Claes Malmberg håller hov i Kvidinge hembygdshall

Kvidinge 140918
– Min andning är kopplad till talet. Får jag inte tala, kvävs jag! Den som hindrar mig blir alltså anklagad för dråp!
Vem kan kläcka ur sig detta med mer avväpnande självironisk humor, närhet och svettig intensitet än snabbkäftade Claes Malmberg!

Kvidinge Hembygdshalls trettiofemte öppning av höstsäsongen bjöd på en befriande skrattfest utan uppehåll, förutom korta sångnummer i en lättsam musikdialog med lyhörde pianisten och ackompanjatören Thomas Darelid.
I ballader av bl.a. Bob Dylan eller var för inte nostalgiska evergreens visade han publiken en annan, mjukare, känslosam sida av sig själv och bevis på att det finns en liten, återhållsam tenor gömd bland alla orden.
Lite moln skadar inte ljuset som det sades i en av hans sångtexter.
Humorn, livsglädjen och människokärleken samt inte minst berättarglädjen och publikkontakten strömmade, forsade ut i ett ekvilibristiskt ordsvall, där självironin stod i stolt givakt.
När Malmberg lufsade inpå scenen i sina gula jeans och rutiga skjorta, förklarade han frankt att han minsann inte var tjock.

– När det är fuktigt sväller jag!

Redan där var publiken fångad av hans komiska Sturm und Drangvindar, av den unge och äldre Malmbergs eskapaders och sökanden, hans drastiskt dråpliga men djupt mänskliga tillkortakommanden i livet.
Skiten, alla felsteg, misslyckanden i livet vänds till vederkvickande guld i hans mun. Varenda grässtrå känner igen sig på sitt speciella sätt.

Hans första skolår på Montessoriskolan, av honom naturligtvis döpt till Monte Sorry Skolgården, rökrutan…
Där lärde han sig att röka förbi det röda strecket på Princefimpen, då han och kompisarna trodde det funkade som preventivmedel.
Fem barn och fyra fruar senare blev han nog varse att det inte stämde.
Claes upptäckte sin sexuella identitet som sjuttonåring, när han spelade gök i trikåer med en skådespelerska hopklämd ovanpå honom med vardera bröstet i hans öron.

De första stapplande stegen ut i yrkeslivet, blev byggplåtslageri – helt fel för en som Claes med tummen mitt i handen och höjdrädd därtill.
Första numret som standupkomiker, något som han då inte riktigt visste vad det var, blev också ett dunderfiasko.
Han försökte vara rolig på ett stormöte med KFMLr och översatte ”Jag vill leva i Europa” till ”Jag vill leva i din Rumpa”, direktriktad till ordförande Frank Baude som var föga road.

Desto bättre har det gått sedan i livet för standuparen och skådespelaren Claes Malmberg, son till en operasångare. Förutom ett trettiotal filmer och TV-serier, har han medverkat i musikaler och erhållit två Guldmasker i Les Misérables och The Producer.

Just nu är det musikalen Familjen Addams som fyller skådisådran med blod för den mångsidige Claes Malmberg.
När publiken i Hembygdshallen, hämtat sig från sina skrattexplosioner, gav socialisten och buddisten Claes Malmberg ett visdomsord på vägen.

– Det är bevisat att vi är som lyckligast när vi ger något till en medmänniska!
Själv gav han sig själv med hull och hår.
Publiken gav tillbaka med ett varma, lyckliga respons och rop på extranummer.