I Kvidinge står man med lång näsa och ser tåg efter tåg åka förbi.
För Kvidingebor har den stora stötestenen om tågstopp stötts och blötts i decennier.
Ett stopp för vidare snabbfärd in till sta`n skulle förändra vardagen för många bybor som idag ofta efter lång väntan måste stå och trängas på överfulla bussar. Lika sällan som tågen stannar, lika ofta är det bus-stops, vilken gör en enkel resa mardrömslång.
Nu börjar dock ljusen tändas vid horisonten. Efter ihärdiga på tryckningar och möten tycks nu kommunalrådet Jan Nilsson ha nått en god bit på väg i arbetet för en tågstation.

Hög prioritet
Nu har en tågstation i Kvidinge hög prioritet i de satsningar som planeras fram till 2020. Ingen nej alltså men kanske, kanske
Förhoppningen är att en Pågatågstopp kan bli verklighet redan om något år, i vilket fall som helst före 2020.
Kvarnarna maler. Remisser sänds och framåt hösten vet vi mera.
Med den heta debatten i bakhuvudet känns det mer än aktuellt med den föreläsning som gavs på Kvidinge Föreläsningsförening söndagen den 27 januari.
Museiintendent Lars Olov Karlsson från Sveriges Järnvägsmuseum i Ängelholm berättade om järnvägshistoria i allmänhet med betoning på Kvidinge.
|

Ett brinnande ljus stod på orgeln för åminnelse av Förintelsens offer.
Det dröjde länge innan Sverige "hoppade på tåget"
Det var mycket spännande fakta vi fick oss till livs Det tog lång tid innan de första ångloken tuffade fram i Sverige 1856. Den nya tiden med de som i folkmun byggde landet de mångbesjungna rallarna tog då sin början här i landet. Orsaken till att det började rulla på och att stambanor började byggas var att staten högg in och satsade med ingenjören Nils Ericson i spetsen 1854. Innan dess var det gott om trial and errors för att nå fram till något som är värt namnet järnväg.
Redan de gamla grekerna...
Redan de gamla grekerna och romarna började göra spår i sten för att lättare dra hästdragna vagnar. Transport av kol i gruvorna med hjälp av träspår för häst och vagn på började på allvar i sjuttonhundratalets England. Höganäs tycks ha varit på hugget och var de första här i landet som drog hästdragna vagnar ovan jord. 1780 tillkom rälsspår av järn. Järn mot järn blev sedan en revolutionsuppfinning redan 1806, även då i England. Världens första lokomotiv, byggt efter ångmaskinsprincipen tillkom redan 1804 men behövde senare finslipas då det blev för tungt.
Internationell tävling
En internationell lokomotivtävling 1830 där vi även hade en svensk representant i den lilla tävlingsskaran Erik Ericsson, blev startskottet för fungerande ånglok världen över. Förebilden hette Rocket. Ericssons konstruktion byggd på brandspruteprincipen tycktes däremot inte vara någon höjdare

|
Tågen var från början endast för privata bruksherrar som var i behov av transport för gods. Många av lokomotiven byggdes efter engelska ritningar medan vagnarna ofta var kopior av tyskbyggda. Den första sträckan för allmänheten togs i bruk 1849. Vagnarna var då iskalla kylhål Ljuset kom i bästa fall från ett eller två stearinljus.

Därefter följde innovation på innovation. 1895 skedde den första elektrifieringen. Full elektrifiering på alla tåg blev det inte förrän 1942. Indelningen i tre klasser höll i sig ända fram till femtiotalet ungefär samma tid som rälsbussarna saga tog slut.
17 timmar från Stockholm
till Göteborg
Då järnvägen var ny för allmänheten tog det hela sjutton timmar att resa mellan Stockholm och Göteborg! Det är lite skillnad mot X 2000! Intressant att notar att de redan tidigt i ånglokets historia tog hänsyn till miljön och försökte minska på utsläppen.
På den gamla järnvägsstationen i Qvidinge som byggdes 1875 svajade unionsflaggan.
Den befintliga som är under renovering är från 1915.
Nu väntar vi med spänning på vad som händer i framtiden!

Qvidinge första station från 1875 och den nya från 1915.

|