Med ögon känsliga för allt...
Åstorp 160131
Två små fåglar på en gren, Två artister på en scen… Vårt kulturnjugga, hårda klimat har bidragit till att använda, utveckla och förnya det nära, intima formatet på scenföreställningar och musikprogram. En eller två aktörer/sångare med minimal scenografi och rekvisita i turnébussen är en produktionsmodell som ofta räcker långt och som föreningarna välsignar.
T.o.m. namnkunniga som Hasse Andersson håller sig ofta till en gitarr, mikrofon och inspelad musik för att nå även mindre och fattiga organisationer runtom i landet. Det ger jobb till artisterna som når en ny publik och även småorternas publik ges får chans att smaka av det kulturella smörgåsbordet.
En win win situation för både scen och salong…
I söndags var det dags för Åstorps Riksteaterförening att presentera vårens första scenprogram på Kulturhuset Björnen.
I ”Med ögon känsliga för allt” gavs ett tätt, poetiskt, innerligt och djupt mänskligt porträtt av en av våra största kvinnliga sing/songwriters inom vår svenska vispoesi – Barbro Hörberg.
Anna Döbling har skrivit manuset till föreställningen, där Anna själv ger liv åt Barbro Hörbergs livsgärning, tankebanor, vardags- resp. scenliv.
Anna har med sig musikern och kompanjonen Per Rosenius för att på bästa sätt ge liv åt Hörbergs säregna, konstnärligt högkvalitativa texter - i Barbros egna eller andra namnkunnigas tonsättningar.
Detta att vara människa går som en röd tråd genom föreställningen
Var dig själv! Jaha men vem är jag då? Håll alla dörrar öppna, se dig omkring med känsliga ögon, våga möta dig själv, är några av Barbro Hörbergs typiska vardagsfunderingar, inlindade i en kokong av slående enkel, chosefri och kvinnlig ordkonst.
Lev livet nu! Stanna hos den som ser dig som du är…
Beträd den förbjudna gräsmattan med dina egna fotspår…
Liknelsen med människor och ryska dockors lager på lager av flera människor är bar en av många.
Det fanns få kvinnliga vispoeter under Hörbergs korta liv på jorden 1932 – 1976. Wolgers, Forsell, Rådström och Adolphsson ledde textligan vid den tiden. Överlag var det en mer mansdominerad tid än idag, något som bevisades även i Barbro Hörbergs eget privatliv.
Under Parisåren, då hon levde med sin man konstnären i Paris, var det hon som fick göra hemmavisiter på scen, kabaret och i musikstudios när pengarna tröt. Hon målade i ord och toner medan den äkta hälften målade i olja.
Åren i Paris betydde mycket för Barbro Hörberg
Parisåren, då Piaf, Brel och Brassens var på topp, betydde mycket för hennes utveckling såväl musikaliskt som textmässigt. Den franska espriten och chansonens mjukt böljande vemod ristades varsamt, frågande och lågmält in i hennes visor. Besk, satirisk och rolig var hon ofta, i revyer och kabareter och egna texter. Låten ”Vill du bli min soptipp”, där en underliggande längtan att mannen skall tycka om henne som hon är, vibrerande i undertonerna, är magnifik. Rädslan visualiserar hon bl.a. i en barnvisa till sin dotter:
- Jag vet att det finns spöken, inte sådana som du tror, jag menar dem som bor, Inuti mig själv och skräms om allt som händer…
Anna Döbling gestaltar Barbro Hörberg med samma lågmälda, finstämda uttryck och s.k. intima pratsång som Hörberg själv använde sig av.
Det fordras en skådespelare, snarare än en sångare för att Barbro Hörbergs texter skall komma till sin rätt.
Anna Döbling behärskar båda yrkena och tillsammans med Per Rosenius skapades en levande, tät bild av denna unika artists korta liv och karriär.
Det är en vältajmad, avskalad och driven föreställning med ett gediget researcharbete bakom.
– Betagande, var ett av de många positiva omdömen som hördes bland publikrösterna.
Per Rosenius och Anna Döbling
©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan