Anders Jösse Jönsson i målartagen på Bruksgatan i Helsingborg
Vad i Jösse namn är detta? Helsingborg 201015 Men Klippanborna däremot är vana vid konceptet då Jösse under många år hade sin huvudsakliga ”atelje” på Storgatan. Sedan år 2000 lever han uteslutande på sitt måleri och hantverk. – Då hade jag betalat av min stuga och ägnade mig fullt ut åt mitt måleri. Skuldfri kände mig även känslomässigt fri att ta steget utan att någonsin vara samhället till last. Jag är min egen, utanför samhällets ramar och har hittat mitt eget personliga uttryck, säger Jösse som har fullt upp med tavelbeställningar – från affärsidkare till vanligt folk. Många vill ha porträtt och Jösse levererar gärna i snabb takt, men allra mest är det stadsmotiv från kända stadskvarter som efterfrågas. – Folk ur alla socialgrupper är jätteintresserade, stannar och pratar. Det här är mitt sätt att marknadsföra mig själv, mitt namn och min konst. Jösse drar vidare med sin lådcykel från kvarter till kvarter i ur och skur – när han inte är på Pixlapiren och skapar och målar. Hans egentillverkade måne som lyste över sta´n har väl få missat. På Pixlapiren undervisar han också en grupp barn och unga i teckning och målning. Just nu färdigställer eleverna tre olika blommor av talllrikar, blommor som symboler för människor. – De skall sedan placeras i ett undervattensakvarium, en egen liten framtidsvärld utanför Pixlan. Allt jag gör styrs av mina händer. Det är inte för inte jag är uppvuxen i en bondefamilj, där man måste behärska de flesta hantverkstekniker, säger Anders Jösse Jönsson, vars äkta konstnärssjäl aldrig sviktar. Jösse är en ovanlig kulturarbetare med hjärtat på rätta stället, klen plånbok och en flödande rik fantasirikedom, ett föredöme i dessa Coronatider, då så många vill ge upp
|
|
