Klippan 160630
Regnbågen började färgstarkt men slutade i regntunga skyar… Men vi hann ändå få oss en snabbtitt på på Brukspelet i Klippans föreställning ”Regnbågen”.

Det var ett tidstypiskt femtiotal som mötte publiken. Dåtid och nutid flätades samman på det gamla bruksområdet. Från lastbryggans dvs scenens fond syntes en ung allvarlig James Dean från tonårsfilmen ”Ung Rebell” på en filmaffisch. Den illustrerade tydligt vad som var på gång i det gamla folkhemmet.

Det var nämligen i slutet av detta decennium som tonåringarna blev tonåringar och vågade ta plats. De fick en egen musik- och klädsmak, det mesta hämtat och plagierat från USA, där idolerna fanns. Och idolerna detta nådens år 1957, då pjäsen utspelar sig, var rockartisterna med Elvis i spetsen.

Chokladpuck, Pålles korv, en gammal Saab, en Crescentcykel stärkte illusionen av att befinna sig i ett utåt sett tryggt femtiotal, fullt av fördomar.

Som tidigare på Bruksspelet var det den stora ensemblens illusion av folks vardagsliv som gav föreställningen stadga och äkthet, liv och rörelse. De stora masscenerna kändes befriande nära. Alla aktörer amatörer som proffs, fyllde en funktion i sammanhanget.

Det stora lyftet var dock sång- och de skickligt koreograferade dansnumren. Så till manuset som vi tyvärr bara hann nosa på:

Bl.a. Hyland, televisionens genombrott diskuterades och ventilerades  bland rynkade vippkjolar, hästsvansar, ballerinaskor…

Den tidens klassamhälle, ojämställdheten mellan män och kvinnor, stöddiga brottare fick klara komiska konturer. Vett- och etikettregler, levererade av Regina Lunds rollgestalt som överklassig Stockholmstjej hann också fånga intresset och stärka tidsfärgen innan regnet tog fart och vi lunkade hemåt i regnet.

Vi ger Regnbågen och dess spelglada, ambitiösa och duktiga ensemble glada lyckosparkar inför premiären med hopp om att vädergudarna blir på bättre humör.

©BMZ.se • Citera oss gärna men ange källan