Örkelljunga 220320
Konstkarriären fortsätter att gå i raketfart för Nyvångstjejen Pia Nordqvist!
Det är inte för inte som denna egensinniga kvinna lever efter devisen
”Ingen minns en fegis!”
Färgstark och orädd har Pia gått sin egen väg för att nå sina mål. Efter en yrkeskarriär som konst- och evenemangsansvarig i Åstorps konsthall, tog hon ut förtida pension för att på heltid ägna sig åt det hon brinner för.

Ritat, målat, jobbat med textil och batik, gått konstkurser och arbetat med workshops har Pia gjort sedan barnsben. Sedan 2007 har hon ställt ut på en mängd mindre ställen men efter pensioneringen för lite över tre år sedan, har mer än mycket positivt hänt för Pia.
Hennes verk har nu väckt uppmärksamhet på ett flertal mer kända gallerier med jurybedömda utställningar bl.a. på Krapperups konsthall och Romelegården.

Lördagen den 19 mars intog Pia Nordqvist Örkelljunga kulturhus med sina surrealistiska bilder med allmogestuk och sina 3 D verk. I Pias imaginära rum möter verkligheten overkligheten, humorn sagan och historiens furstar. Hon sticker ut. Med krita, kol och tuschpenna skapar hon bilder dit handen för henne. Ibland överraskar slutresultatet henne själv.

Personnaget i hennes bildrum med stympade eller delbara lemmar påminner om marionettdockor som rör sig i en främmande, smått galen värld. Bildvärlden omramas av specialanpassade ramverk av Fenix Frames.
Dockor tar inte bara plats i bildrummen. De är en av många prylar som använder sig av i sina skulpturala 3-D collage, där dockansikten klippts ut, målas och limmas. Hon tager det hon hafver i materialväg, leker och kreerar. Glitter, kulor, pärlor och guldmålade ting använder Pia som komponenter i såväl bilder som 3-D skulpturer. I denna värld är allt guld som glimmar.

Men Pia Nordqvist vore inte Pia utan den färgprakt som genomströmmar det mesta hon företar sig. Färgglädjen tar sig inte bara uttryck i bild och skulpturala skapelser utan även i fantasifulla skor, målade med läderfärg. En av Pia förädlad herrsko i storlek 43, väcker uppmärksamhet i ett hörn av galleriet.

Det är en charmig, levande utställning som utan överdrift väckte stark respons hos vernissagefolket!

Utställningen på Örkelljungas kulturhus pågår t.o.m. 9 april.

Ängelholm 220312
”Labor” kallar Johan Söderström sin utställning på Galleri Moment – en titel som är signifikativt för denne konstnär vars verk är material- och processbaserade. Vägen dit blir målet i Söderströms udda arbetsprocess, där han bokstavligen trampar i dynga!

Med grovt och fint byggspackel pressar, sprider och valsar Johan materialet och gjuter in det i ekramar. Han använder både händer och fötter eller gör avtryck av prylar för att få fram det han vill i en expressiv arbetsprocess. Därefter följer torkning under ett till två dygn.

– Jag jobbar alltid med en idé, ett koncept -  oftast med fokus på existentiella frågeställningar. Det oförutsedda i material och metoder fascinerar, leder mig och formar uttrycket. De livgivande sprickor som uppstår ser jag som metaforer för tid. Den japanska Kintsugo är ett föredöme. Där döljs inte sprickor i keramik med vanligt lim, de framhävs med guldfärgat lim  för att poängtera åldrandet.  

­Förr jobbade jag mycket med färg, men färg kan ta över och slå ut det jag vill ha fram. Konceptet är för mig alltid i fokus så det får bli mjuka, enkla kontraster i ljusgrått och vit spackel. Koncept, komposition och fysisk närvaro är några av mina ledord, säger Johan Söderström som är utbildad på Kunstakademiet i Oslo och har både Norge och Sverige som arbetsfält.

Johan Söderströms utställning ”Labour” på Galleri Moment pågår
14 mars t.o.m. 2 april.

Påfågelns andedräkt

Åstorp 220129
Malmö konstmuseum, Röstånga konsthall, Tjörnekulla konsthall, Ystads konsthall och Åstorps konsthall har ett gemensamt konstprojekt – Den platta jorden.Det är ett nätverk för konstnärligt utforskande av Skåne som kan ge nya perspektiv och infallsvinklar på respektive hembygds identitet. Konstnärerna har residensboende  i regionen under några veckor för att lära känna kommunen och dess närområden, studera folkliv, natur och historia.

I Åstorp var de Kalmarkonstnärerna Ingela Ihrman och Frida Peterson som tilldelades det utmanande uppdraget med residens i Kvidinge i april förra året. Med sig i bagaget hade de Elsa Graves drama ”Påfågeln” som utspelar sig i hennes barndoms hemtrakter in till Nyvångs slagghög.

Den 29 april var det dags att redovisa vad de kommit fram till i utställningen ”Påfågelns andedräkt”. I en informativ broschyr ”Alla berg har en ande” redogörs hur utställarna i samverkan jobbat fram utställningen och dess skulpturer.

Ingela Ihrman och Frida Peterson berättar att när de kom till Tomarps kungsgård möttes av en påfågel som fällde ut sina magnifika solfjädrar – ett omvälvande möte.

De tar fram att varje plats har ett väsen, alla människor en andedräkt. Varje hem har sin unika doft, andedräkt. De vet vi och känner efter kort tids bortovaro. Men hur luktar Åstorp? Hur hittar man dess själ, väsen eller andedräkt?  I detta sökande som ledde fram till utställningens titel, använde de sig av trattmetoden - ett sätt att möta en plats genom att för en tid göra sig själv till en behållare.

 ”Påfågelns andedräkt” kommer att filmas av fotografen och fotokonstnären Anette Nilsson som även skall hålla i workshops med fokus – ett kulturgarantiprojekt för Åstorps tredjeklassare.

Girly hands – Working arms i
Klippans konsthall

Klippan 220129
En livsbejakande utställning, fylld av professionell skaparglädje med utmanande vibrationer därtill, väntar nu i Klippans konsthall. Opening 29 januari.
Det är tre textilkonstnärer som i denna gemensamma utställning ”Girly hands-working arms” utmanar det traditionellt perfekta. Samtidigt hyllar Ellen Dynebrink, Lotta Grimborg och Emma Hasselblad sina långsamma, monotona och taktila arbetsprocesser och inte minst deras yrkesverksamma systerskap. Kvinnokraft…

Det är djärva, oväntade grepp som denna kreativa trio som träffades under utbildningen på HDK, exponerar längs väggar och på podier.Trots deras ungdom har de långa utbildningar och utställningserfarenhet att luta sig mot. Var och en har sin egen specialitet inom textilkonsten.

Allt från lappteknik till broderier, applikationer, stickade bildverk och applikationer samt olika blandtekniker fyller lustfyllt konsthallen. Konstverken med medvetet skeva, personliga uttryck, skapar ett färgglatt livsrum att botanisera i.

– Textilkonsten uppmärksammas mer än tidigare. Det börjar hända någonting säger Lotta Grimborg som sitter med lilla Elin i knät.

”Girly hands – Working arms” är en textilutställning i tiden som bör passa lika bra för konnässören som hela familjen.

Utställningen på Klippans konsthall pågår t.o.m.13 mars.

Silvia Wiesers utställning "Trampa jord"
i Galleri Moments nya konsthall

Ängelholm 220115
– Mycket handlar om dualism - liv och död! I naturen blir det påtagligt, säger Silvia Wieser, den första utställaren i Galleri Moments nya konsthall i Ängelholms bibliotek.

 KRO-medlemmen Silvia Wieser har många strängar på sin lyra.  Som psykoterapeut, bildterapeut, konstvetare och aktiv konstnär bör känsloregistret ha många in- och utgångar. I denna utställning ”Trampa jord” som skapats under pandemin visar Silvia målningar och objekt med fokus på naturen.

– Jag målar i akryl, lager på lager, låter färgerna och formerna berätta. Älskar det rosa i kombination med grönt. För mig är målandet meditativt – ett sätt att hålla ihop mig själv med förhoppningen att även beröra andra med mina verk. Det taktila arbetet med mina objekt tillverkade av material från naturen, ger mig mycket tillbaka, säger Silvia, schweizare som flyttade till Sverige för flera decennier sedan, först till Norrland under många år, sedan till Skåne.

Hennes tid i Norrland  belönades bl.a. med ett kulturstipendium i Grundsunda förra året. Förutom pengar fick  Silvia fri vistelse i konstnärens Hans Wigerts sommarstuga, där Silvia bara kunde vara, njuta av naturen utan krav, recognisera och hitta material till inspirerande objekt.

Kanske var det här Silviamaterial till de spännnade objekt som nu visas i konsthallen. Här finns rönnbär i fiskelinor, snurrade och formade till platta, objekt av frökapslar från lupiner, avancerade skapelser av näver m.m.

De flankeras av Silvias färgstarka målningar, vissa dystopiska, andra dekorativt hoppfulla, vilket stämmer väl med de känslor vi alla upplever under denna pandemi.

Silvia Wiesers utställning ”Trampa jord” på Galler i Moment har vernissage måndag 17 januari och pågår till 5 februari.

Strålande ljus på Örkelljunga konsthall

Örkelljunga 211129
Vad kan passa bättre än att ha vernissage på första advent med en utställning av keramikens egen Aladdin – Katarina Gustafsson, vars skulpturer strålar av ljus! Det är en meditativ, harmonisk och stilrent avskalad utställning i strålande ljusskimmer som varsamt installerats i Örkelljungas Kulturhus.

I keramiska skulpturer med ett formspråk där bl.a. ägget, kronärtskockan eller fotbollens former florerar, tittar ljuset fram ur en mängd urskurna fönster. Naturens eget organiska språk - blad, blommor och geometriska former - skapar ljusöppningarna och genombryter lerkroppen i såväl dags-, stearin- som elektrifierat ljus. Färgsättningarna, främst i grönt och blått är milda, mjuka och varma.

Skulpturerna med nämnda genombrutna dekorer dominerar visserligen men här visar Katarina även delar av sin produktion av brukskeramik och prydnadsföremål, i stengods eller porslin.

För brukskeramiken spelar funktionen stor roll. Ingen bränner sig på hennes muggar!

Katarina är en praktisk natur som gillar att lösa problem och hugga i. Gården i Sireköpinge köpte hennes man Lasse och Katarina för en spottstyver, renoverade och rustade upp. Det lantliga läget med verkstad och utställning intill Flinkmans café är uppskattat av besökare.

Som autodidakt har Katarina läst och förkovrat sig i ett ständigt flöde av trial and error, där ingenting känts omöjligt, bara nya upptäckter oanade möjligheter. Sitt eget uttryck hittade hon tidigt i karriären.

Det är en lång lyckosam resa ända från tidigt åttiotalet som nu fortsätter med oförminskad styrka. Katarina är en av mycket få konsthantverkare som sålt mer än tidigare i pandemitider.

Under åren har ca 100 företags- och föreningsutställningar passerat revy för Katarina förutom ca 60 utställningar på gallerier, muséer, konsthallar och slott och den årliga konstrundan i Nordvästra Skåne. Bland Katarina Gustafssons större offentliga utsmyckningar kan nämnas Idrottshallen och Heleneborgsskolan i Svalöv och uppdraget Livets pärlor till Mariakyrkan i Helsingborg.  

Katarina Gustafssons utställning i Örkelljunga Kulturhus med vernissage
28 november pågår t.o.m.18 december.

Sist ut för året i Krapperups konsthall
är konstnärsgruppen A2 Collective

Krapperup 211119
Nu står det årliga julbordet med frestande konst smakfullt färdigdukat i Krapperups konsthall! Vernissage lördagen 20 november.
Det är den lokala konstnärsgruppen A 2 Collective som bjuder in till visning. Sex av de sju medlemmarna sätter färg, liv och stämning i årets julsalong. Den sjunde medlemmen fotografen Jochum Klenell visade nyligen en uppmärksammad fotosamling i en separatutställning konsthallen.

Att fler och fler konstnärer söker sig till samarbete med likasinnade säger sig självt. Det är ett ensamt, krävande jobb, så denna typ av kollektiv fyller ett stort behov.

Konstnärerna i A 2 Collective, födda på sextio-, sjuttio- och åttiotalen, kommer från olika håll, med skilda utbildningar, tekniker och manér men är alla stationerade i Kullabygden. Förutom denna gemensamma nämnaren har de alla rika CV:n, egna personliga konstnärliga uttryck, och tekniker samt karriärer som lett framåt i ständig utveckling.

I denna julsalong finns det med andra ord någonting för alla betraktare. Utställningen är synnerligen varierad med kvalitetsstämpel utan att bli minsta spretig.

Här möter Per Ekrots tuschlavyrer av isbjörnar Gunnar Tryggmos oljemålningar med fåglar, Victoria Curling Eriksson mediativa målningar söker sällskap med Shaw Petronis utmanande Street Art och Tim Timmey Nedrups välkända glada figurer Helena Staffas kvinnoporträtt.

Det ser med andra ord ut att bli en givande julsalong för såväl konnässören som hela tjocka släkten!

Julsalongen med vernissage lördagen den 20 november på Krapperups konsthall pågår t.o.m.12 december.

Gunnar Tryggmo

Tim Timmey Nedrup

Morgan Ferms mekaniska konstverk på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 211118
En unik utställning för alla sinnen har vernissage på Galleri Skelderhus lördagen den 20 november.
Det är konstnären/industridesignern Morgan Ferm, en av landets främsta företrädare för rörlig, mekanisk konst som bjuder på konstupplevelser av sällan skådat slag.

Spiraler och geometriska former i ständig, oavbruten långsam förändring lever och verkar i Ferms avancerade byggen. Som livet självt… Avgörande och en gemensam nämnare för är det gyllene snittet – en helig Graal för alla konstutövare! Utskurna former förstärks eller försvagas, ändrar slumpmässigt färg och form genom underliggande roterande skivor som skapar synvillor för att ta ett av många belysande exempel. Det är den inbyggda tekniken som bestämmer, när, var, hur.

Det är den inbyggda tekniken som bestämmer, när, var, hur.
Ytorna är plana i trä, plåt eller trä, ibland skulpturala, alltid utan mänskliga avtryck som penseldrag eller personliga manér.

Det är omöjligt att inte låta sig beröras av de levande, meditativa konstverken.

Annika Zetterströms utställning FLOEM i Klippans konsthall

Klippan 211008
Det är en mångbottnad, stämningsfull utställning med en poetisk vördnad för naturen och människan som nu visas på Klippans konsthall. FLOEM  (grekiskans bark) är titeln på Annika Zetterströms utställning med vernissage lördagen 10 oktober.

Floem som sitter under trädens bark är ett dubbelriktat transportsystem som bl.a. transporterar socker och aminosyror- från roten ut i bladet. Det inre går ut i det yttre, samma process som Annika Zetterström eftersträvar i sitt konstnärskap. Naturens skönhet och inneboende rörelse, energi och kraft, där det inre visar sig i det yttre och vice versa, är ämnen som hon studerat och gjort djupdyk i.

Konstnären Annika Zetterström söker det outforskade, dubbelbottnade och motsägelsefulla hos människor, djur och natur . Tankar kring naturen – det levande systemet , är grundläggande i denna konceptbaserade utställning - full av livskraft.

Allt hänger samman.

De poetiska tankar och existentiella frågeställningar som ploppar upp hos Annika, fångas och överförs i hennes konst - i realistiska, stämningsfulla motiv och miljöer, vi alla är väl förtrogna med. Som skogens och vattens magi… mänskliga, vardagliga, varma relationsbilder av folk och fä… eller trygga, varma interiörer …

Intrycken och avtrycken i hennes upplevelser transporteras varsamt och ömsint i till skickligt arbetade olje- och akrylmålningar eller i  litografier på papper eller plast. Ljuset är den självutnämnde stämnings- och energibäraren. Det känns nära, varmt och välkänt i Zetterströms bildrum, lika okonstlade som naturen själv.

Med fil.kand. i konsthistoria och psykologi förutom Konstfackstudier samt inte minst ett äkta brinnande naturintresse är Annikas teoretiska och konstnärliga bagaget välfyllt. Det var inte för inte Turnermålningar som först fick Annika in på konstens väg.

Det är ingen slump att hennes kandidatuppsats gäller målningar av Ola Billgren.  Det var två målningar med motiv av fönster mot världen, där två scener eller världar inre och yttre kan upplevas samtidigt – ett fenomen som satte extra fart på Annika Zetterströms kreativitet, tankebanor och upptäckarlust. Annikas konst har ofta en nära släktskap med Ola Billgrens. Naturens under slutar inte att förvåna eller fascinera Annika.

– Naturen klarar sig själv, utan vi människor. Men vi klarar oss inte utan naturen, konstaterar Annika Zetterström.

Annika Zetterströms utställning Floem med vernissage lördagen den 9 oktober på Klippans konsthall pågår t.o.m.2 december.

Munka Ljungby 211007
Denna gång har det intima galleriet förvandlats till ett varmt mysigt rum, glödande av lustfull färgrikedom och ett säkert mönster- och formspråk. Det är konstnärerna dansksvenskan Pia Fonnesbech och amerikanskan Linda Drescher som bjuder in till vernissage lördagen 9 oktober till utställningen med underrubriken: "varje dag"

Varje dag lär syfta på de motiv som presenteras: Vardagliga ting i stillebenmålningar, i objekt och mönster.

– Jag bara älskar att sätta ihop färger. Just nu har jag förkärlek för blå toner, säger Pia Fonnesbech som är en kolorist med mjuka, varma vibrationer i sina oljemålningar där kompositioner av vardagliga ting tar plats..

Det är första gången de båda kollegerna som delar ateljé i Köpenhamn ställer ut tillsammans. Deras bakgrunder är olika. Pia har studerat både vid Köpenhamns Konstakademie och Göteborgs konsthögskola medan Linda studerat i USA och senare lagt fokus på design i sin danska utbildning.

En gemensam nämnare är deras intresse för mönster.

– Pandemin gav mig en annan arbetsro! Den har lett mig till att jobba mer och mer figurativt, förklarar Pia som är van att ha fullt upp med utställningar runt om i Europa.

– Jag jobbar mer abstrakt, arbetar mycket balans i färg och form, inflikar Linda som förutom sina avskalade abstrakta målningar även visar ett kakelbord med former som har likhet med det marockanska formspråket.

Deras verk passar bra ihop för en helhetsupplevelse

Henri Matisses citat om sin egen konst passar bra även för denna opretentiösa miniutställning utan åthävor – En mjuk behaglig värld utan skarpa kanter.

Pia Fonnesbech och Linda Drescher har nu fått blodad tand att ställa ut tillsammans. Snart skall de ställa ut i den danska huvudstaden.

”Varje dag”-utställningen med Pia Fonnesbech och Linda Drescher har vernissage 9 oktober kl 13-16 och pågår t o m 7 november.

Örkelljunga 211001
– Det är en mångsidig, välutbildad konstnär och psykolog/psykoterapeut som drar nytta av båda sina gracer som ställer ut på Örkelljunga konsthall den 2 oktober.

– Pandemin gjorde mig mer sugen på färg, säger konstnär Gunnel Arlock, som kompletterat sina psykologverksamhet med examinerad bildkonstnärtitel från Finlands konstfack samt konststudier på akademisk nivå. Det har blivit en mängd utställningar jurybedömda och separata sedan dess.

Gunnel Arlocks behov av inspirerande färgprakt i dystra, grå pandemitider får sitt utlopp i denna utställning med måleri och konstglas. Det hoppfulla blå nyanserna dominerar, värmer och lyser upp.

–Man kan kalla utställningen ”Färglek från olika perspektiv”, säger Gunnel vars tidigare yrkeskompetenser som psykolog/psykoterapeut naturligt stämmer möte med konsten. De ger energi, inspiration och utveckling till varandra. Att se världen, livet och människorna ur alla tänkbara perspektiv ingår i Arlocks båda yrkesvärldar. Konst och psykologi i symbios inom ramarna.

Naturen, dess organiska formspråk och skiftande färgflöden är den svalkande källa som Gunnel aldrig tycks bli otörstig av. Havet, det strandnära, årstidernas irrfärder, förvandlingar, rörelser… Som Arildbo har hon goda möjligheter att fånga ögonblick och göra det till sitt.

– Konsten speglar ju en själv, säger Gunnel, vars trettiofem år i Norrbotten gett avtryck i hennes bildrum, där olika tekniker gärna blandas i ett rent färg- och formspråk med välarbetad textur. Även pastosa stillebenmålningar tittar fram bland de havs- eller strandnära motiven. Färgstarka skulpturer i glasfusing med abstrakta former i samspel lyfter harmoniskt bildverken och skapar extra liv och rörelse i det lilla funktionella galleriet.

Gunnel Arlocks utställning ”Färglek från olika perspektiv” med vernissage
2 oktober pågår t.o.m. 23 oktober.

Fotoutställning – Close to my father

Ängelholm 210930
Fotografen Anette Nilssons varma, poetiska utställning Close to my father har vernissage lördagen 2 oktober på Galleri Moment. I det lilla galleriet i Gamla Rådhuset visas nu utvalda bilder till en kommande bok med samma titel.
Boken är en hommage till hennes 87-åriga pappa som levt hela sitt yrkesliv med fokus på odling.

Livskraft.Växtkraft. Förgängelse… Odling kan ses som en metafor för mänskligt liv. Parallellen mellan en människas liv och en växt – från frö till blomstring och vissnande är slående..

– Som äldre ser man en annan skörhet i allt. Det är ett spännande projekt som gör mig brutalt fokuserad. Det har varit en pågående process under fem år, med många bollar i luften. Åldrandet är sårbart, berörande och skört. Livet är ömtåligt! Visserligen är mina bilder högst personliga, men även allmänt existentiella, säger Anette, som är uppvuxen med arbetet på odlingarna på barndomshemmet på Rebbelberga.

Anette har tidigare erfarenhet av bokutgivningar som fotograf i trädgårdsböcker samt som fotograf och bildredaktör i utgåvor av Märta Måås Fjetterssons verk, varav ett prisbelönt som Årets konstbok. Därutöver jobbar Anette Nilsson med freelanceuppdrag till tidningar, böcker och bokförlag.

– Min pappa är en överlevnadsman till sin natur. Han har tidigare varit en stående statist i mina trädgårdsböcker. Nu är han huvudpersonen. Jag vill berätta hans historia. För mig som är uppvuxen med odling och jord, vill jag nu som vuxen hitta nya perspektiv, se med nya ögon och ta vara på ögonblicken med min pappa. Jag skapar mina egna minnen i de ögonblicken. Samtidigt vill jag överraska mig själv!

Anette Nilssons mjuka, vackra och tankeväckande bildserie är skapad med såväl analoga som digitala verktyg och polaroid.

Denna utställning kommer med säkerhet skapa öka intresset för Anettes kommande bok ”Close to my father”.

Anette Nilssons utställning på Galleri Moment i Ängelholm pågår t.o.m. 23 oktober.

Mjöhult 210930
Efter ett år av lyckade utställningar är det dags för galleristen och konstnären Maria Montelius Grifo´att visa sitt eget konstutbud i sitt eget ägandes Galleri Oscar i Mjöhult. Utställningen med vernissage fredagen 1 oktober bjuder på såväl oljemålningar som akvareller och grafik.

– Ljus, balans och öppningar och ingångar… Det är grunden i allt jag gör.
Vad slutresultatet blir vet jag inte förrän jag är färdig. Det vore pretentiöst att säga något annat. Men jag strävar efter att skapa tidlösa bildrum för ro och glädje. Både privat och som konstnär vill jag bidra till att djur och människor skall må bra eller bättre. Mina jordiska upplevelser stämmer möte med de inre.

Maria är en sökare med fötterna djupt ned i den skånska myllan. Praktisk, teknisk och allround har hon handlingskraftigt utbildat sig till djurpratare, kristallhealer och alternativ behandlingsterapeut.

Allt i linje med hennes livsintentioner att skapa, ro och glädje och harmoni till trasiga kroppar och själar – i konsten och livet.

Allt hänger samman.

Det meditativa draget i Marias personlighet är starkt och visar sig i hennes konstuttryck. Det är en abstrakt bildvärld, där ”less is more” som möter betraktaren. En rofylld värld bortom tingen, där oanade figurer eller landskap kan ta plats i en kosmosliknade värld, där ljuset alltid hälsar på.

Universella klanger anas i hennes ljusskimrande universum, byggda i många tunna lager. Oftast arbetar hon i en extremt subtil färgskala. Enbart den vita färgen består av fyra olika nyanser.

– Jag jobbar alltid med kniv, ibland även med trasor i mina oljemålningar som nu börjar bli mer färgstarka än de tidigare mycket subtila kulörerna. Tidigare jobbade jag mest med former i ett slags överjordiskt alltet, nu blir det lite mer jordbundet, grottliknande. Grafiken var ett tag sedan jag jobbade med men hoppas kunna komma igång på allvar snart, säger Maria som alltid har någonting på gång – i livet som i konsten.

Marias yrkesval föll sig naturligt med en mamma som textilkonstnär och en pappa som illustratör och scenograf. Efter konstutbildningar hann Maria även med några år som designer och illustratör vid sidan om måleriet och grafiken.

Maria Montelius- Grifó är medlem i KRO, NVSK och VSKG och är representerad i bl.a. Region Skåne och Stockholms Läns Landsting.

Maria Montelius- Grifós utställning med måleri och grafik pågår t.o.m. 17 oktober.

Förslöv 210917
En av våra främsta Stockholmsskildrare, konstnären Bo Larsson  ställer nu ut på Galleri Hattlösa i Förslöv. Den som inte sett hans konst på Moderna muséet, Vetenskapsakademien eller på Nationalmuseum, kan ha mött hans målningar på Tomarps kungsgård för några år sedan.

Som ung konstnär – han avverkade nio år på Konstfack och senare Konstakademien – kunde han inte begripa skillnaden mellan konst och verklighet. Frågan är om han gör den än i dag, denne skicklige, namnkunnige konstnär, vars verk etsar sig fast som lim på näthinnan.

Denne prominente målare skapar gärna nya verkligheter med många in- och utgångar. Ljuset är den ständige följeslagaren i alla hans bildrum. Den leder, lockar och förför, skapar stämning och dynamik. Stadens ljus glimmar likt strålande stjärnor eller planeter. Regnvåt asfalt och glittrande reflexer i Strömmen höjer stadens urbana själ. Bo´s perspektiv, målade från ovan på Söders höjder är ofta lika oväntade som förtrollande.  Det gäller även Larssons fascination för snö som han använder likt ett trollspö och låter snön omfamna, omforma och skulptera och klä staden i en ny mjuk, spännande dräkt.

I Bo Larssons stockholmsmotiv kan ljusets följeslagare, skuggorna, stjäla uppmärksamheten, bli spännande figuranter eller vålnader från svunnen tid. Tränger man in i hans bildrum upptäcker man hela tiden nya detaljer och vinklar i hans motiv. Ett exempel ser man bl.a. i en oljemålning  ett motiv med folk på väg till Katarinahissen. Här är det hissmaskineriets två ögon som oväntat står på hedersplats, inte hissen.

Bo Larsson är en konstnär som gärna blickar bakåt i konsthistorien för att nyskapa. I Bo Larssons realistiska, vackra och mångfacetterade bildrum möts gärna historia och nutid i ett mästerligt klassiskt oljemåleri, litografier eller screentryck. Bl.a. Pieter Bruegel och Vermeer är starka inspirationsspröt, framför allt i Bo´s vintermotiv, där de belgiska 1600-tals landskapet byts ut mot dagens platser på Söder. Även i hantverket förenas historia och nutid. Mobilen ser Bo Larsson som en modern Camera Obscura, där han kan skärskåda detaljer och perspektiv.

 I sina senare verk låter Bo det yttre rummet, ta plats i det inre i dubbel bemärkelse. Oförmodade möten…

– Två verkligheter som inte är kompatibla möts och fogas ihop. Det kan bli ett gnistrande samspel när Vitabergsparken flyttar in i min ateljé, säger Bo som bott på de bästa utsiktsplatserna i Stockholm, från Skeppsholmen till Gamla sta´n samt på ett flertal ateljéer vid Slussen och på Södermalm. Det är historiska plattformar där storheter som X:et, Grünewald och Albert Engström huserat.

Bo Larssons utställning på Galleri Hattlösa i Förslöv har vernissage fredagen 17 september och söndagen 19 september 17 – 20. OBS bokning! På båda dagarna förs ett samtal mellan Bo Larsson och Galleri Hattlösas Torvald Berg kl. 18 30.

Utställningen pågår t.o.m. 29 oktober.

– Livet ska levas nu och det fullt ut!

Mjöhult/Galleri Oscar 210908
– Livet ska levas nu och det fullt ut!
Det säger glasdesignern, bildkonstnären och konstpedagogen Kajsa Dahl som ställer ut på Galleri Oscar lördagen den 11 september under titeln ”Ingen mans land”.
Det är första gången denna positiva konstnär använder sig av tema i sin utställning som dubbeltydigt tar upp vår behandling av djur, miljö och natur i till synes mycket dekorativa, fantasieggande bildrum.

Livgivande, vibrerande energi och en befriande leklust genomströmmar allt Kajsa kreerar i såväl bildkonst, glasdesign som keramik. Inte för inte heter Kajsas hemsida Kavat!

Färgrikedom flödar och skapar energitillskott i emotionella, lättsamma och ljusa, konstverk med berättarlusta –  fördelade på golv, i fönstersmygar och väggar.

Det är lätt att förstå den nittioåttaårige besökare som önskade, att döden som närmade sig, skulle vara som Kajsas tavlor!

Fåglar, vargar, ormar, rävar, sniglar och råttor berättar sin historia i levande bildrum av sagokaraktär eller drömtillstånd. Dessa naturväsen passar fint in i det vilsamma galleriet, vars väggar andas både då- och nutid.

– Naturen talar. Nu är det deras tur! Vad är fint och vad är fult? Råttor kan här ses som dekorativa element. Vi glömmer bort djurens arbete och sinnestillstånd. Det finns råttor som år efter år letat bomber. Vår djurhållning är skrämmande. Det är ovärdigt hur vi människor behandlar andra livsformer. Det är inte bara djur och natur som skall anpassa sig till oss. Vi måste anpassa oss till dem och ta vara på deras livsbetingelser och kunskaper.

Kajsa Dahl arbetar inte bara med sitt eget skapande utan jobbar även som konstpedagog, något som hon upplever ge själslig kraft till det egna skapandet .

Det är få som kan våga leka, ta fram barnet inom sig som Kajsa Dahl. Men hon har ett tryggt kunskapsbagage att luta sig emot. Bl.a. Orrefors glasbruk under två år, Konstvetenskap på Lunds universitet och konstpedagogik på Halmstads högskola samt ett flertal årliga utställningar sedan 2006.

Kajsa Dahls utställning Ingen mans land med vernissage lördagen 11 september pågår t.o.m. 26 september på Galleri Oscar i Mjöhult.

Nya generationens glaskonst på
Galleri Moment

Ängelholm 210907
Böljande kroppsformer, byster och torson fångade i rörelser skimrar, igenkännbart men främmande på Galleri Moment 7 september – 25 september.
Det är glaskonstnären Tone Linghult som visar sina skulpturala gestaltningar och glasvaser i utställningen Membran – en tunn hinna.

Det är en udda teknik hon använder sig av – fjärran Graal och Ariel: Glasblåsning på järnnät.

– Jag blåser glaset ned i den form jag skapat av det tygliknande, mycket formbara metallnätet. Det är en magisk, emotionell process när nätet möter glaset. Som en fysisk andning, där sedan allt börjar hända som i en teaterpjäs. Materialen andas i takt, rör sig som en levande kropp Förberedelsen är långsam. Vid blåsningen högt tempo, säger Tone, som utbildade sig på Konstfack 2016- 2019.

– Kroppens förmåga att uttrycka känslor fascinerar mig. Jag vill ge känslorna fysisk form. Söker mig fram, försöker utröna vilken muskel eller rörelse som bäst berättar hur vi mår inuti. Metallnätet bidrar till  skuggor, struktur och form med glaset över som en tunn hinna.

Närmast väntar en separat utställning på Galleri Glas i Stockholm för denna unga framåt, sökande glaskonstnär vid namn Tone Linghult som redfan ått del av stipendieskörden och hunnit med ett flertal uppmärksammade utställningar.

Örkelljunga 210903
Att likt en generös värd bjuda in andra till sina inre upplevda eller imaginära landskap - dessa gåtfulla, hemliga rum som bara är våra egna, ingen annans - fordrar en konstnär i mästarklass. Många försöker, få lyckas.

En av de ytterst få är filmproducenten, fotografen, grafikern och skulptören Erich Hörtnagl som ställer ut på Örkelljunga kulturhus med utställningen ”Landscape in mind”.

Vernissage 4 september.

Laddade, mjukt fantasieggande men starkt suggestiva inre landskap, skapade i ett mästerligt hantverk, breder nu inbjudande ut sig i galleriet.

Det är landskap man vill gå in i, vara en del av. Öppningar till nya sköna världar erbjuds i Erichs bildlandskap, där olika genrer möts i stilla symbios – foto, måleri, grafik.

–Jag vill skapa nya verkligheter, varsamt blanda känslor och verklighet. Med utgångspunkt från samma bildlandskap, förändrar jag ibland känslointrycket  bl.a. med andra färgsättningar. Saker och ting kan också skymma det vackra. Min vision och verkligheten kombineras i landskapet som efter hand kan få radikala förändringar, när visionen under livsresan kan stöta på patrull. Jag tror, att vi letar efter trygghet i våra inre landskap. Med blandtekniker hittar jag ett eget språk att berätta med. Världens äldsta printteknik, träsnittet möter den digitala tekniken..

Ja, Erich Hörtnagl vill berätta. Efter Konsthögskolan i Wien, fick han stipendium till Rom, där han sedan fullföljde sina studier på Filmhögskolan på inrådan av självaste Fellini och hans personnage, då de såg hans konstnärliga begåvning och berättaranda. Sedan sjuttiotalet bor Österrikesfödda Erich Hörtnagl i Helsingborg med arbete över hela Europa som filmproducent samt deltagande  på internationella festivaler med en mängd utmärkelser som följd. Parallellt visas hans verk på internationella utställningar och mässor med representation på europeiska och amerikanska muséer och konstgallerier.  

Fotot är det centrala huvudverktyget i all Erich Hörtnagls mångfacetterade konstnärliga produktion.  

– Ett foto är egentligen en illusion. Man tror man ser allt som är framför kameran. Ändå finns det något annat som händer – en slags hemlighet som fotografiet rymmer i sig själv. 

Erichs känslomässiga reflektion kring fotografin, dess illusion och inneboende hemlighet, präglar även denna storartade konstutställning – inte lik någon annan.

 Erich Hörtnagls utställning ”Landscape in mind” med vernissage 5 september pågår t.o.m. 25 september på Örkelljunga kulturhus.

Spantspjärn, en symbolrik utställning på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 210903
I utställningen Spantspjärn med vernissage lördagen den 4 september på Galleri Skelderhus, åskådliggör konstnären Jörgen Platzer sina existentiella, filosofiska funderingar i en installation med rodden som metafor och handling.

– Rodd som gestaltande handling. Eller helande ritual. Eller kanske ett äventyr? Att ta sig fram på en flod är att färdas på en urgammal led genom ett samtida landskap. Det är det ursprungliga sättet att ta sig fram på en flod. Roddbåten är det skal i vilket jag för närvarande rör mig i världen. Jag gillar det makliga tempot, lugn och ro! Att ro sig fri. Man baxar fram i sin farkost, sin bubbla, säger Jörgen och tillägger leende:  
– Men det är inte rebusar jag jobbar med. Jag vill att mina verk skall gripa tag, stimulera fantasin!

Jörgen Platzer utbildad på Kungl. Konstakademien på sjuttiotalet har under åren gjort flera stora offentliga verk med känd symbolisk historisk anknytning bl.a. rondellhästen ”Trojansk häst” i Kalmar. Förutom uppmärksammade utställningar och arbetsstipendier är han seden decennier en omtyckt huvudlärare på Ölands konstskola.

Det är i historien, filosofin och mytologin Platzer hittar uppslag eller teman till sina målningar, skulpturer och installationer. Naturen är språkröret.

På galleriets frontvägg hänger ”skrovet” av en roddbåt som försedd med reflekterande flugvingar som i stället för åror. Ett flertal oljemålningar av grönska, kött, sten och vatten samt en videofilm av en man som ror i Kalmarsund kompletterar. En text på en kapaskiva och ett brett kompendium informerar och berättar om hans intentioner med Spantspjärn. Spantspjärn är den del av skrovet, där man hämtar spjärn och kraft för nästa årtag. Ett sådant skulle vi alla till mans behöva i pandemitider.

Jörgen Platzers installation med vernissage lördagen 4 september på Galleri Skelderhus pågår t.o.m. 3 oktober.

Pia Nordqvist

Ingenting är för sent...

Ästorp 210828
Den devisen är färgstarka, egensinniga Pia Nordqvist ett levande bevis och ett föredöme för.

– Ingen bestämmer över mig! Med pennan i handen bestämmer jag själv över papperet. I det lustfyllda skapandet försvinner det mörka och nya vägar öppnas. Det är en besatthet, säger Pia som nu ställer ut på sin forna arbetsplats Åstorps bibliotek och konsthall med utställningen ”Surrealistisk allmogekonst” med öppning måndagen 31 augusti.

Denna konstnärssjäl som brinner för skapande alla kategorier går sin egen personligt utstakade livsväg för att nå sina mål. Samtidigt är hon en livsbejakande, öppen medkännande och positiv utåtriktad personlighet som känner allt och alla.
Mörker blir ljus, ljus blir till mörker.

Pia Nordqvists livsbejakande, aktiva engagemang och arbete för kulturen i Åstorp belönades förra året med *Åstorps kulturpris” Efter pensioneringen från sitt jobb som biblioteksassistent och utställnings- och evenemangsansvarig, gjorde Pia äntligen slag i saken att på heltid ägna sig åt konsten.

Med erfarenhet av branschen och ett brett kontaktnät därtill, sökte hon med rekordfart runt på gallerierna. Resultatet är mer än imponerande. Efter tre år med fritt sökande och skapande hemma i Nyvång har Pia Nordqvist ställt ut på tjugo gallerier, varav åtta utställningar var jurybedömda.

Pia  Nordqvist var knappast någon novis när hon nystartade sin konstkarriär. Ända sedan tonåren på fritiden har hon arbetat med olika konsttekniker, bl.a. batik och textil, utbildat sig på konstkurser och workshops med 3-D. Oförväget har hon sedan sökt och experimenterat, sig fram tills hon hittat sitt eget uttrycksmedel, där pennan alltid hittar surrealismen i ett personligt bild- och symbolspråk. Pennor i blyerts, metall eller glitter samsas glatt med lemlästade dockarmar, ansikten, tyger och nät, porslinsskärvor till väggverk i 3-D, i hennes omfattande materialbox.

Djärva, vågade färgsättningar är ett livselixir för Pia, såväl i konsten som i kläder och inredning.  Färgprakt, mönster och former lånas gärna från allmogekonsten. Verkligheten möter overkligheten, humorn sagan, historien furstar i en berättande, imaginär bildvärld. Den är av drömmar vävd, där allt otänkbart och oförväntat kan ske. I personligt utformade imaginära rum eller utopiska maskiner.  Likt sagans gestalter känner vi igen deras personnage, även när de går in från verkligheten till overklighetens skrymslen

Fantasin har inga gränser. Det har tack och lov inte Pia heller.

 Vissa av Pias konstverk kan även köpas i giclétryck. För som Pia själv säger. Konsten skall vara tillgängling för alla, även de med smalare plånböcker!

Pia Nordqvists utställning ”Surrealistisk allmogekonst” öppnar för visning måndagen 31 augusti på Åstorps konsthall och pågår t.o.m. 15 oktober.

"Genom mina ögon" – Gertrud Alfredsson ställer ut på Tomarps Kungsgård

Kvidinge 210821
Gertrud Alfredsson har haft förmånen att få breda ut sina vingar, fritt lyfta och berätta och åskådliggöra sitt eget inre universum för vidare kommunikation – i drömlikt generösa lokaler. Illustratören, målaren och skulptrisen Gertrud Alfredsson som senast fick stor uppmärksamhet när hon skapade liv och energi med kolossalmålningar målningar och skulpturer i Blå Hallen i Höganäs 3000 kvm generösa lokaler.

Nu är det dags att ge nytt liv i det stilfulla Stora galleriet på kungsgården i utställningen ”Genom mina ögon. I Lilla galleriet samsas två konstnärer med vitt skilda uttryck och tekniker – Internetkonstnären Ville Victor Johannesson och Koloristen Jannike Nattvarg.

Det finns en dominerande frihetskänsla i Gertrud Alfredssons teckningar, målningar, keramik och skulpturer. Konsten känns så opretentiös och fri som den bör vara, när hantverket sitter där den skall. Den gör den hos Gertrud, utbildad på Forum Konsthögskola I Malmö under fem år, är aktiv konstpedagog och håller därutöver ofta ledningen i större konstprojekt. Utställningarna från slutet av åttiotalet är mer än många, likaså stipendierna som rullat in. Hon syns och hörs denna mångsidiga, konstnär, som vill berätta och skapa kommunikation i verk där humorn ofta tittar fram i allvaret. Samtid och dåtid möts i formsköna skulpturer med underfundiga vibrationer. Fabler och sagor tar plats i koloristiska , mångtydiga oljemålningar. Figurativa uttrycksfulla tecknade porträtt berättar sin historia. Andra abstrakta färgstarka motiv berättar sin historia. Det fula och det vackra stämmer möte.

Det stora visar sig i den lilla vardagliga.

– Det gäller att hitta formen, våga och stå upp för de bilder som växer fram. Det rullar på men det krävs tid, säger Gertrud Alfredsson som har en annan konstnär i hallen intill: halmkonstnären Anna Lena Ingemansson. Det är som synes konst i alla tänkbara vinklar och vrår på Tomarp. T.o.m. Magasinet har fått en ny gäst: fotografen och reklammannen Micce Rylander som här visar tryck och oljemålningar.

Utställningen Genom mina ögon med opening 21 augusti pågår fram till den 26 september.

Fotokonst i den högre skolan visas i Krapperups konsthall

Elisabeth Hillings utställning "Naturen och tiden" på Galleri Moment

Ängelholm 210809
Naturen och tiden kallar Elisabeth Hilling sin kommande utställning på Galleri Moment på Galleri Moment med opening tisdagen den 10 augusti. Titeln  stämmer fint med textilkonstnären Elisabeth Hillings tydliga intentioner av vad hon vill förmedla i sina screentryck och textilvävar.

Naturens kraft, ljus och mörker, livets frågor och tidens gång är ämnen hon tangerar och belyser i textiler, tryck och blandtekniker. Med ljuset som ledsagare och stor hantverksskicklighet screentrycker hon i lager på lager på pannå, papper eller textil, gärna med blandtekniker.

– Jag gör ständigt nya upptäckter, söker mig fram. Gör gärna olika kombinationer av schablonerna, aldrig massupplagor. Experimenterar ofta, och gör gärna bildserier med teman, säger Elisabeth och visar på en bild, kallad Spår av tid. Här har hon översatt ett vackert artonhundratalsfoto till screentryck och satt en äkta spets från samma tid som fotot. Effekten blir magisk. Intill på ett bord ligger mindre tryck på pannå, naturdagböcker med motiv av bl.a. ekorrar och fåglar. En stiliserad, sakral bildväv med titeln Ljus i staden med spännande djup och renhet hänger intill. Naturbilder från vattendrag och myrar och årstidernas växlingar tar plats på väggarna. Även folklorevävda objekt i gamla traditionella tekniker har hittat hit.

–Jag är utbildad ämneslärare och jobbade som sådan ganska länge. Men till slut kände jag att jag bara måste fortsätta med att utveckla mitt stora intresse för textil och konst i alla dess former. Jag slutade mitt lärarjobb sökte och kom in på HDK i Göteborg, där jag studerade 1977 till 1981. Sedan dess har jag varit verksam som konstnär, berättar Elisabeth Hilling, hemmahörande i Alingsås.

Elisabeth har sedan under decennier varit en flitig utställare, erhållit ett dussin offentliga uppdrag och är representerad i ett flertal kommuner och landsting.

Elisabeths utställning Naturen och tiden på Galleri Moment med öppning
10 augusti pågår t.o.m. 28 augusti.

Hon använder bilder i stället för ord

Shaw Petronio´s Women of Power på
Galleri Oscar i Mjöhult

Mjöhult 210714
En stor målning av ikonen Frida Kahlo på Galleri Oscars entrévägg visar inte bara vägen för besökaren. Denna fantastiska powerkvinna och konstnär som tufft sade sig ”skita” i vad världen tycker, står som en stolt, värdig representant för Shaw Petronios utställning ”Women of power”. Starka kvinnor, många feministikoner från all världens hörn, flera med igenkännandets tecken, möter besökaren inne på Galleri Oscar.

Det är kvinnor mot strömmen som blickar ut i galleriet - kvinnor som satt ned sina klackade eller oklackade djupt ned i världens mylla av orättvisor och ojämnlikhet. De är kvinnliga föredömen som har reagerat, agerat och satt ned foten i den åldriga, krackelerade myllan av orättvisor och gjort avtryck.

Bland de svenska kvinnor som porträtteras hittar vi namn som Astrid Lindgren, Stina Wollter och Mia Skäringer bland internationellt kända som Nina Simone, Virginia Guiffre Nawal el Saadawi. Alla dessa kvinnor – såväl författare, musiker, politiker, har vågat ta steget för förändring och förbättring av kvinnors livssituation, vissa med risk att mista livet.

Shaw Petronios färgstarka, kraft- och livfullt suggestiva kvinnoporträtt lämnar ingen oberörd. Deras ofta osannolika livshistoria nämns i korta texter under konstverken eller varför inte i motivet. Texter som ”No more fuck to give” No women gets an orgasm from shining kitchen floors”.

I likhet med hans porträtterade kvinnor går även Shaw Petronio mot strömmen, är gärna rebellisk, alltid tankeväckande i sin konst.

Denne street-, pop- och Contemporary Artkonstnär går sin egen väg även rent hantverksmässigt. Han kombinerar gärna på sitt personliga sätt Fine Art, Comic strips, multimedia och animationer.  Uppvuxen i ett konstnärshem i England med jugoslavisk far och engelsk mamma har han under vissa perioder sökt sig till andra konstformer som musik och teater, graffiti - former som gärna befruktar varandra med mersmak. Hans rebelliska, engagerade inriktning på allt han företar sig konstnärligt, tar ofta grafitten plats.

Sedan många år bor Shawn med sambo och familj i Jonstorp. Sedan dess har han gjort en mängd uppmärksammade utställningar och Shaws engelska konstutbildning har kompletterats med en Masterexamen i interaktiva medier.

Shaw Petronios utställning “Fish without bicycles - Women of power” har vernissage lördagen den 17 juli och pågår t.o.m. 15 augusti på Galleri Oscar i Mjöhult.

Hantverk, naturen och de fyra elementen är självklara inslag i Karol Zarbocks liv

Ängelholm 210709
Keramiker Karol  Zarbock lyfter både sina egna rötter och naturens rötter i en kommande utställning på Galleri Moment från 10 juli.
Med humor och underfundighet gör Zarbock djupdykningar i såväl sitt inre som i naturens skrymslen.

Han är en keramiker som med keramiken som verktyg gärna vill berätta eller sätta ljus under skäppan på existentiella frågor i keramiska collage och installationer. Men lika gärna arbetar han fram formsköna, estetiskt tilltalande skulpturala objekt med stark inspiration från natur, växter och arkeologiska studier.
Med symboliserande objekt ger han inblick i personligt upplevda händelser, ögonblick och tankar i montage, uppsatta längs ena långväggen i Galleri Moments galleri i Gamla Rådhuset.

– Här visar jag bitar av mitt polska arv. Ett litet Polen, fast i Småland… Hantverk av olika slag ligger nog i generna. Männen snickrade och byggde, kvinnorna sydde eller broderade, berättar Karol och visar på en polsk LP-skiva i montaget, pappans favorit.

Hantverk, naturen och de fyra elementen är självklara inslag i mitt liv.

– På Konstfack tog jag kandidatexamen 2015 i glas och keramik, men jag fastnade helt i leran som känns naturlig för mig. Jag gillar att jobba med texturer, imitera material, vill inte sitta och dreja bruksgods. Det är jag för rastlös för.

På golvet i galleriet växer det en stor mullig skulpturgrupp av svampar, ett objekt som platsar lika väl i offentliga som i det privata salongerna. Det gör även det guldskimrande, stora, mycket dekorativa fiskedraget i taket som dominerar och sätter extra glans åt utställningen.

Karol Zarbocks utställning med opening 10 juli pågår t.o.m. 31 juli.

Djur&Odjur på Galleri Oscar i Mjöhult

Intryck blir avtryck... Ord och tankar omvandlas till bild

Kerro Holmberg

Liv Widing och Martina Eriksson i Lilla galleriet

Martina Eriksson, måler

Släpp konstnärer loss, det är vår!

Rita-Li Hedelin

Ann-Marie Grind

Olle Hellmouth

Maria Monelius Grifó

Malin och Uf Fjellström

Lisbeth Cedwall

Text: BMZ.se / Ann Christine Montelius

Krapperup 201113
Var och en har hittat sitt bildspråk i personligt utforskande, berättande bildrum. Deras respektive manér, teknik och tankebanor är vitt skilda medan inspirationen oftast föds och återges från hemmiljöer, ute eller inne.

De första konstverken besökaren möter i konsthallen är Olof Behrens kraftfulla, starkt koloristiska akrylmålningar med doft av Contemporary Art med Streetvibrationer. Hans målningar och kolteckningar känns som födda i stunden. De är nära nära och nu.

– Jag jobbar i dialog med mina målningar, testar gränser och vågar numera avsluta målningen i rätt ögonblick, aldrig överarbeta, även om det är svårt att stoppa en rörelse eller intention, förklarar Olof.

Olof jobbar helst i större format men det är inget mot Mirja Ilkka som utför sina stämningsladdade, poetiska berättelser på meterhöga dukar. Det är mjuka, sublimt varsamma naturmotiv Mirja exponerar, där sagans magi och naturens under tar plats bl.a. i jättelika svampar samt i motiv från Jona och valfisken.

Det är en egen skimrande värld i dimma eller slöjor dold som man gärna vill gå in i och stanna kvar i.

Gustav Sundins bildvärld däremot är glatt igenkännlig för alla och envar.

Inspirerad av Carl Larssons bok ”Mitt hem” skapar Gustav personligt upplevda vardagsbilder från sitt hem med barn och familj.

Det är en skildring av en konstnärsfamiljs vardag på 2000-talet med dess stök och bök contra Carl Larssons idylliserande sekelskiftsromantik från 1899.

Homeworks kallar Gustav Sundin sin serie hemstudier med osviklig personlig touch. Egna studierna kommer från Academie Florence, där han även varit verksam som lärare. Lärartakterna sitter kvar och numera driver han målarskola och Konsthallen på Fabriken i Torekov.

Mirja Ilkka

I Coronas kulturskymning och hotande mörker tänds ett litet stalljus i Mjöhult

Känt och okänt – en utställning
med många ansikten

Klippan 201009
Se människan! Men vem? Vilket av mina jag är jag, för det finns ju många av dem, eller…? Vår egen självbild stämmer sällan med omvärldens. Men bra porträtt kan på ett enda klick berätta ett livs historia eller framhäva oanade delar av personligheten. De kan beröra,  engagera, ställa frågor, leda framåt…

Fotoobjektet och betraktaren är i symbios. Så är fallet i Magnus Ragnvids lysande fotoutställning Familiar face på Klippans konsthall. Det är mycket spännande att studera och känna in de tjugofem personligheter, kända och okända som vi möter i konsthallen.

Klippansonen Magnus Ragnvid  återvänder efter tjugofem år till sitt barndoms Klippan med utställningen Familiar Face, tillägnad bortgångne barndomsvännen Mats Andersson. Det är starka, inträngande kvinnoporträtt, i storformat, där det laddade uttrycket förstärks av dess höga tekniska kvalitet och förklarande texter.

Sårbarhet är ett av nyckelorden som smygs in i Magnus Ragnvids levande, intensiva bildrum, där styrka, livskraft och energi alltid tar plats. Här träffar vi Magnus mamma Lena Ragnvid i ett ömsint porträtt bland kändisar som Petra Mede, Camilla Läckberg, Jill Johnsson, Sarah Dawn Finer samt aktivister, HBTQ-ikoner bland de många kvinnor som inspirerat honom.

– Kameran är mitt skydd och verktyg för att komma åt individen bakom fasaden. Jag vill berätta en historia, för mig själv och andra. Alla har en självbild man vill visa utåt. Jag själv gör min egen tolkning av deras personligheter. Min tolkning och kvinnornas egen möts sedan i deras betraktelser.

 Man kan säga att jag är såväl regissör som psykolog och problemlösare, när jag fotograferar porträtt, säger Magnus som känner det ångestladdat men samtidigt förlösande att vara tillbaka på sin barndoms gator, där han ofta kände sig utanför, likt en Ufo.

– Men det var nog jag som behövde röra på mig och hitta mig själv, säger Magnus, stationerad i Stockholm men som även varit verksam i såväl London, som Köpenhamn och Berlin.

Magnus blev snabbt etablerad fotograf med uppdrag från Absolut Vodka och Zeta till TV 4 och Vogue samt ett flertal utställningar bl.a. på Svenska ambassaden i Tokyo.

Magnus Ragnvids utställning Familiar Face med vernissage
10 oktober pågår t.o.m. 29 november.

Sanna Bråding


Julia Frej

Spännande dokumentation av förlista fartyg i Östersjön

Monka Ljungby 201001
Det bortglömda… Det som inte blev …  Återvändsgränder… Minnen. 
I Karl Magnus Peterssons konst påminns vi om det som var, det vi förlorat.
Under ytan berättar förlista skeppsvrak i Östersjön sin egen historia om bortglömd historia och händelser.
Bombflyg, minor och torpeder, olyckor eller medvetna sänkningar…  Alla förlisningar har satt spår hos såväl berörda människor som i vår historia och kulturarv.

Övergivna vrak blir tidskapslar.
Ämnet är idag glödande hett med tanke på utredningen av Estonias öde.
Saknad kallar Karl-Magnus Petersson sin kommande utställning som ingår i hans serie Stills på Galleri Skelderhus Vernissage 3 september på Galleri Skelderhus.
Det är suggestiva vackra unikt fångade foton med dystopisk klang som visas i generöst storformat i det lilla galleriet.
Efter fem år på Valands konsthögskola, har Karl Magnus Petersson hållits sig till samma temata sedan 2004 i olika versioner och tekniker
Han jobbar med installationer, skulptur, modellbyggen och fotografering,  alltid något på gång – gärna samtidigt.
Karl Magnus har rönt framgång både härhemma och internationellt och erhållit en mängd utmärkelser. Liljevalchs har han gästat ett flertal gånger.
De foton som Karl-Magnus Petersson visar här omfattar en unik arbetsprocess med början i Östersjöns havsdjup.
Med en sidescreenscanner fångar Petersson ljudvågor som han sedan tolkar och överför till bild i datorn, printar, formaterar och färgsätter. Strömmar och olika salthalter kan sedan påverka det slutliga resultatet. Han gör även visuella konstnärliga gestaltningar av bildmaterialet, baserat på 3D ekolod. Fotograferar gör Karl Magnus, med en analog Hasselbladskamera.

– Jag upptäckte potentialen redan 2002. Man kan se dessa bilder som en ofrivillig Land Art. Oförutsedda effekter i hanteringen ger en kick.
Jag arbetar alltid med långa tidskrävande projekt, gör mycket reseacharbete, letar i arkiv och söker människor som överlevt förlisningar eller spår av dem. Den individuella, lokalhistoriska anknytningen och det politiska klimatet, den tid då skeppen sänktes, är spännande att göra ”djupdyk” i. Jag väljer oftast civila fartyg med ett intressant historiskt perspektiv. Bl.a. fraktfartyget Bengt Sture som hämtat kol från Tyskland under andra världskriget …

Dess öde och följder på efterlevande har Klas Östergren berättat i essäsamlingen Saknade rapporter. S/S Ada Gorthon som sänktes av en sovjetisk ubåt 1942 har lokalhistorisk anknytning då rederiet var hemmahörande i Helsingborg. Även här kan man hitta spår av människoöden i det övergivna. säger Karl Magnus Petersson som på började sin Stillserie redan för sjutton år sedan och fortsätter att vidareutveckla sitt framgångsrika koncept.

Förlorad historia… Förlorad framtid?
Bortglömd historia och händelser omfattar utan undantag människoöden och förtjänar därför alltid att belysas för att kunna se framåt.
Framför allt, det som sker och har skett under ytan i Östersjöns globala hetluft.

Karl Magnus Peterssons utställning på Galleri Skelderhus med vernissage 3 oktober kl. 13 -16 pågår t.o.m. 25 oktober. På vernissagedagen är konstnären närvarande.

Utställningen är ett samarbete mellan kurator Martin Schibli och Galleri Skelderhus.

I´m Still Standing – Alba S Enström på Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 200903
Det är en flödande, vibrerande livskraft som fyller det lilla galleriet på Skelderhus med opening lördagen 5 september. Det är konstnären
Alba S Enström som bjuder in till späckad helhetsupplevelse med igenkännliga, spännande stopp på vägen i form av en serie av 40 pappersmålningar och akvareller.

Hans konstverk känns äkta och födda i stunden. Det är ett samtida, expressivt måleri, som en samling dagboksanteckningar där kärlek, passion och hopp tar plats, förstärkta med citat eller låttitlar.

Alba S Enström hittar referenser i såväl underground och punkmusik som mode, bondage och arkitektur. Här kan man hitta citat från bl.a. Rihanna och Lady Gaga i de intensiva, kraftfulla bildrummen. I`m Still Standing kallar han utställningen, en titel från Elton Johnlåt. Alba är sextio år, en ålder som dagens läge är förhållandevis hög bland contemporaryartists, därav titeln.

– Jag är målare och poet, modellerar och skulpterar med färger med kroki och teckning i grunden. Kroki är för en konstnär som noterna för en konsertpianist.

 Jag inspireras ofta av den yngre generationen. Sådana som Skelderhus Harald Hjärne och Ester Cavallin som nu studerar konst i Umeå. De ger hopp om framtiden, säger Ystadsfödde Alba S Enström, utbildad på Konstakademien i Köpenhamn, där han numera är bosatt. Alba S Enström har ställt ut på muséer, gallerier och biennaler förutom i Sverige även internationellt bl.a. i Tyskland, Danmark, Schweiz, Ryssland och Kina. En större museiutställning på Pori Art Museum i Finland väntar i höst.

Utställningen I´m Still Standing har vernissage på Galleri Skelderhus lördagen
5 september kl. 13 – 16 och pågår t.o.m. 27 september.
Öppettider 11– 16 lördagar och söndagar.

I gränslandet mellan fotografiska och måleriska processer och traditioner

Åstorp 200828
Tillfället gör inte bara tjuven. Detta faktum gäller även i konstnärens vardag, där ett vardagligt tillfälle kan bli ögonöppnare och incitament till nya experimentella skapelser.

– Det var när jag delade en limefrukt som jag sedan fotograferade som jag upptäckte det måleriska i foto.

Jag såg penseldrag och rörelser, en upptäckt som fick mig att undra hur vi egentligen ser på saker och ting. Det blev till ett experiment, varav ni kan se delar av resultatet här i Åstorps konsthall 27 augusti – 23 oktober.
Det säger konstnären och fotografen Olof Nimar, född 1985, utbildad vid konsthögskolorna i Braunschweig och Malmö. Han har en rik skörd utställningar såväl hemma som utomlands i bagaget.

Nimars konstnärsskap rör sig i gränslandet mellan fotografiska och måleriska processer och traditioner. Ofta ingår även installationer i hans konceptbaserde utställningar. Dock inte i denna utställning ”Mellan tre fingrar”, där bilderna på frukter är fotograferade i rörelse och dagsljus.
Titeln syftar på paralleller mellan de olika konstuttrycken.  Han söker hitta en egen liten värld i mellanrummet eller sammankopplingen mellan det vi ser och de vi med vår erfarenhet vet. Vad ser vi egentligen? Var går gränsen mellan dokumentation och konst, fiction och verklighet? Mellan olika konsttekniker? Det är ett djärvt grepp, ett vågspel att visa endast sju små mjukt milda foton av  lime, mispel och plommon i en förövrigt tom konsthall. Det är ett in absurdum minimalistiskt, rogivande och tidlöst rum, där man inte kan fästa blicken på någonting annat än Olof Nimars bilder.  Vad man upplever eller inte upplever i Nimars bildrum är upp till var och en.

Som helhet ger Olof Nimars utställning ”Mellan tre fingrar” ett meditativt, ifrågasättande intryck som inbjuder till att sitta i soffan framför och meditera och begrunda.

Åstorps konsthall är öppen under bibliotekets ordinarie öppettider.

Två kulturer möts i bildspråk

Ängelholm 200723
Två kulturer möts i bildspråk med vitt skilda uttryck och tekniker på utställningen Livs-krafts-ilska i Gamla rådhuset, arrangerad av Galleri Moment. Konstnärerna Eva Olsson och Heba al Akkad har funnit varandra i resp. bildvärld, tankebanor och målsättning och ställer ofta och gärna ut tillsammans.

Medan Heba jobbar, starkt koloristiskt, expressionistiskt, gärna surrealistiskt med ytor och strukturer, är linjen, rörelsen och ögonblicket närvarande i Evas avskalade målningar, där teckningen är huvudspråket.

– Vi ser utställningshallen som en gemensam målarduk som vi tillsammans söker balans i. Vi är båda konstnärligt högskoleutbildade med tränade ögon.

Innan vi kör igång med en utställning försöker vi hitta den röda gemensamma tråden i de projekt vi jobbar med just nu. Vi tolkar varandras arbeten. Heba arbetade med att ilsket uttrycka tankebanorna kring vad vi stoppar i oss. Jag sökte livskraft i naturen, vill förmedla energi och trygghet – därav namnet
Livs-krafts-ilska, berättar Eva Olsson.

– Kvinnan, flickan och barnet är centrala figurer i bådas våra verk. Denna utställning tar fram tankar och funderingar kring människans förhållande till naturen. Det handlar om sårbarhet och styrka, uppbrott och att ta sig vidare samtidigt som det visar en önskan och ett sökande efter balans och harmoni, berättar Heba al Akkad som upplevt ett helt annat konstnärsklimat i Syrien.

– Var man utbildad konstnär var det alltid ens huvudyrke. Här är det många som  jobbar med annat också för sin försörjning. Kommunala gallerier finns inte heller i Syrien. Här finns fler plattformer.

Men trots  att  Eva och Heba är varandras motsatser med olika bildspråk är de som ler och långhalm,. De möts  i  konsten och bildspråket med strävan att lyfta varandra och se kontrasterna dem emellan som en tillgång.

 Utställningen Livs-krafts-ilska på Gamla Rådhuset i Ängelholm pågår
28 juli– 15 augusti

Krapperups konsthall - Kvinnor skapar män

Krapperup 200717
– Konst är empirisk vetenskap! Den är metafysisk, deklarerade Odd Nerdrum, deklarerade Odd Nerdrum vid ett kort möte på Krapperups Konsthall, där fyra av hans kvinnliga adepter/lärljungar ställer ut under mottot ”Kvinnor skapar män”

Detta att beröra, provocera och skapa debatt har han lyckats med över hövan – den figurative kitschmålaren Odd Nerdrum med djupa rötter i det klassiska traditionella hantverket och kitschmåleriet som berättarteknik.
Det forna nedlåtande begreppet kitsch har hos Odd Nerdrum ändrat karaktär och förvandlats till ett effektivt styrmedel i hans ofta mästerliga bildrum. Han tog upp skällsordet från myren och satte ljus på det enligt hustrun Turid Spildo. 

Även icke konstintresserade har väl knappast missat Odd
Nerdrums självporträtt med erigerad penis. Några sådana hittar vi dock inte i hans adepter och följeslagares utställning ”Kvinnor skapar män” i måleri och skulptur på Krapperups konsthall.

Norska Helene Knoop, Turid Spildo, Odds livledsagarinna och konstnärlig ledare för Nedrumskolan, Cathrine Bergsrud samt skulptrisen Sara Berglund ger här sin syn på män och mansrollen.

– Det är en signal till männen, byggd på känslomässig grund och Odds discipliner. Tanken är att synliggöra kvinnliga bildkonstnärers roll i måleriet och ta fram den emotionella sidan hos män, säger Turid Spildo som själv vurmar för landskap och gärna sätter in en ensam man i detsamma, fjärran den traditionella hjälterollen.

Cathrine Bergsrud söker det tidlösa, ser Jesus som en representant för män och har bl.a. reflekterat över Jesu livsvillkor och ansvar i ett av sina verk.
Hon slår fast att kitschmålare ofta blir kritiserade för att måleriet är forntida men anser att historien innehåller allt som behövs och att inriktningen kan tillföra nytt i dagens feministdebatt.

Helene Knoops starka inriktning på god kitsch där patos, poesi, drama och allvar samsas i en suverän mix i hennes bildvärld tar plats intill en målning av maestro Odd. Män klättrar i ansiktet på en kvinna. På en annan klättrar de över kroppen i Knoops klassiskt skickligt utförda färgstarka målningar.

Vikenkonstnären och skulptören Sara Stenlunds tredimensionella poetiska och filosofiska skulpturporträtt kompletterar och ger ett extra lyft i utställningen.

”Kvinnor skapar män” pågår från den 18 juli t.o.m. den 30 augusti.

Sara Stenlund

Känslomässiga regelverk i Gamla Rådhuset – Galleri Moments tillfälliga lokaler

Ängelholm 200220
Med såväl humor som allvar och underfundighet värmer Therese Thorgren Gamla Rådhusets galleri - Galleri Moments tillfälliga lokal under renoveringsarbetet i bibliotekshuset. Harmoniska, mångtydiga akrylmålningar av hennes lilla tvååriga dotters vardag fångar blicken, skapar nyfikenhet och upptäckarglädje. Vi känner igen våra egna inre bilder av det lilla barnets utveckling och förundran.
Det stolta barnet poserande i pappans skor, nyfikenheten inför det okända, testades av gränser…

Bilder av barn i rörelse, där de olika bilderna kan kommunicera med varandra som i en triptyk eller installation…Eller… Fritt fram för tolkningar. Allt kanske inte är riktigt vad det synes vara i de mjukt, varsamt färgsatta motiven med dess realistiska miljöer och skulpturalt uppbyggda personnage.
Det finns mycket att beröras och njuta av det vardagliga ögonblicken som öppnar sig i Thorgrens skickligt komponerade, rena bildspråk.
“Känslomässigt regelverk” kallar Therese Thorgren sin utställning med vernissage lördagen 22 februari. Det hon syftar på är hennes intuitiva, kontrollerande arbetsprocess som måste följa hennes inre känslomässiga regler..
– Jag bygger mina bilder. Jobbar geometriskt, vrider och vänder på vinklar och lutningar för en balanserad rytm i kombination med viss skevhet. Det är små, små detaljer i linjespelet jag jobbar med, säger Therese som även vrider och vänder leran i sina skulpturer därhemma.  
I hennes tankebok “Rimmat fläsk och fula ord” vrider hon även orden verbalt.
Trettiofyraåriga Therese Thorngren som gick ut en treårig utbildning på Konstskolan Önnestad så sent som 2015 har redan uppmärksammats och hunnit med ett flertal utställningar. Filosofistudier i Lund har hon också avverkat sedan dess - ett perfekt komplement för en kreativ konstnärssjäl som Therese Thorgren!

Vernissage av “Känslomässigt regelverk” på Gamla Rådhuset i arrangemang av Galleri Moment lördagen 22 februari. Utställningen pågår t.o.m. 14 mars.

Dotter och barnbarn visar Gustav Arnes målningar på Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 200220
– Det är inga typiska Gustav Arnemålningar med himmel och hav som vi visar i denna utställning. Pappa var intuitiv och emotionell, inte intellektuellt analyserande. Måleriet var det viktiga, inte motivet. Det var hans inre tillstånd som tog sig uttryck i naturmotiv, i landskap, himmel och hav. Det mänskliga temperamentet liknar ju i mångt och mycket naturens ständiga skiftningar. Ilsket, lynnigt eller lugnt, varligt och kärleksfullt…

Här visar vi en liten del av hans egna skiftande inre tillstånd ur hans produktion på sjuttio- och åttiotalet, säger Gustav Arnes dotter, konstnären Katinka Husberg. Tillsammans med sonen Harald och hans sambo Ester Cavallin, även dessa konstnärer, driver Katinka Skelderhus och Klenodbutiken. 
Lördagen 22 februari blir det vernissage på Gustav Arnes målningar och grafik på Galleri Skelderhus.
Gustav Arnes måleri är kraftfullt klassiskt. Denne varmt uppskattade bildkonstnär föddes 1925 i Höganäs och lämnade det jordiska  2011. 
Två retrospektiva utställningar har arrangerats sedan hans bortgång - en på Tomarps kungsgård och en minnesutställning på Höganäs museum.
I Gustav Arnes skånska naturmotiv, gärna från Kullabygden, skapar naturen själv sin egen dramaturgi. Ljuset och rymden i hans naturmotiv är erkänt mästerliga. 
Det är ingen slump att han kallades för Vikens Skagenmålare och att hans konst betecknades som atmosfärisk. 
– En blandning av jordisk tyngd och andlig lätthet…
Så karaktäriserade sonen, konstnären Simon Arne faderns skånska naturmålningar i ständig förvandling allt efter temperatur, årstider, där varje liten skiftning eller nyans åskådliggörs.

Utställningen med Gustav Arnes målningar med vernissage lördagen 22 februari pågår t.o.m. 15 mars.

Marianne Hall – Med leran som
främsta språkrör

Kvidinge 200214
Ecco homo - bortom ytan, bortom tid och rum… Dit orden inte når…
Skulptrisen Marianne Hall bjuder på en tankeväckande, starkt berörande resa i sin kommande utställningen på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen 15 februari. Marianne Halls skulpturer är tidlösa men rykande aktuella. Det sköra skalet hos hennes expressiva människogestalter i terrakotta, rymmer all världens tidevarvs oro, ångest, vanmakt och förtvivlan. Med ömhet och varsamhet, ristas människors erfarenheter och upplevelser in i leran som berättar vad som döljer sig under ytan. Existentiella frågor vi alla brottas med tittar fram som gubben i lådan, när vi ser de utsatta människosläktet. Vem är jag? Vem är du? Vad göra?

Det är kärleken till livet, naturen och människorna som driver Hall framåt i hennes meditativa arbetsprocess. Hoppet kan ta sig oväntade gestaltningar. I en bräcklig farkost med flyktingar är det en hoppets ledare som styr. Eller?
Var och en har sin egen tolkning.
Det var i leran Marianne Hall hittade sitt språk som föddes och föds igen i det meditativt tysta rummet.

– Leran är mitt färdmedel i min livsresa som jag kallar “Det stora äventyret” i en bok om mig och min konst.

Uppvuxen i en familj med fjorton barn, Marianne näst yngst blev hon ändå ett ensambarn. Den medvetna livsresan började med en blåsippa när hon var fyra år. De såg varandra, gav hennes trygghet.

 – Det stora äventyret började när blåsippan och jag såg på varandra. Mina sinnen öppnade världen för mig, säger Marianne som fortfarande ser på sin första hallelujaupplevelse med barnets förundran.

En pojke av brons som hon låtsades ha liv och som hon aldrig var rädd för, är andra oförglömliga minnen och milstolpar som etsats sig fast. 
När hon efter akademiska studier kom in på Konstfackskolans skulpturavdelning arbetade hon mycket efter modell, något hon sedan fortsatte med på Konstakademien.  Det blev till slut åtta års modellstudier - egentligen mot alla odds.

– Jag förstod inte varför det var så viktigt. Men plötsligt en dag utbrast jag: Nu ser jag! En skön upplevelse av skönhet rytm, dynamik och sammanhang. Nu hade jag ett språk som tog makten över vanmakten, berättar Marianne om sitt livs stora skifte.

I utställningen på Tomarp kan man följa hennes livsverk från 13 års ålder i en driven teckning, vidare till klassiskt sköna bronsbyster och avskalade, svepande eleganta teckningar. Marianne Halls stora familj är med henne här på Tomarp, om än inte bokstavligen. Pappan skräddarmästaren Filip Forsbergs kraftfulla, inträngande teckningar fyller hallen till Lilla galleriet. Brodern, kände, prisbelönte filmaren Lars-Lennart Forsbergs kortfilm Kyrie Eleison med tonvikt på Mariannes skulpturer rullar på inne i andra änden av galleriet - till tonerna av Björks röst. Även systern Hertha Hillfons skulpturer har tidigare gästat Tomarp Kungsgårds konsthall. 
Det poetiskt sköra vackra i kombination med vreden över vår tids tillkortakommanden uttrycker även Marianne Hall som verbal konstnär i poetiska ordalag. Ett Lundaförlag har nyligen köpt rättigheterna till en lyriksamling, signerad Marianne Hall.

Utställningen på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 15 februari pågår t.o.m. 22 maj.

Jag plockar isär mitt jag...

Klippan 200124
Likt en livgivande, lustfylld upplevelsepark, befolkad med förunderliga, fantasieggande och tankeväckande textila skulpturer, objekt och tavlor står nu Iryna Hauskas extraordinära, färgstarka utställning färdig för besök i Klippans konsthall.
Utställningen “Jag plockar isär mitt jag” har vernissage den 25 januari, där Iryna även håller en performance. Den bör bli inspirerande och spännande.

För vem mer än denna textilkonstnär har skapat en fantastisk, färgsprakande installation av 300 insamlade, begagnade strumpbyxor på en fasad? Vem mer gör “virkade” betonger och bronser? De säger mycket om Irynas experimentella, orädda konstnärskap. Kärleken till det textila går igen i all hennes skapande, likaså att förmedla ett budskap i färgstarka gestaltningar.
– Varje händelse i mitt liv lämnar spår av i mig i form av en bild eller skulptur.
Såväl Iryna Hauskas konst som utbildningsväg och livsresa är unik.
Uppvuxen i Vitryssland med en pappa som militär, blev det många flyttningar under barnaåren. Under resvägarna fick Iryna virknål och garn att sysselsätta sig med. Ofta gjorde hon inte färdig sina alster utan förändrade och förädlade dem senare. Mötet med människor under resorna gav inspiration och gör så än idag. 
Samtidigt lärde hon av sin far att vart man än flyttar har man sin egen värld kvar inom sig. Det enda hon ägde var sina tankar, kunskaper och erfarenheter.
Iryna blev snabbt fast i det det taktila, mjuka textila hantverket, såg tidigt utvecklingspotentialen. 

Redan som sextonåring kom hon in på den eftertraktade konstskolan, där samma regler och studier som för flera hundra år sedan gällde på den vitryska motsvarigheten till Konstfack. Bl.a. skulle människokroppen inspekteras vid operationer.
– Jag tänker ofta på den människa jag såg som andades som andades med hjälp av en maskin och skapar egna filosofiska bilder om vår kropp som ofta bestämmer över vårt liv. I denna utställning skall jag plocka isär mitt jag genom att återskapa, kombinera och reflektera över min kropp, säger Iryna som studerat konst, filosofi och medicin under studietiden i ett decennium.

För tio år sedan kom hon till Sverige. Då var hon sedan länge etablerad konstnär i Vitryssland och hade sina fans där. 2017 tog hon sin Master i Visuell kultur och lärande på Konstfack, vars studier och pedagogik i mångt och mycket var främmande för Iryna. Det svenska kulturklimatet gav upphov till många frågeställningar.  – Vem är jag? Och varför hamnar nyanlända kvinnliga konstnärer utanför den etablerade kultursektorn och har svårt att hitta ett nätverk?
– Den nyanlända sitter fast som en fisk i ett näts mellanrum, konstaterar Iryna som nu även varit projektledare för flera internationella konstprojekt.
Iryna reflekterar gärna över människans underskattning av det tidskrävande.
– I en tid av överflöd, gytter och missljud vill jag att mina filosofiska skulpturer skall påminna oss om vår historiska uråldriga själ.
Iryna Hauska har nu jobbat med textil i olika tekniker i tjugo år, fått ett flertal stipendier, undervisat i ämnet och haftmånga utställningar i Sverige, England, Belgien, Japan, Vitryssland, Polen och Litauen.

Nu är det dags för Klippans konsthall med vernissage 25 januari.
Utställningen pågår t o m 1 mars.

Gåtfulla, berättande skulpturer i
Gamla rådhuset

Ängelholm 200124
Det är livligt befolkat både inom och utanför Gamla Rådhusets väggar just  nu. Torget är som vanligt i livlig rörelse av folk och fä. Inne i galleriet frekventerar människor, mytologiska väsen på bord, väggar och fönstersmygar. Det är konstnären, skulptören och keramikern Tony Abrahamsson som lägger sista handen på sin utställning i väntan på vernissage lördagen 25 januari.

Utställningen sker i Galleri Moment namn.
Under ombyggnaden av biblioteket använder sig galleriet av Gamla rådhusets inbjudande lokaler, där främst konsthantverk och skulpturer känner sig välkomna. Det är ett brett spektra av mänskligt liv i olika figurativa former i stengods och raku som Tony Abrahamsson presenterar. 
Hans skulpturer är gåtfullt berättande, ger gärna associationer till mytiska väsen. För att skapa liv och stärka uttrycket i skulpturerna sätter Abrahamsson fokus riktningar, vridningar, sträckningar och blickar på sina gestalter, försedda med skilda texturer och glasyrer. Färger lyser oftast med sin frånvaro, då Tony ser formspråket som det centrala.

– I galleriet flockas människor och andra skulpturala varianter  i ett samspel. Jag sätter olika namn på mina skulpturer beroende på verkens placering. De får nya namn på olika utställningar. Beroende på hur de placeras ändras deras uttryck och dignitet. Livsfomer blandas. Jag försöker iscensätta mina gestalter på olika sätt, sätta in dem i udda konstellationer Vissa som känns vackra ihop med en viss skulptur, kan bli fula ihop med en annan, säger Tony Abrahamsson, medlem i KRO, utbildad på Konstfack på sjuttiotalet, senare även studier i betong på Konsthögskolan. Under årens lopp har han gjort en mängd uppmärksammade utställningar.

Väggarna i rådusets galleri är fyllda med masker i keramik, men även av ett litet antal av Tony Abrahamssons målningar och grafik. 

– Jag är djupt fascinerad av den egyptiska kulturen, dess konst och konsthantverk. I flera tusen år höll de sig till samma värderingar och kulturella yttringar. Det känns overkligt för oss som lever i ett så snabbt föränderligt samhälle! Konsten förändras också men utvecklas den?

Tony Abrahamssson utställning på Gamla Rådhuset med vernissage lördagen 25 januari pågår t.o.m. 15 februari.

Från jord till handen

Åstorp 200119
I Åstorps biblioteks konsthalli får Kvidinge traktens anrika stolthet, keramiken celebert sällskap med en nutida, nyskapande dansk keramikers pjäser, skulpturer eller installationer. 
Maria Lenskjold har studerat Kvidinges forna “pottmagares hantverk”, tagit varsamt vara på deras erkänt höga hantverks- och materialkunskap under dess storhetstid från förra seklet och framåt.

Kvidingekeramikerna var bl.a. störst i världen på blomkrukor och leran vara av så hög kvalitet att folk i stora delar av landet hämtade sitt material där, bl.a. Höganäs. På den tiden stod bruksgods för den största produktionen med den Rönneådalens berömda lera som grund i all hantering. 40 krukmakare på arton ställen i lilla Kvidinge säger det mesta om deras blomstrande, omfattande verksamhet i slutet av artonhundratalet.

I dag har Kvidinge bara två keramiker kvar sedan Tomas Anagrius flyttade från orten, Anettes Danielsson-Dahlgren och Birgitta Svensson, båda representerade på landets främsta muséer. 

Förr var de pjäser för det dagliga brödet som var det centrala. På fyrtiotalet tog industrin över. Idag är keramiken främst ett konsthantverk.
Maria Lenskjolds liv- och lekfulla utställning med med vernissage 19 januari bjuder på ett samspel mellan den gamla hantverkstraditionens pjäser och hennes eget nytänkande keramiska skapelser. 

– Jag vill ge de klassiska formerna ett nytt språk, säger Maria som fick upp ögonen för keramiken under studietiden på Kungl. Konstakademien i Danmark. 

Maria står med en fot i konsten och en i hantverkstraditionen.
I utställningen har Maria bokstavligen fört samman gamla mästares verk med egna fantasifulla skulpturer till installlationer i Contemporary Art anda. Gamla krukor, fat och kannor får ett nytt upphöjt uttryck. Konstrasterna lyfter varandra i ett udda, rörligt formspråk.
Marias egna skulpturer är rika i både färg och form – rutmönstrade, randiga eller slingrande partier på glaserade rundade, mjuka former. 
Även rinnande glasyrer som de äldre Kvidingekeramikerna ofta använde sig av syns på en vas. Men ingenting är riktigt vad det synes vara.
Alla rum är slutna i Maria Lenskjolds vaser och krukor, något som skapar såväl förvåning som spänning. Idag behöver vi inte bruka utan kan njuta av keramiken.
De forna keramikerna som finns representerade på utställningen, deras alster kommer från Tomarp Kungsgårds Krukmakerimuseum.
Den namnkunniga kvintetten som nu får en renässans består av: Knut Hallsten, Erik Lindkvist, Albert Svensson, Karl Persson och Emil Roslund. 

Maria Lenskjolds utställning på Åstorps bibliotek pågår t.o.m.
29 februari.

Jill Ekberg och Ulf Ekberg – Målningar och keramik i Klippans konsthall

Bilder t.v: Jill Ekberg t.h. Ulf Ekberg

Vernissage 14 januari kl. 13 - 15

Mats Månsson: Aldrig utan min fluga

Ödåkra 191210
Spritan i Ödåkra, av Magasinet Skåne, utnämnd till årets mötesplats i Skåne går från klarhet till klarhet. Ständigt nya hyresgäster med kvalitetsstämpel inom konst, mode, design och mat, fyller de svindlande stora historiska lokaliteterna på 20 000 kvm. Senaste kontraktet skrevs med Helsingborgs auktionskammare som nästa år skall husera intill Tina Nordströms environger. Events och konstutställningar har avlöst varandra.

Lördagen 14 december är det vernissage i lilla galleriet på R&R Design, en av de tongivande Spritanföretagen inom konst, inredning och design. 

En halvtrappa upp visar ödåkrakonstnären Mats Månsson målningar, där var och en är ett eget litet spännande, symbolrikt universum, där allt kan hända. 
Hans välkomponerade målningar i akryl, airbrush och penna, bjuder på oväntade överraskningar. I en stramt välbalanserad, koloristisk abstrakt enhet möter det mjuka det hårda.
Optiska villor i driven trompe l´aeilstil skapar en gåtfull tredimensionell effekt, ger liv och rörelse. Trianglar och äggformer hittar in i hans bildvärld, som symboler för treenighet respektive livets ursprung. Bokstäver och andra tecken glider hemlighetsfullt och lekfullt in. En udda pytt, säger Mats Månsson. En liten varelse är en ständig gäst i hans bildrum – en fluga. Flugan har under decennier varit Mats Månssons signum. På Månssons utställningar kan man se folk med näsan tätt intill målningarna, letande efter den obligatoriska flugan.
På den tiden det begav sig, d v s 1979, då grafikern och AD:n Mats Månsson fick sitt genombrott som konstnär på Vikingsberg, var det flugans älsklingsrätt, bananen, som var hans huvudmotiv.

– Då var det akvareller som gällde. Med exakthet och precision som rättesnöre... 

Men när jag så småningom sökte nya uttryckssätt, hittade jag mitt nuvarande manér som jag trivs med och sedan utvecklat under decennier, säger Mats Månsson som varit en flitig utställare under åren, men aldrig gästat ett så unikt galleri som det på Spritans R&R Design.

.

.

.

.

.Fajanskeramik RAAWII av Nicholai Wig Hansen
visas även i R+R Designbutik

En utställning som värmer och
lyser upp i juletid

Från fragment till substans

"Under ytan" – Kvidingekonstnärerna
Lie Svennbeck och Birgitta Svensson ställer ut i Lilla galleriet på Tomarp

Återvinning är ett nyckelord – i livet
som i konsten

Kerstin Wellbro – Nästan bara grafik

Paula Fohlin-Svanberg och Christer Svanberg ställer ut på Galleri Skelderhus

Paula Fohlin-Svanberg

Solen och det somatiska arvet visas
på Tomarps kungsgård

Anna Bauer, konstnär med hjärtat
i det textila

Hon målar med människan och kroppsspråket i fokus

Lone Larsen intar Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 190926
Människokroppen, corpus, dess rörelser och mutationer återskapar skulptrisen Lone Larsen likt jäsande degar i imploderade kroppsformer, utförda i tunga material som  brons, marmor och blandmaterial. 
I väggmålningar i emalj dyker hon djupare in i människokroppens mysterier. Där speglar Lone Larsen förändrade cellstrukturer och mutationer. Det är undersökande och reflekterande minnesbilder och fragment från provtagningar, utforskade av yrkesvana ögon i mikroskop.

– Min erfarenhet som sjuksköterska har varit betydelsefull för min verksamhet som konstnär. Mina nya objekt påvisar avvikelser i vår omgivning orsakade av rubbningar och påverkan på vårt ekosystem. De individuella organismerna har uppstått ur förändrade cellstrukturer som befinner sig vid sidan av det normala, säger Lone Larsen, som ställer ut sina gestaltningar i brons, blandmaterial och emalj  på Galleri Skelderhus under titeln Metaforer. 

Dekorativa, säreget fångade emaljmålningar som appellerar till såväl våra hjärnceller som hjärterötter som lyser oemotståndligt på väggarna. Man vill gärna krypa närmare in på motivet, forska noggrannare och försiktigt känna på den spännande ytbehandlingen och materialet. Formerna, färgerna och krackeleringarna på den klotformade plåten ger snabbt associeringar till rubbningar i vårt ekosystem. Både målningar och skulpturer bär på en symbios av det evigt tidlösa, klassiska och det samtida, dagsaktuella. 
Lones materialkunskap är mer än brett. Hon jobbar både med det allra tyngsta som marmor och sten, likaväl som de lätta.  

– Materialval och behandling av den är viktig för mig. Jag jobbar ofta otraditionellt. Emaljplåtarna t.ex. bränner jag hårt flera gånger för att få fram en krackelerande effekt. Färgerna sprutar jag med injektionssprutor, säger Lone Larsen som glatt låter den gamla sjuksköterskan i henne gifta sig med den konstnärliga karriären som gått strålande sedan debuten 1984.   

Lone Larsen är en synnerligen välmeriterad och uppmärksammad konstnär, föreläsare, konstkonsult och projektledare med en mängd förnämliga stipendier och utmärkelser i bagaget. Lone Larsen är rikt representerad, främst i Skåne men även i Stockholm och Nordiska rådet syns hennes offentliga utsmyckningar. 

Lone Larsens utställning Metaforer har vernissage lördagen den 28 september kl. 13 - 16 på Galleri Skelderhus, Munka Ljungby.
Utställningen pågår t.o.m. 20 oktober.

Svenborg Mellström och Richard Ahlqvist på Tomarps kungsgård

Åstorp/Grytevad 190905
Konstnären och tillika Nobelkonstnären Susanne Jardeback Olesen visar på Galleri Hultman en utställning med titeln “Den läkande tystnaden”. 
Eller kanske Tystnaden eller Stillheten är mer passande frågar Susanne sig själv i en presentation. Denna mångsidiga bildkonstnär även begåvats med en verbal poetisk ådra, där hon skapar bilder med ord i stället för penseln.

–  Jag vet när det började… Själen var full av sorg, oro och förundran över all grymhet som sköljts över oss med rapporter om krigets fasor ute i världen, och allt våld härhemma i vårt eget land. Min besvikelse över mänskligheten var så stor, så stor att jag den morgonen kände att jag inte orkade ta emot mer! Jag måste måla frid! Nu!  Låta min själ få ro! 
Låt mig vara i något som människan inte har förstör! Låt mig i min fantasi skapa stillheten, tystnaden och skönheten i livet, berättar Susanne som gärna simmar och simmar för att få ro i själen och kläcka nya idéer.

I färgernas möte skapar Susanne nya verkligheter att upptäcka och landa i. Med färg och penslar, trasor och sytrådar skapas skönhet med underliggande vibrerande liv. Fokus på det vackra och goda livet... 
Den starka koloriten ger energi i Jardebacks svindlande sköna bildvärld där stillheten och rörelsen bildar en berörande, harmonisk enhet. Livets skörhet och oväntade brutala ingrepp åskådliggörs bl.a. med hjälp av sytrådar i akrylen. Även insekterna är symboler för det sköra.

– Insekterna är en symbol för det sköra och hur livet är som ett darrande andetag och hur det kan ändras på någon sekund  på grund av människan på vår jord. Insekterna är ju också tysta, oftast.De fladdrar in i kompositions-rumsligheten som ett fångat ögonblick och fladdrar snabbt förbi utanför, vidare in i fantasin, tecknar Susanne och tillägger att “de landar i vår själ som ett sommarminne. Man kan höra lite surr, det porlar sakta i bakgrunden”.

Inspiration hittar Susanne Jardeback i naturen, hemma eller ute i skogen.
Susanne Jardeback Olesen bor i Ask med man och hund och en betagande rogivande utsikt därtill över åkrar och ängar och djur på bete. Med ett över hövan aktivt och framgångsrikt konstnärsliv med kurser, utställningar och föreläsningar bör det vara livsnödvändigt.  Sedan 1999 lever hon på sin konst, ett råd hon fick av legendariske Georg Suttner som fick henne att våga ta steget efter mångåriga konststudier sedan sjuttiotalet.. 

Det lär hon inte ha ångrat. Förutom en mängd uppmärksammade utställningar, beställningar och offentliga uppdrag har hon erhållit de allra finaste konstuppdragen i landet – att göra diplom till Nobelpristagare. 2011 - 2013  nominerades Susanne till att skapa. diplomen till ekonomi, fysik och kemi. Det var förresten i samband med ekonomipriset där hon präntade uttrycket “Likt tunna trådar vävs världens ekonomi samman” som idén till sytrådar i målningarna föddes. 
2014 fick hon ett extra bonusår, vilket är ovanligt i sammanhanget och skapade då ytterligare ett diplom i ekonomi.
2015 fick hon återigen ett hedersuppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien - att måla ett porträtt av avgående sekreteraren Staffan Normark. 
Om sina spännande erfarenheter från Nobeltiden har Susanne berättat på populära föreläsningar runt om Skåne. Därtill har hon verkat som ambassadör för Svalöv 2013 - 15.

Susanne Jardeback Olesens  “Den läkande tystnaden” har vernissage på Galleri Hultman lördagen den 7 september kl. 13 - 16. Utställningen varar t.o.m 29 september.

Munka Ljungby 190827
Från de stora internationella gallerierna i öst och väst till lilla men naggande goda Galleri Skelderhus...
Siri Kollandsrud med världen som arbetsfält, utbildad i Berlin, född norska men bosatt i danska huvudstaden, ställer nu för första gången ut i Sverige.

Det var på en konstmässa i Schweiz som curatorn och konstkritikern Martin Schibli upptäckte hur Siris målningar stack ut med ett eget uttryck mitt i gräddan av namnkunniga internationella konstnärer. 
Sedan dess har han följt hennes arbete. 

När Galleri Skelderhus sökte ny utställare ansåg Martin att Siri Kollandsruds målningar borde platsa i galleriet med dess generösa utbud och mix av besökare, varav många konstkunniga.

“En dag eller en annan” kallar Kollandsrud utställningen, där hon visar målningar i innovativ Contemporary Artstil. Ett mångtydigt, sökande måleri som kan lyfta eller väcka frågor möter besökaren. Det är möten mellan former, färger och linjespel med möjliga och omöjliga öppningar – ett slags mikrokosmos med upplösta motiv, likt nuet av idag.

– Det är en intensiv process, där nyfikenheten styr och nuet alltid är närvarande, säger Siri. 

Curator Martin Schibli går djupare in i hennes bildvärld och analyserar bl.a följande. 

– Det är ett bra, skickligt genomarbetat måleri med ett bildrum som man kan gå runt i, uppbyggt i lager på lager. För mig ger det en woweffekt. Bildrummet kan ses som ett expanderande universum. Verken tycks uppstå i ett flöde av intuitivt ateljéarbete, där enskilda verk syns korsreferera varandra. Målningarna refererar inte till något utanför sig själva. De motiverar sitt eget existensberättigande, förklarar Schibli och gör en konsthistorisk referens  till den informella konsten som tillkom efter andra världskriget. – En konst fri från historiska referenser och värderingar som inte kunnat hindra krig och förödelse.

– Kanhända är Kollandsruds måleri också någonting som går att se som en intuitiv process att skapa något som snarare sträcker sig ut i rummet och vill skapa ny förutsättning för konsten, befriat från centrets gravitation och påbud – en process som kan tolkas som en optimistisk och okuvad syn på konsten och dess förmåga att befria sig från officiella diktat och dagens bekymmer för att en annan dag förhoppningsvis kunna infinna sig i en ny värld.
Ett nytt universum, kanske frågar sig Martin Schibli  som invigningstalar
kl.14 00 på vernissagen lördagen den 31 augusti.

Utställningen är ett samarbete mellan Galleri Skelderhus och curator Martin Schibli, internationellt verksam utställningscurator, boende i Helsingborg.

Vernissagen pågår mellan 13 - 16 på Galleri Skelderhus. Utställningen varar t.o.m. 22 september.

Ängelholm 190615
Det finns sprickor i allt – och alla. På oss människor sker det både inombords och utanpå. Det är det icke perfekta som bidrar till att skapar våra egna unika personligheter.
Parallellerna till rakubränning och dess slutliga krackelerande och är slående.
– Jag söker det icke perfekta. Det passar min personlighet. Raku är en livsfilosofi. Wabi-Sabiläran som är kärnan i den japanska estetikens livsfilosofi, framhåller skönheten i det bristfälliga, tillfälliga och ofullständiga. Ju mer jag lär mig om detta, desto större frihet. I mitt jobb som rakukeramiker händer det oväntade vid bränningen. Jorden, elden och vattnet är medskapare i både färgsättning och krackeleringar. Det är magi!

Det är en oförutsägbar men lugnande, antistressande process. Ett eget universum, berättar Cecilia Kraitz, som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen den 17 augusti.

Cecilia både arbetar och lever efter den japanska livsfilosofin där rakuns ordbetydelse bl.a. omfattar välbefinnande, glädje och nöje.
Den devisen stämmer bra med de skimrande, gåtfullt sköra pjäserna samt de stilrena bildverk, sammansatta av keramikplattor som visas i utställningen. Decennierlångt experimenterande och utvecklande av glasyrer ger väggbilderna liv och rörelse. Tillsammans med ett kompletterande bildspel om eld av maken och fotokonstnären Mikael Bertmar skapas ett poetisk, outgrundlig skönhet i det lilla galleriet, där hoppets koboltblå färg dominerar. Formspråket är medvetet suveränt enkelt med dess organiska former och oregelbundenhet.
De färgade, fläckade ytorna i pjäserna visar tidens gång. De små pjäserna, sköra men starka, är individer med egna uttryck .

Rakuns livsfilosofi stämmer både med den japanska och med Göran Sonnevis poesi. Hos honom har Cecilia Kraitz hämtat både livskraft och inspiration. Därutöver har hon haft en utställning med Sonnevis texter i “Det omöjliga” tillsammans med Mikael Bertmar. Några av dessa keramiska väggbilder kan ses även i denna utställning.

Vördnad och förundran inför naturens magiska turer, där allting tycks hänga ihop, ligger som ett mjukt filter i Cecilias produktion.

– Vi är alla en del av alltet! Det hänger ihop. De olika fälten i min keramik blir som en del av naturen, säger Cecilia Kraitz som gett utställningen titeln “Eldfängd”. Med två föräldrar som skulptörer och keramiker symboliserar elden såväl harmoni och trygghet som magi.

Cecilia Kraitz utställning “Eldfängd” med vernissage lördagen 17 augusti pågår t.o.m. 21 september.

Galleri Skelderhus 190702
– Jag jobbar spontant, tar det som det kommer. Efterhand som bilden växer fram, kan inriktningen förändras och komponenter suddas ut.
Jag vill fånga stämningar och leda in betraktaren i en värld mellan dröm och verklighet.
Med små medel strävar jag efter att göra bildrummet komplext, men vill aldrig vara övertydlig. Allt är upp till betraktaren, säger Magdalena Cavallin, Galleri Skelderhus kommande utställare med vernissage fredagen 5 juli.
Stora målningar i vinyl på masonit, gärna i kombination med collage och teckning fyller väggarna.
Klipp ur gamla tidningar och böcker får nytt liv som enskilda element i hennes stora målningar.

Den svarta färgen dominerar i Magdalenas motiv med ödsliga landskap, rum med geometriska former och detaljer. Men det finns alltid befriande, oväntade ljusfenomen i mörkret - allt från skidliftar till jordglober i ett gränsland mellan det abstrakta och föreställande. Brytningen mellan dessa världar, där bl.a. nytänkande perspektiv och färgskiftningar bidrar, skapar stämning.
Människor, djur och föremål integrerar och skapar liv i det gåtfulla bildrummet, omslutet av en mjuk, matt textur med textilkänsla.
På bord och i fönstersmygar ligger roliga, underfundiga småbilder, alla collage av urklippta bilder.
Inspiration hämtar Magdalena bl.a från de avantgardiska konstnärerna från tidigt nittonhundratal men hittar även kraft och inspiration i det lilla livet. Av människor, musik och filmer...

Höganäsaren Magdalena Cavallin är utbildad på Konstfack med utbytesår på Kungl. Konsthögskolan. Hon arbetar även med illustration och har bl.a. illustrerat barnböcker med text av maken Mikael.

Magdalena Cavallins utställning på Galleri Skelderhus har vernissage mellan 16 - 19 fredagen obs 5 juli. Utställningen pågår t.o.m. 28 juni.

Ängelholm 190612
Fotokonstnären Mikael Bertmar låter oss vandra i poetiska landskap i ett land som icke är – mellan dikt och verklighet. Poesi och foto samsas i ljuv harmoni i en bildberättarteknik som är hans egen.
Hans bildverk är betagande vackra, natursköna i motiv där den lantliga idyllen ofta får oväntade gäster. Det är surrealistiska, humoristiska inslag som då och då dyker upp och bryter illusionen i den romantiserade naturen. Det är med ett drömskt, subtilt och varsamt tilltal Mikael Bertmar berättar om naturen, djuren och livet ur ett livsfilosofiskt perspektiv.

Naturens, dygnets och årstidernas växlingar får i hans bildvärld förnyad upphöjelse och dignitet, får oss att förundras över livets och naturens rikedom. Som en hommage till livets alla under på Himlajorden eller varför inte Änglamarken...
Lördagen 15 juni ställer Bjärebon Mikael Bertmar ut på Galleri Moment – en utställning som pågår t.o.m. 13 juli.
Vi träffar honom mitt i hängningstagen. en kortvägg är klar, där Bertmar bryter de skimrande vackra monokroma motiven på plexiglas med en montering på rå, rostig metall.

– Jag lägger metallskivorna i skogen under någon månad för att få fram det rätta rostiga stuket. Det är spännande för kopparormarna som gärna söker sig dit, säger Mikael, vars pappa var zoolog och bl.a. dokumenterade renar.
Därigenom fick Mikael tidigt tillgång till mörkrum.

– Jag arbetar numera mest digitalt med fler bilder i en. Men i den här utställningen har jag kvar även en serie analoga som jag har projicerat genom att vända på fotopapperet upp och ned för att få fram akvarellkänslan.
I vandringen på Galleri Moment möter vi motiv från sol till måne…
Allt mellan himmel och hav, finner skönheten i förgängelsen av maskrosor, en laddad bild av en gammal bil på en ödslig landsväg…
Det finns mycket nytt att upptäcka i världen omkring oss.
Vi sätter på oss skygglappar, tar mycket för givet och glömmer det lilla barnet inom oss. Det inser man efter denna vandring i mellanrummet mellan dikt och verklighet.

Vilshärad 190511
Dán före Ardy Strüwers åttioårsdag bjöds det på en exklusiv förhandsvisning på denne färgstarke surrealists utställning på Dagmar Glemme Art Center i Vilshärad. Vernissage följde sedan på hans födelsedag 11 maj.
I den inspirerande, livgivande konsthallen hängde en permanent, sagolikt vacker takinstallation av Dagmar Glemme. I sammanhanget kändes den skapelsen som en trofé och en hommage till den framgångsrike jubilaren som kallar sig själv för sensuell surrealist eller varför inte postmodern flower power.

I Ardys sextioåriga konstnärsliv, har han efter studier på Kungl. konsthögskolan i Haag i med kompletterande studier som gästelev inom allsköns grafiska tekniker på Konsthögskolan i Stockholm, hållit ett fast och självklart grepp om sitt eget personliga uttryck, där kvinnan alltid intar hedersplatsen bland frukter, flyglar och paletter. Orientens öga tittar nästan alltid in och vakar över hans intensivt färgstarka bildvärld och letar efter beröring utanför. Det är inte bara pingvinerna som i ett av hans verk drömmer om vackra färger.

– Paletten skriker efter vackra färger och toner, säger Ardy som är uppvuxen i det färgstarka Indonesien och har rött, kärlekens färg som favorit.
Den återkommande flygeln har också sin förklaring. Min mamma var klassisk pianist, själv har jag jobbat som musiker och när jag sedan under en tid bodde hos Staffan Scheja och upptäckte skönheten hos hans flygel tog den sedan plats i min bildvärld. Jag har dragit som en magnet till duktiga, trevliga människor, har bl.a. haft förmånen att lära känna såväl Hundertwasser som Andy Warhol som jag delade ateljé med. Det har bara blivit så – en slumpens skördar. Jag har haft mycket tur i livet.

Ardy hamnade efter barndomen i Indonesien i Holland, därefter Sverige, där han först träffade Nils Linnman som var intresserad av han kunskap och djur och fauna i Indonesien och bjöd in honom att bo hos honom. Sedan sökte han kontakter på TV, träffade Lasse Åberg och gjorde bl.a. mycket populära humorprogram tillsammans med honom, skrev manus och producerade filmer under sextio- och sjuttiotalet. Avtrycken därifrån sitter än i dag, lika etsat hos folk som hans grafik – en teknik han gillar för att sprida sin konst.
Under flera decennier från åttiotalet och framåt var Strüwer verksam i Frankrike för att sedan återbördas till Stockholm.

Ardys fascination av kvinnokroppen tar sig många olika uttryck i de akvareller, oljor och litografier som exponeras i den välhängda utställningen på Dagmar Glemme Art Center. Ibland är det extra kryddat.
Starka kryddor som chilifrukter, hänger över Marilyn Monroes välkända ansikte i ett Warholinspirerat verk. Orientens dofter, toner och magi anas där i likheten med merparten av hans verk. Andy är även glaskonstnär, har jobbat bl.a. på Johansfors. Hans glaspjäser exponeras inte på denna utställning men Dagmar Glemmes ljuvliga glaskollektioner lockar i ett av rummen.

Vi önskar Andy Strüwer en välförtjänt trevlig födelsedag efter sextioårigt konstnärskap, en mångsidig konstnär som poängterar att konst kan vara trevlig och vacker utan att vara ytlig. Det finns mycket att läsa i hans färg- och formspråk.Eller som han också uttrycker det:

– Man kan se med tre ögon, antingen med det två i ansiktet eller med hjärtat!
Andy Strüwers utställning på Dagmar Glemme Art Center pågår t.o.m. 25 maj.

Talking drum – Galleri Skelderhus

Munka Ljungby 190430
Galleri Skelderhus vackra ljusinsläpp, vitkalkade väggar och gråa golvytor gav konstnären Eric Magassa inspiration till göra ett en specialanpassad utvald kort serie ur sitt pågående arbete, ”Talking Drum(texture like sun).
Det är en bildserie som bygger på samplade arkivbilder som bearbetats och fått ny form.

Eric arbetar förövrigt mestadels med mixed media. Han blandar friskt måleri, skulptur, collage, foto och rörlig bild, i motiv där det abstrakta och figurativa leker och möts.  Masker tittar också ofta in i hans bildvärld.

– Denna blandning av tekniker ger mig den frihet jag behöver för att skapa och gå vidare!

Ofta bearbetar Eric Magassa frågor som identitet, minnen och platser.  Han vill skapa nya sammanhang. Det sistnämnda gäller även i denna utställning.

– Jag vill aktualisera, ge en ny kontext till gamla objekt och artefakter. I denna utställning har jag valt ut 14 högupplösta bilder med fri tillgång från nätet. Bilderna som avbildats är från hundra till flera tusen år gamla verk med olika härstamning och från olika källor. Bl.a. från Metropolitan Museum har jag hämtat vissa bilder. Jag har inget egentligt slutmål med min serie.  Bilderna leder mig vidare, säger Eric som började sin karriär under nittiotalet med fyraåriga studier på The Art Students League of New York under fyra år, vilka kompletterades med  studier i London på Central S:T Martins University of Art.

Eric Magassa är representerad i Statens konstråd, har gjort ett flertal konstnärliga gestaltningsuppdrag och hedrats med åtta stora förnämliga stipendier.

Magassas utställning med nya verk ur pågående serien ”Talking Drum” har vernissage 4 maj på Galleri Skelderhus mellan 13 – 16. Utställningen pågår t.o.m. 25 maj.

Klassiskt måleri i nytänkande bildspråk och modernt material

Åstorp 190227
Klassiskt måleri i nytänkande bildspråk och modernt material fyller Åstorps Biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 2 mars. Det är halländska konstnären Anna Fransisca Nilsson, klassiskt utbildad på Florence Academy of Art som visar sköna frusna ögonblick, målat med oljefärg på plexiglas. Stillbilder i ett gränsland mellan nu och då...

– Jag vill skapa närvaro, bygga ett bildrum med känsla och stämning. Att fånga rörelser är en nödvändig byggsten för att ge bildrummet liv, likaså att lägga största vikt på kontrastverkan. Leka med ljus och mörker...
Vad gäller material söker jag alltid jobba med naturliga material. Letade länge efter material med transparens som kunde fånga ljuset. Under en period använde jag mig av oljat papper i sjok, innan jag började utforska plexiglasets fördelar och magi, säger Anna och visar sina klassiskt sköna, figurativa bildverk, sparsamt och subtilt laddade med oljefärg i lager på lager.
Beroende på ljusförhållanden,och med målningarna upphängda från tak mitt i ett rum, spelar gärna magikern “Ljuset” sitt lekfulla spel och bjuder då ofta på ett tredimensionellt intryck. Det gillar Anna som även arbetar med skulptur, varav några kommer att visas på utställningen.

– Jag jobbar gärna i serier och tematan, vill förmedla och berätta skeenden och händelser av idag t.ex klimatfrågan och tänker gärna scenografiskt i mitt bildbyggande. Jag har jobbat både som utställningsansvarig och scenograf, säger Anna Fransisca som framöver även vill skapa interaktiva konstverk.
Anna Fransisca Nilssons målningar har under många år synts på gallerier runtom i Sverige samt i Skottland och London.

Anna Fransisca Nilssons utställning med målningar på plexiglas, skulpturer samt en oljemålning på duk har vernissage lördagen 2 mars pågår t.o.m. 29 mars.

Balanserade kompositioner med meditativa känslospröt på Galleri Moment

Ängelholm 190215
Likt “Linus på linjen” är det den ritade linjen som styr Håkan Bengtssons konstnärskap, där balans, komposition och det meditativa anslaget är målet. Det uppnås efter många långa omständliga, sublima lager på lagerprocesser. Bl.a.bryts balansen ned i dissonanser för att sedan återfå den eftertraktade balansen och helhetstänkandet för att nämna något av otaliga moment i den udda arbetsprocessen.

Den följer en utarbetad spelplan med vissa regler som alltid börjar med med några få, noga uppmätta linjer för vidare bearbetning. Utgångspunkten är blyertsteckning och grafik som Håkan tidigare arbetat traditionellt med. Men det har han han lämnat bakom sig.
Håkan Bengtsson hittade sitt eget uttryckssätt tidigt i karriären.

Det är ett inre sökande med kol, rödkrita, blyerts och oljefärg. Av linjer och åter linjer, ristade eller målade, horisontella och vertikala en masse. Dolda eller synliga…
Rutmönster och nät, ofta matematiskt beräknade…
Ett stramt, expressivt bildrum skapas.
Håkan Bengtsson är en tekniskt välutbildad konstnär som bl.a. studerat på Kungl. Konstakademien i Stockholm och Konstakademin i Malmö och därefter med jämna mellanrum ställt ut på konstarenor som Dunkers Kulturhus, Millesgården och Carnegie Art Award.

Den 16 februari visar Håkan Bengtsson sina säregna, kontemplativa bildverk på Galleri Moment, en utställning kompletterad med tredimensionella verk i trä samt en mobil. Alla är utan titlar.
Det är upp till betraktaren.
– Jag söker skapa ett lugn, en tystnad, något att sjunka in i - ett rum att bara vara i, utan krav. Det kan behövas som motvikt i vår stressade tidsålder, säger Håkan som även arbetar som lärare på Lunds Konst/designskola, där han strävar efter att få eleverna att hitta sin egen väg. Hans egen är spikklar om än i ständig utveckling inom hans eget konstnärliga utarbetade ramverk.

Den 16 februari visar Håkan Bengtsson sina säregna, kontemplativa bildverk på Galleri Moment, en utställning kompletterad med tredimensionella verk i trä samt en mobil. Alla är utan titlar.
Det är upp till betraktaren.
– Jag söker skapa ett lugn, en tystnad, något att sjunka in i - ett rum att bara vara i, utan krav. Det kan behövas som motvikt i vår stressade tidsålder, säger Håkan som även arbetar som lärare på Lunds Konst/designskola, där han strävar efter att få eleverna att hitta sin egen väg. Hans egen är spikklar om än i ständig utveckling inom hans eget konstnärliga utarbetade ramverk.

Håkan Bengtssons utställning på Galleri Moment med vernissage 16 februari pågår t.o.m. 30 mars.

Klippan 181013
Fragment från andra tidsepoker, präglade av tidens tand samt visualiseringar av vårt urtida ursprung är i denna utställning sammanlänkande i levande Contemporary Art med meditativa vibrationer. Dåtid och nutid blir ett i ett evighetsperspektiv. Dessa tankebanor förenar de två utställarna i Klippans konsthall, Ingrid Andersson, bildkonstnär och Bodil Magnusson, glaskonstnär. Ändå är de olika i tekniker och manér, vilket ger denna harmoniskt vackra utställning en extra spännvidd.
Ingen av utställarna kände varandra innan utställningen och blev glatt överraskade över hur perfekt deras verk harmonierade med varandra.

Ingrid Andersson, som är uppvuxen i Ljungbyhed är sedan många år Sölvesborgsbo. Hennes första utställning var ett examensarbete i Klippangymnasiet intill. Dåtid och nutid igen...
I denna utställning visar hon akrylmålningar av utforskande landskap, komponerade i strama linjespel med rektanglar och fyrkanter. Enkelhet och yta är honnörsord.
Ingrids kubistiska bildvärld är avskalat stilren. Hennes målningar är estetiska, harmoniska och balanserade kompositioner med suveräna texturer.därtill. Sol, himmel och hav kan förnimmas mitt i det lugna, stiliserade, abstrakta.

– Jag jobbar i tunna lager på lager, där ljus möter mörker, rost möter färgen, det blänkande det skrovliga, berättar Ingrid som gärna lägger till bitar av metall för att få fram det skrovliga för flerdimensionellt intryck. Inte en pensel när i hennes konstverk. Där är det kniv och svamp som gäller under arbetsprocessen för konstnären, bildläraren och KRO-medlemmen Ingrid Andersson.

Ölandsbon Bodil Magnusson bytte formspråk från textil till glas efter att varit verksam i decennier med textil som främsta uttrycksmedel. Hon gjuter in metall, mässing och glas i sina skulpturer, låter gärna de bubblor som uppstår under processen förstärkas och förstoras för att ge liv och puls.

– Jag klipper till figurer som gjuts mellan glaslagren i vissa skulpturer, lägger in kross för extra effekter. Till glasbysterna använder jag mig av sandformer, säger Bodil och visar ett arketypisk byst som visar två ansikten likt guden Janus. Bodil jobbar gärna med det undermedvetna kontra medvetna och låter ofta en röd Ariadnetråd slingra sig in i skulpturerna.

– Jag vill skapa en dialog mellan då och nu, berätta och skapa budbärare som änglar och fåglar. Kulturarvet på Öland med dess stensättningar och runstenar ger en naturlig inspiration. Poesi är en annan källa, säger Bodil som själv skrivit poesi och utkommit med boken Sommarfågel. Även skulpturerna föräras poetiska, sköna titlar som “En ödslig ljungpipare”, “Självlysande i fullmåne” eller “Andetag ut i rymden”. Bodil Magnusson är medlem i KRO med representation i Sveriges riksdag.

Utställningen med Ingrid Anderssons måleri och Bodil Magnussons glasskulpturer har vernissage i Klippans konsthall lördagen den 13 oktober och pågår t.o.m. 18 november.

Kolet – ett stort klimathot

Ängelholm 180913
Black Diamond kallar dokumentärfotografen Sebastian Sardi sin utställning på Galleri Moment med vernissage lördagen 15 september. Black Diamond är den nordöstindiska staden Phanbads egen benämning på kol. Under samma titel är en bok av Sebastian Sardis samlade bilder därifrån inom kort klar för utgivning. Utställningen är en del av Landskrona fotofestival.

– Kol bryts överallt i och runtom staden. Det brinner i jorden, där glödande eldslågor öppnar portaler till underjorden med giftig gas som följd. Att jag hamnade just på den orten beror bl.a. på att den kallas för kolstaden, då den har den största gruvverksamheten. Alla i staden är omslutna av kolbrytningens giftiga gaser, vare sig de vill eller inte. Allt är svart av sot. Jag ville komma nära dessa människors vardag, miljö och livsfarliga arbetsplatser. Under mina tre resor dit, varje gång treveckorsvisiter, hann jag känna in både människorna och deras arbets- och hemförhållanden. Alla hade någon anknytning till kolbrytning – från små barn som samlade utvalda överblivna kolbitar för uppvärmning därhemma till anställda sextonåringar som jobbade i dagbrotten. Kolbrytningen är ett starkt miljöhot. Landskapet blir apokalyptikst. I Kina dör 20 000 årligen av sviterna av kolhantering, säger trettiofemårige Sebastian som hunnit uppleva och dokumentera stora delar av världen, numera med digital hantering efter att tidigare jobbat analogt.

Sebastian Sardi är fotoutbildad både i Stockholm och i Danmark och har erhållit en rik skörd utmärkelser och stipendier för sina fotodokumentationer, där det konstnärliga uttrycket stärker de reella motiven.
Black Diamond är Sebastian Sardis andra fotobok. Tidigare har han gett ut ett bokverk med titeln Cirkusz.

Sebastian Sardis utställning “Black Diamond” har vernissage 15 september och pågår hela hösten fram till 22 december.

Berit Fradera

Den som ser men ändå inte...

Åstorp 180913
– Den som inte ser, måste inte nödvändigtvis vara blind!
Citatet kommer från den kamerunska författaren Calixthe Beyala.
Ett rykande hett aktuellt citat som ger snabba associationer till dagens brutala verklighet, där flyktingar förgäves och maktlöst söker sig till alltmer slutna spärrar och gränser.
Berit Fradera som i sin konst sedan decennier kraftfullt gett de utsatta, vilsna och försvarslösa en röst i starkt berörande bildverk kallar sin utställning på Åstorps bibliotek “Den som ser, men ändå inte…”
Titeln känns som ett direkt appell till världens brunskjortor som vinner allt större anhängare. Det gäller att se även det man inte vill se.

Berit Fradera som har sin ateljé i Fröfabriken i Landskrona sår ofta frön i sin konst. Det blixtrar av passion, engagemang och medkännande i Berit Fraderas målningar, objekt och installationer, där samhällets olycksbarn får ett ansikte och en egen röst. Ingen människa är illegal, slår hon fast i tanke, ord och konstnrärliga gärningar.

Berit som är utbildad på Konstfack har själv upplevt olika former av restriktioner, då hon som ung levde i Francos diktatur i Katalonien.
Det medeltida katalanska möter också det moderna i Fraderas konst som knivskarpt förmedlar Berits humanistiska tankegångar. Om man ser, bakom de gåtfulla poetiskt, sköna konstverken och deras utsökta tekniska kvalitet och vågar öppnar ögonen för det som berättas, vill säga. Berit Fraderas konst berör och slår an okända känslospröt.

Berit är lika tuff och orädd i sin skapandeprocess som i sitt engagemang mot maktfullkomlighet Hennes fantasi för att uppnå det uttryck som eftersträvas, spränger lika många gränser som hon politiskt vill stänga. Hon behärskar till fullo alla traditionella målningstekniker och lägger gärna till nyskapande, till synes galna inslag. Fradera jobbar gärna i collageform i sina byggen, överstrukna med lack. Vissa är uppbyggda med skrynklat tidningspapper eller plast för tredimensionell effekt och krackelerande patina. Hon fotograferar mycket, klipper och klistrar eller målar den ena sidan på blästrat glas med manipulerade foton sprayade på baksidan. I tuschlaveringar får den svärtade sällskap av vit gouache.

Allt tycks möjlig för denna konstnär som även hunnit vara verksam som bildlärare, illustratör och tecknare.
Berit Fradera är representerad bl.a. på Nationalmuseum, Moderna museet och Statens konstråd.

Berit Fraderas utställning “Den som ser, men ändå inte…” har vernissage på Åstorps biblioteksgalleri lördagen de 15 september kl. 11-13. Utställningen pågår fram till den 12 oktober.

.

Kraftfullt expressivt måleri på Tomarp

Kvidinge/Tomarp 180907
I Max Books outgrundliga, suggestiva bildvärldar, där skönhet möter skit, scifi möter konkret, om än skruvad verklighet, kosmos nuddar jorden, som rämnar.
Allt kan hända i den bästa eller värsta av världar.
Vad du ser, beror på vilka glasögon du sätter på dig, när du vandrar på icke trampade stigar i Max oanade landskap och häpnar över alla surrealistiska, oväntade möten. Den eviga elden eller glödande solnedgångar bjuds ofta in till Max Books egensinniga värld, inte lik någon annans, vare sig i hantverk eller inriktning. Redan 1980 slog han igenom och blev en konstens rockkung och en frontfigur inom postmodernismen.
Max Book som är representerad på alla vårt lands stora museer, har fortsatt på den inslagna vägen och gjorde bl.a. en uppmärksammad utställning på Valdemarsudde 2016.
Denne autodidakte norrlänning f.d. hippie, har även varit verksam som konstprofessor på Kungl. Konstakademien.

Den 8 september är det vernissage på Tomarps kungsgård, där även hans gigantiskt stora dukar på 2 gånger 2,6 meter kommer till sin rätt i den generösa konsthallen med dess sagolika rymd och ljus.

– Jag kan inte börja måla utan slumpen. Den spelar stor roll, ger frihetskänsla och ökar fantasin. Sedan skapar jag en personlig ordning i kaoset, möblerar och kontrasterar. Men det konkreta, jordiska och fysiska finns alltid där. Världen kan vara större än man tror, säger Max medan han guidar oss runt bland sina mångtydiga bildverk, alla med stark skulptural känsla och spännande titlar.

I ett verk “Pauline dansar på taket” är huvudpersonen en gås som dansar på ett träkojetak för att ta ett av många udda exempel. I målningen intill har en isprinessa ramlat. I naturromantiken anas hotet.

Max jobbar med naturen i högsätet i såväl anslag som inriktning och motiv. Hans textur är unik, djärvt experimentell och humorn lurar ibland bak hörnen i hans motiv Foto,spray, lack, tvållösningar, kemikalier samsas med traditionellt måleri, digitalt foto och olika collage. Insekter och löv tycks lätt kunna fastna på hans dukar och ge avtryck. Sönderhackat kol ger en förvånande ökad spännvidd i hans målningar. Han har även vedeldad kol för soteffekter i målningarna, svetsat och satt eld på det han målat. Intensitet, glöd och en outsläcklig experimentlusta att hitta det som ingen annan hittat, går igen i alla hans konstverk med storartat konstnärlligt resultat

– Mycket kan hända under processen. Ibland är det naturen som bestämmer fortsättningen. En av mina målningar krackelerade, när färgen torkat efter att stått utomhus i minusgrader, säger Max som även söker sig fram musikaliskt, även där gärna experimentellt, då som basist.

Max Books utställning är berörande, utmanande och högklassig med innehållsrika apokalyptiska motiv som inbjuder att vandra vidare i. Världen räcker inte alltid till. Då kan konsten vara behjälplig, inspirera och sätta fart på domnade eller dolda livsandar.

Max Books utställning den 8 september på Tomarps kungsgård
pågår t.o.m. 21 oktober.

Klippan 180830
De flesta använder Facebook som en dagbok och en kommunika-tionskanal till omvärlden. Textilkonstnären Kiwa Saito broderar sina dagboksanteckningar.
Kiwa ritar och broderar sina vardagliga, enkla funderingar och betraktelser på textil i rulle med strålande, nyskapande resultat.
Sedan 2010 har hon ritat och broderat varje dag, berättat om allt från enkel middagsmat till resor, känslostämningar och möten.
Den idag 36 meter långa rullen visar inte enbart på hennes unika kreativa förmåga och hantverksskicklighet. Den fungerar även som det vackraste ID-kort som skulle fått våra förfäder med deras pergamentrullar på fall.

Kiwa fångar det stora i det lilla, något som går igen även i hennes övriga fantasieggande, lekfulla och suveränt avskalade broderade bilder och objekt med oväntade infallsvinklar av sällan skådat slag.

– Det passar min personlighet med långsamma,tidsödande arbeten som broderier. Textil är ett mjukt och levande material, föder känslor och bjuder på en mängd möjligheter. För mig är broderandet lugnande och meditativt, säger Kiwa som ställer ut på Klippans konsthall med vernissage lördagen den 1 september.

I tolv år har Japanfödda Kiwa Saito bott i Sverige. Det var nyfikenheten för den skandinaviska designen, maten och livet i nord som drev henne hit, något hon inte ångrat. Sedan dess har hon studerat i många år på tre olika konstskolor. Den senaste på HDK vid Steneby, där ho bl.a. studerade konst, design, textil och formgivning, gav henne en kandidatexamen 2012. Redan året därpå uppmärksammades Kiwa Saito av tidningen Hemslöjd som utsåg henne till en blivande textilmästare.
2016 mottog hon NVSK:s hedrande Helmer Långstipendium. Idag bor hon i Höganäs med sin svenske man och har haft flera uppmärksammade utställningar bl.a. på Galleri Moment. I Klippans konsthall visar hon livet, inte på en pinne, men väl i en liten ask. Pyttesmå figurer i runda träaskar illustrerar vardags- och fritidsmotiv i olika landskap. Miniatyrerna lever sina liv i olika terränger på jord eller i hav, minutiöst broderade och knutna med minsta tänkbara trådar, tätt, tätt. Hon leker med skalor. Ingenting är onödigt hennes konstverk. Enkelheten, det avskalade ger även hennes broderade, glasade tavlor en egen identitet. Hon lyckas t.o.m. få en enkel kaffekopp att bli intressant.
Vissa av Kiwas konstverk är fyllda av humor, andra med djupt allvar, dock alltid mänskligt igenkännliga.

Kiwa Saitos utställning i Klippans konsthall med vernissage
lördagen den 1 september pågår t.o.m. den 7 oktober.

Nyskapande, tankeväckande textilkonst
i Krapperups konsthall

Krapperup 180803
Två textilkonstnärer från Härnösand intar Krapperups konsthall med vernissage lördagen den 4 augusti. Linda Lassen och Kerstin Lindström är två konstnärer som med textilen som bas arbetar i berättande Contemporary Artanda.
Båda iaktttar, registrerar och uttrycker samtidens rop och viskningar från skilda vinklingar och i individuella, egenutvecklade tekniker.
Forna tiders ofta insmickrande, söta och gulliga textila uttryck tar sig aldrig in i deras bildvärld. Skönheten och spännvidden i deras verk bjuder på mer än så.

Linda Lassen visar i denna utställning broderier på armeringsduk men har i andra produktioner även jobbat på presenningar. Allt är rent hantverk, bilder uppbyggda på svarta trådar för ett grafiskt uttryck, med teckningen som grund. Hennes bildspråk är tydligt och igenkännande, bär på en stark vilja att få folk att förstå vad som händer däruppe i norr med dess nedläggningar, exploateringar, utsatta position och myndighetsförtryck. Samernas situation illustreras liksom färska bilder av torkans härjningar, då på bränt papper.
Det är engagerade bilder, där fokus på djuren och naturen bidrar till den känsla av sägenomspunnen unicitet som är Norrlands egen.

– Jag vill medvetandegöra, få folk att förstå vad som händer i vår del av världen, framför allt samernas orättvisa behandling och fråntagna rättigheter, säger Linda som rönt stor uppmärksamhet även internationellt.

Kerstin Lindström arbetar med utgångspunkt av tid, plats och tillstånd i objekt, installationer och performance, solo eller skapade tillsammans med andra. Vissa av hennes textila skapelser är mycket jordnära som hennes byggen av färgad filt och vadmal. Det är vikta, packade, plisserade och sammanpressat sydda tygbalar - skulpturala, varmt färgrika skapelser som för tanken till olika landskap.
Andra delar av hennes textila skulpturpark är skira, svävande mobiler eller skulpturer, virkade av metalltråd. De är förrädiskt skira och vackra. Som varelser i ett okänt kosmos – utan fästen och i ständig förvandling syns de leva sitt eget liv.

Utställningen med Linda Lassen och Kerstin Lindström med vernissage
4 augusti pågår t.o.m. 2 september.

Linda Lassen

Stina Östbergs "Älskarna" på
Galleri Skelderhus

Munka Ljungby/Galleri Skelderhus 180706
– Det är första gången jag ställer ut enbart mitt måleri i en separatutställning, säger Göteborgskonstnären Stina Östberg, nästa utställare på Galleri Skelderhus med vernissage lördagen den 7 juli.

Stina som även är konstkonsult är tidigare mest känd för verk och installationer inom foto, textil och videotekniker samt en av initiativtagarna till konstgruppen Bezdomny. Östberg jobbar gärna med koncept.
En idé föds och väntar sedan på gestaltning under arbetsprocessen, där materialet är utmanaren och vars utvecklingsmöjligheter sedan bearbetas för att nå det optimala uttrycket. Olika avtryck bl.a. inom videoklipp sammanfogas och förvandlas från idé till ett visuellt konstverk med helhetstänk.

I utställningen “Älskarna” på Galleri Skelderhus med målningar i tusch och akvarell, har Stina sytt ihop två målningar för att förstärka bildspråket. De övriga, alla oramade, är separata verk under samma tema.

– Tillstånd och väntan är hörnstenar i utställningen,säger Stina och visar oss runt i det lilla galleriet som fått nytt liv med mjuka abstraktioner av Östbergs inre bilder.

Kärlekens väntrum och dess överjordiska tillstånd har många likheter med konstens, där tillstånd och väntan är naturliga följeslagare under arbetsprocessen.

– Jag gillar enkelheten i materialet och flödet i akvarellen, säger Stina Östberg som är barn av sin tid, en aktiv och nätverkskapande konstnär.
Stina Östberg är utbildad på konsthögskolorna i Umeå och på Valand i Göteborg med utställningar på bl.a Malmö- och Göteborgsmuséer, Market Gallery, Art Rotterdam.

Stina Östbergs “Älskarna” med vernissage lördagen den 7 juli på Galleri Skelderhus i Munka Ljungby pågår t.o.m. 5 augusti.

Karl Mårtens på Tomarp för tredje gången

Åstorp 180615
Det är en mycket efterlängtad, gammal kär favorit, Karl Mårtens, som ställer ut på Tomarps Kungsgård 16 juni, för tredje gången. Kungsgårdens inbjudande, generösa konsthallar och dess rika fågelliv med storkar, påfåglar och myskankor i parken utanför är en perfekt scenografi för en fågelmålare som Karl Mårtens. Det anser han själv också och har egentligen aldrig släppt taget om Tomarp. Vissa av hans fågelmålningar har under flera år hängt till allmänt beskådande i caféet och dess korridor.

Även Lilla galleriet kompletterar fågelutbudet med känsligt fångade fotografier av storkars liv och leverne, förstorade vackra bilder ur boken “Storkens återkomst - för den som tror på storken”.

I stora galleriets salar hänger nu Karl Mårtens stora oramade, färska akvareller på handgjort papper, upphängda på klämmor. I väntan på besökare, nyfikna fans och intresserade samlare. Karl Mårtens inträngande, flyhänta fågelstudier fascinerar såväl kritiker och konnässsörer som ovana konstbesökare. Det doftar redan publikrusning.

Varje fågelarts individuella särart i rörelser och blick observeras och fångas med svepande penseldrag. Hans detaljerade arbete med att nå varje fågelarts optimala uttryck, ge dem skärpa och “själ” är unikt. Det är även Karl Mårtens arbetsmetod.

Som zenbuddist har han lärt sig släppa kontrollen och motståndet att planera.. Efter meditation kopplar han bort intellektet, frigör slumrande resurser och arbetar intuitivt och accepterar resultatet. Det första penseldraget är avgörande och Mårtens vet att han är färdig, “när fågeln tittar på mig”.
Den som har sett Karl Mårtens arbetsprocess i en performance glömmer det aldrig!

Någon performance blir det inte denna gång.
Men vi lär få se Karl Mårtens i aktion i japanska budotekniken Kyodo tillsammans med Helsingauburgs Långbågskyttar söndagen 17 juni,
dagen efter hans vernissage.

Världar kommer och går

Kvidinge 180322
Världar kommer och går.
Vi är alla vårt eget universum, unika väsen i en fantastisk, gåtfull planet full av parallella universum med stjärnor, planeter och galaxer.
I konstnär och skulptören Christer Janssons stora suggestiva akrylmålningar är varje upprepad, tecknad ruta i hans linjespel ett eget litet universum.
I kollaps eller fulländning, i en yttre eller inre rymd…
Med allvar eller humor eller med poetisk vördnad målar han vått i vått, lager på lager i en varsam gråvit, mild färgskala.

Texturen i hans målningar kan likaväl kännas som grafiska som starkt textila.
Lördagen den 24 mars ställer Christer Jansson ut sina konstverk på Tomarps Kungsgård - en miljö han blev väl förtrogen med för sjutton år sedan, då han ställde ut på Tomarps Magazin. Innan dess kunde skåningarna se en utställning av Christer Jansson på Skelderhus.
Under de åren var det skulptur som var det främsta verktyget, idag måleriet. Tomarps stora galleri är en förträfflig samlingspunkt för Christers stora dukar på 192 gånger 160 centimeter samt hans stora skulptur av återvunnet material som plast, koppar, armeringsjärn och folie.
Det var också med hopsydda förkastade material som han startade sin konstnärliga yrkesbana med debut 1982.
Christers konstnärliga utveckling kan man följa i en monter med teckningar och objekt på utställningen.

– Teckningen är viktig för mig. För att den skall komma till sin rätt, dämpar jag färgsättningen. Jag utgår från former som jag utvecklar och tänjer - söker poesi, rytm och balans. Broderar mig fram för att få fram känslan.
Blicken måste kunna vandra, ge känsla av rörelse. Jag använder allt från nålar till pyttesmå penslar och palettknivar för mina teckningar, som är invävda i lager på lager ytan.

Mitt intresse för astrofysik är sedan länge stort. Jag fascineras av det oändliga. Det är det intresset som leder mig till att försöka visualisera.
Ur processen kaos, byggs nya universum, säger Christer som även är en god verbal konstnär.
I sin bok “Målningar, dikter och objekt” beskriver han målningen Multivers nr 5 följande:

– Att sköljas bort. Försvinna. Månljus svalkar min tunga.
Hjärta mot mark, en fjäril lyfter mitt öra.

Christer Janssons utställning med vernissage lördagen den 24 mar s pågår t.o.m.29 april.

Stop In the name of love

Åstorp 180222
Missa inte, Annlis Krügers satiriska och humoristiska, insiktsfullt tecknade textila bilder i utställningen “Livets teater” på Åstorps bibliotek! Med kärlek och värme, nål, tråd garn och tyger och den vassa satiren, mjukt inbyggd i lager på lager av textil och teckningar av tråd, har hon lyckats med konststycket att hitta ett alldeles eget bildspråk med unika hantverkslösningar. Inte likt något annat...

Med garnlådans otaliga färgnyanser som palett, symaskinen som penna bygger hon upp igenkännande mänskliga situationer, egenskaper och relationer, ofta med en politisk underton eller udd.
Färgsättningen är mild, nyanserad och mjuk.
En röd tråd hittar alltid in i Annlis bildvärld i form av ett dråpligt och slagfärdigt budskap, i det naivistiska formspråket.
Det är inte för inte Annlis fick mottaga Svenska Humorföreningens pris 1997.

– Jag är uppvuxen i en konstnärsfamilj, har alltid tecknat och målat. Det var som om nya världar öppnades när jag upptäckte symaskinens möjligheter som skapande verktyg. Som ung ville jag bli modetecknare och hade Kerstin Thorvall som förebild. För att få rörelse i bildrummet låter jag mina gestalter uttrycka sig med hela kroppen, skruvar och överdriver gärna. Huvudena har långa halsar, är medvetet mycket stora så att känslouttrycket i ansiktet blir mer synbart. Jag jobbar intuitivt, alltid med en åskådligt undermening inom den vida ramen av manligt, kvinnligt och mänskligt. Vi spelar alla våra roller i livets teater, gör våra balansakter och tillkortakommanden.
Jag ser mig själv mera som en tecknare än textilare, jobbar mycket med genusperspektivet, säger Annlis och visar oss runt i sin unika bildvärld, igenkännlig för alla men var och en kan tolka fritt efter eget huvud.

Ett bildverk visar stolta män med högburna huvuden. Under dem står små, minimala kvinnor och väntar. Två bilder visar på en man i aktion för att försöka fånga en kvinnas uppmärksamhet och bjuda upp till dans medan hon backar och backar. Som en illustration till Me-too...
Annlis fenomenala, tidskrävande textilhantverk bjuder på öppningar även till textila skulpturer. Även dessa tar plats i den sprudlande och livgivande utställningen Livets teater på Åstorps bibliotek.
Laholmstjejen Annlis Krügers textila konstverk har väckt uppmärksamhet även i utställningar i Tyskland, England och Frankrike.

Annlis Krügers utställning Livets teater har vernissage på Åstorps bibliotek lördagen den 24 februari 11-13 och pågår t.o.m. 23 mars.

Glödande kolorit värmer upp
Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarps kungsgård 180209
Ljuset leder oss framåt, sägs det...
Den som längtar efter flödande värme och ljus, solsken och dess mjuka följeslagare i skuggor och speglingar, lär inte behöva vänta så länge.
Det räcker långt att bege sig till Tomarps Kungsgård, där konstnären Susan Gillhög ställer ut sina målningar i olja, tempera, emalj och serigrafi. Vernissage lördagen 10 januari i Stora konsthallen.

Susan Gillhög är en konstnär som mycket tidigt hittade sitt eget manér med intensivt hög kolorit och renodlat personligt uttryck.
Färgerna, oftast i gult, rött och blått, glöder och värmer likt en välgörande terapi för trötta, frusna vintersjälar.

– Jag har ända sedan tonåren jobbat på samma sätt, säger Susan som lyckades komma med i Liljevalchs vårsalong redan som sjuttonåring. Hennes lärare lyckades dock inte med samma konststycke.

Susan Gullhög däremot har ställt ut där fyra gånger vid det här laget.
Över ett dussin stipendier har följt i spåren.

– Som barn var det de gäckande skuggornas spel som blev mina egna fantasifulla berättelser i stället för sagor. Vad gäller färger klädde jag mig i illrosa och grönt till mina föräldrars förskräckelse. Mamma var färgsäker men något nära konstnärligt påbrå, har jag egentligen inte.

Efter över ett decenniums sammanlagda konststudier på Konstfack, projekt på Mejan och scenografistudier i Mexiko är Susan fortfarande en kvinna utan påverkan.
Den unikt starka färgsättningen och renodlade kompositionerna är inte en effekt av hennes fyraåriga vistelse som volontär i Colombia eller den lika långa i Mexiko, där Susan var scenografassistent i den mexikanska versionen av filmen om Frida Kahlo. Susann Gillhögs konstnärligt inarbetade tankebanor och uttrycksmedel kvarstår.

– Jag har alltid varit fascinerad av rumslighet. Rummet kan spegla en människas personlighet bättre än ett porträtt, säger Susan som gärna arbetar i teman.
Konsthallen domineras av det bländade gula i kombination med marin- eller koboltblått i motiv, där det nästan alltid finns en öppning ut mot världen. T.o.m. i Susans stilleben kan man se ett fönster. I ett trädgårdsmotiv bildar visserligen ett trästaket en till synes tydlig gräns men skiljelinjen ser från ett visst håll ut att kunna falla, så att gränsen kan öppnas. En ateljébild visar så fria, ljusrika ytor att det känns som en mängd öppningar. Många motiv är hämtade ur trädgårdar, skogar eller i vilsamma interiörer. Hennes bilder är som gjorda för grafik och emaljmålning. Susan är flitigt anlitad för offentlig utsmyckning.
Hennes konstverk i olika tekniker, främst emalj, lyser bl.a. upp Uppsala akademiska sjukhus, Huddinge sjukhus, Tumba sjukhus och Astrid Lindgrens barnsjukhus, Hammarby sjöstad och tidigare även Gärdets tunnelbana
Det är vackert renodlat och avskalat i Susannas färgstarka bildvärld, där hon vill att betraktaren skall kunna hitta sitt. Även om Susann fortsätter på sin egen framgångsrika väg, är hon stadd i ständig utveckling och säger sig nu söka sig vidare mot en ännu större avskalighet.

Mona Öjemarks "Vägval" på
Galleri Moment

Ängelholm 180125
– Jag har alltid ett mål som jag vill sammanfatta och förenkla, säger Mona Öjemark. Den inriktningen slår hon fast i utställningen “Vägval” på Galleri Moment med vernissage lördagen den 27 januari.

I Vägval berättar Mona i textil, trä, handgjort papper och keramik om sin konstnärliga tidsresa från åttiotalet och framåt. I symbolladdade objekt, vävar och skulpturer.
Det är en tankeväckande utställning med en överraskande spännvidd, full av ljusöppningar/tomrum som sprider ljus i formsköna objekt och suggestiva bildvävar i ett imponerande hantverk. Tunga keramikkärl balanserar helheten.
En stor våg i blickfånget med ett rundat, luftat hölje av trä och textilremsor, skapar rörelse och energi. Den kan ses som en symbol för alla de val vi tvingas göra under resans gång.
En öppnad resväska, står inte bara som en symbol för livsresan.
Besökare kan bläddra och kolla på Monas överblivna bilder och småprylar.
Ingenting är lämnat åt slumpen. Urvalet visar Monas bredd och målmedvetenhet som konstnär. Bl.a. Monas starka engagemang i kvinnokampen åskådliggörs med ackuratess i keramikkärl (livmödrar) med berättande ord, uttryck och utsmyckningar. Varje kärl bär på sin historia.

Varje stad har en egen själ

Klippan 180119
Klippans konsthalls estetik, rymd och ljusinsläpp brukar få de flesta utställare på fall. Det gäller även årets första utställare, Natalia Johansson som har vernissage 20 januari.
– Det är en fantastisk utställningslokal. Jag är jätteglad att få ställa ut mina målningar och skulpturer här, säger en nöjd Natalia som ställde ut på Galleri Hultman för några år sedan.
Ett glatt återseende för konstbesökare som i denna utställning kan hitta nya spår i Natalias konstnärliga utveckling. Den observante kan bl.a. upptäcka att människor tagit större plats i hennes målningar av stadsmotiv och att experimentlustan och fantasin fortfarande är på topp.

Det är en värmande, livsbejakande utställning, där färgstarka, geometriska former, komponerade till en balanserad helhet, bildar spännande lätt abstrakta stadsmotiv med kubistiska influenser. Vattenytor, ljusspeglingar, fiskar och djur skapar liv och rörelse i Natalias fiktiva städer. Stadsmotiven dominerar visserligen fortfarande men mjuka, harmoniska ikonliknande, stiliserade porträtt och humoristiska djurmotiv bryter elegant av helheten.

Även skulpturer i stengods tar plats på podier, gärna gestalter med asiatiska drag och halsringar, stridbara men glada.
En intensiv brunorangefärg hittar alltid in i hennes konstverk, oavsett teknik.
Ryskfödda Natalia som är utbildad på Mukhina konsthögskola i S:t Petersburg i fem år var från början inriktad på design.

– Jag har en stabil, mångsidig grund som jag utgår ifrån och ständigt utvecklar.
I stadsmotiven, baserade på inre bilder, inte foton, exponerar jag stadens bästa sida, försöker fånga stadens speciella själ i olika tekniker – akryl, olja eller blandat. Det gör jag i former och deras relationer till varandra, jobbar mycket med skuggor, färg och balans. Genom geometrin försöker jag sedan hitta en stringens, en tingens ordning.
Under studietiden lärde jag mig att klippa bort onödiga detaljer, en lärdom jag fortfarande använder mig av. Arbetsprocessen är viktig för mig, säger Natalie och visar ett av sina verk i blandteknik – ett av hennes bästa, där hon byggt upp bilden i collageform, med tidningspapper och trälim på strategiska ställen i oljemålningen.

– Jag är en optimist, en en positiv person och vill sprida och förmedla den positiva kraften i min konst.

Natalia Johansson har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 20 januari 11- 13. Utställningen pågår till den 25 februari.

Drömska, laddade landskap

Julbocken hälsar välkommen till Tomarps Kungsgårds julutställning.
En trappa upp står en soldat vakt i Susanne Jönssons akrylmålning “Mein Kampf”. Han har mycket att bevaka.
Susanne har förmånen att få visa sin bredd och kunnande i hela konstsalen och intilliggande hall.

– Konst skall skapa en dialog, byggas av glädje och ge glädje, säger Susanne Jönsson som älskar att experimentera, hitta nytt i allehanda konsttekniker. Den är en skön mix av olika inre och yttre intryck som växer fram på väggarna i en homogen utställning med ett tydligt personligt avtryck. Små välbalanserade landskap bl.a. från Island, vissa med elegant avbrutna linjespel, samlas i dekorativa grupper intill lekfulla akryler med naivistisk prägel.
Det är en levande, välkomponerad konstutställning med rik variation av minnesfragment.
I rummet intill förstärks de gula tapeterna med värmande flamskvävnader. Här möts nutid och dåtid i en urgammal textilteknik. Vissa gobelänger härrör från artonhundratalet medan andra är nygjorda.
Bland dekorativa mönster tittar även sakrala, glittrande änglar fram. u Dt färgstarka utbudet bjuder på såväl kuddar och dukar som väskor och bonader till stolar och bord. Roliga vävnader med motiv av barnteckningar ut, vävda av Kerstin Jonsgård sticker ut.
Hon citerar Klee som slog fast att man blir aldrig så bra som när man var sju år. Det instämmer vi i.
I det rummet intill huserar saligen insomnade älskade hundar i alla raser på bild eller i skulpturform i en utställning av Margareth Anderberg.
Större djur hittar vi i nedre hallen, där Kvidingefödda Yvonne Gustafsson visar bilder på Kenyas krympande elefantbestånd. Sedan 2007 har Afrika förlorat 144 000 elefanter, främst p.g.a. tjuvjakten på elfenben. Yvonne Gustavsson är projektledare för organisationen Mara som arbetar för att rädda elefanternas bestånd idag och i framtiden.
Hon är även keramiker och visar delar av sin produktion i Lilla Galleriet.
Tomarp Kungsgårds julutställning bjuder i år på en opretentiös, mångsidig, inspirerande julutställning för hela familjen.

Utställningen pågår t.o.m. 22 december


Tomarps älskade familjehund bullterriern Sippan - numera änglahund

Kvidinge/Tomarp 170914
Utställningen Konstruktiv tendens kan ses som en hyllning till Monica Urwitz som avvecklade sitt galleri Konstruktiv tendens 2009 efter 28 års verksamhet, säger koordinator Ilkka Pärni, en av de tjugo utställare som ställer ut på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 16 september. Alla utställare har ställt ut på Konstruktiv tendens galleri.

Konstruktiv tendens var ett privat stockholmsgalleri, där galleristen Monica Urwiz framgångsrikt och konsekvent höll inriktningen på konkret, konstruktiv och nonfigurativ konst i tjugoåtta år. Det är en prestation i sig. Många kan vara kallade men få kan och vågar.
Galleriet utvecklade sig under åren till ett namnkunnigt innovativt centrum för icke figurativ konst med ett brett nätverk och konstutbyten med bl.a. USA, London och Paris.
Det är tredje gången merparten av utställarna från galleriet ställer ut tillsammans under samma titel. Åminne och Norrköping har tidigare fått besök. Nya har tilllkommit sedan dess, andra utgått, utvalda av Monica Urwitz själv. Tre norrmän syns här bland utställarna från Skåne, Stockholm och Göteborg.
– Vi jobbar i det s.k. mellanrummet med inre symbolik. Det meditativa anslaget är viktigt. Vi bjuder även på historik från femtiotalet, då vissa verk är retrospektiva. För övrigt är vi en spretig samling, säger Ilkka som själv ställer ut färgglada stavar som ändrar uttryck allt efter placering och kontext.
Det är febril aktivitet då vi tittar in. Ingenting är på plats ännu. Helheten saknas för att kunna greppa men det ser onekligen spännande ut.
Till synes helvita eller svarta målningar växer vid en närmare inspektion och bildar nya miljöer, färgglada geometriska målningar kontrasterar…
Alabastervita undersköna skulpturer syns bland fascinerande glascylindrar med udda energier...
Det är en mångfald av tekniker som exponeras i denna samling av icke föreställande men berörande konst. Det händer något i det till synes omöjliga.
Utställningen pågår 16 september – 12 november.

Åstorp 170908
– Mina målningar skall upplevas som spontana, skapade i ögonblicket i ett enda andetag. Ofta jobbar jag med flera målningar på en gång men de får inte tappa fräschören. Jag jobbar med en grund som man kan likna vid ett huvudspår med sidovägar. Sedan följer en dialog mellan duken och mig, men jag är alltid öppen för slumpen. Betraktaren får själv fylla i vad hon/han ser! Jag lägger stor vikt vid penselföringen och rytmen i motiven, berättar Katinka Husberg som ställer ut sina målningar, teckningar och objekt på Åstorps bibliotek.
Maximalisten och koloristen Katinka Husberg är ständigt på språng. Katinkas livfulla, intensiva personlighet speglar sig mångt och mycket i hennes abstrakta oljemålningar där ett färgstarkt, till synes virvlande kaos tar plats under professionell kontroll.
Ett maxat överflöd i kompositioner av färger, former, ljus, rörelser, balans och djup, sprudlar, strilar eller flödar av färger över generösa dukar. Alla färger jobbar – retar, höjer eller dämpar.
Katinka lägger ned sin själ med samma intensitet, både i vardagen och måleriet. Även hemma i en f.d. skola i Axtorp vimlar det av färger och rörelser, från ett tjog höns, gäss, katter, en hund och en papegoja vid namn Helge Adlercreutz. Allt är maximerat – från den stora skolan, till prylsamlingar och djurantal.
– Jag är maximalist i allt. I ur och skur, i dur och moll, säger Katinka som hittade sitt personliga och djärva signum redan under den femåriga studietiden på Konstakademien Paris, Ecole Nationale Superieure Beaux Arts, kompletterad med studier på bl.a. Gerleborgsskolan. Sedan dess har hon konsekvent fortsatt med samma system och problematik med en mängd utställningar, stipendier som följd. Katinka är representerad i Statens Konstråd.

Katinka Husbergs utställning med vernissage lördagen den 9 september pågår t.o.m. den 6 oktober.

Klippan 170901
Agneta B. Lind som ställer ut på Klippans konsthall den 2 september visar bildvävar på temat “På och under ytan”.
Agnetas bildspråk är lika rent och klart som källvatten - enkelt, balanserat och nyanserat.

Hon är fjärde generationens textilkonstnär. Om släktens kvinnokonst berättas i boken “Fyra generationers kvinnor”.
Mormorsmor broderade, mormor knypplade och Agnetas idag 100-åriga mamma jobbade både med målning, textil och glas.

Agneta B Lind visar i denna utställning vattnets oräkneliga och oberäkneliga skepnader i naturen, ständigt stadd i förändring, karaktär och rörelse. Glittrande på ett löv, bubblande i badet, gyttrigt mörkt i tjärnen, porlande i bäcken... Vattnet lever sitt eget liv allt efter ljusets skiftningar. Dess yta har mycket att berätta.

– Jag älskar att tränga in i naturens mysterier, fånga ögonblick, skiftningar och speglingar. Vissa av vävarna har omedvetet blivit små dokument. En å med speglingar av träd på vattenytan, förändrades helt efter stormen Gudrun som härjade två dagar senare. Det verket bär på en latent dov stämning som om naturen varnade för stormen, ler Agneta och visar hur omgivningar påverkar vattenytorna.

En eka anas, byggnader speglar sig, granskog skuggar - och vattenytan förändras. Det är mycket drivna, välkomponerade suggestiva bildvävar i röllakan, vars hantverk tål att granskas med lupp.
Agneta har även gått under ytan, men då i människokroppen. En elegant väv i mörkt karmosinrött visar vår hjärna som i Agnetas version framstår som formskön. Tumavtryck är invävda på en bild, vårt avtryck i dna på en annan och minsann om inte dansande spralliga spermier syns på ett motiv.

– Jag arbetar på en väv med motiv av ett mycket tidigt foster, när livet tar sin början, säger Anita som inom kort på ett stipendium skall resa till Finistere och studera ebb och flod.
Detta är bara ett av många stipendier för välrenommerade konstnären, konstnärskonsulten och  KRO medlemmen Anita B Lind.

Utställningen “På och under ytan” pågår t.o.m 8 oktober på Klippans konsthall.

Sist ut på Dagmar Glemme Art Center,
bild- och glaskonstnären Anders Solfors

Hasslarp 170901
Dagmar Glemme Art Centers saga är nu all. Men som i alla goda sagor är huvudpersonen på väg mot nya äventyr.
Med bostad, galleri och ateljé i Halmstad, fortsätter Dagmar sin brinnande konstnärsgärning med hela världen som arbetsfält, vilket hon som den internationella konstnär hon är, alltid haft. Utställningar, konstuppdrag och projekt worldwide väntar.

Men Dagmars kommande galleridörrar kommer som alltid att stå lika vidöppna och välkomnande i Halmstad som i Hasslarp mellan hennes åtaganden
Konsten fortsätter oemotståndligt att blomma med nyutsprungna knoppar och växande grenverk i hennes kommande livsträd.

Glas- och bildkonstnären Anders Solfors får äran att bli Dagmar Glemme Centers sista utställare. Det är ett passande val, helt i linje med Dagmar Glemmes utställningskrav på hög konstnärlig kvalitet och nytänkande.
För många blir det ett glatt återseende av denne konstnär som gästade centrat för två år sedan.  

Med genuin skaparsjäl mördar och återupplivar Anders Solfors  gamla mästare och ger dem nya skepnader samtidigt som han skapar unika, mästerligt sandgjutna glasskulpturer. Även inom glaskonsten går Solfors, som är utbildad på Konstindustriskolan, sin egen väg. Han söker och finner nya metoder inom den mångtusenåriga alltid lika magiska glaskonstens förtrollande och förbryllande turer. Sedan tjugofem år har Anders Solfors varit Strömhyttans glasbruk trogen.

– För mig som bildkonstnär var det en ära att få jobba med de gamla mästarna på hyttan. Jag började direkt med Graal, blev så biten att jag inte målade på sjutton år! Överfångstekniken Graal infördes 1917 på Orrefors av legendariske Simon Gate som gav Knut Bergkvist uppdraget att utveckla den, berättar Anders.

–  All glasteknik är annars detsamma som på femtonhundratalet, Graaltekniken den svåraste. Den stora revolutionen är tillkomsten av tryckluft. Förr kunde man inte kyla ned, vilket ingår i glashanteringen. Jag själv har under åren utverkat mitt eget sätt att jobba. Gjuter bl.a. former i blöt sand i mina glaskulpturer och graverar Graalämnen i mina Graalskulpturer, säger Anders som älskar allt som rör historia, allra helst den egyptiska och romerska.

De historiska influenserna är också påtagliga hans surrealistiska bildkonst, där  gamla mästares figurer återuppstått i ny tappning och därvid tappat huvudet av förvåning.    

En malteserriddare har fått ett bockhuvud, en klänning, knyckt från en Rembrandtmålning har ett kvinnligt afganhundhuvud, en dräkt från en van Dykmålning har ett katthuvud, Roslins Carl von Linné en svamp på huvudet...
Dessa välgjorda målningar  kan ses som en befriande respektlös, gäckande lek med utgångspunkt av gamla mästares konstverk. Är månne hundhuvuden samma som pundhuvuden?
Från humoristiskt lek till de outgrundliga glasskulpturerna inne i det konstglasrummet är det fysiska steget betydligt mindre än den känslomässiga omställningen. Man blir berörd vare sig man vill eller inte.
Det är bedövande vackert, mystıskt och hemlighetsfullt. Som i en bortglömd, förtrollad grotta, befolkad av ansıkten från en tid som inte finns.
En Graalskulptur lyser som solen med sin speciella utstrålning bland skulpturerna, gjutna i sand.

Anders Solfors utställning har vernissage på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp lördagen den 2 september och pågår t.o.m den 30 september.

En lyxloppis med auktionsförrättare sker den 16 - 17 september.   

Åstorp/Grytevad 170818
Galleri Hultman slår upp de forna stalldörrarna och välkomnar till höstsäsongens första vernissage lördagen den 19 augusti.
Besökarna möts av friska salta böljor från västkusten i oljemålningar av göteborgskonstnären Tony R Roos i galleriet.
Inne i den anslutande konsthallen är det liv i luckan, fullt av spännande, humoristiska möten och udda personnage i målningar med Susanne Nyholms signatur.

– Jag kallar min bildkonst för en modern realism, berättar Tony R Roos som är ute och kollar ljusets skiftningar vid västkusten alla tider på dygnet. Han fångar in båtar och fiskeindustrin i västkustsmotiv med liv och dramatik, plåtar eller skissar för vidare befordran till målarduken med oljefärg i lager på lagerteknik.
Även stillsamma stilleben och en jobbande fiskare med hummertinor syns bland hans saltstänkta målningar med mestadels marina motiv.
– Jag måste känna för platsen, säger Tony som arbetar mycket med att dokumentera historiska platser på väggmålningar i kommunhus och skolor.
Genom att förvandla det offentliga rummet bör han få utlopp för delar av sin ungdomsdröm att bli scenograf..
 I verkligheten blev det i stället tre års grafisk utbildning och Hovedskous konstskola som satte fart på hans karriär.
–  Att förädla och göra offentliga rummet lärorikt och intressant, ge det en identitet är en av mina målsättningar, säger Tony som i sina motiv värnar om det bevara det gamla som finns i vår närhet och förmedla verkligheten som han ser den.

Susanne Nyholm

Tony R Roos

Mary Emslies Olssons utställning på Galleri Moment har vernissage lördagen den 12 augusti och pågår t.o.m. den 2 september

"A reflection of Nature" på Dagmar Glemme Art Center i Hasslarp

Hasslarp 170713
Sagan och myten leker tafatt och öppnar till en parallell lockande fantasifull värld, fjärran den prosaiska, redan vid grinden till Dagmar Glemme Art Centers  blomstrande oas.
Konstnären och galleristen Dagmars livsbejakande invånare i sten, glas och väggkonst som hälsar välkommen i den överdådiga trädgården, har fått likasinnade gäster – Maria Berent och Viktoria Ljungberg Hötzel.

Den svenska skulptrisen och konstnären Maria Berent med bas i Ankara är på återbesök med sina galet humoristiska keramikfåglar i galleriet.
Marias utttrycksfulla, personliga och underfundiga fåglar med skimrande, glänsande och starkt koloristiska glasyrer, har fått sällskap. Det är bildkonstnären Viktoria Ljungberg Hötzel som ställer ut mjuka, vackra och tankeväckande blyertsillustrationer. Djur är huvudobjekten i hennes berättande bildvärldmed humoristisk touch.
De starka kontrasterna mellan Marias och Viktorias konst, det milda mjuka kontra det gnistrande färgrika, lyfter och berikar varandra.
Marias fåglar liknar hennes själv – eleganta, sofistikerade och fulla med humor.

– Detta är jag, säger Maria, f.d. ambassadris som gifte sig med en namnkunnig turkisk affärsman, studerade konst och keramik på sjuttiotalet och bytte yrke till framgångsrik konstnär. I Ankaras kulturliv är Maria sedan många år en känd profil. Senaste utställningarna var på Dagmar Glemme Art Center och Galleri Soyut i Ankara.

Maria har sökt sig fram mellan många tekniker. De senaste åren har hon arbetat mycket med marmor, men keramiken är fortfarande favorittekniken. Där kan hon känna sig fri.

Hennes fåglar är alla individer med speciella karaktärsdrag, alla fyllda till brädden med lekfull esprit, döpta till allt från Fyndis till Glidaren.

Viktoria Ljungberg Hötzel som till vardags arbetar som arkitekt där rumslighet och människan står i centrum, har djur som huvudmotiv i teckningar och målningar. Men djuren som har antagit mänskliga känslor och normer, kan ses som symboler för människosläktet, dess synsätt och tillkortakommanden. Djuret i människan, utan pekpinnar med glimten i ögat...
Utrotningshotade djur, uppstoppade djur, det sociala spelet..

– Jag har alltid en tanke, reflektioner som man kan associera till. Jag vill gärna utmana och bryta normer, åskådliggöra dem på mitt sätt, ibland med makaber humor, säger Viktoria som i sin bildkonst får chansen att jobba inom mentala ramar i stället för det rumsliga som arkitekt.

En liten mycket ömsint och välgjord teckning av en kanin med ett sedvanligt blad bredvid sig som föda, har en halvt uppätet litet kadaver vid fötterna. Fritt fram att tolka fritt…

Viktoria Ljungberg Hötzels bildkonst har tre gånger funnit nåd hos juryn på den årliga Kullakonstutställningen.

Maria Berent och Viktoria Ljungberg-Hötzels utställning “A reflection on Nature” på Dagmar Glemme Center i Hasslarp har vernissage lördagen
den 15 juli kl. 14 00. Utställningen pågår t.o.m. den 20 augusti.

Ängelholm 170713
– Jag vet inte vart det bär hän! Mitt sätt att jobba med flera olika tekniker i en bild, gör att det ena ger det andra. Det ger inte utrymme för annat! Halva jobbet görs vid tryckpressen!

Det säger bildkonstnär och eminenta grafikern Kristina Thun som ställer ut på Galleri Moment med vernissage den 15 juli

Kristinas arbetsprocess har varit mer än lyckosam.

Få har vid en ålder av trettiosex, hunnit med tolv års sammanlagd konstutbildning. De  senaste studierna omfattade bl.a. ett projektarbete på Kungl. Konstakademien 2012 och året därpå specialutbildning i konstgrafik i Borås. Med fler utställningar än de flesta yrkesverksamma medelålders konstnärer i bagaget, har hon sökt och hittat ett säreget, gåtfullt och stiliserat bildspråk, i ett land eller landskap som inte är. Eller är det två parallella?

Det vet inte hon, det vet inte jag…

Hennes bildkonst där akryl och teckningar hamnar på en grafisk grund är ofta tydligt tudelad. Det är stränder eller himlar i övre halvan medan livet eller skådespelet lever i den nedre. Där finns boningar, möbler, vardagliga ting i landskap med frapperande kala, avhuggna stubbar och träd. Kristinas bildvärld är som fragment av ett inre landskap, där den lilla världen tycks möta den stora. Eller kanske två delar av samma dröm eller verklighet? Svaret vet bara du själv.

Med andra ord ställer hennes konst frågor för den som vill utforska närmare men det räcker länge att bara lättsamt förundras och njuta av Kristinas välkomponerade, balanserade och mångtydiga konst. Den känns aldrig tung även om allvaret lurar under ytan.

Kristina som är medlem i KRO, har hedrats med ett flertal stipendier.
Det senaste utdelades 2015, då hon erhöll Karlskogas konststipendium till Alfred Nobels minne.

Kristina Thuns utställning med vernissage 15 juli pågår t.o.m. 5 augusti

Chrissie Lundström ställer ut sina figurer och målningar på Tomarps kungsgård

Kvidinge/Tomarp 170703
– Jag vill att min konst skall tala till känslan, inte till ett intellektuellt plan!
Det säger konstnären, scenografen och dramatikern Chrissie Lundström som ställer ut på Lilla galleriet på Tomarps Kungsgård.
Och nog talar hon till många skilda omtumlande känslor i denna underfundiga, mänskligt igenkännande och livskraftiga utställning, som hade vernissage 2 juli. Chrissie jobbar i ett gränsland mellan mellan teater, bild och skulptur, där det ena befruktar det andra. Ett växelbruk, kallar hon det själv...

Med det storögda, fantasifulla barnet kvar inom sig och ivrig observerblick därtill berättar hon i denna utställning om sina iakttagelser och reflektioner -  
i träskulpturer, måleri och mixed media. T.o.m. broderier syns på vissa målningar och träskulpturer fångas in i akrylmålningar. Människan är alltid i centrum i Chrissies bildvärld.
Mänskliga relationer till sig själv och andra, inre landskap i de yttre - det mesta hämtat från teatern och cirkusens värld, tar plats på väggarna.
Skådespelare, akrobater, dansare och hundar är fångade med en en lätt surrealistisk touch i olika ögonblick och tillstånd.  

– Jag är fascinerad av cirkus, dess glättiga yta, med vemod, prestationsångest och sorg innanför skalet.

 Mångsidigheten, lekfullheten och skaparlusten är frapperande.

– Min pappa var möbelsnickare så det hantverket fick jag med mig sedan barnsben. Det känns skönt och avkopplande att komma från svettig verkstad till ett stilla broderande då och då. Men oavsett tekniker så måste allt passa ihop idémässigt, säger Chrissie som även arbetat med konceptutställningar bl.a. på Dunkers och även arbetat som lärare i scenografi på Nordiska Scenografiskolan där hon själv är utbildad. Förutom konstutställningar har Chrissie arbetat med ett femtiotal produktioner som scenograf, till vissa har hon skrivit manus och även stått på scenen.

Med det CV:t har det är det givet att blivit en del utmärkelser under åren bl.a. stipendier från Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond och Dramatikerutskottet.

Chrissie Lindströms utställning i Lilla galleriet på nedre botten på Tomarps Kungsgård pågår t.o.m. 20 augusti

Mellan himmel och jord

Tomarp/Kvidinge 170608
– Skaparen ensam satt i den gränslöst famnande rymden, tänkte sin egen bild, tänkte sig mystiskt en brud. De orden av Stagnelius kan även en jordisk målare ta till sig.
Målaren och skulptören Nils-Gunnar Zander har hittat sin egen brud - Urania, universums, astronomins och musikens musa som varit hans trogna ledsagare i de sköna konsterna i såväl skulpturserier som i måleriet. Den inspirerande, grekiska gudinnan fann han bl.a. i astronomens och författaren Camille Flammamarions skrifter.

Nu skall “The hunt” besegra Europa. Första stopp, Dagmar Glemme Art Center

Hasslarp 170601
I have a dream...
Den hyllade sydafrikanska skulptrisen Maureen Quins dröm att få visa sin unika skulpturserie “The hunt” i Europa är nu på väg att uppfyllas i en vandringsutställning. Efter en visning 27 april på Freedoms day på Sydafrikanska ambassaden i Berlin har de 800 kilo tunga bronsskulpturerna funnit vägen till Dagmar Glemme Center i Hasslarp.

De femton skulpturerna, inkluderad en separat byst av Nelson Mandela, låg under resan ömt och varsamt inpackade i varsin, titelförsedd box, lika kärleksfullt transporterat som ett skötebarn. Det är mer än förståeligt.

“The hunt” är en kulturskatt av Guds nåde. Alla våra mänskliga känslor tränger upp under huden på människan/djuret i dynamiska starkt fysiska gestaltningar. Själen ligger på ytan i motsats till dagens ideal, där ytan är viktigare än själen. Kropp och själ blir ett i en ordlös kommunikation, där det individuella uttrycket i varje skulptur blir en del av en sammanhängande, berörande berättelse. Spelet mellan djur, natur och människor – i Afrikas hetta...

Från tiden då man jagade och dödade för brödfödan går associationerna vidare till vår samtid, där Mammon i olika skepnader tagit kommandot. The hunt är en grym, ibland våldsam skildring av vårt omänskliga beteende och dess följder för djur, natur och mänsklighet, idag och i morgon. Krig och mänsklig överlevnad, kärlek och nåd... Även jägaren som dödar far lika illa som offret med rädsla, ångest, samvetskval och bön om nåd. Över alltihopa står hoppet i form av en överjordiskt vacker guldglänsande Jesusgestalt.

En poet lär ha sagt att The hunt är arketypen för den mest kompletta gestaltningen av Sydafrikas historia han skådat. Poesi, ja...
Skulpturerna är överlag förrädiskt formsköna i deras uppåtsträvande sökande.
De lever, fyllda av energi och för gärna tanken både till Henry Moores och även Giacomettis formspråk.
Men denna  83-åriga skulptris har sitt alldeles eget språk, jobbar såväl realistiskt, abstrakt som halvabstrakt och har aldrig sneglat på varken ikoner eller mainstreet, även om Moore tillhör hennes favoriter.
Maureen som bor i byn Alexandria i norra Sydafrika viger sitt liv åt konsten när hon inte planterar i sin trädgård och hoppfull väntar på att något nytt skall födas
ur jorden.

– Min kärlek, mitt hat, min glädje och fruktan överför jag i mina skulpturer, säger Maureen som nyligen lagt sista handen på en skulptur av vår egen Olof Palme som nu väntar på bronsering. Han bör platsa bra bredvid en annan stor statsman
– Nelson Mandela, vars byst nu kan ses på Dagmar Glemme Center tillsammans med skulpturserien “The hunt”.

Maurren Quin tilldelades förra året Sydafrikanska Vetenskaps- och Kulturakademiens hedersmedalj.
 
 

Vernissage 12 -17 lördagen den 3 december på Dagmar Glemme Center med invigningstal av kommunfullmäktiges vice ordförande i Helsingborg, Lena Bjerne och med musik av kören Cat. Utställningen pågår t.o.m. 9 juli.

Systrarna Astrid och Aino förvaltar arvet efter farfar Simon Gate

Hasslarp 170512
Ingen i hela världen mer än glaskonstnären Astrid Gate har lyckats med det imponerade svåra konststycket att framställa dubbel och trippel Graal!
Nu ställer Astrid ut på Dagmar Glemme Art Center tillsammans med lillasystern Aino Gate som även hon lyckats hitta nya oprövade, oväntade stigar inom glaskonsten. Begåvningar syns ofta ligga latent i generna i generationer, i väntan på rätt Halllujamoment. Det gäller även systrarna Gate.

Som barnbarn till den store glaskonstnären Simon Gate hade inte Astrid Gate en tanke på att följa i hans berömda fotspår. Att försöka nå upp till hans internationella högstatus kändes oöverstigligt. Det fanns annat som lockade. Den konstnärliga ådran fylldes i stället av oljefärg som sedan målades på dukar med motiv av älsklingshobbyns fyrbenta – hästarna.
Begåvningsreserven och den intuitiva känslan för glaset låg därför slumrande i trettio år innan Astrid, fångades av glaset och sögs in i dess magi. När Astrid väl hittat dit tack vare en företagsam farmor, stannade hon kvar och har i likhet med Aino gjort en storslagen karriär. Farfar Simon skulle varit stolt med råge över sina barnbarns framgångssaga.

Vi möter Astrid Gate mitt i utställningsbestyren på Dagmar Glemme Art Center medan Aino är hemma och vakar över deras sjuka mamma.

– Det var i samband med Orrefors hundraårsjubileum 1985 som farmor bad mig följa med. Allt föll på plats. Det var min grej! Jag visste med absolut säkerhet att jag hade hittat rätt, något som tydligen även Orrefors höll med om. Efter utbildningen där under fyra månader, fick jag jobb direkt. Det var en underbar tid med ett härligt gäng och generösa arbetsvillkor. Men jag kände att jag inte fick utveckla mina egna tankebanor och startade1996 min verksamhet i egen regi. Både yrkesmässigt och privat har jag litat på min intuition. Jag nosade fram rätt medarbetare, vilket är ett måste i mitt arbete, där ett tillitsfullt teamwork är helt nödvändigt.
Blåsaren och glaskonstnären Micke Johansson och Wilke Adolfsson blev mina stöttepelare i mitt experimenterande och vårt teamwork med att få fram dubbel och trippelglas i hyttan.
Misslyckades med dubbelgraal två gånger, då de exploderade i ugnen medan mina sju trippelgraalpjäser fungerade perfekt, säger Astrid som inte har med några trippel eller dubbelgraal på utställningen.

Hennes glaskonst är tillräckligt magnifik och unik i vanligt enkelgraal med dess synbara skikt, där graalens hemlighetsfulla, andliga väsen anas mellan lagren. Effektfulla bubblor kan ibland gnistra likt diamanter.
Motiv av naturens fauna och djurliv som växter, blommor syns likaväl som ansikten, zebrahuvuden och delfiner i motiven. Och naturligtvis hästansikten...
Det är inte bara Astrid som utforskar och utmanar materialet. Aino vann första pris på påskrundan i Växjö. I motiveringen komplimenteras Aino för sin stora känsla för materialet, hennes utforskning och utmaning av glasets inneboende egenskaper och associationer.

Ainos målade bildverk av glasfusing, vissa med utsågat trä i skivor eller annat kompletterande material, bär samma unika uttryck som systerns Graal.
Motiven i glasfusingsbilderna är egentligen inre fantasier om en sjuk kropps inre organs förfall.

Men Ainos konstverk är så intensivt engagerande, formsäkra och dekorativa att var och en kan se sitt i glasfusingbilderna – i dag, i går och i morron. Samma sak gäller Astrids graal – se, upplev och upptäck på nytt!

Glaskonstnärerna Astrid och Aino Gate har vernissage lördagen 13 maj på Dagmar Glemme Art Center, Hasslarp.
Utställningen på går t.o.m. 18 juni.  

Åstorp 170512

Ängelholm 170512
– Jag vill skapa en bra kommunikation med betraktarna, öppna sinnet, ge skärpa! Berätta mina upplevelser i ett lätt och lekfullt måleri och fortsätta att söka, experimentera… Alla människor har det i sig, att släppa loss det inneboende flödet och skapa.

Jag har ett nära förhållande till naturen, inte till vyer och horisonter utan till närgångna studier. Sedan närmar jag mig konsten petigt och långsamt med materialet som ledtråd, säger målaren, designern och skulptrisen Ida Adler som ställer ut på Galleri Moment med vernissage lördagen 13 maj.

Ljusa, inträngande mycket dekorativa abstrakta bilder i spännande, effektfulla udda tekniker dominerar Ida Adlers utställning. Hennes vördnad och förundran över naturens verk och verkningar har visualiserats, bevarats och exploaterats. Mikrokosmos och makrokosmos tävlar som inspirationsobjekt medan evolutionen, mutationen eller det evigt oförutsägbara anas i underströmningar. Den lilla blir det stora i Adlers gestaltning. De rena, milda blå och grå milda nyanserna, zinkvitt och silvergrått har övertaget i denna vilsamt välkomponerade utställning. Inte en grön nyans någonstans, vilket känns befriande...

– Det största i naturen är ju det blå havet. Vattnet omsluter ju oss redan i moderlivet. Titta på delfinerna som gått tillbaka till ett liv i vatten!
Ida gick en omväg till konsten. Uppvuxen i en konstnärsfamilj, började hon först arbeta med konsthantverk, gick senare på HDK med inriktning på textil i Göteborg. Ida är idag en de små nyansernas målarmästare och experimenterar nyfiket och oförlöst.

– Vissa målningar i format 30x40 cm har jag kasserat ända sedan 2009, målat över i umbra och sedan blandat vax och oljefärg på ytan, ristat och rispat för att se vad som händer efter ett visst antal år.  Pointillistiska tavlor i lager på lager varav vissa monokroma, är ett annat otroligt tidsödande jobb som kan ge det resultat jag eftersträvar, säger Ida som visar båda dessa tekniker och fler därtill på denna utställning, bl.a. grafiska tuschteckningar, överförda till giclée.
Skulpturer i brons och mässing kompletterar mångsidiga Ida Adlers utställning 13 maj - 13 juni.

Landskapsmåleri av idag
i Klippans konsthall

Klippan 170510
– Landskapsmåleri är det mest ohippa man kan tänka sig, säger konstnären och konstvetaren Conny Blom som tillsammans med målaren och hustrun tillika Nina Slejsko Blom tar ett gemensamt grepp för att uppdatera det traditionella landskapsmåleriet i utställningen “Samtida landskapsmåleri”.
I Klippans konsthall möts man av Nina Slejko Bloms starkt koloristiska, explosivt svällande naturmålning i akryl. Formatet är gigantiska nio meter brett, uppdelat i fyra landskap, hopsydda med stora korsstygn och med en rosett i avslutet. Som en humoristisk, expressiv present till naturen själv…
En guldplakett har följande undran:

What is this life full of care,
we have no time to stand and dare.

Verket är fjärran det traditionella landskapsmåleriet som ofta kan skapa en lika stor övermättnad och blytyngd i själen som guldramarna som omsluter dem.

– Den här målningen som jag gjorde för flera år sedan är en motreaktion mot det vita monokroma som jag arbetade med under långa perioder, förklarar Nina och fyller samtidigt en kortvägg med minimalistiska abstrakta tuschteckningar av vardagsnära betraktelser. Texter fyller det Rorschachliknade formationerna, där landskap anas.

– Vi vill skapa en nytänkande mötesplats mellan den traditionella och samtida. Vi jobbar mycket olika, har olika utgångspunkter. Jag är den torra akademikern medan Nina är den skapande målaren med kandidatur i måleri från Slovenien... Själv lade jag av måleriet när jag studerade konstvetenskap och filosofi, började i stället arbeta med projekt i andra medier som texter, videofilmer och foton för att berätta det jag vill, säger Conny som även denna dag för engelsktalande Ninas talan, då hon är mitt upp i hängningsbestyren.

Paret Blom möttes under studietiden på Valands i Göteborg och bor nu i Landskrona. Connys namn känner säkert många igen från andra sammanhang, då han har jobbat på HD/NST som konstrecensent och även är en flitig föreläsare. Han har även genomfört många kontroversiella idébaserade, konceptuella installationer och konstprojekt, ibland tillsammans med Nina, med fokus på  allt från censur, förfalskningar och upphovsrätt.

Åstorp 170407
Tomarps kungsgårds nye utställare Emil Z Ekberg visar bilder av en civilisation i djupt förfall, en postapokalyptisk bildvärld som känns skrämmande och overklig, samtidigt igenkännande och tidsnära. Det är en starkt berättande värld att göra djupdykningar i.
I mycket stora konstverk, med få undantag när, åskådliggör Emil Z Ekberg i detaljerade teckningar och collage sina metaforiska berättelser, där djuren är mänsklighetens representanter, även om en och annan mänsklig gestalt då och då figurerar.

Bilderna kan vara förrädiskt vackra och realistiska – ett lysande grepp som får besökaren att stanna, haja till – samt inte minst stanna kvar på en lång laddad, upplevelserik upptäcktsfärd.
Emils blyertsteckningar, med unik collagehantering i lager på lager lyfter och levandegör de många skeendena, i en värld någonstans mellan sci-fi, fantasy och obarmhärtig verklighet.
– Jag bygger upp bilder som hör samman men ändå inte.. Planerar, ändrar rummet, gör avvägningar och lägger stor vikt vid hantverket. Respekt för hantverk bidrar till att folk stannar.
Enbart blyertsteckningar blir lätt statiska. Därför har jag utarbetat min egen collageteknik med olika sorters pappersklipp för att vidga och stärka bildvärlden. Jag vill närma mig det måleriska med min kombination, då kan jag känna mig fri, säger Emil som gärna fyller på sitt förråd av inre bilder med läsning av bl.a. Charles Dickens och Jack London.

Tomarps historiska, medeltida boningar är en perfekt inramning till Emil Z Ekbergs Contemperary Art stil  i bästa förening med hans traditionella, professionella hantverk.
De gamla väggarna på Tomarp berättar sin egen historia och gör klart för oss att historien ständigt upprepar sig. Krig, våld, katastrofer, terror och epidemier är fortfarande då som nu ständigt närvarande, ovälkomna grannar.
Människors strider,  jakt, flykt, evakuering, utsatthet, vanmakt och undergång strömmar fram i ett fantasifullt, symboliskt flöde i Emils säregna bildvärld. I metaforer av hundar, vargar, björnar, harar och fågelfän sker gärna flera händelser i en och samma bild
I “The kingdom” jagar ett koppel hundar en skadskjuten älg, vet inte vad de skall göra… Ockuperar bilvrak och gator bland kranier, kalasar på rester medan FN:s affisch på väggen vanmäktigt blickar ned på scenariot.
En annan bild visar när naturen tar över mänskliga, pampiga antika byggnader…
Ett lejon som har hamnat på fel ställe här i livet, uppe i kalla Norden lunkar fram på en bild i det s.k. kungsrummet, där en pytteliten bild “majestätiskt” fyller utrymmet i alkoven. Även vad gäller hängning och helhetstänk lyckas Emil tänja på gränser och förvåna.
Emil Z Ekberg har likt nämnda lejon hamnat i kylan – en skånepåg som blivit Umeåbo p.g.a. kärleken.
Emil som avslutade sin konstutbildning på Malmö konsthögskola 2011 har redan hunnit med ett flertal utställningar, fått flera stipendier bl.a ettårigt arbetsstipendium och är representerad på bl.a. Malmö konstmuseum.


Emil Z Ekbergs utställning på Tomarps kungsgård med vernissage lördagen den 8 april pågår t.o.m.28 maj.

Klippan 170331
Lösryckta fragment och minnen från landskap är bygg- och ädelstenar i Thomas Carlssons abstrakta, outgrundliga motiv.
Stockholmskonstnären Thomas Carlsson  gästar Klippan konsthall för första gången. med vernissage lördagen 1 april.
– Det är material och verktyg, metoder som avgör uttrycket och vilken historia som växer fram under arbetets gång,, säger Tomas och visar syn för sägen.
Utställningen är uppbyggd på serier i olika tekniker, varav en oljemålning fått titeln “Landskap som smycke”, en sammanfattande titel som han döpt denna utställning efter.

I tusch, olja eller krita/kol bearbetar han landskapsfragment och jobbar fram skilda uttryck i abstraktioner, beroende på teknik. Var och en kan göra nya upptäckter i hans säregna bildvärld. Är det djur eller en människa där? Vad ser jag nu som jag inte såg nyss? En recensent liknade i berömmande ordalag  hans tuschmålningar vid ett Rorschacktest, vilket är en bra liknelse. Hans bilder i kol/krita för i stället min tanke till Oscar Reuterswärds omöjliga figurer. Associationerna flyger runt alltefter referensramar och sinnesstämning.
Tomas Carlsson som är utbildad på Gerleborgsskolan och fem år på Konstfack började som friluftsmålare.

– Men det blir lätt för mycket att ta in, då måste man in i ateljén och sila intrycken. Jag har visserligen aldrig jobbat realistiskt, men skalar av mer och mer. Pendlar mellan svartvitt och färg, beroende på vad jag vill få fram, men bildspråket bör vara dubbelbottnat. Färgvalet bygger jag på de fyra elementen - grönska, jord, vatten och luft. I tuschmålningarna arbetar jag på kartong med glatt yta för att få struktur i tuschet och stärka det grafiska uttrycket. I serien. Där kunde jag jobba mer spontant. Flätverkserien med kol/krita arbetade jag med musik som inspirationskälla, fick fram koreografiska bilder med rundade former, inte en rät vinkel när. Där kunde jag ta ut svängarna. Flätverk utvecklades sedan till att jobba vidare på obehandlad duk i vit och röd färgkombination, berättar Thomas som gärna pendlar mellan svartvitt och färg, långsamma eller spontanare arbetsprocesser.

I alla hans verk finns en inbyggd rörelse, någon form av dold energi. Det gäller även hans oljemålningar där naturens tyngre element fritt svävande tar plats.
Thomas Carlssons vill själv se utställningen som en hommage till naturen att fritt associera till.
  
Thomas Carlssons utställning “Landskap som smycke” har vernissage på Klippans konsthall lördagen den 1 april och pågår t.o.m. 7 maj.

Ängelholm 170310
Vad är naturligt och vad är onaturligt, vackert eller fult? Skräck över kroppens förfall medan man gläds åt patinan på det antika objektet eller blåser bort den vissnande maskrosens lätta, vackra dunboll? Hur mycket kan vi påverka själva? Det som händer under processerna fram till nedbrytning och förgängelse – den vägen, mellanrummet, borderlinen, åskådliggör och tolkar konstnären Anne Maria Udsen i sina bildverk. “Gestaltningar” kallar hon sin utställning på Galleri Moment med vernissage på Galleri Moment lördagen den 11 mars.

Anne Maria Udsen, danska men Österlenbo sedan många år, har studerat det okända landet mellan mänskliga byggprocesser och naturens nedbrytningar och överfört sina tankar och inre bilder i ett eget unikt bildspråk. Födelse, uppväxt, åldrande och död – hos människan eller naturen uttrycks i bildkompositioner som associerar till liv och förgänglighet.
Element i förfall och förgängelsen kan lika väl vara svindlande vackert som djupt skrämmande. Det är fritt fram för personliga tolkningar

Anne Maria blandar oljemåleriet med  bladmetaller som förändras och utvecklas i kemiska processer medan det är andra sorters processer hon låter oss ana eller relatera till innanför ramarna.
Vi träffar Anne Maria en kort stund i början av hängningen. Den viktiga helheten är inte satt än. Men hon har en skicklig landskapsarkitekt till hjälp, vilket kan behövas, då oljemålningarna är lackade och har olika nyanser av mörkt blått för att sätta fokus på motivet.
Bland motiven lyser bl.a. klotet Moder Jord som dekorativ blickpunkt. Hästkastanjens olika stadier, vid öppning till nedbrytning från serien Genesis sätts upp på en vägg. På en annan syns stålkomponenter i fritt fall.
Det är igenkännliga dekorativa allmänna element isolerade från sitt sammanhang.

– Gestalter uppträder som referenser till förgängligheter som en modern Nature Morte. Som konstnär vill jag gärna skildra och gestalta i en allmängiltig kontext, vill helst inte vara övertydlig eller avbilda. En gestaltning är en pågående process, något som tar form.

Anne Maria Udsen är i frågasättande, sätter gärna samhällsproblem under debatt. Djuretik, kvinnokroppen och kroppsideal och genmanipulation är några av de ämnen som hon tagit upp i sina bildverk under åren.
Anne Maria hade  sin internationella debut 2001 på Royal Academy of Art.

Utställningen “Gestaltningar” med vernissage 11 mars pågår
t.o.m. 1 april.

Kvidinge 170217
Ett synnerligen illustert sällskap möter våren på Tomarps kungsgård…
Det är konstnären Tonie Roos som bjuder in till vernissage.
Framstående kända män och kvinnor inom de sköna konsterna och vetenskapen från det glada tjugotalet och framåt, blickar med vakna ögon ut över konstsalongens alltid lika vackra och funktionella environger.

De är alla beresta och känner sig med säkerhet lika hemma i Tonies stadsmotiv, det romantiska Paris eller det myllrande New York, där Tonie bodde i tjugo år.

– Mitt persongalleri är mitt sällskap. De talar till mig. Jag känner en närhet till dessa personer, vill gå bakom deras kända masker från massmedia, ge en egen bild och förmedla det vidare. Alla är starka människor som vågat ta steget. Jag vill hedra dem med mina målningar, säger Tonie Roos som själv varit en kärringen mot strömmen och aldrig anammat tidens trender.

– Jag var den sämsta tänkbara eleven på Konstfack mellan 1964 och 1966. Lärarnas attityd fick mig att tappa frihetskänslan. Om alla andra ska göra på samma sätt, varför skulle jag göra detsamma? Mina målningar skall berätta, jag vill kommunicera.

Tonie hämtar inspiration från filmer, böcker och foton. Hon fotograferar själv gärna på sina resor och pendlandet mellan Skåne, Paris och New York. Vissa i hennes kända personnage återkommer i flera målningar – favoriten Matisse, Majakovskij, Sarah Bernardh, Edith Södergran och så George Orwell som alltid blir blåfärgad som en personifikation av L´heure bleue.
Den sköne poeten Jacek Gulla – en av hennes kärlekar, strålar med klarblå ögon från ett flertal målningar.

– Jag skapar en egen värld till dem!

Det är en egensinnig, färgstark och oväntad värld – full av gnistrande livslust, allvar och lek samt inte minst lättsinne och humor. Skådespelerskan Sarah Bernardh med sitt träben, som provar sin måttbeställda kista, är bara ett av många exempel.

– Det är en frihet att som konstnär kunna röra sig i både tid och rum, säger Tonie som har haft hundratals uppmärksammade utställningar om kärleken, konsten och livet på båda sidor Atlanten.

Tonie Roos utställning har vernissage på Tomarps kungsgård den 18 februari och pågår t.o.m. den 2 april.

Han skrapar, droppar och kastar färger på stora linnedukar och utmanar material och textur...

Åstorp 170215
Det är explosiva, glansigt färgstarka, i ögonenfallande målningar som Höganäskonstnären Mats Andersson ställer ut på Åstorps biblioteksgalleri med vernissage lördagen den 18 februari.

Mats Andersson ser sin arbetsprocess som ett meditativt tillstånd, där han är instängd i sin alldeles egen bubbla, sökande efter sitt eget specifika uttryck och språk. Det är visserligen knappast ovanligt för intuitiva konstutövare. Men det är i stället hans konstnärliga arbetsmetoder.

Han skrapar, droppar, kastar färger på stora linnedukar, utmanar material och textur.

– Jag vill skapa energi, komponera rörelser och färger, balansera. Oftast blir det blandteknik akryl, spray och epoxi i olika skikt, ibland epoxi och pigment eller collage. Jag strävar efter rörelse och djup i mina kompositioner som alltid är i blandteknik. Det transparenta ytskicket med epoxiharts vill jag skall bidra till positiva känslor, säger Mats som måste använda gasmark när han jobbar p.g.a. lösningsmedlet i epoxiharts.

Mats stora målningar med motiv där vridna, svepande komponenter möter statiska, leder lätt tanken till kosmos, galaxer och evolution.
Det är ett dekorativt måleri som känns mycket samtida – Contempary Art.
Därför är det inte förvånande att hans konst ställts ut i bl.a. England, Tyskland, USA, Italien, Holland, Norge och Danmark.

– Jag vill skapa, inspirera, hitta nytt, överraska inte bara betraktaren utan lika mycket mig själv. En förfrågan om att jobba med glasmålningar låter just nu lockande. Tidigare har jag testat på plexiglas och trä.

Närmast skall Mats ställa ut på söder i Stockholm, den del där sta´ns kulturfolk brukar samlas och kolla utbudet i gallerierna.

– Stockholmarna brukar gilla mina målningar, säger Mats och hoppas att åstorpsborna skall göra det samma.

Många ortsbor känner säkert till Mats och hans unika manér från en utställning för fem år sedan på Galleri Hultman.

Vernissage lördagen den 18 februari på Åstorps bibliotek.

"Den röda tråden" kallar Christel Jönsson sin utställning på Galleri Moment

Ängelholm 170210
Om vi är resultatet av våra erfarenheter, vad var då viktigt för oss när vi vara små? Vad tog vi med oss för erfarenheter och känslor som format oss till de vi är idag? Minns vi rätt? Finns det någonting kvar av barndomens magi, den lilla värld vi byggde när verkligheten blev för jobbig?
Konstnären och filmaren Christel Jönssons utställning i bildkonst- och film på Galleri Moment kan ses som ett lämpligt, vederkvickande nedslag i de existentiella frågorna. “Den röda tråden” kallar Christel utställningen – tråden i ett nystan utan början och slut.