"Aktionen med De vita bussarna" som räddade 1000-tals ur nazisternas klor

Åstorp 170330
En svensk tiger har inte enbart en tyst, neutral käft. Den har även vassa tänder och vässade klor, när det vill sig…
Kulturhuset Björnens café fylldes sakta men säkert i då den den andra föreläsningen i serien Migration och mångfald tog form under temat “Aktionen med de vita bussarna”.
Det blev en engagerad och varm afton med den initierade och rutinerade föreläsaren Johan Ekblad – samhällsvetare och verksamhetschef på Röda korsets “Malmö mot diskriminering”.  I elva år har har han föreläst och undervisat om den svenska räddningsaktionen under andra världskrigets slutskede.

Ca 17 000 personer, merparten skandinaver, räddades från koncentrationslägren under  8 mars - 1 maj 1945. Initiativet och regin kom från Röda Korset  medan svenska försvaret sörjde för material, fordon och personal. Projektet med Folke Bernadotte som förhandlare var förberett med listor på skandinaver som fängslats och förts till koncentrationsläger. Norska legationen i Stockholm kartlade bl.a en en lista på 6 000 fångar som lämnades till svenska UD.
Det var i första hand skandinaver som skulle räddas från lägren oavsett religiös tillhörighet.
Vid den tidpunkten fanns det ett mellanrum, ett litet avstånd på ett tiotal kilometers mellanrum med de ryska, röda i öst och de allierade i väst.
Det var i det mellanrummet de befriade fångarna skulle transporteras och samlas. Hitler hade samtidigt beordrat sprängning av lägren eller s.k. dödsmarscher därifrån - bevis som sedan skulle förstöras.
Beslut om räddningsaktionen tog i februari 1945 av utrikesminister Christian Günther.
Bernadotte fick efter förhandlingar med inrikesminister och SS-chef Heinrich Himmler tillstånd att samla skandinaviska fångar i nordtyska Neuengamme men inte för vidare transport hem.
Röda korset, världens största hjälporganisation, var koordinator.
Allt skulle ske i största hemlighet, inte en vindpust fick anas i mediabruset.

Den 8 mars 1945 samlades 75 fordon fordon varav 36 var bussar samt en personal på 250 frivilliga i Hässleholm. Det var startskottet för den farliga aktionen som skedde mitt under brinnande krig. Det var alltså risk för livet för personalen.
Hela Malmös målarskrå ställde sedan upp för att måla alla bussar vita för att tyskarna skulle känna igen dem. Det var en åtgärd som senare fick kompletteras med en svart ring, då andra fraktioner kopierat och målat sina bussar vita.
Efter tre transportresor med fångar till Neuengamme kunde man inte ta emot fler. Man tvingades välja och sände de nazistiska fångarna till andra läger Johan Ekblad konstaterade att detta agerande ses som en blind fläck i aktionen.