bemästra lufthavet.

En udda installation som väcker intresse tar plats i konsthallens centrum. Det är en skapelse i böjda, svagt dunkla halvcirkelformade bitar av plexiglas från en SK 60 med bubbelgumsrosa kanter – en utsökt blandning av manligt och kvinnligt.

Jasmine Cederqvist som har sin ateljé på f.d. flygflottiljen F 5 Ljungbyhed kommer själv att berätta om sin konst och hålla visningar under utställningstiden.

Torsdagar 18 – 19 • Söndagar 14 – 15

Jasmine Cederqvists utställning ”Hellre dö än tveka” har vernissage lördagen den 2 november och pågår t.o.m. den 1 december.

  



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Det okända får det att hända.
Universums magiska kraft – dess rörelse och ljusfenomen…

Kosmos okända värld…
Kretsloppet...
Mytologin…
Evigheten…
Det är det outforskade och med den följande livsfilosofiska funderingar som sätter fart på konstnären Dagmar Glemmes ständigt flödande kreativitet och fantasirikedom.
De får sedan sitt färgstarka, spontana uttryck på såväl målarduken som glaset och keramiken eller varför inte graniten?

Lördagen den19 oktober är det vernissage på Åstorps bibliotek för Dagmar Glemmes målningar i äggoljetempera och underfundiga glasskulpturer.

I Dagmar Glemmes livsfilosofiska bildvärld rör sig himlafenomen, mytiska symboler och flygande väsen i en ofta till synes virvlande, spontan dans, där hela universum med dess himlar, planeter, människor och djur gärna med glädje och en viss förundran tar plats.
En mycket tydlig, varm och trygg symbol – livsträdet - blomstrar i kontrast mot Dagmars övriga, livliga, förtrollade och lekfulla men tankeväckande motiv.

Träden, oftast solitärer, ser ut att frodas så ymnigt böljande att vissa ser sprickfärdiga ut av lyckan av att få leva.
Dagmar Glemme är en stark kolorist som med tekniskt skickliga fingrar tar vara på varje skiftning i färgernas magiska påverkan av varandra.

– Jag vill gärna vara tvetydig. För övrigt är det alltid upp till betraktaren vad han eller hon vill se, säger Dagmar som är uppvuxen i Tyskland och jobbade som gymnastikdirektör för att var föräldrar till viljes innan hon gav sig in i konstvärlden som varit målet sedan gymnasiet.

Ändå bör Dagmar ha varit skicklig även i den professionen då hon hade äran att träna VM-paret i latindans!
Sedan dess har det blivit många inre och yttre resor för Dagmar Glemme.

Efter konststudier i Tyskland och senare för bl.a. Rolf Lidberg och Bengt Lindström som hon även ställde ut t tillsammans med, har hon varit Sverige trogen i fyrtio år.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius

Glaskonsten påbörjades för tio år sedan i Brasillien, vilket gav blodad tand och resa till glasbruk i Murano och vidare till Kosta Boda. Idag är det i Micke Johanssons studio i Nybro Dagmar blåser sin glasskulpturer.

Cirka 300 utställningar har hon deltagit i under åren såväl inom som utom landet, likaså syns hennes offentliga verk även utomlands, bl.a. en målning i FN-skrapan, New York.

Musik, dans, teater, poesi och musik samt bildkonst är för Dagmar en sammanhängande helhet som berikar varandra.
Musiken, mestadels jazzen, har varit ständig följeslagare genom hela livet. Hon har bl.a. producerat en musik och konstfilm ”The six elements” .  Senast var det dags för ett bildspel i ett ömsesidigt samarbete med pianisten Carl Petersonbete som tolkar Javassviten av Godowsky till Dagmar Glemmes bilder som uppfördes  i V.Karups kyrka.

Förhoppningsvis kommer den så småningom att  även visas i Helsingborg.
Dagmar Glemme skapar inte enbart en egen personlig bildvärld. I Hasslarp har hon tillsammans med sin sambo skapat ett eget skånskt Provence – Dagmar Glemme  Center. Det är en iögonenfallande vacker anläggning med stor konsthall, ateljé och en fantastisk trädgård där Dagmars skapelser i sten och betong kommer till sin fulla rätt.

Utställningen pågår t.o.m. den 19 november






Hon skapar poesi med sina färger –
färglyrikern och färgexpressionisten
Mia Jarnsjö – ny utställare på
Galleri Moment

Ängelholm 131011
Mia Jarnsjö är en konstnär som både vågar och vill leka med färger, se färgens magiska påverkan och våga lita på sin instinkt, teknik och intuition. Mias favorittekniker är collografi och tempera som hon arbetat med sedan slutet av sjuttiotalet.

Det är verktyg som passar en positiv, levnadsglad konstnär som vill jobba snabbt när kreativiteten slår till. Collografin, en grafisk metod på vattentålig kartong måste visserligen planeras minutiöst enligt Mia men ger ändå plats till fantasins lekar och det måleriska tänket.
Det dröjde några år innan Mia hittade rätt. När hon studerade på Gerleborgsskolan på sjuttiotalet var det akvarellen som var i högsätet.

– Jag målade så mycket lantliv i akvarell att jag började känna mig som en ladugårdsmålare, skrattar Mia – en positiv personlighet med nära till skratt, vilket återspeglas i hennes konst. En dag var jag i ute på sjön tillsammans med en av mina duktiga lärare – Georg Suttner. Jag satt med ett stort ark papper och kladdade, då han fick syn på min målning och utropade: Vilka fantastiska färger! Fortsätt med det abstrakta! Själv blev jag förvånad men jätteglad.

Fick konsten verkligen vara så lekfull och rolig? Sedan dess, i början av åttiotalet har Mia med stor framgång oförskräckt sprungit fram längs hennes egen färgrika, abstrakta autostrada.


Mia Jarnsjö är representerad i landsting och kommuner samt i Statens konstråd, Nationalmuseum, Moderna Museet och The British Museum i London.

– Vi har rest runt jorden. Från natur och resor hämtar jag inspiration, en färgens kraft till en poetisk laddning. Jag hittade t.ex. en speciell turkosfärg i Australiens vatten, en bild som förföljde mig men inte dök upp på ytan förrän långt senare. Nu lyser den emot mig igen i vissa av mina motiv.

Den poetiska laddningen går igen även i konstverkens titlar. Även där flödar poesin och romantiken i titlar som ”Ensam med månen”, ”Månen niger” och ”Flygfärdig”.

Det är livsbejakande, färgstarka abstrakta motiv, ofta med kantiga formationer, svävande i ständig harmonisk rörelse som möter betraktaren på Galleri Moment. Som brottstycken ur livet självt, när man ser det från den ljusa sidan – med barnasinnet intakt och ögonen öppna för drömmar och känslor.

Vernissage lördagen den 12 oktober kl. 11 00.
Utställningen pågår t.o.m. den 1 november.



Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius








Galleri Hultman/Ekebackens konsthall.
Vernissage 12 oktober kl. 13-16.
Utställningen pågår t.o.m. 6 november

Stig Jakobsson ställer ut djur- och naturbilder hos Galleri Hultman

Åstorp/Grytevad 131011
På sin första utställning i Falkenberg 1983, sålde målaren Stig Jakobsson rubbet!Det är få aktiva konstnärer som fått en sådan drömstart som Stig Jakobsson som nu trettioårsjubilerar som konstnär på Galleri Hultman/Ekebackens Konsthall.

Vid sitt första, trevande försök att skapa intresse för sin konst även i storsta´n och ta sig in i Stockholms konstvärld, sålde han på direkten 76 stycken oljemålningar av de 82 han lämnat!
Men den f.d. lackeraren Stig var landsbygden trogen och återvände till staffliet och naturen i sin hembygd – Hyltebruk –
nu med förnyat självtroende.
Sedan dess har konsten varit hans levebröd och Hyltebruk hans fasta punkt.

I en generöst tilltagen f.d. vedbod med stor tillbyggnad, tre stora takfönster och en värmande kamin därtill, målar Stig av hjärtans lust med oljefärg på paletten och penseln i hand. På väggarna bokstavligen klättrar hans stora, mycket levande och intagande oljemålningar med natur- och djurmotiv.

Stig är efterfrågad och hans målningar brukar säljas snabbt, så det gäller att vara produktiv och garderad.

Stig Jakobsson, som även är gammal jägare, målar det som ligger hans hjärta närmast – djur och natur i miljöer som han skärskådat sedan barnsben och lyhört fortsätter att studera. Jazztoner, från slitna vinylskivor, får gärna göra honom sällskap under arbetet.

– Jag har alltid ritat och tecknat. Hermods korrespondenskurser gav mig ett grundläggande tekniskt kunnande, likaså en del målarkurser men det mesta i mitt måleri har jag utforskat och utvecklat själv, berättar Stig som sedan i många år själv lett målarkurser. Det finns inga genvägar. Jag söker ständigt utveckla mitt måleri. Jag har studerat de gamla mästarna Liljefors och Zorn i detalj utan att ens för en sekund snegla på plagiat.
Man skall aldrig äta det andra tuggat! För mig är det viktigt att allt stämmer i djurens fjäder- eller pälsdräkt och att de återskapas i rätt årstid och exakta ljusförhållanden. Framför allt skall djur och fjäderfän ses i sina rätta element och naturliga boställen.
Sedan brukar jag få egna idéer vad gäller komposition och innehåll och flyttar ofta på stenar eller löv i motiven för att få fram den bild jag eftersträvar, berättar Stig som skissar i akryl innan oljefärgen tar över.

Hans målningar ger oss en äkta, känslig och stämningsfull inblick i en djurvärld vi tror oss känna men oftast bara anar och inte tar oss tid att uppleva fullt ut. I Stigs fauna syns allt från rävar och skogsharar till berguvar, hägrar, björnar, måsar…
Naturens makter i väder och vind är så realistiskt och naturtroget återgivet att man nästan känner kylan från den gnistrande snön eller myggornas surr en högsommardag.

Ljusets skiftningar visar oss vilken tid på dygnet det handlar om. Att Stig Jakobsson är invald i organisationen Nordic Wild Life Art känns som ett mycket naturligt val.









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Ett hundratal verk av tidigrare utställare visas på Tomarps stora samlingsutställning

Två namnknniga deltagande keramiker, Tomas Anagrius och Torgil Anderberg bevistade pressvisningen

"Minnesbilder" på Tomarp
Stor samlingsutställning med alla som ställt ut genom åren

Kvidinge/Tomarp 131003
Det som skulle bli en tack- och avskedsutställning på Tomarps Kungsgård ser nu ut att bli enbart en tackutställning med ett starkt ökat hopp om en fortsatt framtid, då kungsgården inte längre finns med på Statens Fastighetsverks försäljningslista.

Definitivt beslut i frågan sker dock inte förrän den 14 maj nästa år. Men arrendatorerna och galleristerna Margareth Anderberg-Fjellström och Ulf-Melvin Fjellström är vana vid att vara i väntans tider men vågar nu ändå blicka framåt.

Under fem år har de levt i en enerverande, oviss katt/råtta lek med ständiga hot om försäljning av egendomen som varit i statens ägo sedan 1935. Skulle det säljas eller inte? Speglas statens historia tillräckligt mycket för att behålla den? Eller har det antika godset med anor från 1400-talet och bl.a. verkade som översteboställe under 1800-talet för många danska vibbar? Frågorna bollades och rullade vidare – från Stockholm, utan att att från beslutshavare hade tagit sig en närmare titt. Beskeden växlade fram och tillbaka.

I februari i år låg Tomarps Kungsgård fortfarande kvar på säljlistan, då med beslut om försäljning. Protestropen skallade från allmänheten. Massmedia bevakade. Demonstrationer hölls och långa listor för kungsgårdens bevarande skrevs under runtom i landet.

Kungsgårdens vänner höll möten och politiker bjöds in för att skaffa sig en bild av verksamheten och byggnaden. Den segdraga utredningsprocessen gjorde det orimligt svårt att planera för framtida utställningar, scenframträdanden och andra aktiviteter och i våras beslutade paret att lägga ned sitt framgångsrika livsverk efter nyår.
I september kom så glädjebeskedet att kungsgården inte längre var med på försäljningslistan.
Det blev att återigen ställa om sig på nya fordringar och lösningar för det till synes otröttliga, energiska paret Anderberg-Fjellström som oförtrutet kämpat på under tuffa, osäkra villkor och ändå lyckats hålla kreativiteten och en framtida planering vid liv.

”Minnesbilder” är titeln på den stora samlingsutställningen med c:a ett hundratal av de namnkunniga konstnärer som ställt ut under de femton år som Margareth och Ulf-Melvin drivit den omfattande verksamheten på Tomarp – såväl inom som utomgårds. Det är en spännande, högkvalitativ utställning i skilda tekniker, där skiftande färgkoder och stämningar generöst breder ut sig. Det händer något runt varje hörn som fångar intresset.

 

De häftigt färgstarka och expressiva verken i såväl bildkonst som skulptur ägnas ett eget rum medan de stilrena, sparsmakade och nedtonade får sitt. Den gråvita skalan hittas i det rum där t.o.m. taket naturligt harmonierar medan konstnärer inne i blå perioder får blomma fritt i rummet intill. Med denna selektering  lär besökaren få känslan av att uppleva flera utställningar under samma tak. Ingen nämnd, ingen glömd av dessa namnkunniga konstnärer!
Men den senaste utställaren Malin Lager är väl värd ett extra stjärna, då hon nyligen slog publikrekord med över tretusen besökare – tätt följd av Philip von Schantz och Peter Dahl.

Nästa utställare är Simon Arne – Paret Anderberg-Fjellströms förste utställare som gallerister på Skelderhus och som de nu tänkte sluta cirkeln med på Tomarp. Nu har cirkeln öppnats igen. Planer t.o.m. sommarsäsongen ligger redan klara.

Utställningen ”Minnesbilder” har vernissage lördagen den 5 oktober och pågår t.o.m. den 3 november. 




Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius


Roland Kjellberg och Åsa Fridén

En utställning om träd – På Hillesgården mitt ute i skogen

Östra Ljungby 130926
Vi märker ofta inte dess storhet och betydelse förrän de är borta. Av alla naturens under har träd en särställning – även om många inte ens är medvetna om det. Fejderna och bråken om avverkningen på de sjuka almarna i Kungsträdgården på sjuttiotalet visar hur starkt vi kan påverkas av trädens kraft, skönhet och magi.

På Hillesgården i Klippan väntar nu en utställning på temat ”Träd” – en händelse som ser ut som en tanke. Det råkade sammanfalla så perfekt att både konstnären Åsa Fridén och fotografen Roland Kjellberg samtidigt spann på samma tema och nu vara färdiga med sina resp. nya serier träd. Det resulterade i ett givande möte mellan finstämda blyertsteckningar och närgångna kameravinklar på Hillegården med vernissage lördagen den 28 september.

Åsa Fridén är en autodidakt illustratör, grafisk designer, porträttmålare och konstnär från Ljungbyhed. Hon har varit verksam inom det konstnärliga gebitet i många år och elegant slunkit igenom nålsögat på Krapperups jurybedömda utställning fyra år i rad. Hennes teckningar har exponerats bl.a. under Teckningsbiennalen i Landskrona.
Efter att ha arbetat med de flesta tekniker, mest olja och akvarell, är hon back to basic med blyertspenna i högsta hugg - den teknik som hon som barn naturligt nog började med.
– Nu känner jag att jag har hamnat rätt, hittat hem. Det var faktiskt hunden som fick mig att till fullo upptäcka trädens magi. På mina långa promenader med hunden vid Herrevadskloster och Rönne å, började jag mer och mer fascineras av träden skilda uttryck och hur de påverkas av väder och vind.
Jag ser dem som olika individer. Då jag jobbat mycket med porträttmålning, vill jag även gärna teckna träden som individuella, stämningsskapande porträtt med eget uttryck. Tecknandet med blyerts känns som en meditativ process.

Roland Kjellberg – tandläkaren, fotografen och ordekvilibristen har inte bara ett flertal utställningar bakom sig utan även två bokverk. Det är små, sprittande kvicka ordlekar som levereras till de läckra, udda fotografierna med nära trädkontakt.  
De snyggt designade böckerna har titlar som Kärl-ekar och Boken om boken, vilket säger mycket om denne mångsidige, klurige man med ett hängivet naturintresse och humor i kameralinsen.
Hans nya fotoproduktion  som visas på denna utställning innehåller både färgstarka, gnistrande närbilder och mjuka stämningsskapande verk. Den trolska världen, där älvor och troll florerar, blir för den vaktna nästan synligt för ögat. Ljuvligt underfundiga titlar har förärats varje enskild verk.
– Magin skapar jag ofta med hjälp av lång exponering och ett lätt skakande på kamerahuset. För mig som är en äkta naturnisse är fotograferandet en bra avkoppling. Träden länkar oss samman med naturen och det förflutna.

Utställningen pågår till den 3 mars 2014.
Öppet alla dagar mellan 11 00 – 18 00.


Roland Kjellberg


Roland Kjellberg


Åsa Fridén


Åsa Fridén


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Fredrik Johansson Marle

En bild är en bild är en bild eller...?
Vad ser du – hur ser du?

Klippan 130926
Redan utanför Klippans utställningshall har du själv möjlighet att välja och påverka. Ett abstrakt fyrkantigt verk, fyllt med streckkoder, som besökaren kan skanna in i sin mobil, där en ny helt bild uppenbaras. Det är ett grepp som bör locka även den evigt knappande, teknointresserade yngre generationen in i konsthallen.

I Klippans konsthall ställs frågor om konstens villkor och människors olika sätt att se och uppleva den i fokus i en kommande utställning med titeln Reflektioner.
Konstnären Fredrik Johansson Marles utställning kallar han för ”Reflektioner” – en dubbelbottnad titel då den både kan syfta Fredriks återspeglingar och tankar om människors olika sätt att betrakta bilder och till hans målningar som bygger på återspeglingar från ljus, glas och vatten. I hans målningar möts du av människor som avspeglas genom glas, vatten, fönster, samt möten i spegelbilder i en massa perspektivlekar. Vad väljer du att se?

Vilka glasögon sätter du på dig? Vilka skygglappar?
På denna utställning har du möjlighet att välja, både vilken sida du vill stå på och vilka glasögon du vill ha – båda i rent bokstavlig bemärkelse.
Fredriks surrealistiska målningar med motiv av människor och landskap kan ändra både motiv och karaktär beroende på från vilket håll målningen studeras framifrån eller från sidan. Perspektivförskjutningen kan förändra bilden totalt, från abstrakt till ett helt annat konkret motiv – s.k. anamorfa projektioner.

Denna inriktning jobbade han med redan på Konstfack, då han ställde ut i Konstfacks galleri 2003. En tremetersmålning exponerade ett abstrakt motiv inne i galleriet. På andra sidan fönstret framstod en figurativ bild.
En av hans oljemålningar i serien Reflektioner visar en kvinna som tittar ut genom ett tågfönster.

– Det är inte vi som möts. Det är bilderna av oss som möts. Blickar som möts på tåg eller T-bana är snabba. Genom fönsterrutan kan vi ogenerat studera varandra. Fredrik experimenterar även med andra tekniker för att skapa nya dimensioner och djup i platta ytor.

Vissa av Fredrik Johansson Marles målningar kan även ses tredimensionellt. 3D- glasögon finns till hands för de som vill testa.
Bland Fredriks stora figurativa oljemålningar sticker det upp abstrakta, fyrkantiga starkt kontrasterande verk, fyllda med streckkoder. Även här kan besökaren påverka. Genom att skanna in bilden i sin mobil, träder helt andra figurativa motiv fram.

Den interaktiva utställningen Reflektioner har vernissage lördagen 28 september och pågår t.o.m. 27 oktober.


Anamorf projektion


Med hjälp av 3D-glasögon framträder vissa bilder tredimensionellt


Streckkoder som kan scannas med mobilkamera för att ladda hem bilder









Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius



Larissa Stenlander

Glada miner och överraskande
Trompe l´oeil på Galleri Hultman och Ekebackens konsthall


Tomy TC Carlsson

Åstorp/Grytevad 130906
Det är med ett brett smile vi återser Larissa Stenlanders målningar, varav många nya, på Galleri Hultman i Åstorp. Mungiporna åker upp, vare sig de vill eller inte, när igenkännandets tecken är så iögonenfallande som i Larissa Stenlanders i dubbel bemärkelse målande persongalleri.

Larissa Stenlanders underfundiga och vederkvickande målningar fångar på kornet med humorn som vasst vapen vårt vardagliga beteende - våra emotioner, svagheter och styrkor. Den lilla människans utsatthet och vardagliga kamp. Med ömsinthet, kärlek och förståelse och skärpta argusögon skildrar hon med klara argusögon människan i alla tänkbara, vardagliga situationer - relationer och känslolägen.

Vi känner igen alla karaktärerna i hennes persongalleri av frodiga kvinnor – det eviga rollspelet med vinnaren, förloraren, den rädda, den djärva, den förvirrade, den stolta, besserwissern, den lyckliga….Ingen nämnd, ingen glömd. Det finns ingenting onödigt i Larissas akvareller eller målningar i blandteknik. Varje detalj har en betydelse, vill berätta någonting i Larissas stiliserade men varma kvinnovärld. I dessa kvinnoboningar behövs ingen kvotering.

Det är Larissas alter ego som står som förebild för alla tankeväckande, inspirerande och alltid roliga reflektioner över jaget, samhället och världen och den ständiga dagliga kampen med både sig själv och omgivningen. De vid första anblicken lättsamma, drastiskt dråpliga målningarna bär alla på någon form av symbolik. Många av hennes madamer ses t.ex gärna på stegar med höga boktravar. Kunskap kan vara lätt att bära eller svårt att nå upp till. Vissa är rädda, andra klättrar frimodigt för att nå böcker i hyllan. En tredje tvekar medan en annan frimodigt kastar sig rakt in i högt hål ovanför. Där är det lättast att associera till karriärstegens alla varianter, där det viktigt att hålla balansen. Tävlingar är ett annat motiv med vinnare och förlorare, skadeglada, ledsna och glada aktörer. Den lustfyllda, barnsliga leken illustreras i andra verk. Där säger sig Larissa vilja få fram att mycket av barnet inom oss sitter kvar i ryggraden hos oss, även som vuxna. Larissas konst får oss att våga le åt våra fel och brister, sätter ljuset på det djupt mänskliga.


Larissa Stenlander


Ballongbilden av Tommy TC Carlsson och damerna med
stegen av Larissa Stenlander



Tommy TC Carlsson

Tommy TC Carlsson
I Konsthallen Ekebacken intill galleriet går vi in i väggen – även i rent bokstavlig bemärkelse. Där huserar Larissas sambo – Tommy TC Carlsson, en riktig lurifax inom konstvärlden med sitt oljemåleri som har en extremt avancerad ”lura ögat-effekt" (trompe l´oeil). Hans hyperrealism är så naturtrogen att man utan överdrift tar fel och går för att öppna en dörr på ena väggen men snopet upptäcker att det är en målning. Ingenting är vad de synes vara.

Allt är en illusion – ett mästerligt skiktmåleri med schumringsteknik. I barnens värld är ofta tingen besjälade, ett synsätt som Tommy TC Carlsson gärna instämmer i.

– Jag vill skapa en känsla av att tingen är besjälade. Målningen i sig blir ett till synes verkligt objekt, vilket i själva verket är en symbolisk illusion. Det skall nästan gå att känna lukten från olika material, vilja röra vid skavanker och mänskliga avtryck. Mycket bygger på spännvidden mellan mjukt och hårt, hur ljuset faller på olika material.

Det finns markanta spår av liv alla hans föremål – ting som vi alla känner igen och möter i vår vardag. Dörrar, elskåp, brevlådor, vägbommar, anslagstavlor i olika material – alla med avtryck av människohänder eller djur… Det är den råa, lätt ruffiga gatumiljöernas triviala ting som här får nytt liv och ny symbolik. Allt upplevs som verkligt men är bara en illusion.
Utställningen pågår t.o.m. 9 oktober


Text: Ann Christine Montelius
Foto: Tomas Montelius