Bakom pannbenet på en hallänning...
"Lätt skakad men inte störd"
Stidsvig 141019
I tjugofem år har han lurat folk att skratta, låtit käften gå, pratat högt om det andra bara tänker eller viskar…
Med sin enmansshow ”Lätt skakad men inte störd” fortsätter komikern, ståuparen och farsaktören Thomas Petersson med sin succéfulla turné under höstsäsongen.
För åttonde gången gästade han Hillesgården i torsdags, inför en fullsatt salong med en publik som hade öronen på skaft.

Visserligen vilse i pannkakan, men med vidöppna, glittrande humoristiska barnaögon inför livets förunderliga vändningar, händelseutvecklingar, möten, egna tillkortakommanden bjöd han outtröttligt och med en oöverträffad ekvilibristisk svada på sig själv.
Det var drastiskt komiska, alltid igenkännliga funderingar och undringar över livet i allmänhet och vissa incidenter i synnerhet, under två timmar i ett rasande tempo.

 - Hur goa är egentligen folk på en skala, som smäller löpsedlar på att Carola slängde en servett? Eller att folk blir kränkta av hästkött i lasagnen, frågar han sig som själv bara blir lätt skakad inte störd av allmänhetens reaktioner.

–Vad är ett dugg? Kan man jämföra piercade med fakirer? Är vi sämre på att gå än köra bil, när 1500 dör av fallskador? Finns det någon rättvisa, när man inte ens inte kan byta födelsedag? Uttrycket “Tills döden skiljer oss åt”.. Det kunde man lova på 1100-talet då medelåldern var tjugosju… I lust och nöd… Min kvinna har sällan lust när jag är I nöd…

– Och varför varför säger min sambo att jag inte ser henne för att en annan gång fråga vad jag glor på?

Sådana allmänmänskliga “fundror”, alltid tagna på kornet, brukar ploppa upp hos Thomas, när han inte kan sova. Religionen och påven fick naturligtvis sitt I föreställningen liksom Putin och politiken, kärleken, manligt och kvinnligt, TV:s kockadjävlar och hantverkare, föräldrar och hundägare…

Och naturligtvis svävar grubblerier över meningen med livet över alltihopa. I Thomas Petersson tappning, har i alla fall bl.a. busschaffören högre dignitet än påven och hans korgossar. Men budordet “Allt vad I viljen att männsikor skolen gör Eder skolen I ock göra för dem”… anser han var en vettig livsvisdom men det viktigaste anser Thomas ändå vara vinklingen, inställningen och synsättet till det som händer och sker.

– Det gäller att se osten, fokusera inte på hålen! Det gäller att hitta ostafan! Visst blir man lycklig om man får det man vill, men gärna i mindre utsträckning, så att man kan uppleva det igen. Och sluta leta efter ålderstecken, eller efter snoppen om du är man med ölmage!
Du är i alla fall inte död! Förresten – har man det bra för att man är glad eller glad för att man har det bra?, frågar Thomas som säger sig vara lite mindre yngre nu än när han var mindre gammal förr…

En komiker som Thomas kan inte återges text eller bild. Han måste upplevas. Att hålla detta furiosa tempo och accelerera det under andra akten, utan scenografi, kostymer, attribut eller musik är mer än ett skickligt hantverk. Två timmar säger han själv behövs för att få tala till punkt, även om Thomas inre röst säger till honom att hålla käften. Det är tur att han inte följer sin inre röst i det fallet.

Det tyckte I alla fall publiken, vars skrattsalvor dånade i kapp med skrattårarna I salongen på Hillesgården.