Åstorp 141208
Man kunde höra en knappnål falla i Kulturhuset Björnens fullsatta salong under filmvisningen av dokumentären “Tusen bitar”. Koncentrationen var total, när det ömsinta, gripande porträttet av Björn Afzelius rullades fram på filmduken.

Det motsägelsefulla, gåtfulla och komplexa i Björn Afzelius personlighet  skapar en oavbruten spänning och nerv i storyn om hans korta intensiva, brokiga livsväv. Filmarna Magnus Gertten och Stefan Berg har gjort varsamma ödmjuka klipp, där ömsom svärta och ömsom ljus mjukt landar i en välbalanserad helhet, som både öppnar för frågor och ger svar.

Afzelius gåtfulla personlighet ligger liksom svärtan kvar i varje sekvens, där melankolin gärna tar plats intill glädjen. Många kända personer från scen och privatliv, från när och fjärran berättar om sina erfarenheter av Björn.
Vem var han egentligen denna begåvade poet, musiker och världsförbättrare? Det kan ingen dokumentär i världen ge svar på, inte ens denna välarbetade, högklassiga produktion.  Men den  låter oss ana och starkt beröras emotionellt.

Den lilla bläckfisken med vida ambitioner, bondläppen från Hakarp som blev landets mest sålda skivartist, spelade inför 80 000 personer på Roskildefestivalen..
Eller Rebellen, som ordnade stödgalor, skänkte enorma summor till befrielserörelser…
Skrev en bok om Kuba, när han omvärderat den politiska situationen där…
Musikern och låtskrivaren som var trygg i sin konst men inte i verkliga livet…
Eller den notoriskt otrogne, med nya kvinnor på varje spelplats som samtidigt någonstans önskade sig villa, hus och Volvo…
Vänsterfans och dansbandsfans…
Älskad av publiken, ratad av av kultureliten…
Ett eget kastell i Italien…
Aldrig hemma någonstans, förutom i musiken…

Över alltihopa svävar mammans ande, mamman som tog livet av sig och vars kärlek han aldrig kände att han fick. Det hjälper inte med ett guldregn för en gråtande trubadur.

– Ingen älskar ett barn som är starkt, sjunger Björn i sin låt Exil.

Den bekräftelse han hela livet sökte efter fick han I stället från sin publik.
Att så mycket i hans starka, poetiska texter var självupplevda, var det inte många som visste under tiden med Hoola Bandola Band, Globetrotters eller Nacksving. Björn Afzelius kamp och jakt efter något bättre tog aldrig slut. Det gör inte hans låtar heller.

Idag är det en ny generation med Laleh som frontfigur som tolkar hans betagande vackra “Tusen bitar” och ger den nytt liv.
När applåderna tystnat och publiken hämtat sig efter filmvisningen blev det en frågestund med producenten Lennart Ström och Robert Lillhonga som moderator.

– En dokumentärfilm är som ett lokomotiv. Det är bara att köra igång, fixa pengar, se till att den når ut. Mitt jobb som producent ser jag som ett rent servicejobb, att ta hand om alla medverkande och se till att allt fungerar så smidigt som möjligt, raljerade Lennart Ström som verkat som spindeln i nätet för många stora, välkända produktioner, främst för SVT.

Den blev ett mysigt, givande avkopplande samtal, efter den mycket starka emotionella upplevelsen av dokumentären “Tusen bitar” som inte lämnade någon oberörd.

– Vi får hålla tummarna att filmen vinner på Cannesfestivalen.

Det gör även de recensenter som unisont gett dokumentären “Tusen bitar”
4-stjärnestatus samt inte minst den 125 000 stora biopubliken som redan sett filmen på biograferna!

Producenten Lennart Ström