Eva Wilms

The longing stone

Klippan 241213
– Att älska är att känna att hela naturen lever i ditt hjärta, deklarerades av Victor Hugo medan gamle Auguste Rodin slog fast att det som kallades fulhet i naturen kan bli stor skönhet i konsten. 
– Båda dessa citat passar in på Eva Wilms säregna utställning ”The longing stone” med vernissage den 14 december på Klippans konsthall.
En liten grå sten gav Eva Wilms stöd och hjälp i hennes ständiga kamp med existentiella frågeställningar och relationer.

Evidensen för den sten som nu är i fokus på utställningen var Lofoten, där Eva Wilms var på Residens efter hennes man sedan trettiosju år gått bort. Den underskönt vackra naturen blev för mäktig att ta till sig för Eva mitt i den tunga sorgarbetet. 
Hon gick runt och strosade, sparkade till en sten, tog upp den och förde den vidare till ateljén. Under tio dagar studerade hon stenen, vred och vände och upplevde sedan en stark kommunikation med objektet. Stenen kändes så småningom lättare. Det kände sig även Eva i sinnet. 
Naturen talade och hjälpte läkeprocessen samtidigt som hon hittade nya vägar i sitt konstnärliga sökande, där längtan, longing, är en stor drivkraft. 

Hon fotograferade, förstorade och lätt trycka stenen på det  finaste polyestersidenmaterial. Dessa stora vackra, lätta och rörliga längder hänger nu i två svävande cirklar, konstruerade av Sigge Norrman – Rörliga, lätta cirklar som man kan gå in i och uppleva från flera håll. 
Själva stenen ligger här i en glaskupol.
På väggarna  syns Eva Wilmas mycket välgjorda vemodiga målningar i tempera och blyerts – alla fulla med stämningar, existentiella frågor, förgänglighet samt inte minst relationer. Till naturen, till släktskap mor och dotter, då och nu…  Panta rei.
The longing stone är en mycket udda utställning av en mycket seriös, ständigt sökande skicklig konstnär.

Eva Wilms djupa studier i äldre måleritekniker tar plats i vissa målningar – en kulturgärning sig.

”The longing stone” på Klippans konsthall pågår t.o.m. 25 januari.